Ökad va-beredskap

Kommunens planeringsskyldighet utökas till att omfatta en beredskapsplan som antas av kommunfullmäktige. Varje mandatperiod ska kommunfullmäktige pröva om planen är aktuell. Planen ska innehålla kommunens bedömning av vilka beredskapsåtgärder som behövs för att de allmänna va-anläggningarna ska kunna drivas under fredstida krissituationer och höjd beredskap. Den ska ge riktlinjer för möjligheter att prioritera angelägna allmänna intressen vid driften av allmänna va-anläggningar i sådana situationer. Planeringen ska vara anpassad till förhållandena i kommunen samt anläggningarnas strategiska betydelse och utsatthet under fredstida krissituationer och höjd beredskap. Vid planeringen ska kommunen samråda med bland annat berörda länsstyrelser och kommuner. Kommunen ska samordna planeringen med annan beredskapsplanering.

För att möjliggöra prioritering av angelägna allmänna intressen under fredstida krissituationer och höjd beredskap föreslår vi att kommunerna ska få besluta om föreskrifter samt förelägganden och förbud när det gäller användningen av den allmänna va-anläggningen. Föreskrifterna får förenas med ett straffansvar. Förelägganden och förbud får förenas med vite.

I syfte att möjliggöra ett snabbt och enkelt lagstiftningsförfarande under höjd beredskap föreslår vi ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter som avviker från vattentjänstlagen, om det behövs för att verksamheter som är av betydelse för totalförsvaret ska kunna använda en allmän va-anläggning.

Klimatanpassningsåtgärder

Kommunerna behöver planera brett och långsiktigt för att säkerställa att de allmänna va-anläggningarna fungerar i ett förändrat klimat. Vi föreslår därför att kravet på vattentjänstplan utvidgas till att avse alla åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-anläggningarna ska fungera i ett förändrat klimat.

Mängden tillskottsvatten till va-anläggningarna behöver minska, både för att undvika skador på anläggningen och på enskild egendom och miljön. För detta behöver fastighetsägare, kommun, huvudmannen för allmänna va-anläggningar och staten vidta åtgärder.

Försörjningsberedskap

Flera av de utmaningar som kommunerna står inför när det gäller försörjningsberedskapen för allmänna vattentjänster delas med andra viktiga samhällsfunktioner. Ofta behöver sådana utmaningar lösas i en större kontext. Flera systemövergripande förslag har lagts fram de senaste åren.

Varor och material för allmänna vattentjänster omfattar bland annat reningskemikalier, fordon, drivmedel, el, reservdelar, reparationsutrustning och utrustning för elektroniska kommunikationer. De blir kritiska för funktionen allmänna vattentjänster om de inte enkelt kan ersättas och tillgången till dem är, eller kan bli, osäker. Utöver varor och material är kompetensförsörjning och vattentillgång avgörande för förmågan att upprätthålla en kontinuerlig leverans av vattentjänster.

Flera åtgärder kan behöva användas i kombination för att stärka försörjningsberedskapen för vattentjänster. Utgångspunkten är att försörjningsflöden behöver upprätthållas i så stor utsträckning som möjligt. Därutöver kan det finnas behov av lokal och nationell lagerhållning, tvingande regler för hushållning samt nationella förstärkningsresurser för avloppshantering. Behov av och möjligheter till detta behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att beredskapssektorn för Livsmedelsförsörjning och dricksvatten utreder behov av och tar fram förslag på hur varor och material för allmänna vattentjänster kan lagerhållas nationellt samt att Naturvårdsverket utreder behov av och tar fram ett koncept för nationella förstärkningsresurser för avlopp.

Kommunerna bör se över sitt behov av reservvatten och arbetet med att skydda befintliga och framtida vattentäkter bör stärkas. Byggnads- och reparationsberedskapen för allmänna vattentjänster bör stärkas.

Det finns goda förutsättningar för samarbete med närliggande länder. Utöver etablerade samarbetsformer inom Norden möjliggör Sveriges medlemskap i Nato samarbete i en vidare krets.

Stärkt arbete på nationell nivå

Det nationella arbetet behöver stärkas för att öka de kommunala förutsättningarna att kunna svara för allmänna vattentjänster. Frågor om underhåll och förnyelse av befintliga va-ledningar behöver få en tydligare plats på den nationella agendan.

Regeringen behöver styra målinriktat med fokus på att stärka va-infrastrukturen. Målsättning och uppföljning kan ske genom att det nationella miljömålssystemet kompletteras med ett etappmål för en god va-infrastruktur. Utredningen föreslår följande etappmål:

• Alla kommuner har senast år 2030 genomfört en kartläggning och tagit fram en planering för förnyelse och klimatanpassning av den allmänna va-anläggningen samt påbörjat genomförandet av åtgärder.

• Den samlade nationella förnyelsetakten för va-ledningar ska öka årligen tills den har nått minst 1 procent år 2040.

Som ansvarig myndighet för uppföljning, utvärdering och rapportering av etappmålet föreslås Boverket, i samverkan med Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Samverkan och informationsutbyte stärker beredskapsförmågan på alla nivåer. Utredningen föreslår flera åtgärder i detta syfte. Havs- och vattenmyndigheten föreslås ta fram en nationell strategi och handlingsplan för ett resurseffektivt och ansvarsfullt nyttjande av vattenresursen genom aktörsgemensam samverkan. Därutöver bör utredas hur frågor om vattenresursanvändning och vattenhushållning kan införlivas i arbetet inom beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten.

Samordningen inom Regeringskansliet bör utvecklas med avseende på styrningsfrågor av betydelse för vattentjänster. Även samordningen på myndighetsnivå bör ses över. Utredningen föreslår att Livsmedelsverket uppdras att, i samverkan med övriga berörda myndigheter, genomföra en sådan översyn. Uppdraget bör innefatta samordning av frågor som rör vattenförsörjning och avloppshantering, tillgång till och fördelning av vattenresurser samt beredskap inom dessa områden. Myndigheterna bör även utreda en myndighetsgemensam digital kunskapsplattform för vattentjänster.

Stödet till kommunerna bör stärkas på regional nivå. Länsstyrelsernas stöd bör ges samordnat och specifikt inriktat på att stärka kommunernas beredskap för allmänna vattentjänster. Utredningen föreslår att länsstyrelserna gemensamt uppdras att utveckla nya arbetssätt och vidareutveckla befintliga samarbeten, i syfte att åstadkomma ett samordnat, ändamålsenligt och likvärdigt stöd till kommunerna för allmänna vattentjänster. I det beredskapsstödjande arbetet bör särskilt ingå att bistå kommunerna med underlag om vilka verksamheter som kan behöva prioriteras vid driften av de allmänna va-anläggningarna under fredstida krissituationer och höjd beredskap. Statliga myndigheter bör bistå länsstyrelserna med information om samhällsviktig verksamhet. I den stödjande rollen bör även ingå att följa upp och bedöma effekter av vidtagna beredskapsåtgärder samt rapportera till de vägledande centrala myndigheterna.

På central nivå föreslås Livsmedelsverket och Naturvårdsverket få föreskriftsrätt och vägledningsansvar gentemot kommuner och länsstyrelser för deras beredskapshöjande arbete. Vidare föreslås ett vägledningsansvar för arbetet med vattentjänstplaner.

Förutsättningar för en stärkt nationell laboratorieförmåga för dricksvatten, kvalitetskrav för hygienvatten respektive tekniskt vatten samt möjligheter till åtgärder med stöd av miljö- och hälsoskyddslagstiftningen och livsmedelslagstiftningen avseende va-ledningars skick bör ses över. Berörda myndigheter i dessa frågor är Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten.

I syfte att stärka försvarsmyndigheternas möjligheter att verka under fredstida krissituationer och höjd beredskap föreslås att de klargör sina behov av vatten och avlopp och att relevanta åtgärder därefter vidtas på den va-infrastruktur som Fortifikationsverket ansvarar för.

Kommunal samverkan

En god förmåga hos kommuner och va-organisationer är en grundförutsättning för en god va-beredskap med en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster.

Utredningen konstaterar att kommunerna har mycket olika förutsättningar att klara sitt uppdrag. En ökad kommunal samverkan kan skapa bättre förutsättningar för framför allt små och mindre kommuner att klara sitt uppdrag att leverera robusta vattentjänster. Samverkan stärker kommunernas förmåga ur ett finansierings-, kompetensförsörjnings- och beredskapsperspektiv. Den är viktig även ur ett nationellt och regionalt perspektiv.

För att skapa mer likvärdiga förutsättningar och stärka den samlade kommunala förmågan behövs samverkansfrämjande insatser från staten, framför allt gentemot små och mindre kommuner. Vi föreslår ett krav på kommunal samverkan i vattentjänstlagen och en flerårig nationell insats för att främja samverkan. Kommuner som utreder samverkansmöjligheter eller genomför en samverkansorganisation bör få ekonomiskt bidrag från staten.

Åtgärder för stärkt ekonomi

Sedan de allmänna va-anläggningarnas tillkomst har avgiftsuttag och ersättningsinvesteringar generellt legat på ohållbart låga nivåer. Kommuner har tenderat att ta mindre betalt än den nytta va-anläggningen genererar. Detta har i många fall underminerat möjligheterna att upprätthålla anläggningarnas funktion. Under de närmaste årtiondena väntar en större mängd nödvändiga investeringar, samtidigt som nya utmaningar inom områdena beredskap och klimatanpassning tillkommer. För att klara detta behöver kommunerna anpassa vaavgifterna så att de täcker nödvändiga kostnader, inklusive kostnader för investeringar.

En god va-ekonomi är en grundförutsättning för en god vaberedskap. Det innefattar att arbeta strategiskt med investeringsplanering och ha en god ekonomisk hushållning samt följa god redovisningssed och vattentjänstlagens bestämmelser.

Utredningen föreslår att kommunens planeringsskyldighet utökas till att omfatta en investeringsplan som antas av kommunfullmäktige. Varje mandatperiod ska kommunfullmäktige pröva om planen är aktuell. Planen ska innehålla kommunens bedömning av vilka åtgärder som behövs för att ordna och driva va-anläggningen och utgifter för dessa åtgärder. Vidare bör kravet på särredovisning av va-verksamheten även omfatta en förvaltningsberättelse.

Kommunens möjligheter att hantera avgiftsmedel bör tydliggöras. Utredningen föreslår att det lagregleras att överskott ska utjämnas inom skälig tid. Det bör kunna godtas att en kommun dröjer upp till fem år med att ta i anspråk medel som har varit föremål för överskott. Vidare bör lagen ge utrymme till fondering för såväl ny- som ersättningsinvesteringar som sker inom rimlig tid, normalt mindre än tio år från avsättningen. Förslagen avses bidra till att skapa förutsättningar för stabil investeringsplanering och en jämnare avgiftsutveckling.

Statens roll inom vägledning och uppföljning på området va-ekonomi bör stärkas genom en rådgivande funktion.

Utöver de långsiktigt syftande förslagen för en stärkt va-ekonomi finns det behov av mer kortvariga insatser för beredskaps- och klimatanpassningsåtgärder. Utredningen föreslår ett nationellt vainvesteringsprogram där staten och kommunerna tillsammans höjer ambitionsnivån inom dessa områden. Härigenom ges ökade förutsättningar för robusthet i leveransen av vattentjänster.

Den statliga medfinansieringen föreslås uppgå till en miljard

kronor per år. För medfinansiering ställs krav på bland annat ökad förnyelsetakt för va-ledningsnäten och att kommunen visar att avgifter debiteras för bortledande och rening av vatten från allmän platsmark.

Konsekvenser

Utredningens förslag innebär förändringar av de grundläggande förutsättningarna för allmänna vattentjänster. Förslagen berör framför allt statliga myndigheter, kommuner och va-organisationer samt användare av allmänna va-anläggningar, såsom fastighetsägare och näringsliv.

Förslagen syftar till att stärka den kommunala beredskapen och förmågan att tillhandhålla allmänna vattentjänster. De kommer att leda till ökade investeringar i de allmänna va-anläggningarna på lång och kort sikt. Förutsättningarna för att kunna tillgodose samhällsviktiga verksamheters behov av vatten och avlopp stärks. De samlade förslagen ger förutsättningar för en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster.

Sysselsättningen kan förväntas öka. Förslagen har även positiva konsekvenser för jämställdhet och miljö. För berörda användare förväntas förslagen leda till ökade va-avgifter men även säkrare leveranser. Vissa användare kan dock, när angelägna allmänna intressen prioriteras, komma att drabbas av uteblivna leveranser.

Statens finanser påverkas av flera förslag. Investeringsbidraget föreslås uppgå till en miljard kronor per år. Kostnaderna för tillkommande arbetsuppgifter för staten beräknas till drygt 80 miljoner kronor för första året och därefter successivt lägre nivåer. Vissa uppgifter kan dock genomföras vid senare tidpunkt.

Utredningen föreslår finansiering genom omprioriteringar, dels inom befintliga förvaltningsanslag, dels från utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap för beredskapsstärkande uppgifter.

Förslagen syftar till att stärka arbetet med allmänna vattentjänster i hela landet. Eftersom kommunerna har olika förutsättningar kan förslagens konsekvenser för användare och andra berörda variera mellan kommunerna.

Statens styrning av kommunerna kommer att öka till följd av våra förslag. Samtliga förändringar som är tvingande för kommunerna regleras i lag. Vår bedömning är att styrningen är ändamålsenlig och inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet att stärka totalförsvaret. Förslagen bedöms därmed proportionerliga i förhållande till deras påverkan på den kommunala självstyrelsen.