Riksrevisorns årliga rapport har granskats (FiU9)

Enligt 12 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. ska de viktigaste iakttagelserna från effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen samlas i en årlig rapport. Enligt 9 kap. 18 § riksdagsordningen lämnar riks­revisorn rapporten som en redogörelse till riksdagen. Något krav på åter­rapportering från regeringen med anledning av den årliga rapporten finns inte.

Den 23 september 2025 anordnade utskottet ett offentligt sammanträde där riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg frågades ut med anledning av Riksrevisorns årliga rapport 2025. Riksrevisorn redogjorde även för Riks­revisionens uppföljningsrapport 2025. Syftet med den årligen återkommande utfrågningen är att vid ett samlat tillfälle uppmärksamma och belysa Riksrevisionens iakttagelser och resultat. Uppteckningarna från det offentliga sammanträdet finns i bilaga 2.

Inga motioner har väckts med anledning av redogörelsen.

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2 Uppteckningar från Finansutskottets offentliga sammanträde med riksrevisorn

Riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

Riksrevisorns årliga rapport 2025 samlar de viktigaste iakttagelserna under det gångna året för att ge en översiktlig och sammanhållen bild av Riksrevisionens granskning. Riksrevisorn konstaterar i den årliga rapporten att iakttagelserna sammantaget understryker vikten av att fortsätta att värna förtroendet för staten, särskilt genom att regeringen är tydlig i sin styrning av arbetet med att stärka vårt försvar och vår säkerhet i en orolig tid.

Underlaget till den årliga rapporten utgörs av 24 granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen som publicerats sedan den förra rapporten och gransk­ningen av 226 myndigheters årsredovisningar för räkenskapsåret 2024.

Den årliga rapporten är strukturerad i tre kapitel utifrån de riskområden som identifierats och som anger granskningens huvudsakliga inriktning som den presenterats i Riksrevisionens granskningsplan:

• organisering, ansvar och samordning.

Under året har Riksrevisionen i sin granskning konstaterat att finanspolitiken inte fullt ut varit utformad i enlighet med det finanspolitiska ramverket och pekar på tre omständigheter som innebär en risk för en försvagad budget­disciplin. Den första omständigheten är att regeringen anfört att stödet till Ukraina inte motiverar någon särskild åtgärd i form av besparingar eller skattehöjningar. Riksrevisionen delar inte regeringens bedömning utan menar att det inte är förenligt med det finanspolitiska ramverket att göra undantag från sedvanlig budgetprövning och prioritering på det sättet. När en riksdags­majoritet en gång har gjort sådana undantag ökar sannolikheten för en upprepning av tillvägagångssättet konstaterar riksrevisorn.

Den andra omständigheten är de höjningar av redan beslutade nivåer på utgiftstak som gjordes med anledning av stödet till Ukraina. Höjningarna var enligt Riksrevisionen inte nödvändiga eftersom budgeteringsmarginalerna redan var stora.

Den tredje och sista riskfaktorn för försämrad budgetdisciplin hör ihop med regeringens omfattande ändringar i statens budget under 2024. Eftersom ändringsbudgetar ska användas i undantagsfall bör regeringen enligt riksrevisorn bättre motivera varför förslagen tas upp där och inte i budget­propositionen.

Brister i avgiftsfinansierad verksamhet är ett återkommande problem som tagits upp i den årliga rapporten under flera år. Det senaste året har Riksrevisionen sett brister i myndigheternas redovisning av hur krav på full kostnadstäckning följs. I rapporten konstateras att en tydligare normering av vilket tidsspann som gäller för när full kostnadstäckning ska uppnås skulle underlätta. Det förekommer också stora överskott inom avgiftsfinansierad verksamhet hos flera myndigheter när målet är full kostnadstäckning, och flera universitet har problem att balansera över- och underskott inom den studieavgiftsfinansierade verksamheten för studenter från ett tredjeland.

Riksrevisionen noterar även fortsatta problem med överskridna och saknade beställningsbemyndiganden och konstaterar att det när ett beställningsbemyndigande överskrids eller saknas kan innebära att myndigheterna ingått åtaganden som har bundit upp anslag utan riksdagens tillåtelse. Förutom brister i form av att beställningsbemyndiganden saknas eller överskrids finns det enligt den årliga rapporten också oklarheter när bemyndiganden behövs för internationella medlemsavgifter och hur de ska utformas.

I den årliga rapporten redovisas även iakttagelser om bristfällig hantering av bidrag och brister när myndigheter tar lån.

Brister i Sveriges försvar och säkerhet kan få svåra konsekvenser för såväl individer som för samhällets funktioner. Under det gångna året har Riksrevisionen granskat om den statliga styrningen av uppbyggnaden av det civila försvaret har varit effektiv. Riksrevisionen har också, för första gången, granskat Säkerhetspolisens verksamhet ur ett effektivitetsperspektiv. När det gäller den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad visar den enligt den årliga rapporten på flera brister, t.ex. har uppbyggnaden gått långsamt, regeringens styrning varit otydlig och finansieringen kortsiktig. När det gäller granskningen av Säkerhetspolisen lyfts det fram att det finns otydligheter i myndighetens interna styrning och kontroll och att förutsättningarna för att bedriva verksamheten effektivt delvis är otillräckliga på grund av författningar som lägger hinder i vägen, resursbrist och att regeringen inte har varit tillräckligt aktiv i sin styrning av myndigheten.

Brister i statens tillsyn lyfts i rapporten upp som en återkommande problematik. I årets granskning har Riksrevisionen sett brister i statens tillsyn för att motverka penningtvätt och i Spelinspektionens tillsyn över spel­marknaden.

Brister i Lantmäteriets interna styrning och kontroll resulterade i att Riksrevisionen lämnade en modifierad revisionsberättelse till myndigheten. Bristerna bestod av att det saknats en välfungerande och effektiv process, organisation och ledningskultur för intern styrning och kontroll i myndigheten.

I den årliga rapporten uppmärksammas också brister i utformningen av åtgärder som kan göra det svårt att nå avsedda mål och att göra det på ett effektivt sätt, t.ex. när det gäller tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt och regeringens utformning av det s.k. Industriklivet.

Bristande resultatredovisning i myndigheternas årsredovisningar är inte ett nytt problem. I det senaste årets granskning har Riksrevisionen sett utrymme för förbättringar i resultatredovisningen hos flera olika myndigheter.

Den årliga rapporten avslutas med ett avsnitt med iakttagelser som handlar om hur det statliga åtagandet påverkas av hur verksamheten är organiserad. Under rubriken om att dra nytta av digitaliseringens möjligheter noteras att stöd till regioners och kommuners arbete med informationssäkerhet inom vård och omsorg inte är tillräckligt sammanhållet eller anpassat efter behoven inom vården och omsorgen. Stödet från Integritetsskyddsmyndigheten, Myndig­heten för samhällsskydd och beredskap och Socialstyrelsen är för generellt hållet och inte tillräckligt anpassat efter vårdgivarnas behov.

I den årliga rapporten konstateras att det är vanligt med brister i myndigheternas informationsdelning. Riksrevisionens granskning av fastställ­ande av identiteter visade att myndigheterna inte har tillräckliga rutiner för att säkerställa att korrekta identiteter fastställs och att felaktigt registrerade identiteter upptäcks när de delar information med andra myndigheter. Det gäller särskilt samverkan mellan Skatteverket och Polismyndigheten. Att det är viktigt att myndigheter kan dela information visar även Riksrevisionens granskning av insatser när barn misstänks för grova brott, där myndigheten iakttagit brister i kritiska delar av aktörernas informationsutbyte. Det gällde t.ex. polisens orosanmälningar till socialtjänsten och socialnämndernas yttranden till rättsväsendet.

Bristande kompetensförsörjning inom vård och behandling har Riks­revisionen noterat i granskningen av vården och behandlingen vid Statens institutionsstyrelses (Sis) särskilda ungdomshem och i granskningen av Kriminalvårdens behandlingsverksamhet.

Sedan 2007 har Riksrevisionen publicerat sin uppföljningsrapport som ett underlag för riksdagens bedömning av resultatet av Riksrevisionens granskning, dvs. om den bidragit till en bättre statlig verksamhet. Rapporten lämnas till riksdagens finansutskott som har ansvar för att säkerställa relevans, kvalitet och produktivitet i Riksrevisionens granskningsverksamhet.

Inledningsvis konstateras i rapporten att uppföljning av granskningens resultat är en naturlig handlingsregel inom revision och följer av god revisionssed. Genom att följa upp granskningen och presentera resultatet av uppföljningen kan nationella revisionsorgan visa för sina intressenter om den verksamhet som de bedriver är relevant och gör skillnad.

Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att granskningen genom årlig revision och effektivitetsrevision har gett resultat och bidragit till förbättringar i den statliga verksamheten. I de flesta fall har granskningen medfört någon form av åtgärd från regeringen eller granskade myndigheter. I uppföljningsrapporten konstateras att åtgärderna ligger i linje med Riks­revisionens slutsatser och rekommendationer.

När det gäller den årliga revisionen konstateras att alla de 17 modifierade revisionsberättelserna 2023 följts av åtgärder som vidtagits efter ett år. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är att de har

• lämnat hemställan till regeringen om förslag på ändringar i förordningar och instruktion

• ändrat redovisningsmodell och sett över metoden för beräkning av avgifter samt gjort prisjusteringar

• sett över och förbättrat processer och rutiner för bidragsgivning, bemyndiganderedovisning och kvalitetssäkring av årsredovisningen

• haft dialog med Ekonomistyrningsverket (ESV).

I uppföljningsrapporten konstateras att den muntliga rapportering som Riksrevisionen gör som en del av sitt förebyggande arbete är lika viktig som de skriftliga revisionsrapporterna.

I årets uppföljningsrapport fortsätter Riksrevisionen att redovisa analyser av modifierade revisionsberättelser som sträcker sig över en längre period. För räkenskapsåren 2014–2023 lämnade Riksrevisionen totalt 142 modifierade revisionsberättelser, vilket motsvarar ca 6 procent av alla revisionsberättelser. Väsentliga och genomgripande fel är ovanliga och endast två gånger har revisionen avstått från att uttala sig i revisionsberättelsen. Den vanligaste modifieringen handlar om ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter. Det handlar om att

• myndigheten har överskridit sin bemyndiganderam eller ingått framtida ekonomiska åtaganden utan tilldelad bemyndiganderam

• myndigheten har ett väsentligt ackumulerat underskott eller överskott i avgiftsbelagd verksamhet med det ekonomiska målet full kostnads­täckning

• myndigheten inte har följt anslagsförordningen (2011:223) eller finansiella villkor i regleringsbrevet och därför har använt anslaget på ett felaktigt sätt.

I uppföljningsrapporten har Riksrevisionen följt upp resultatet av effektivitets­revisionens granskning. Den omfattar 27 granskningsrapporter som publicerades från april 2020 till mars 2021. Myndighetens sammanfattande slutsats är att de flesta granskningar har lett till resultat och att en majoritet av rekommendationerna är hanterade. Rekommendationerna till regeringen (109 stycken) har handlat om uppföljning, utvärdering, utredning, analys och att ge myndigheter uppdrag. Riksrevisionen bedömer att regeringen i någon mån har vidtagit åtgärder för att hantera merparten (60 procent) av rekommenda­tionerna. De vanligaste åtgärderna är att regeringen tillsätter en utredning eller ger ett tilläggsuppdrag till en pågående utredning. En annan vanlig åtgärd är att regeringen ger myndigheter uppdrag i regleringsbrev. Rekommenda­tionerna till de granskade myndigheterna har ofta handlat om uppföljning, att ta fram och utveckla rutiner och att förtydliga ansvar och roller. Riksrevisionen bedömer att de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera de allra flesta rekommendationerna (87 procent). Myndigheternas vanligaste åtgärder är att utveckla eller ändra sina instruktioner för arbetet och att omorganisera verksamheten.

Enligt den uppföljning som gjorts omnämndes Riksrevisionen i knappt 3 200 artiklar i medier 2024, vilket kan jämföras med 6 100 artiklar 2023 och 4 600 artiklar 2022. Störst intresse hade medierna för granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen, framför allt i samband med publiceringen av nya rapporter. Riksrevisionen ges i regel en expertroll i frågor där det finns flera olika åsikter. Uppföljningen visar att granskningsrapporterna i stor utsträckning fortsätter att vara relevanta och intressanta för medierna under lång tid. De granskningar som under flera år regelbundet nämns i medierna handlar ofta om politikområden som är präglade av starka åsikter och ideologiska skillnader, t.ex. skolan, vårdens utveckling eller vissa infrastrukturfrågor.

Sedan den förra årliga rapporten 2024 har Riksrevisionen publicerat 25 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. Riksdagen har hittills behandlat och fattat beslut om 18 av de skrivelser från regeringen som kommit in till riksdagen med anledning av granskningsrapporterna. Riksdagen har beslutat att lägga skrivelserna till handlingarna och avslå de följdmotioner som väckts.

Utskottet har vid sin behandling av riksrevisorns årliga rapporter ofta lyft fram att de fyller en viktig funktion och ger goda förutsättningar för riksdagen att diskutera de viktigaste iakttagelserna från revisionen under det senaste året (t.ex. bet. 2024/25:FiU9). Utskottet har vid dessa tillfällen också understrukit vikten av det offentliga sammanträde som utskottet anordnat med anledning av den årliga rapporten och uppföljningsrapporten, som bidrar till öppenhet och transparens om effekterna av den statliga verksamheten.

Vidare har utskottet i betänkandena över den årliga rapporten under åren uppmärksammat att vissa iakttagelser återkommer år från år när det gäller avgiftsfinansierad verksamhet och beställningsbemyndiganden, och att det inte finns något hinder för regeringen att kommentera dessa återkommande iakttagelser även om någon formell svarsskrivelse inte behöver lämnas med anledning av den årliga rapporten (t.ex. bet. 2023/24:FiU9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att riksrevisorns årliga rapport fyller en viktig funktion och ger goda förutsättningar för riksdagen att diskutera de viktigaste iakttagelserna från revisionen under det senaste året. Det offentliga sammanträdet med utfrågning av riksrevisorn som utskottet anordnar med anledning av den årliga rapporten och uppföljningsrapporten bidrar till öppenhet och transparens kring effekter av den statliga verksamheten. De båda rapporterna ger också underlag för utskottet att säkerställa relevans, produktivitet och kvalitet i Riksrevisionens granskningsverksamhet.

Utskottet noterar att vissa iakttagelser som riksrevisorn gjort i årliga rapporter tidigare år, som utskottet då också har kommenterat, återkommer även i år. Fortfarande förekommer brister och otydligheter i styrningen av avgiftsfinansierad verksamhet liksom att myndigheter överskrider sina ramar för beställningsbemyndiganden. Utskottet hänvisar till sina tidigare uttalanden att det inte finns något hinder för regeringen att kommentera iakttagelserna i den årliga rapporten även om någon formell svarsskrivelse inte behöver lämnas.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.