Justitieombudsmännens ämbetsberättelse har behandlats (KU11)

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2 Offentligt sammanträde den 12 mars 2026

Riksdagen lägger redogörelsen Justitieombudsmännens ämbets­berättelse till handlingarna.

Riksdagen omvalde den 10 juni 2025 Erik Nymansson till chefsjustitie­ombudsman (chefsJO) för tiden från valet till dess att ett nytt val genomförts under tredje året därefter.

Efter en begäran från den ställföreträdande justitieombudsmannen Lars Lindström entledigade riksdagen honom fr.o.m. den 24 januari 2025. Den 18 juni 2025 valde riksdagen den f.d. justitieombudsmannen Stefan Holgersson till ställföreträdande justitieombudsman för två år fr.o.m. den 1 september 2025. Den 27 november 2025 omvalde riksdagen Karin Almgren till ställföreträdande justitieombudsman för två år fr.o.m. den 8 december 2025. Under verksamhetsperioden tjänstgjorde de ställföre­trädande justitieombudsmännen Lars Lindström, Karin Almgren och Stefan Holgersson i viss omfattning med handläggning och avgörande av tillsyns­ärenden.

JO har börjat etablera ett verksamhetsställe i Göteborg. Där tjänstgör ett antal rättssakkunniga fr.o.m. den 1 april 2026. Den fastighet i Stockholm som JO hyr av Riksdagsförvaltningen ska renoveras. Arbetet ska påbörjas hösten 2026, och JO kommer att hyra andra lokaler i Stockholms innerstad under den tid som renoveringen pågår.

Av de statistiska uppgifterna framgår bl.a. att antalet tillsynsärenden (klagomål, initiativ och inspektioner) mellan 2016 och 2025 har ökat med ca 95 procent: från drygt 8 000 tillsynsärenden som nyregistrerades under 2016 till 15 429 ärenden under 2025. Antalet nyregistrerade tillsynsärenden under 2025 ökade med ungefär 3 700 ärenden i förhållande till 2024. Under 2025 avslutades 15 187 ärenden, vilket kan jämföras med 11 481 ärenden under 2024.

Antalet ärenden om lagstiftningsremisser som avslutades under 2025 upp­gick till 180, varav flertalet kom från olika departement inom Regerings­kansliet. I 31 av dessa uttrycktes någon form av ställningstagande till eller bedömning av remissen.

Under 2025 överlämnades ett beslut till Regeringskansliet med en fram­ställning om lagändring. Vidare överlämnades nio beslut till riksdagen eller regeringen för att fästa deras uppmärksamhet på förhållanden som fram­kommit under ärendets utredning eller för kännedom. I två ärenden gjordes en ansökan om stämning för brott mot tystnadsplikten respektive tjänstefel. Ett ärende där en beslutad förundersökning hade lagts ned avslutades. Fyra klagomålsärenden lämnades över till en annan tillsynsmyndighet för prövning och avgörande eller till en åklagarmyndighet för fullgörande av en förunder­sökning inledd av JO.

Under året genomfördes 18 inspektioner och 18 Opcat-inspektioner. Vidare genomfördes inom ramen för Opcat-verksamheten två dialogmöten med civilsamhället.

När det gäller det internationella samarbetet kan nämnas att chefsJO Erik Nymansson, JO Thomas Norling och JO Per Lennerbrant i oktober 2025 deltog i ett baltiskt-nordiskt ombudsmannamöte och i konferensen The Role of Independent Oversight Institutions in the Constitutional Framework i Vilnius. ChefsJO Erik Nymansson deltog även i november 2025 i European Network of Ombudsmen Conference i Bryssel. Vidare deltog chefsJO Erik Nymansson i december 2025 i ett möte med den nytillträdda danska ombudsmannen och det norska sivilombudet.

Ytterligare information om JO:s organisation och verksamhet finns i ämbetsberättelsens bilagor och närmare information om ärendestatistik finns i ämbetsberättelsens bilaga 2.

ChefsJO Erik Nymansson uppmärksammar i sin betraktelse bl.a. JO:s mål med verksamheten och anför att han har beslutat om en målbild för JO 2026–2028 med i huvudsak samma innehåll som i tidigare beslutade målbilder. Under några år har man arbetat aktivt med den del av målbilden som rör JO som arbetsplats. Det har under senare tid inte varit några svårigheter att rekrytera kvalificerade assessorer och de stannar längre än tidigare. Nya arbetsmetoder prövas i s.k. pilotprojekt, och arbets- och lärandemiljön är mycket god.

För att JO ska ha högt förtroende hos de som granskas och de som vänder sig till JO behöver JO:s beslut vara av högsta rättsliga kvalitet och meddelas inom rimlig tid, vilket numera också sker. Vidare behöver JO kommunicera sitt uppdrag och sina beslut på rätt sätt och till rätt adressater eller målgrupper. Information behöver vara lättillgänglig för myndigheter och enskilda.

För ett par år sedan lanserade JO en ny webbplats, där informationen om vad JO gör och inte gör har förbättrats och anmälningsformulärets olika steg har förenklats och förtydligats. Vidare har den söktjänst för beslut som finns på webbplatsen förbättrats och JO har ökat ansträngningarna att göra besluten mer sökbara. Föreläsningar om JO:s uppdrag, verksamhet och beslut har också hållits för olika målgrupper, främst yngre jurister och kommunjurister, samt under senare tid även för flera av riksdagens utskott. Antalet press­meddelanden har ökat och JO har även i övrigt stärkt sin service till medierna. JO har för avsikt att fortsätta utveckla den externa kommunikationen.

Under 2024 ökade antalet klagomål med 11 procent, vilket var den största ökningen i myndighetens historia. Under 2025 uppgick ökningen till ca 32 procent eller ca 3 700 klagomål jämfört med 2024. Den utmaningen har hanterats mycket bra och JO uppvisar positiva siffror i alla relevanta avseenden. Antalet beslut i remitterade ärenden har ökat till 484 under 2025 jämfört med 401 under 2024. JO remitterade fler ärenden under 2025 än under de senaste fem åren och antalet uppgick till 488. Det kan jämföras med 390 remitterade ärenden under 2024. Under 2025 fattade JO också dubbelt så många beslut om att inleda initiativ som under 2024. Den genomsnittliga handläggningstiden för remitterade ärenden var för fyra år sedan 500 dagar. Under 2025 var den tiden 306 dagar, vilket också kan jämföras med 346 dagar under 2024. För fem år sedan hade JO 166 ärenden som var äldre än 12 månader i balans. Detta kan jämföras med 32 ärenden 2024 och 25 ärenden 2025.

Ökningen av antalet klagomål har skett på bred front men en särskilt markant ökning noteras när det gäller polisen, de allmänna domstolarna, utbildningsväsendet, utlänningsärenden och socialtjänsten. Flest klagomål rör dock fortfarande kriminalvårdsområdet. Antalsmässigt har anmälningarna som rör polisen ökat mest. Där har det kommit in ca 660 fler klagomål jämfört med året innan, vilket motsvarar en ökning med knappt 50 procent.

JO har etablerat ett verksamhetsställe i Göteborg där man har hyrt lokaler och rekryterat rättssakkunniga. Detta kommer att bidra till att trygga JO:s kompetensförsörjning.

Justitieombudsmännens övergripande redovisning av sina iakttagelser inom respektive ansvarsområde

ChefsJO Erik Nymanssons ansvarsområde omfattar bl.a. domstolarna, försvaret, hälso- och sjukvården, utbildning och forskning samt skatt och folkbokföring. Till området hör också offentlig upphandling samt ett antal olika centrala myndigheter, t.ex. Finansinspektionen, Bolagsverket och Tillväxtverket.

ChefsJO redogör i sina iakttagelser för ett beslut som redovisas i ämbets­berättelsen där han avstod från att uttala kritik mot domare trots att det var fråga om sådan långsam handläggning som normalt sett skulle ha lett till kritik. Beslutet rörde Hälsinglands tingsrätt där bemannings- och arbetssituationen var synnerligen ansträngd med endast två anställda domare under den tid som beslutet avsåg. Domstolen har haft svårt att rekrytera ordinarie rådmän och den dömande verksamheten har utförts av en förstärkningsstyrka som inrättats vid Domstolsverket. Enligt ChefsJO är situationen bekymmersam, och svårig­heter att rekrytera domare vid tingsrätterna framkommer i många tillsyns­ärenden som orsaken till tillkortakommanden.

Ett av de områden där antalet klagomål ökat mest under 2025 är de allmänna domstolarna. Ökningen innebär enligt chefsJO ett trendbrott då antalet klagomål när det gäller allmänna domstolar historiskt har legat på en jämn nivå. Ökningen kan ha många förklaringar men svårigheterna att bemanna landets tingsrätter med rådmän kan ha en negativ påverkan på målhanteringen och omloppstiderna. Att många domstolar har problem med långa hand­läggningstider har chefsJO kunnat konstatera vid inspektioner under året samt i ett antal klagomålsärenden. Något som också har varit påtagligt under året är ett ganska stort antal kritikbeslut om bristfällig hantering av sekretessfrågor. Med detta sagt är chefsJO:s allmänna intryck ändå att verksamheten vid domstolarna i huvudsak fungerar väl.

Inom ansvarsområdet utbildning och forskning konstaterar chefsJO att antalet klagomål har ökat med ca 55 procent under 2025. I ämbets­berättelsen redovisar chefsJO två beslut där rektorer har yttrat sig på ett sätt som har kränkt lärares yttrandefrihet. ChefsJO har även i ett flertal beslut konstaterat brister i den formella hanteringen av t.ex. beslut om åtgärdsprogram eller av­stängningar. Andra vanliga fel är att skolor inte har hanterat överklaganden på ett korrekt sätt.

ChefsJO beslutade under året om särskilda inspektionsserier inom rätts­psykiatrin och den allmänna vuxenpsykiatrin. Något som blivit klart under dessa inspektioner är att förhållandena inom den psykiatriska vården skiljer sig kraftigt åt mellan olika regioner. Även i klagomålshanteringen har chefsJO haft anledning att uppmärksamma brister inom psykiatrin. I ett beslut som redovisas i ämbetsberättelsen konstaterade chefsJO att en region i strid med lagstiftningen inte hade tagit emot en patient som dömts till rättspsykiatrisk vård. I ett annat beslut hade ett sjukhus tillämpat en rutin som innebar att patienter kroppsvisiterades utan lagstöd.

En inspektion av Inspektionen för vård och omsorgs (Ivo) handläggning av framställningar om att få ta del av allmänna handlingar genomfördes under året med syfte att följa upp motsvarande inspektion som gjordes året innan. Även om det har skett flera positiva förändringar i Ivos hantering står det enligt chefsJO klart att mycket arbete kvarstår. Vid granskningen framkom att en betydande del av framställningarna som kommer in till myndigheten fort­farande inte hanteras i enlighet med grundlagens krav på skyndsamhet.

ChefsJO redogör avslutningsvis för ett beslut i ämbetsberättelsen där han konstaterade att Försvarsmakten haft lagstöd för att genomföra husrannsakan i kadetters boenden på en militärhögskola men ansåg att den aktuella bestämmelsen om tvångsbefogenheter inte kunde anses uppfylla de krav på tydlighet och förutsebarhet som måste kunna ställas på en tvångsmedelsbestämmelse. Enligt chefsJO kan det finnas anledning till en bredare översyn av tvångsmedels­regleringen på Försvarsmaktens område.

JO Katarina Påhlssons ansvarsområde omfattar Kriminalvården och över­vakningsnämnderna, Kronofogdemyndigheten, överförmyndarväsendet samt organ inom kultursektorn såsom museer och bibliotek, Riksarkivet, Riks­antikvarieämbetet och Myndigheten för press, radio och tv.

Katarina Påhlsson framhåller i sina iakttagelser att något som utmärker klagomålen på överförmyndarväsendets område är att de rör människor som är i behov av samhällets stöd i framför allt rättsliga och ekonomiska ange­lägenheter och som inte sällan befinner sig i en utsatt situation. Därför är det enligt Katarina Påhlsson av stor vikt att överförmyndarna kan få fram lämpliga gode män och förvaltare samt att de regelbundet kontrollerar lämpligheten hos dessa ställföreträdare. Katarina Påhlsson har haft visst fokus på denna fråga och anser att det ingår i lämplighetsprövningen att t.ex. undersöka hur många uppdrag en ställföreträdare har, inte bara i den egna kommunen.

Katarina Påhlsson har vidare uttalat sig om rollfördelningen mellan över­förmyndarna och domstolarna. I tillsynen har det bl.a. visat sig att tingsrätter och överförmyndare har olika uppfattningar om huruvida en domstol har rättsligt stöd för att förelägga en överförmyndare att ge in viss utredning när en enskild har begärt att ett förvaltarskap ska upphöra. Enligt Katarina Påhlsson är den rättsliga regleringen oklar och hon konstaterade att menings­skiljaktigheterna kan ge upphov till långa handläggningstider hos domstolarna och att allmänhetens förtroende för den offentliga verksamheten kan påverkas negativt när en myndighet inte följer ett domstolsföreläggande. Katarina Påhlsson väckte därför frågan om en författningsändring hos regeringen.

Under året hade Katarina Påhlsson ett visst fokus på den grundlagsfästa objektivitetsprincipen och hon har funnit anledning att påminna om denna inom Kriminalvårdens verksamhet, t.ex. i myndighetens arbete mot otillbörlig och otillåten påverkan från intagna. Med hänsyn till omständigheter såsom klientpopulationens nuvarande sammansättning i förening med över­beläggningen och det säkerhetshot som en sådan påverkan kan utgöra har det framstått som angeläget att Kriminalvården ger detta särskilt utrymme. Katarina Påhlsson har dock både vid inspektioner och i klagomålsärenden noterat att gränsdragningarna är svåra och det har förekommit att sådant som rimligen bör ses som legitima uttryck för missnöje eller försök från en intagen att tillvarata sina rättigheter har rapporterats som otillbörlig påverkan.

Katarina Påhlsson har tidigare redogjort för sin undersökning av vilka konsekvenser och risker dubbelbeläggningar av celler i häkten respektive i anstalter kan ha för de berörda frihetsberövade personerna. I februari 2025 publicerades en rapport om förhållandena inom häktesverksamheten och i maj 2025 offentliggjordes en rapport om förhållandena inom anstalts­verksamheten. Katarina Påhlsson framhåller att de intagnas brist på egen tid löpte som en röd tråd genom kartläggningen. Andra riskområden som identifierades var att matchningen av vilka som skulle dela cell uteblev eller var bristfällig och att det överlag inte gjordes någon strukturerad uppföljning. Katarina Påhlssons sammanfattande slutsats blev att förhållandena i häkten riskerar att medföra att intagna utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling och att konsekvenserna för intagna i anstalter är än mer allvarliga.

Anmälningar som på ett eller annat sätt har samband med överbeläggningen är fortfarande vanliga. Kriminalvårdens förutsättningar för s.k. differentiering liksom att vid behov omplacera en intagen till ett annat verksamhetsställe eller placera denne i s.k. avskildhet har påverkats negativt i den rådande beläggningssituationen. Kriminalvården har redovisat att myndigheten till följd av det ansträngda läget tvingas till ett mer omfattande medvetet risk­tagande när det gäller placeringen av intagna och att trenden visar ett ökat antal rapporterade incidenter med våld och hot.

JO Thomas Norlings ansvarsområde omfattar socialförsäkringen och socialtjänsten, inklusive tvångsvården av missbrukare och unga. Hans tillsyn omfattar även arbetsmarknadsärenden samt de ärenden som gäller tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions­hindrade (LSS).

Thomas Norling var under året särskilt uppmärksam på brister vid handläggningen av ärenden som kan ha försvårat för den enskilde att ta tillvara sina rättigheter enligt LSS. Antalet sådana ärenden har under de senaste tio åren ökat och ett slags ”bristmönster” i de formella krav som ställs på handläggningen har kunnat urskiljas. Enligt Thomas Norling är det allvarligt om formella brister i handläggningen medför att en insats t.ex. helt uteblir eller väsentligt fördröjs trots att den enskilde har beviljats insatsen. Han kommer att följa utvecklingen på området.

I ett beslut har Thomas Norling mer utförligt redovisat vilka rättigheter som följer av LSS. Under senare tid har han noterat att frågor om t.ex. den enskildes rätt till inflytande och medbestämmande förbises i handläggningen. Thomas Norling understryker att de kommunala nämnder som fattar beslut i LSS-ärenden har ett lika stort ansvar att se till att dessa delar av lagstiftningen uppfylls som när det gäller frågor av mer formell karaktär.

I ämbetsberättelsen redovisar Thomas Norling några beslut som exempel på att kommunerna inte alltid uppfyller de grundläggande förvaltningsrättsliga kraven när de handlägger LSS-ärenden. I ett av besluten hade kommunen med hänvisning till arbetsmiljö- och rekryteringsproblem inte verkställt insatsen personlig assistans i den utsträckning som den enskilde hade rätt till. I ett annat beslut kritiserades en kommunal nämnd för att ha fattat ett nytt beslut om avslag på en ansökan trots att förvaltningsrätten tydligt hade angett att den enskilde hade rätt till insatsen och återförvisade målet för prövning endast av insatsens omfattning. Frågan om långsam handläggning har också aktualiserats. Thomas Norling framhåller att något som är gemensamt för de redovisade fallen är att kravet på god förvaltning inte har uppfyllts.

Thomas Norling har under senare år uppmärksammat brister som rör enskildas möjligheter att komma i kontakt med myndigheter. I årets ämbets­berättelse redovisas två beslut som rör detta. Myndigheternas tillgänglighet har i dessa fall inte varit i närheten av att uppfylla de krav som kan ställas t.ex. på en myndighet som valt telefoni som en viktig kontaktväg för att allmän­heten ska kunna nå den. Thomas Norling framhåller att det är ett angeläget samhällsintresse att enskilda kan komma i kontakt med en myndighet inom rimlig tid, och han var därför kritisk till att tillgängligheten per telefon var så bristfällig.

JO Per Lennerbrants ansvarsområde omfattar bl.a. de brottsutredande myndig­heterna och tullväsendet, utlänningsärenden vid Migrationsverket, läns­styrelser samt stora delar av den kommunala förvaltningen.

Per Lennerbrant framhåller i sina iakttagelser att de frågeställningar som uppkommer i granskningen ofta har dagsaktuell karaktär men att vissa saker är återkommande. Det handlar t.ex. om långa handläggningstider, att tvångs­ingripanden görs utan lagstöd och att offentlighetsprincipen inte respekteras. Gemensamt för de ärenden där kritik uttalas är att de ofta berör frågor som på ett eller annat sätt påverkar enskildas tillit till offentlig verksamhet och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Under året genomförde Per Lennerbrant ett antal inspektioner, bl.a. av verksamheter som inte tidigare har inspekterats av JO. Det gäller t.ex. brotts­utredningsenheten vid Skatteverket, där inspektionen var en fortsättning på en tidigare inspektion av Ekobrottsmyndigheten. Andra inspektioner under året har avsett Polismyndigheten (bl.a. gränspolisenheten i polisregion Stockholm och bedrägerisektionen i polisregion Syd) samt Länsstyrelsen i Östergötlands län och Byggnadsnämnden i Solna kommun.

Polismyndighetens arrestverksamhet inspekterades i en särskild serie under 2024, men slutsatserna redovisades först i år. På grund av den ansträngda beläggningssituationen inom Kriminalvården hålls häktade ibland i arrester. Förhållandena är enligt Per Lennerbrant oacceptabla, och det finns en risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Per Lennerbrant har också haft ett fortsatt fokus på barn och har initierat en bred granskning av hur Polis­myndigheten behandlar gripna och anhållna barn i arrester. När det gäller Migrationsverkets förvar har tre av sex förvar inspekterats. Vid inspektionerna har fokus legat på fysisk miljö, personalens bemötande och kompetens, tillgången till hälso- och sjukvård samt särskilda risker för förvarstagna med funktionsnedsättning eller med särskilda omvårdnadsbehov.

Per Lennerbrant har fortsatt granskningen av Migrationsverkets hand­läggningstider, nu med fokus på handläggningen efter att en domstol förelagt verket att snarast avgöra ett ärende (s.k. dröjsmålstalan). Migrationsverket har ett stort antal sådana ärenden som inte handläggs inom en godtagbar tid. I praktiken innebär detta att många domstolsavgöranden inte följs, vilket riskerar att påverka respekten för domstolars avgöranden och ytterst tilliten till den offentliga förvaltningen. Migrationsverket fick allvarlig kritik för detta och Per Lennerbrant lämnade över en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

Per Lennerbrant noterar att klagomålen mot Polismyndigheten ofta gäller olika former av tvångsingripanden, t.ex. kroppsvisitation eller kropps­besiktning, bemötandet från enskilda polismän och nedlagda eller inte inledda förundersökningar. Myndigheten har återigen fått kritik för långsam och passiv handläggning av ärenden om förmögenhetsbrott. Den sammantagna bilden är enligt Per Lennerbrant att många utredningar blir liggande under mycket långa perioder utan att några åtgärder vidtas.

Vidare lyfter Per Lennerbrant i sina iakttagelser fram frågan om hur tjänsteåtgärder dokumenteras. Han har granskat vilka dokumentationskrav som ställs på en åklagares beslut om anhållande och har funnit att det av rättssäkerhets- och legitimitetsskäl bör ställas högre krav på dokumentationen än vad som anses gälla i dag. Han har också inlett en motsvarande granskning av andra typer av tvångsmedelsbeslut.

Under året väckte Per Lennerbrant två åtal. Det ena åtalet gällde brott mot tystnadsplikt för att sekretessbelagda uppgifter ur en visselblåsarutredning röjdes. Det andra gällde tjänstefel för att en åklagare fattat ett anhållnings­beslut utan att med tillräcklig noggrannhet och omsorg förvissa sig om att det fanns grund för brottsmisstanken.

Aktuella utredningsarbeten m.m.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 2022/23:KU32 Översyn av JO-ämbetet riksdagsstyrelsens framställning Översyn av JO-ämbetet (framst. 2022/23:RS2). Utskottet föreslog bl.a. ett tillkännagivande till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen. Enligt utskottet bör den offentliga tillsynen utredas för att identifiera behov av reformer och föreslå de ändringar som bedöms vara påkallade i den ordinära tillsynen och klagomålssystemet inom respektive verksamhetsområde. Syftet är att stärka förutsättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2022/23:260–262).

I regeringens skrivelse 2025/26:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2025 (s. 123) anför regeringen följande:

Punkt 4 om en översyn av den offentliga tillsynen: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32 s. 51). Frågan om behovet av en extern tillsyn på migrationsområdet har övervägts inom ramen för ett uppdrag som regeringen lämnat till Statskontoret. Statskontoret har i sin redovisning av uppdraget den 7 oktober 2024 inte föreslagit att någon sådan tillsynsfunktion bör inrättas. Regeringen har den 15 januari 2026 gett Statskontoret i uppdrag att se över bl.a. den ordinära tillsynen rörande Polismyndigheten och Kriminalvården (Ju2023/02114). Uppdraget ska redovisas senast den 17 december 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

En utredare har haft i uppdrag att lämna förslag på ändringar i plan- och byggregelverket som förbättrar förutsättningarna för att fler häkten och anstalter kan byggas och nya häktes- och anstaltsplatser kan skapas genom en snabbare plan- och byggprocess (LI2024/00694). Uppdraget redovisades i oktober 2024 genom promemorian En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter (Ds 2024:25). Promemorian har remissbehandlats och regeringen överlämnade i mars 2026 proposition 2025/26:209 En snabbare utbyggnad av kriminalvårdsanstalter och häkten till riksdagen. I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) som bedöms ge bättre förut­sättningar för en snabbare, mer flexibel och effektiv utbyggnad av kriminal­vårdsanstalter och häkten. Bland annat föreslås att möjligheterna att bevilja tids­begränsade bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten utökas. Vidare föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om nödvändiga och tidsbegränsade undantag från bestämmelser i plan- och bygglagen om det behövs för att åtgärda en akut och påtaglig risk för allvarlig platsbrist i kriminalvårdsanstalter och häkten. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Propositionen behandlas av civilutskottet i betänkande 2025/26:CU25 och förslagen antogs av riksdagen den 29 april 2026 (rskr. 2025/26:228).

Den 18 juni 2025 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland. Avtalet innebär bl.a. att den estländska kriminalvårdsmyndigheten ska ansvara för verkställigheten och att estländsk lagstiftning som utgångspunkt ska gälla. Regeringen överlämnade i mars 2026 proposition 2025/26:185 Tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands till riksdagen. I propositionen lämnas förslag till en ny lag om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands. Syftet med förslagen är att bidra till att avhjälpa den allvarliga platsbristen inom Kriminalvården. Förslagen har tagits fram med anledning av det avtal som Sverige och Estland undertecknade den 18 juni 2025 om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland. Lagen föreslås dock vara generellt utformad för att kunna tillämpas i förhållande till samtliga stater som Sverige har ingått eller kan komma att ingå motsvarande överenskommelser med. I propositionen föreslås också att riksdagen ska godkänna avtalet mellan Sverige och Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland samt överlåta rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighets­utövning till Estland i enlighet med avtalet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Propositionen behandlas av justitieutskottet i betänkande 2025/26:JuU35 och förslagen antogs av riksdagen den 3 juni 2026 (rskr. 2025/26:315).

Regeringen beslutade i februari 2025 att en särskild utredare, i rollen som nationell samordnare, ska stödja utbyggnaden av Kriminalvården för att möjliggöra ytterligare kapacitet i anstalter och häkten runt om i landet (dir. 2025:10). För att Kriminalvården ska kunna utöka sin kapacitet är det viktigt att alla berörda aktörer kan samlas i detta arbete. Den nationella samordnaren ska bl.a.

– bedriva ett utåtriktat arbete mot aktörer inom såväl den kommunala sektorn som fastighetsmarknaden samt statliga myndigheter och samverka med dessa i syfte att underlätta tillskapandet av häktes- och anstaltsplatser

– kartlägga och analysera hinder för en skyndsam och kostnadseffektiv expansion av Kriminalvården.

Samordnaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet, i andra utredningar och i kommittéer. Upp­draget ska slutredovisas senast den 5 juli 2027 (dir. 2026:36).

Regeringen beslutade vidare den 28 augusti 2025 att en särskild utredare ska se över verkställighetslagstiftningen i syfte att underlätta Kriminalvårdens pågående expansion, samtidigt som Kriminalvårdens förutsättningar att upp­rätthålla säkerheten och bedriva en effektiv återfallsförebyggande verksamhet värnas (dir. 2025:80). Utredaren ska också se till att lagstiftningen bättre svarar mot dagens förutsättningar. Utredaren ska bl.a.

– redogöra för hur Kriminalvården kan ges bättre förutsättningar att bibehålla ett fungerande säkerhetsarbete och ett effektivt återfallsföre­byggande arbete

– föreslå åtgärder som bidrar till ökad effektivitet, särskilt när det rör administrativt arbete och arbete nära intagna

– analysera förutsättningarna för alternativa och tillfälliga platslösningar för att frigöra och skapa fler häktes- och anstaltsplatser och möjliggöra en mer flexibel placering av intagna

– lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.

Uppdraget att analysera förutsättningarna för alternativa och tillfälliga platslösningar för att frigöra och skapa fler häktes- och anstaltsplatser och möjliggöra en mer flexibel placering av intagna redovisades den 18 maj 2026 i delbetänkandet Mer flexibla regler om verkställighet av häktning och fängelsestraff (SOU 2026:30). I delbetänkandet föreslås bl.a. att rätten till enrum enligt häkteslagen avskaffas, att det införs en lagreglerad möjlighet att tillfälligt placera häktade i polisarrest och att frister för verkställighet av fängelsestraff i häkte ändras. Delbetänkandet bereds inom Regeringskansliet. Uppdraget ska slutredovisas senast den 28 december 2026.

Straffreformutredningen och utredningen om straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel

Regeringen beslutade i juli 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av straffskalorna samt föreslå ett reformerat och mer rättvist påföljdssystem (dir. 2023:115). Utredningen, som antog namnet Straffreform­utredningen (Ju 2023:14), överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) som bl.a. innehöll förslag om skärpt straffskala för grovt tjänstefel.

Regeringen beslutade i februari 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över den straffrättsliga lagstiftningen om korruption och tjänstefel (dir. 2024:14). Syftet med översynen var att säkerställa att lagstiftningen är effektiv, ändamålsenlig och anpassad till Sveriges internationella åtaganden. Utredningen, som antog namnet Utredningen om straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel (Ju 2024:02), överlämnade i juli 2025 betänkandet Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel (SOU 2025:87).

Regeringen överlämnade i april 2026 proposition 2025/26:217 Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen att ett nytt gradindelat brott införs i brottsbalken, med beteckningen missbruk av offentlig ställning. Därigenom straffbeläggs att vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet, upp­såtligen i strid med lag eller annan författning vidta eller underlåta att vidta en åtgärd för att få en otillbörlig förmån eller för att någon annan ska få en sådan förmån eller för att otillbörligt missgynna någon annan. Om brottet är grovt ska det dömas för grovt missbruk av offentlig ställning. Straffet för missbruk av offentlig ställning föreslås vara böter eller fängelse i högst två år samt för grovt brott fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. För att lagstiftningen bättre ska återspegla brottslighetens allvar föreslår regeringen dessutom att minimistraffet för grovt tjänstefel ska skärpas till fängelse i ett år och sex månader. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Regeringens proposition behandlas av justitieutskottet i betänkande 2025/26:JuU40.

Regeringen överlämnade i december 2025 proposition 2025/26:92 Ett ställföreträdarskap att lita på till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen ett flertal åtgärder som syftar till att stärka den enskildes ställning, höja ställföreträdarverksamhetens kvalitet och skapa bättre möjligheter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare. Regeringen föreslår bl.a. att ramarna för ställföreträdarens uppdrag blir tydligare med ett ökat hänsyns­tagande till den enskildes vilja och ett ökat fokus på den enskildes väl­befinnande. Vidare föreslås att en central statlig myndighet ges ett ansvar på ställföreträdarområdet. Myndigheten kommer att ge tillsynsvägledning och bl.a. kunna tillhandahålla information, meddela föreskrifter och se till att ställföreträdare får utbildning. Regeringen föreslår också att det införs ett nationellt ställföreträdarregister. Registret kommer att underlätta tillsynen av gode män och förvaltare och göra det lättare för ställföreträdare att visa sin behörighet i kontakter med bl.a. myndigheter och banker. Dessutom lämnas förslag för att förbättra överförmyndarnas verksamhet. De flesta lag­ändringarna träder i kraft den 1 juli 2026. Förslaget om ett ställföreträdar­register träder i kraft den 1 januari 2028.

Regeringens proposition behandlas av civilutskottet i betänkande 2025/26:CU22 och förslagen antogs av riksdagen den 22 april 2026 (rskr. 2025/26:222).

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att den ordinarie tillsynen är en förutsättning för att JO ska kunna utföra sin extraordinära tillsyn på ett till­fredsställande sätt (bet. 2016/17:KU11, bet. 2017/18:KU11, bet. 2018/19:KU11, bet. 2019/20:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2022/23:KU11, bet. 2023/24:KU11 och bet. 2024/25:KU11). Som framgår under rubriken Tillkännagivande om att utreda den offentliga tillsynen (under rubriken Aktuella utredningsarbeten m.m.) har riksdagen beslutat om ett tillkännagivande till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32, rskr. 2022/23:260–262). I betänkande 2023/24:KU11 såg utskottet mot den bakgrunden positivt på att regeringen gett Statskontoret i uppdrag att göra en översyn över asylprocessen och att det i uppdraget ingick att utreda behovet av en extern tillsynsfunktion eller inspektion på migrationsområdet. I betänkandet noterade utskottet också att frågan om att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda frågor om den offentliga tillsynen på bl.a. polisens och Kriminalvårdens områden bereddes i Regeringskansliet. Utskottet påminde om tillkännagivandet i betänkande 2024/25:KU11 och noterade att Kriminalvården och Polismyndigheten är exempel på myndigheter där ordinarie tillsynsmyndigheter saknas. Utskottet uttalade att det är angeläget att regeringen vidtar åtgärder för att stärka förut­sättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan.

Utskottet har tidigare även uttalat sig om långa häktningstider och restriktioner (bet. 2015/16:KU7) samt påmint om att det är en central fråga i en rättsstat att ingen sitter frihetsberövad utan laglig grund (bet. 2017/18:KU11). Mot bakgrund av det som även tidigare framkommit om allvarliga brister när det gäller myndigheternas bemötande av enskilda, bl.a. vid frihetsberövanden och när myndigheter vidtar andra tvångs­åtgärder mot enskilda, har utskottet funnit anledning att framhålla respekten för individens värdighet i den offentliga verksamheten samt understryka vikten av att myndigheterna kontinuerligt arbetar med frågor om bemötande och grundläggande rättsliga principer (bet. 2017/18:KU11, bet. 2018/19:KU11, bet. 2019/20:KU11 och bet. 2024/25:KU11).

Vidare har utskottet vid flera tillfällen uttalat att det är mycket värdefullt att ombudsmännen informerar om sina iakttagelser och påtalar de behov av författningsändringar eller andra åtgärder som har identifierats genom ombudsmännens tillsynsarbete (se t.ex. bet. 2014/15:KU11, bet. 2016/17:KU11, bet. 2018/19:KU11, bet. 2020/21:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2022/23:KU11, bet. 2023/24:KU11 och bet. 2024/25:KU11).

Utskottet har även anfört att det ser särskilt allvarligt på brister i lagstiftning och rutiner som rör grundlagsskyddade fri- och rättigheter när det gäller den kroppsliga och personliga integriteten, rörelsefriheten och rätten till privatliv (bet. 2016/17:KU11, bet. 2020/21:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2023/24:KU11 och bet. 2024/25:KU11). Enligt utskottet bör ombudsmännens vägledande uttalanden vara ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftning och andra föreskrifter och rutiner och utskottet har uttryckt att det förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som ombudsmännen konstaterat (bet. 2017/18:KU11 och bet. 2023/24:KU11).

Utskottet har också understrukit betydelsen av att myndigheter, kommuner och domstolar fullgör sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen på ett korrekt sätt och i överensstämmelse med gällande regelverk (bet. 2016/17:KU11, bet. 2017/18:KU11, bet. 2019/20:KU11, bet. 2020/21:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2022/23:KU11 och bet. 2023/24:KU11). Utskottet har även särskilt betonat vikten av en korrekt hantering av sekretessbelagda uppgifter (bet. 2023/24:KU11).

Utskottet har även framhållit vikten av att den ärendehantering som före­kommer i den offentliga förvaltningen håller en god förvaltningsrättslig standard. För att detta ska kunna säkerställas krävs bl.a. att tjänstemän i den offentliga förvaltningen har den kompetens som krävs. Myndigheter, kommuner och regioner har i sin roll som arbetsgivare ett ansvar för att de anställda ges den kompetensutveckling och det stöd i övrigt som kan behövas för att utföra sina arbetsuppgifter på ett alltigenom korrekt sätt. Utskottet har tidigare pekat på vikten av att statsanställda har goda kunskaper om den statliga värdegrunden och om de grundläggande principer och regelverk som gäller för statsförvaltningen. Utskottet har noterat Statskontorets uppdrag att tillhandahålla en webbaserad introduktionsutbildning för statligt anställda (bet. 2019/20:KU11, bet. 2020/21:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2022/23:KU11, bet. 2023/24:KU11 och bet. 2024/25:KU11). I betänkande 2024/25:KU11 noterade utskottet att ombudsmännen uppmärksammat att flera myndigheter uppgett att de har haft svårt att bedriva en verksamhet som uppfyller kraven på god förvaltning. Utskottet förutsatte att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som konstaterats.

Vidare har utskottet framhållit att den grundlagsreglerade skyldighet som åligger dem som utför offentliga förvaltningsuppgifter att iaktta legalitet, saklighet och opartiskhet är en del av grunderna för vårt statsskick och att allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen starkt hänger samman med att principerna följs (bet. 2020/21:KU11, bet. 2021/22:KU11, bet. 2022/23:KU11 och bet. 2024/25:KU11). Utskottet har uttalat att det ser mycket allvarligt på brister i detta avseende.

Utskottet har också uppmärksammat att olika aspekter på digitalisering varit aktuella i ärenden hos JO (bet. 2022/23:KU11). Utskottet har därvid påmint om sitt uttalande att regeringen bör säkerställa att myndigheterna är tillgängliga och erbjuder fullgoda alternativ till digital service, så att också de som inte kan eller vill vara digitala kan ta tillvara sina intressen i kontakter med myndigheter; utskottet framhöll att frågan är viktig för att upprätthålla medborgarnas förtroende för de statliga myndigheterna (se bet. 2021/22:KU7 Riksrevisionens rapport om myndigheters service till enskilda som inte kan eller vill vara digitala).

För att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag har utskottet erinrat om bestämmelsen i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen (bet. 2023/24:KU11 och bet. 2024/25:KU11). Av bestämmelsen följer att de som står under JO:s tillsyn är skyldiga att på begäran av en ombudsman lämna upplysningar och yttranden samt biträda ombudsmannen i utredningsarbetet. Utskottet har förutsatt att denna grundlagsfästa skyldighet efterlevs.

I betänkande 2024/25:KU11 välkomnade utskottet att ombudsmännen vidtar åtgärder för att sprida information om och nå ett generellt genomslag för sitt tillsynsarbete.

Utskottets ställningstagande

JO:s tillsyn är extraordinär till sin karaktär och ska inte ersätta den ordinarie tillsynsverksamhet som bör finnas internt hos myndigheter eller hos särskilda tillsynsmyndigheter. Som utskottet tidigare framhållit är det en grundläggande förutsättning för att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag på ett ändamålsenligt sätt att det finns en välfungerande ordinär offentlig tillsyn. Utskottet vill påminna om det tillkännagivande som riksdagen under 2023 riktade till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32, rskr. 2022/23:260–262). I sammanhanget vill utskottet lyfta fram den ökning av antalet klagomålsärenden inom framför allt Polismyndighetens område som ombudsmännen redovisar och framhålla att Polismyndigheten är en myndighet som saknar en ordinarie tillsynsmyndighet. Vidare noterar utskottet att flest klagomål fortfarande rör Kriminalvårdens område och att även Kriminalvården är en myndighet där en ordinarie tillsynsmyndighet saknas. För att stärka förutsättningarna för JO som extra­ordinärt tillsynsorgan är det angeläget att regeringen vidtar åtgärder i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att se över den ordinära tillsynen rörande Polismyndigheten och Kriminalvården.

Utskottet vill även i år framhålla värdet av att ombudsmännen informerar om sina iakttagelser och påtalar de behov av författningsändringar eller andra åtgärder som har identifierats genom ombudsmännens granskningar. Ombuds­männen har även under denna verksamhetsperiod uppmärksammat brister och oklarheter såväl i lagstiftning som i myndigheters rutiner, regeltillämpning och ärendehantering. Utskottet ser särskilt allvarligt på brister i lagstiftning och rutiner som rör grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Ombudsmännens vägledande uttalanden i beslut och yttranden bör vara ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftning och andra föreskrifter och rutiner samt för att komma till rätta med missförhållanden inom den offentliga förvaltningen. Ombudsmännens iakttagelser bör också beaktas i det allmänna arbetet för en god förvaltning samt för att förebygga brister och felaktigheter i den offentliga verksamheten. Utskottet förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med fel och brister som ombudsmännen konstaterat.

Utskottet noterar att ombudsmännen har lyft fram de grundlagsreglerade skyldigheterna om legalitet och objektivitet, som ska iakttas av dem som utför offentliga förvaltningsuppgifter. Utskottet vill särskilt framhålla att de grund­lagsreglerade skyldigheterna är en del av grunderna för vårt statsskick och att allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen starkt hänger samman med att skyldigheterna iakttas och att myndigheter och domstolar har stöd i lag för sina beslut.

Vidare vill utskottet återkomma till betydelsen av att den ärendehantering som förekommer inom den offentliga förvaltningen håller en god förvaltnings­standard när det t.ex. gäller service, dokumentation, tillgänglighet och hand­läggningstider. Att även de grundläggande principerna för en effektiv, rättssäker och fungerande förvaltning iakttas är angeläget för förtroendet för det offentliga. Utskottet noterar att ombudsmännen ger exempel på situationer där myndigheter på olika sätt inte har uppfyllt de grundläggande förvaltnings­rättsliga kraven; bl.a. har brister som rör enskildas möjligheter att komma i kontakt med myndigheter uppmärksammats. Enligt utskottet är det ett angeläget samhällsintresse att enskilda kan komma i kontakt med myndigheter inom rimlig tid.

Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och en grundläggande princip för Sveriges statsskick. Att offentlighetsprincipen inte respekteras är enligt ombudsmännen återkommande. Utskottet vill därför återigen understryka betydelsen av att domstolar samt förvaltnings­myndigheter och andra som utför offentliga förvaltningsuppgifter fullgör sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen.

I ämbetsberättelsen redogör ombudsmännen för olika åtgärder som de har vidtagit för att ytterligare utveckla sin verksamhet och att utvecklingsarbetet alltjämt pågår. Utskottet ser positivt på att verksamheten utvecklas, både i syfte att hantera den ökade ärendetillströmningen och för att vara en modern myndighet och attraktiv arbetsplats. Utskottet välkomnar även att ombuds­männen vidtar åtgärder för att sprida information om sitt tillsynsarbete och nå ett generellt genomslag för detta arbete.

Utskottet föreslår att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.