Förutsättningar för en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

För att kunna bedöma förutsättningarna för samt beräkna effekterna och konsekvenserna av en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring har utredningen därför konkretiserat det ursprungliga förslaget genom att, i dialog med parterna, göra ett antal antaganden om hur en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring skulle kunna utformas.

Utredningens ansats var att först ta ställning till vilken övergripande utformning av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring som bäst, inom olika förutsättningar, motsvarar de förslagsställande parternas utgångspunkter samt därefter räkna på vilka effekter det skulle få vid olika alternativa genomföranden. Parternas ställningstaganden har därför utgjort en yttre ram för utredningsarbetet även om utredningen inom denna ram förhållit sig relativt fritt till de konkreta lösningarna.

Vidare har det varit en utmaning för utredningens arbete att en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring till sin natur innebär att villkoren för försäkringen sätts av parterna i en förhandling – och därmed inte av staten. En ökad rådighet över arbetslöshetsförsäkringen är ett av de förslagsställande parternas huvudsyften med förslaget. Det medför dock att det inte går att göra bedömningar av en kollektivavtalad försäkrings effekter utan att göra antaganden om vilka överenskommelser parterna kan förväntas komma att träffa. Samtidigt bör en statlig utredning inte ha synpunkter på vad som bör stå i kollektivavtal. Här har därför en del gränsdragningsfrågor identifierats under utredningsarbetet. Utredningen har strävat efter att göra dessa avvägningar i samråd med parterna men vill likväl tydliggöra att alla antaganden om villkor m.m. som presenteras i betänkandet utgör räkneexempel och inte ska tolkas som att dessa nivåer förordas av utredningen. Utredningen föreslår heller inte att en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring införs utan redovisar endast sina bedömningar etc. avseende förutsättningarna att genomföra en sådan.

Utredningen har löpande under arbetets gång samrått med en referensgrupp bestående av företrädare för arbetsmarknadens parter. Diskussionerna och bidragen från referensgruppen har varit mycket värdefulla för utredningen.

Utredningens modell för en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

I slutbetänkandet redogör utredningen för ett flertal ställningstaganden som ligger till grund för den modell för en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring som utredningen tagit fram. Det har gjorts för att kunna bedöma om det finns förutsättningar för en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring samt för att kunna bedöma konsekvenserna av en sådan reform. Modellen är en vidareutveckling av det som utredningen presenterade i delbetänkandet.

Modellen innebär att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer (eller enskilda arbetsgivare genom hängavtal) skulle ha möjlighet att teckna kollektivavtal om arbetslöshetsförsäkring. Något förenklat skulle den statliga arbetslöshetsförsäkringen ersättas av den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen för de arbetstagare som omfattas av den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen. Alla som arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal om arbetslöshetsförsäkring och som omfattas av kollektivavtalet skulle omfattas av en sådan försäkring, oberoende av tillhörigheten till en facklig organisation.

Det skulle vara upp till de avtalsslutande parterna att, inom vissa ramar, bestämma villkoren i en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. För att det ska vara någon mening med att genom kollektivavtal ändra villkoren i arbetslöshetsförsäkringen menar dock utredningen att de kollektivavtalade villkoren behöver vara generösare än den statliga försäkringen.

Även om det är upp till parterna att komma överens om villkoren anser utredningen att vilka kollektivavtal som skulle omfattas av kollektivavtalad arbetslöshetsersättning måste kunna variera över tid. Olika parter bör kunna välja att gå in och ut ur sådana avtal efter hand utan att modellens hållbarhet äventyras. De som ingår i modellen bör därför inte överkompenseras och de som står utanför bör inte få merkostnader.

I utredningens modell skulle de nuvarande arbetslöshetskassorna handlägga ärenden om arbetslöshetsförsäkring enligt den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som de behåller uppgiften att handlägga ärenden enligt den kvarvarande statliga arbetslöshetsförsäkringen. Den statliga arbetslöshetsersättningen skulle fortsatt betalas ut av arbetslöshetskassorna till de arbetstagare som inte skulle omfattas av den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen. Medlemskapet i en arbetslöshetskassa skulle fortsatt ha betydelse för ersättningens storlek, oavsett kollektivavtal eller inte.

Det statsbidrag som arbetslöshetskassorna får i dag skulle enligt utredningens modell finnas kvar för att finansiera den ersättning som arbetslöshetskassorna betalar ut till individer som inte omfattas av den kollektivavtalade arbetslöshetsersättningen.

För att kunna administrera en framtida kollektivavtalad försäkring skulle parterna behöva etablera en eller flera kollektivavtalsstiftelser. Antalet stiftelser är beroende av hur många olika avtalskonstruktioner som görs.

Grundläggande villkor, sanktioner, återkrav samt frågor om omprövning och överklagande skulle enligt modellen inte gå att ändra genom kollektivavtal.

En kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring skulle innebära att parterna får ett finansieringsansvar

En eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring skulle innebära att parterna får ett finansieringsansvar för försäkringen. Utredningen benämner parternas finansiering som partsbidrag. Partsbidraget skulle finansieras via premier de arbetsgivare som tecknat kollektivavtal om arbetslöshetsförsäkring betalar. Detta partsbidrag skulle finansiera arbetslöshetsersättningen till de individer som omfattas av den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetslöshetskassorna betalar i dag en finansieringsavgift till staten för att delfinansiera arbetslöshetsförsäkringen. Finansieringsavgiften skulle finnas kvar men delas upp så att avgiften för dem som omfattas av den kollektivavtalade försäkringen tillgodogörs den försäkringen medan den andra delen fortsatt tillgodogörs staten. Parterna skulle själva kunna bestämma över storleken på deras del av finansieringsavgiften.

En statlig medfinansiering är sannolikt en förutsättning för en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

En statlig medfinansiering får anses vara en förutsättning för att en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring ska vara intressant för parterna. Om en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring genomförs skulle staten kunna kompensera arbetsgivare som tecknar kollektivavtal om arbetslöshetsförsäkring enligt en slags alternativkostnadsmetod. Den skulle innebära att kompensationen utgörs av den kostnadsminskning som staten får av att ett system för kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring införs. Kostnadsminskningen motsvaras av statens minskade utgifter för den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Om ett system för kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring införs behöver staten inte längre betala ut ersättning för de arbetslösa som omfattas av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring.

För att möjliggöra förutsägbarhet bör kompensationen fastställas på förhand och utbetalningen regleras i förhållande till den totala lönesumman för de företag som ingår i den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen. Det bör endast gå att få ersättning för faktiska avgifter. Utredningen skisserar flera olika metoder för att räkna upp kompensationsnivån till arbetsgivare för åren efter att en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring införts.

Den praktiska administrationen av kompensation till arbetsgivare bör handhas av Kammarkollegiet.

Ekonomiska effekter av en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

Utredningen har uppfattat att de förslagsställande parternas ambition är att en eventuell kollektivavtalad försäkring ska vara påtagligt förmånligare än den statliga. Eftersom en eventuell kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring skulle vara en del av framtida avtalsrörelser har utredningen inte haft någon fast utformning av det kollektivavtalade regelverket att arbeta utifrån. Däremot har utredningen i dialog med parterna bedömt det som lämpligt att redovisa samlade ekonomiska effekter avseende två taknivåer (40 000 kronor/månad samt 45 000 kronor/månad). En taknivå om 40 000 kronor/månad motsvarar parternas önskemål om att 70 procent av löntagarna kan erhålla 80 procent av den tidigare lönen. Nivån om 45 000 kronor/månad innebär att 80 procent av löntagarna kan erhålla 80 procent av den tidigare lönen.

Ekonomiska effekter av ett tak på 40 000 kronor/månad

Med ett inkomstvillkor samt taknivåer på 34 000 kronor/månad (statlig taknivå utanför kollektivavtal) respektive 40 000 kronor/månad (kollektivavtalad taknivå):

• beräknas utgifterna för arbetslöshetsersättning uppgå till cirka 17,0 miljarder kronor,

• finansieringen via medlemsavgifter skulle motsvara cirka 7,0 miljarder kronor,

• arbetsgivarnas lönebaserade premier väntas uppgå till cirka 8,9 miljarder kronor och

• kompensationen från staten till samma arbetsgivare skulle uppgå till cirka 8,4 miljarder kronor.

Enligt utredningens beräkningar väntas ett kollektivavtalat tak på 40 000 kronor/månad innebära utgifter för arbetsgivare med kollektivavtal på netto cirka 600 miljoner kronor under 2025 med beaktande av följdeffekter.

Ekonomiska effekter av ett tak på 45 000 kronor/månad

Med ett inkomstvillkor samt taknivåer på 34 000 kronor/månad (statlig taknivå utanför kollektivavtal) respektive 45 000 kronor/månad (kollektivavtalad taknivå):

• beräknas utgifterna för arbetslöshetsersättning uppgå till cirka 17,3 miljarder kronor,

• finansieringen via medlemsavgifter skulle motsvara cirka 7,1 miljarder kronor,

• arbetsgivarnas lönebaserade premier väntas uppgå till cirka 9,2 miljarder kronor och

• kompensationen från staten till samma arbetsgivare skulle uppgå till cirka 8,3 miljarder kronor.

Enligt utredningens beräkningar väntas ett kollektivavtalat tak på 45 000 kronor/månad innebära utgifter för arbetsgivare med kollektivavtal på netto cirka 900 miljoner kronor under 2025 med beaktande av följdeffekter.

Höjd finansieringsavgift kan minska utgifterna för arbetsgivare med kollektivavtal

Vid en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring skulle parterna själva kunna bestämma sin del av finansieringsavgiften. Denna avgift skulle kunna sättas separat från den statliga finansieringsavgiften. Avgiften skulle begränsa arbetsgivarnas kostnader, men leda till att arbetslöshetskassorna behöver höja sina medlemsavgifter i motsvarande utsträckning.

Arbetstagare påverkas olika

Ungefär en fjärdedel av de med arbetslöshetsersättning förväntas få en ökad disponibel inkomst med ett högre kollektivavtalat tak på 45 000 kronor/månad och effekten är något tydligare för män än för kvinnor och för äldre än för yngre. Särskilt påverkas personer

i arbetaryrken som haft en inkomst över det statliga taket och som inte har kompletterande inkomstförsäkring genom sitt fackförbund. Att en skillnad uppkommer mellan arbetare och tjänstemän beror i huvudsak på befintliga kollektivavtal om avgångsersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen blir mer svåröverskådlig

Ett av motiven för de förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som genomförs den 1 oktober 2025 är att öka transparensen för den enskilde ersättningstagaren. Utredningen är tveksam till om förutsägbarheten (framför allt för den enskilde arbetslöse) gällande ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skulle förbättras med en kollektivavtalad försäkring. Systemet riskerar att bli komplext, i synnerhet gäller detta om kollektivavtal om arbetslöshetsersättning med olika innehåll tecknas av olika parter på arbetsmarknaden. Utredningen noterar dock att de avtalsslutande parterna på den privata sidan har uttryckt en ambition att tillskapa enhetliga villkor.

Oklara arbetsutbudseffekter och drivkrafter till arbete

Det är enligt utredningen svårt att bedöma eventuella arbetsutbudseffekter och effekter på drivkrafterna till arbete av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. Inte minst beror det på att en stor del av de som berörs redan omfattas av kompletterande inkomstförsäkring genom medlemskap i fackförbund. Vidare är sådana effekter omdiskuterade och forskningsresultaten på området inte alltid entydiga. Enligt utredningen bör dock effekterna på drivkrafterna till arbete av att höja taket endast för personer som omfattas av kollektivavtal inte överskattas.

Parterna skulle överta ett stort stabiliseringspolitiskt ansvar – men staten kan inte avsäga sig det yttersta ansvaret

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen är en viktig konjunkturstabilisator skulle de avtalsbärande parterna vid ett eventuellt införande av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring överta en del av ansvaret när det kommer till att stabilisera ekonomin. De förslagsställande parterna har uppgett att de är beredda att bära ett stabiliseringspolitiskt ansvar, men att kompensationen från staten är helt avgörande för deras möjligheter att kunna ta ett sådant ansvar.

Utbetalningarna i det kollektivavtalade systemet kommer att påverkas av arbetslösheten medan den statliga kompensationen – beroende på hur densamma utformas – inte nödvändigtvis kommer att följa med när kostnaderna ökar eller minskar. Enligt utredningen bör det undvikas att den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen urholkas i sämre tider vilket innebär att parterna bör bygga upp en finansiell stabilitet i det kollektivavtalade systemet för att kunna klara av konjunkturfluktuationer.

Utredningen bedömer att det kollektivavtalade systemet i början inte kan vara särskilt hållbart eftersom ingen buffert kunnat byggas upp. Parterna kan därmed inte förväntas ta ett fullständigt stabiliseringspolitiskt ansvar utan statens ansvar blir i praktiken större i början. Kollektivavtalsstiftelserna kan dock själva successivt bygga upp reserver genom att premier och utbetalningar inte behöver balanseras årligen. Utredningen har inte ansett det möjligt med en statligt finansierad buffertfond eftersom utredningen anser att en sådan inte kan anses vara förenlig med budgetlagen (2011:203).

Staten svarar inte för parternas förpliktelser i ett kollektivavtalat system, lika lite avseende en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring som avseende andra avtalsförsäkringar. Om det kollektivavtalade systemet blir tillräckligt stort uppkommer emellertid ändå en förväntan på staten att vidta åtgärder vid finansieringsproblem. Utredningens bedömning är att det inte är möjligt att komma runt en sådan förväntan om ett kollektivavtalat system genomförs. Dessutom kan staten ytterst – i ett allvarligt ekonomiskt läge – bli tvungen att betala ut statlig arbetslöshetsersättning till samtliga individer om en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring behöver avvecklas. Det behöver beaktas redan när frågan om ändamålsenligheten av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring övervägs.

För att åstadkomma vad arbetsmarknadens parter eftersträvar har också andra lösningar belysts

Utredningen har inom ramen för konsekvensbeskrivningen närmare analyserat några alternativ till en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. En övergripande fördel med dessa alternativ är att de bygger på befintliga strukturer. De alternativ som analyserats närmare är framför allt: (i) generell takhöjning i den statliga arbetslöshetsförsäkringen, (ii) indexering av den statliga arbetslöshetsförsäkringen,

(iii) generösare trygghetsavtal och (iv) kompletterande inkomstförsäkringar som omfattar fler på arbetsmarknaden. Även om dessa lösningar i ett individperspektiv kan vara jämförbara med en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring, uppfyller inget alternativ parternas önskemål fullt ut.

Utredningens uppdrag

Regeringen har ansett att det finns ett behov av att utreda förutsättningarna samt för- och nackdelar med en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. I uppdraget ingår som ett första steg att kartlägga och analysera vilka skäl som ligger till grund för parternas förslag samt att kartlägga och redovisa vilka centrala, rättsliga och andra, frågeställningar och avvägningar som uppkommer med anledning av detsamma.

Utredningen kan sammanfattningsvis sägas ha till uppdrag att undersöka i vilken utsträckning det finns förutsättningar för den föreslagna lösningen och har antagit namnet Förutsättningsutredningen

– en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring .

Utredningen har i sitt arbete utgått från det befintliga regelverket, från den tidigare remissbehandlade utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring (SOU 2020:37) och från nuvarande organisation av administrationen – dock med den högre taknivå som numera har permanentats.

En kollektivavtalad försäkring bör omfatta samtliga arbetstagare på en arbetsplats med kollektivavtal

Om en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring införs, bör den omfatta samtliga arbetstagare på arbetsplatser med kollektivavtal, alltså även de som inte är medlemmar i den avtalsslutande organisationen. Enligt utredningen bör den utformas som en avtalsförsäkring med de konsekvenser det medför. Det hindrar inte att den kollektivavtalade försäkringen får den statliga arbetslöshetsförsäkringen som ett slags golv. En kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring torde förutsätta ändringar bl.a. i skattelagstiftningen.

En kollektivavtalad försäkring bör vara frivillig och inte leda till moturval

En kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring bör utformas så att den inte i praktiken tvingar in någon del av arbetsmarknaden – t.ex. offentlig sektor – i systemet. Det behöver även säkras att det inte uppkommer ett s.k. moturval som hotar försäkringens hållbarhet. Med det avses t.ex. risken att endast kollektivavtalsområden med relativt hög arbetslöshetsrisk skulle komma att anslutas till försäkringen.

De flesta arbetstagare skulle potentiellt sett kunna omfattas av en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

Under 2021 omfattades cirka 86 procent av alla anställda av ett kollektivavtal (inklusive s.k. hängavtal). I privat sektor (där omkring 6 av 10 anställda arbetade 2021) omfattades en något mindre andel, drygt 77 procent, av kollektivavtal.

75 procent av alla anställda uppfyllde medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetslöshetskassornas roll kan bevaras om en kollektivavtalad försäkring införs

De nuvarande medlemsbaserade arbetslöshetskassorna bör i en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring – utöver statlig arbetslöshetsersättning – även betala ut kollektivavtalad ersättning till sina medlemmar. De som inte är medlemmar i en sådan arbetslöshetskassa bör erhålla sin ersättning från den kompletterande arbetslöshetskassan (Arbetslöshetskassan Alfa).

Dagens krav på den försäkrade kan behållas

De förslagsställande parterna har i sina rapporter angivit att den försäkrade för att omfattas måste vara arbetslös, arbetsför, oförhindrad att ta ett arbete och i övrigt ska stå till arbetsmarknadens förfogande vilket motsvarar villkoren i nuvarande arbetslöshetsförsäkring. Det utgör även en förutsättning för att arbetslöshetskassorna ska kunna hantera utbetalningen av kollektivavtalad ersättning.

Fyra alternativa utformningar

Utredningen förutsätter att en eventuell kollektivavtalad försäkring kommer att ha viss enhetlighet när det gäller definitioner och utformning av villkor även om parterna helt själva sätter nivåerna. En självklar utgångspunkt när det gäller ett kollektivavtalat tak är att det bör vara högre än det statliga taket.

Utredningen har tagit fram flera olika alternativ varav några även innefattar en statlig delfinansiering av den kollektivavtalade delen av ersättningarna. Alternativen utgår i övrigt från de diskussioner som utredningen fört med de förslagsställande parterna och utredningens uppdrag som det framgår av direktivet. Alternativen utgår från två olika exempelnivåer för det kollektivavtalade taket (38 500 kronor respektive 43 500 kronor). Fyra alternativ utkristalliserar sig genom att de bägge taknivåerna kombineras med förekomsten respektive avsaknaden av en statlig delfinansiering.

Med nuvarande statliga taknivå på 33 000 kronor/månad utanför det kollektivavtalade systemet och kollektivavtal innebärande en taknivå på 38 500 kronor/månad prognosticerar utredningen att utgifterna för kollektivavtalad och statlig arbetslöshetsersättning tillsammans skulle uppgå till 14,7 miljarder kronor under 2024.

Jämfört med en statlig arbetslöshetsersättning där alla har nuvarande taknivå på 33 000 kronor/månad skulle det i så fall medföra ökade kostnader med 700 miljoner kronor.

Parternas utgifter för kollektivavtalad arbetslöshetsersättning skulle utan en statlig delfinansiering uppgå till cirka 11 miljarder kronor samtidigt som statens utgifter för de individer som helt eller delvis arbetar utanför kollektivavtal skulle uppgå till omkring 3,6 miljarder kronor.

En finansiering av arbetslöshetsförsäkringen utanför statens budget har prövats tidigare

En finansiering av arbetslöshetsförsäkringen utanför statens budget har prövats tidigare i form av den s.k. Arbetsmarknadsfonden, Fonden som skapades i slutet av 1980-talet avvecklades redan 1995 på grund av att dess ekonomiska situation blivit ohållbar.

Utredningen redovisar en simulering av vad det skulle ha medfört i höjda avgifter att behålla fonden under den dåvarande lågkonjunkturen.

Om Arbetsmarknadsfonden inte hade upphört innan den nya budgetlagen infördes är det enligt utredningens bedömning rimligt att anta att den inte skulle ha bedömts som förenlig med sagda lag.

Förutsättningarna för en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring

Utredningsarbetet hittills visar att det kan finnas förutsättningar för en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. Den behöver i så fall utformas i enlighet med vad som skisseras i delbetänkandet. Flera olika alternativa utformningar kan dock vara möjliga. Utredningen gör i nuläget inte något ställningstagande till huruvida en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring är att förorda – inte heller vilken av de presenterade alternativen som i så fall vore att föredra. De presenterade alternativen är heller inte uttömmande.

Sveriges internationella förpliktelser bedöms däremot inte lägga hinder i vägen för en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring. Den kollektivavtalade arbetslöshetsförsäkringen väcker frågor om förenligheten med statsstödsreglerna och dessa frågor växer ju mera offentliga medel som tillförs. De kan endast hanteras som en integrerad del av den fortsatta utformningen av ett eventuellt förslag.

Den kollektivavtalade ersättningen bör enligt utredningen kunna tas med utomlands vid arbetssökande inom EU/EES.

I arbetet med slutbetänkandet planerar utredningen att utgå från att transparensen för den enskilde inte bör minska, från att en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring bör vara lätt att kontrollera och administrera samt från att staten har ett fortsatt behov av arbetslöshetsförsäkringen som ett stabiliseringspolitiskt verktyg.

Ett antal frågor kommer att behöva hanteras inom ramen för arbetet med slutbetänkandet, däribland den lämpliga gränsdragningen mellan staten och parterna, frågor om den kollektivavtalsstiftelse som parterna förordat samt formerna för kompensation till arbetsgivare. Till detta kommer ett flertal frågor om handläggning, beskattning etc.

Former för kompensation till arbetsgivare

Ett införande av en kollektivavtalad försäkring skulle innebära ökade kostnader för arbetsgivare och det bör därför tas ställning till hur arbetsgivarna eventuellt bör kompenseras.

En kompensation till arbetsgivarna genom en statlig engångsöverföring till en buffertfond, i enlighet med de förslagsställande parternas ursprungstanke, anser utredningen inte vara förenlig med budgetlagen.

Inte heller är det enligt utredningen ändamålsenligt med en kompensation till arbetsgivarna genom en generell sänkning av arbetsgivaravgiften eftersom det skulle innebära att arbetsgivare kan få en kompensation utan att behöva ingå ett avtal om en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring.

Det är även svårt att genomföra en differentierad arbetsgivaravgift vilken även skulle medföra en uppenbar risk för moturval i försäkringen.

I första hand bör i stället prövas om en kompensation till arbetsgivarna kan lämnas som statsbidrag till arbetslöshetskassorna för vidare utbetalning direkt till arbetstagare och i andra hand genom den modell som redan tillämpas inom ramen för omställningsstödet.

Enligt de förslagsställande parterna är en indexering av ersättningsnivåerna i en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring av central betydelse. Frågan om en indexering kommer liksom frågan om kompensation till arbetsgivare att behandlas vidare i utredningens slutbetänkande.