Riksdagens användning av EU:s subsidiaritetsprincip har följts upp (KU5)
Enligt riksdagsordningen ska konstitutionsutskottet en gång om året göra en uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen. I detta betänkande redovisas resultatet av uppföljningen för 2024.
Under 2024 subsidiaritetsprövade riksdagen totalt 45 förslag och lämnade sex motiverade yttranden till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Utskottet konstaterar att riksdagen även i år stod för flest motiverade yttranden av de nationella parlamenten inom EU. Utskottet anser att det är bekymmersamt om endast ett begränsat antal nationella parlament tillvaratar möjligheten att kontrollera tillämpligheten av subsidiaritetsprincipen inom ramen för det särskilda förfarandet. De nationella parlamentens subsidiaritetskontroll är ett viktigt demokratiskt instrument inom ramen för EU:s beslutsfattande.
Av en dom från EU-domstolen framgår det att unionen – vid sidan av de exklusiva befogenheter som anges i artikel 3 i EUF-fördraget – kan ha vissa befogenheter som till sin natur endast kan utövas av unionen själv och att subsidiaritetsprincipen då inte är tillämplig. Utskottet understryker samtidigt att den förslagsställande institutionens tolkning av bestämmelser i fördraget inte automatiskt kan bli gällande. Enligt utskottets uppfattning får i stället frågan om huruvida en befogenhet till sin natur endast kan utövas av unionen bedömas från fall till fall av de nationella parlamenten, så länge det inte finns något avgörande från EU-domstolen. Som utskottet tidigare har framhållit kan en extensiv tillämpning av vad som ryms inom unionens exklusiva befogenhet (artikel 3 i EUF-fördraget) få till följd att de nationella parlamentens rätt till invändningar förlorar i betydelse, vilket i längden skulle försämra den demokratiska beslutsprocessen i EU.