Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

I betänkandet behandlar utskottet 2026 års ekonomiska vårproposition (prop. 2025/26:100) och fyra följdmotioner som väckts med anledning av propositionen. Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2027.

Riktlinjerna baseras på en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en redovisning av utmaningarna för sysselsätt­ningspolitiken samt betydelsen av produktivitet och offentliga investeringar, en uppföljning och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. I propositionen lämnar regeringen på uppdrag av riksdagen också en fördelningspolitisk redogörelse.

I betänkandet behandlar utskottet vidare några motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2025/26.

Avslutningsvis behandlas i betänkandet också en skrivelse från regeringen (skr. 2025/26:241) om Riksrevisionens granskning av regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket 2025 (RiR 2025:36). Den 29 januari 2026 informerade riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg utskottet om den aktuella granskningsrapporten. En följdmotion har lämnats med anledning av regeringens skrivelse.

En förteckning över de förslag som behandlas finns i bilaga 1.

Skatteutskottet har yttrat sig över propositionen och följdmotionerna. Yttrandet finns i sin helhet i bilaga 2.

Den 19 februari 2026 anordnade utskottet ett offentligt sammanträde om Finanspolitiska rådets rapport 2026 med finansminister Elisabeth Svantesson (M) och rådets ordförande Lars Heikensten. Uppteckningar och bilder från det offentliga sammanträdet finns i bilaga 3 och kommer också att presenteras i en rapport från riksdagen (2025/26:RFR12).

Den 21 april 2026 informerade statssekreterare Johanna Lybeck Lilja utskottet om den årliga lägesrapporten om Sveriges medelfristiga och strukturpolitiska plan i enlighet med EU:s ramverk för ekonomisk styrning.

Den 7 maj 2026 informerade finansminister Elisabeth Svantesson (M) utskottet om det ekonomiska läget och presenterade en uppdaterad prognos för bl.a. BNP och arbetslöshet.

Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och avslår samtliga motionsyrkanden.

Efter att den ekonomiska vårpropositionen lämnades till riksdagen har kriget i Iran och stängningen av Hormuzsundet bidragit till stigande globala energipriser och försämrade tillväxt­utsikter i såväl Sverige som omvärlden. Som en följd av det har bl.a. prognosen för BNP reviderats ned för 2026 och reviderats upp för 2027. Den lågkonjunktur som Sverige befinner sig i väntas nu bli mer utdragen än enligt bedömningen i vårpropositionen. Prognosen är att BNP växer med 2,3 procent 2026 och med 2,7 procent 2027.

Politiken ska inriktas på att säkerställa en varaktig återhämtning av ekonomin och på att fortsätta att bygga Sverige starkare för att bli mer konkurrens- och motståndskraftigt. Den ekonomiska politiken ska fokusera på tre områden: att fortsätta att värna de offentliga finanserna, möjliggöra fler arbetstillfällen i Sverige samt säkerställa att ansträngning lönar sig.

Den osäkerhet som omgärdar den ekonomiska utvecklingen gör även att bedömningen av de offentliga finanserna är osäker. Den offentliga förvaltningens finansiella sparande väntas vara negativt 2026–2029. Det strukturella sparandet kommer att avvika från målet för det finansiella sparandet 2026 och 2027. Det finanspolitiska ramverket medger en avvikelse från målet för nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina 2026–2034 och för konjunkturstabilisering i lågkonjunktur. Återgången mot balansmålet väntas påbörjas 2027.

Jämför reservation 1 (S), 2 (V), 3 (C) och 4 (MP).

I propositionen lämnar regeringen förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna är baserade på den bedömning som görs i propositionen av bl.a. den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser.

Regeringen konstaterar i propositionen att den ekonomiska återhämningen i svensk ekonomi har börjat ta fart, men att den riskerar att tyngas av den globala osäkerheten till följd av kriget i Mellanöstern. De geoekonomiska riskerna bedöms ha blivit mer påtagliga, tullar används som påtrycknings­medel och konkurrensen om investeringar och kompetens har hårdnat. En växande global skuldsättning bedöms vidare begränsa många länders handlingsutrymme och skapa obalanser som kan utlösa eller förstärka ekonomiska problem.

Riskerna för en försämrad ekonomisk utveckling bedöms som betydande, varför finanspolitiken behöver inriktas på att bygga skyddsbarriärer så att den svenska ekonomins återhämtning kan fortsätta. Regeringen avser därför att föra en ekonomisk politik som består av tre delar och som handlar om att fortsätta värna de offentliga finanserna, att möjliggöra fler svenska jobb och att ansträngning alltid ska löna sig. En ekonomi som växer, är konkurrenskraftig och står på egna ben bedöms som avgörande för att möjliggöra en välfärd som går att lita på, ett robust försvar och ett starkt rättsväsen.

I propositionen redogör regeringen även för förslag som lämnas i propositionen Vårändringsbudget för 2026 (prop. 2025/26:99).

Regeringen konstaterar att Sverige har en låg offentlig skuldsättning och offentliga finanser i världsklass. Detta gör enligt regeringen den svenska ekonomin motståndskraftig. Samtidigt konstaterar regeringen att det mest utmanande säkerhetsläget sedan andra världskriget har krävt stora försvars­satsningar och att regeringen nu genomför den största upprustningen av svenskt försvar sedan kalla krigets början. För att komma till rätta med den grova kriminaliteten beräknas vidare anslagen till rättsväsendet öka med mer än 50 procent mellan 2023 och 2028. Regeringen konstaterar också att stora satsningar har gjorts på transportinfrastrukturen i Sverige, där utgångspunkten är att underhållsskulden för det svenska väg- och järnvägsnätet ska byggas bort så fort som det är möjligt.

Samtidigt konstaterar regeringen att det finns betydande risker kopplade till den globala ekonomiska utvecklingen, och man avser därför att fortsätta att föra en politik som säkerställer starka offentliga finanser under kommande år, för att vid behov kunna stötta ekonomin.

Regeringen avser också att fortsätta att föra en tillväxtinriktad politik som kan öka utrymmet för reformer.

De offentliga investeringarna i Sverige ligger enligt regeringen på en hög nivå framöver. Regeringen anser därför att nya större reformer i huvudsak bör vara finansierade under nästa mandatperiod för att värna styrkan i de offentliga finanserna.

Enligt den parlamentariska överenskommelsen om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina ska den offentliga förvaltningens finansiella sparande vara i balans senast 2035. Det kräver enligt regeringen att finansieringsåtgärder genomförs successivt, och det är rimligt att det arbetet inleds under nästa mandatperiod genom åtgärder som långsiktigt stärker den offentliga förvaltningens finansiella sparande.

Framtida finansiering av reformer ska inte motverka motståndskraften och konkurrenskraften i den svenska ekonomin. Regeringen och Sverige­demokraterna avser därför att inte finansiera framtida reformer med höjda skatter på arbete eller sparande.

Åtgärder som minskar de arbetade timmarna i ekonomin kommer också att undvikas. Genom att finansiera reformer ansvarsfullt och genom att fasa in finansieringen av försvaret avser regeringen att säkerställa ekonomiskt handlingsutrymme om den ekonomiska turbulensen tilltar och Sverige drabbas av ytterligare negativa ekonomiska chocker.

Konkurrensen om investeringar och kompetens i världen bedöms vara mycket hård. Regeringen avser därför att föra en politik som fokuserar på att det ska vara lönsamt att arbeta och attraktivt att investera i Sverige och på att skapa nya jobb i Sverige. Goda skattevillkor bedöms som avgörande för ett konkurrenskraftigt näringsliv, och regeringen konstaterar att villkoren för företagen har förbättrats under mandatperioden. Mot bakgrund av det rådande omvärldsläget avser regeringen att ha beredskap framåt för att fortsätta att förbättra villkoren för svenska företag och samtidigt stärka möjligheterna till kompetensutveckling.

Regeringen konstaterar att Sverige har en finansmarknad i världsklass och att svenskarna har den högsta andelen av sitt sparande i finansiella instrument och produkter i hela EU. Svenskarnas sparande i aktier och fonder bedöms bidra till riskkapital i företagen, entreprenörskap och tillväxt. För att göra sparandet ännu mer attraktivt har regeringen infört en skattefri grundnivå på investeringssparkontot (ISK).

En stabil och fungerande energiförsörjning bedöms som avgörande för att företag ska vilja etablera sig och vara verksamma i Sverige. Regeringen har därför inlett ett arbete för att möjliggöra kärnkraftens bidrag till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

I propositionen konstateras att höga skatter på arbete och alltför generösa bidragssystem hämmar drivkrafterna till arbete. Regeringen har därför sänkt skatten på arbete med inriktning på låga och medelhöga inkomster tre gånger under mandatperioden. Det påbörjade arbetet med att införa en bidragsreform med bl.a. bidragstak för mottagande av försörjningsstöd ska fortsätta.

Det ska även löna sig bättre att ha arbetat, varför regeringen avser att inrikta politiken på att stärka kopplingen mellan arbete och pension. Det ska finnas en tydlig skillnad mellan att ha arbetat och att inte ha gjort det.

Utöver att drivkrafterna för att börja studera eller arbeta inte är tillräckligt starka konstaterar regeringen att många arbetslösa saknar tillräckliga möjligheter att ta de arbeten som efterfrågas av arbetsgivare för att de saknar rätt kvalifikationer. Regeringen har därför vid ett flertal tillfällen tillfört medel för fler platser inom t.ex. yrkeshögskolan.

Regeringen bedömer det vidare som angeläget med sysselsättning för personer med nedsatt arbetsförmåga, och Samhall Aktiebolag har en viktig funktion på arbetsmarknaden. Regeringen avser att förstärka Samhalls merkostnadsersättning eftersom bolaget för närvarande har en ansträngd ekonomi. Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att det behövs fler arbetade timmar i ekonomin, vilket bidragsreformen tillsammans med den sänkta skatten på arbete bedöms medföra. Den inriktningen på politiken bedöms även minska den strukturella arbetslösheten framöver.

Regeringen ska enligt 9 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) i den ekonomiska vårpropositionen redovisa prognoser för den makroekonomiska utvecklingen. I propositionen redovisar regeringen sin prognos för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2026–2029, med tyngdpunkt på 2026 och 2027. Prognosen baseras på tidigare beslutade, föreslagna och aviserade reformer samt de som föreslås eller aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2026. Prognosen baseras även på förslagen om tillfälligt sänkt skatt på drivmedel och det el- och gasprisstöd som regeringen lämnat i en extra proposition till riksdagen under våren 2026 med förslag till ändringar i statens budget.

I prognosen har inkommande statistik t.o.m. den 5 mars beaktats.

I sin prognos konstaterar regeringen att världsekonomin under 2025 präglades av tvära kast i den amerikanska administrationens handels- och utrikespolitik, men att världshandeln och den globala industriproduktionen ändå utvecklades väl, bl.a. som en följd av tidigarelagd export till USA, stora investeringar i AI, i framför allt USA och Kina, lägre global inflation, lägre räntor, stigande löner samt finanspolitiska åtgärder. Regeringen konstaterar att världsekonomin präglas av geopolitiska spänningar och bedömer att det fortfarande är mycket osäkert hur ekonomin kommer att utvecklas framöver, bl.a. efter de förnyade amerikanska tullutspelen under inledningen av 2026 och kriget i Mellanöstern som eskalerade i februari 2026. Prognosen är att BNP i världen stiger med 3,1 procent 2026 och 2027.

Det konstateras att tillväxten i USA utvecklades starkare än väntat under 2025. Trots högre tullar och en försvagning på arbetsmarknaden motverkades inbromsningen i ekonomin av snabbt stigande AI-relaterade investeringar. Regeringens prognos är att dessa AI-relaterade investeringar även ger ett betydande bidrag till tillväxten 2026. Tillväxten bedöms fortsätta att utvecklas i enlighet med ett historiskt genomsnitt sedan 2000. Inflationen väntas vara fortsatt förhöjd men gradvis närma sig den amerikanska centralbankens mål till 2027. Styrräntan väntas fortsätta att sänkas under 2026 och 2027.

Prognosen för euroområdet är att den ekonomiska aktiviteten fortsätter att öka i en måttlig takt under det första halvåret 2026. Stigande realinkomster och försvarssatsningar bedöms bidra positivt till tillväxten 2026 och 2027. Samtidigt väntas högre amerikanska importtullar och en ökad konkurrens från Kina ha en dämpande effekt på tillväxten. BNP i euroområdet väntas öka med 2,4 procent 2026 och med 2,0 procent 2027.

I Kina väntas den ekonomiska tillväxten mattas av något under 2026 och 2027, bl.a. till följd av en fortsatt svag inhemsk efterfrågan.

Sammantaget är regeringens prognos att BNP för Sveriges viktigaste handelspartner kommer att utvecklas i något långsammare takt än vad som bedöms som normalt i ett historiskt perspektiv.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Regeringen konstaterar att svensk ekonomi fortfarande befinner sig i en lågkonjunktur, men i en återhämtningsfas.

En bred uppgång i den inhemska efterfrågan bidrog till att den ekonomiska aktiviteten ökade under 2025. En ökad osäkerhet i omvärlden, kopplad till den geopolitiska utvecklingen, däribland kriget i Mellanöstern och högre energipriser, har dock bidragit till svagare förtroende bland hushåll och företag om ekonomins utveckling. Samtidigt finns det flera faktorer som talar för att återhämtningen fortsätter under 2026. Stigande reallöner, lägre inflation och en expansiv finanspolitik bedöms bidra till att stärka hushållens köpkraft och stödja efterfrågan i ekonomin. Sammantaget bedömer regeringen att hushållens konsumtion ökar något snabbare än inkomsterna under 2026, vilket innebär att sparkvoten väntas falla tillbaka något. Under 2027 väntas konsumtionen öka något långsammare än 2026, men i takt med inkomsterna.

Den offentliga konsumtionen bedöms växa i en god takt 2026, främst till följd av konsumtionsutvecklingen i staten.

Stora statliga investeringar bidrog till att de fasta bruttoinvesteringarna ökade under 2025, efter flera år av svag utveckling. De fasta brutto­investeringarna väntas fortsätta att öka under 2026. Både näringslivets investeringar och bostadsbyggandet bedöms växa, och stora statliga satsningar inom försvar och infrastruktur bedöms bidra till att de offentliga invester­ingarna utvecklas starkt.

Regeringen konstaterar att exporten har utvecklats väl under de senaste åren, främst till följd av en stark utveckling i tjänsteexporten. En fortsatt konjunkturåterhämtning i euroområdet väntas ge stöd åt svensk export. Samtidigt bedömer regeringen att den samlade tillväxten hos Sveriges viktigaste handelspartner kommer att vara relativt dämpad de kommande åren, vilket tillsammans med en förhöjd geopolitisk och handelspolitisk osäkerhet bedöms hålla tillbaka exportens tillväxt. Regeringens prognos är därför att exporttillväxten blir relativt låg 2026 jämfört med den genomsnittliga tillväxten under 2000-talet. En fortsatt hög inhemsk efterfrågan väntas bidra till att hålla uppe importtillväxten även 2026.

Sammantaget är regeringens prognos i propositionen att BNP ökar med 2,8 procent 2026 och med 2,5 procent 2027, se tabell 2 nedan.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Regeringen konstaterar att arbetslösheten har stigit under lågkonjunkturen och att den skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper. Unga i åldern 15–19 år tenderar att ha en högre andel arbetslöshet än genomsnittet av arbetskraften. Regeringen konstaterar vidare att antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen har minskat sedan mitten av 2025, efter att ha ökat sedan andra halvåret 2023. Framåtblickande indikatorer pekar sammantaget enligt regeringen på att efterfrågan på arbetskraft kommer att fortsätta att öka i närtid, och sysselsättningen bedöms fortsätta att öka under 2026 och 2027, med en minskad arbetslöshet som följd. Prognosen är att arbetslösheten minskar från 8,4 procent 2026 till 7,8 procent 2027.

I propositionen redovisar regeringen en jämförelse mellan olika bedömares prognoser. Regeringen konstaterar att prognoserna skiljer sig åt i vissa fall och framhåller att det är viktigt att notera att prognoser publiceras vid olika tidpunkter och att prognosmakare därmed inte har tillgång till samma information.

Inflationen har minskat gradvis under 2025 och 2026 efter att under 2025 ha legat på en något högre nivå än Riksbankens mål om 2 procent. Regeringens prognos är att inflationen fortsätter att minska under 2026 och att den då blir lägre än genomsnittliga nivåer under 2000-talet, vilket bl.a. förklaras av den tillfälliga halveringen av mervärdesskatten på livsmedel som bedöms bidra till att dämpa prisökningarna 2026. Kriget i Mellanöstern har resulterat i stigande priser på olja och gas som väntas få följdeffekter för priser på drivmedel och hushållsenergi under 2026. Sammantaget bedömer regeringen att inflationen blir lägre än Riksbankens inflationsmål 2026 för att under 2027 ligga närmare Riksbankens mål.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen beskriver regeringen ett scenario för svensk ekonomi 2028 och 2029, under förutsättning att inga nya störningar påverkar ekonomin. Scenariot baseras på regeringens principer om att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. I scenariot antas de kommunala skattenivåerna vara oförändrade, samtidigt som kommuner och regioner antas redovisa resultat i linje med god ekonomisk hushållning på några års sikt. År 2028 bedöms svensk ekonomi vara i konjunkturell balans. Eftersom mervärdesskatten på livsmedel återgår till 12 procent detta år väntas inflationen stiga tillfälligt och bli klart högre än Riksbankens inflationsmål om 2 procent. År 2029 bedöms inflationen vara i linje med inflationsmålet. Styrräntan antas uppgå till 2,19 procent respektive 2,25 procent 2028 och 2029.

Tillväxten i svensk ekonomi drivs av inhemska faktorer, i synnerhet hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar. I takt med att även konjunkturläget hos Sveriges viktigaste handelspartner bedöms vara balanserat väntas svensk export utvecklas i linje med sitt historiska genomsnitt. Potentiell BNP bedöms växa med 1,6 procent per år 2028 och 2029.

I propositionen beskriver regeringen två alternativa scenarier för den ekonomiska utvecklingen 2026–2029. I huvudscenariot antas kriget i Mellan­östern nå någon form av lösning och energileveranserna via Hormuzsundet kunna återupptas, samtidigt som energiproduktionen i regionen inte begränsas i någon större omfattning under längre tid.

I det första alternativscenariot antas inflationen i Sverige och omvärlden bli betydligt högre än i huvudscenariot, främst på grund av högre energipriser och indirekta effekter när företag höjer priser för att kompensera ökade kostnader. Inflationstakten är betydligt högre 2026–2027. Den högre inflationen dämpar hushållens konsumtion, även om ett lägre sparande motverkar effekten något. Företagens investeringar hålls tillbaka av högre kostnader och svagare global efterfrågan. Samtidigt antas Riksbanken föra en något mer åtstramande penningpolitik, vilket dämpar aktiviteten men motverkar stigande inflations­förväntningar och lönetryck. Sammantaget blir BNP-tillväxten lägre 2026 och 2027 än i huvudscenariot, och de offentliga finanserna försvagas till följd av lägre konsumtion och investeringar och något högre arbetslöshet. Åter­hämtningen tar fart 2027, tillväxten blir högre än i huvudscenariot 2028 och ekonomin är i balans 2029.

I det andra alternativscenariot innebär ökad osäkerhet om den framtida ekonomin att de högre energipriserna får en starkare dämpande effekt på hushållens konsumtion och företagens investeringar än i övriga scenarier. Svagare global efterfrågan bidrar också till lägre export, vilket ytterligare pressar nettoexporten och investeringarna. BNP-tillväxten blir betydligt lägre i år och nästa år, och de offentliga finanserna försvagas i jämförelse med övriga scenarier. Den svagare efterfrågan dämpar samtidigt de indirekta inflations­effekterna, och ett lägre resursutnyttjande bidrar till lägre inflationstryck. KPIF-inflationen blir därför tydligt lägre 2026 och 2027 än i det första scenariot. Konjunkturen försvagas något igen 2026, återhämtningen tar fart 2027 och ekonomin når balans först 2029.

Regeringen ska enligt 2 kap. 1 a § budgetlagen vid minst två tillfällen per år redovisa för riksdagen hur målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande uppnås. Regeringen ska vid en bedömd avvikelse från målet redogöra för hur en återgång till målet ska ske. Riktmärket för en tydlig avvikelse är att det strukturella sparandet avviker från målnivån med mer än 0,5 procent av potentiell BNP.

Målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande är ett överskott på en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Från och med 2027 är målet att uppnå balans över en konjunkturcykel. För att bedöma måluppfyllelsen i ett framåtblickande perspektiv används det strukturella sparandet.

Regeringen bedömer att det strukturella sparandet kommer att avvika från målet både 2026 och 2027. Avvikelsen beror främst på ökade försvarsutgifter och stöd till Ukraina, men även på finanspolitiska åtgärder som syftar till att dämpa effekterna av den utdragna lågkonjunkturen. Regeringen bedömer att avvikelsen är i linje med principerna i det finanspolitiska ramverket, eftersom ramverket medger avvikelse för nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina 2026–2034 samt för finanspolitisk konjunkturstabilisering i lågkonjunktur. I propositionens avsnitt 7.6 Utgifter som medger en avvikelse från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande redovisas en sammanställning över hittills beslutade och föreslagna tillskott till försvaret och stöd till Ukraina.

1Procent av potentiell BNP.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Återgången mot balansmålet bedömer regeringen påbörjas 2027. Under 2028 bedömer regeringen att det strukturella sparandet, exklusive nya försvars­utgifter och stöd till Ukraina, når balans. Förstärkningen beror enligt regeringen på att de offentliga inkomsterna ökar snabbare än utgifterna när ekonomin växer och på att tidsbegränsade åtgärder upphör. Några särskilda åtgärder bedömer regeringen inte behöver vidtas för att det strukturella sparandet, exklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina ska uppnå balans 2028. Med tanke på den utdragna lågkonjunkturen bedömer regeringen att det inte är lämpligt att återföra sparandet exklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina till balans i en snabbare takt. Strukturellt sparande inklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina är negativt hela prognosperioden 2027–2029.

Den konsoliderade bruttoskuldens andel av BNP uppgick till 35 procent 2025 (se tabell 7). Regeringen bedömer att den konsoliderade bruttoskulden kommer att uppgå till 36 respektive 37 procent av BNP 2026 och 2027, vilket enligt regeringen är inom toleransmarginalen för skuldankaret. I första hand är det statens del i den konsoliderade bruttoskulden som ligger bakom ökningen av skulden. Kommunsektorns del väntas i stort sett utvecklas i proportion med BNP-tillväxten, medan ålderspensionssystemets innehav av statspapper väntas minska något i förhållande till BNP. Den offentliga förvaltningens finansiella nettoförmögenhet väntas minska som andel av BNP under prognosperioden. Regeringen bedömer att både staten och ålderspensionssystemet bidrar till att nettoförmögenheten minskar mellan 2025 och 2029.

Regeringen ska enligt 9 kap. 3 § budgetlagen redovisa prognoser för utgifterna under utgiftstaket. Om det finns risk för att ett beslutat utgiftstak kommer att överskridas ska regeringen enligt 2 kap. 4 § för att undvika det vidta sådana åtgärder som den har befogenheter för eller föreslå nödvändiga åtgärder för riksdagen.

Enligt den parlamentariska överenskommelsen om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina ska utgiftstakets nivåer anpassas efter sådana utgifter som medger en avvikelse från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande. Utgiftstakets nivå för 2026 och 2027 har höjts i förhållande till de ursprungligt beslutade nivåerna för dessa år.

För 2026 beräknar regeringen att de takbegränsade utgifterna blir 3,4 miljarder kronor högre än i den ursprungligen beslutade budgeten för 2026. Budgeteringsmarginalen beräknas till 37 miljarder kronor.

De takbegränsade utgifterna för 2027 och 2028 beräknar regeringen till 0,2 miljarder kronor högre 2027 respektive 0,9 miljarder kronor lägre 2028 än enligt bedömningen i budgetpropositionen för 2026.

Enligt praxis redovisar regeringen sin bedömning av utgiftstaket för det tredje tillkommande året i den ekonomiska vårpropositionen. Enligt regeringens bedömning bör utgiftstaket för 2029, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, uppgå till 2 105 miljarder kronor. Regeringens bedömning görs med utgångspunkt i de bestämningsfaktorer som redovisas i ramverksskrivelsen 2025 (skr. 2025/26:76 Det finanspolitiska ramverket).

1Procent av potentiell BNP.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Regeringens bedömda nivå på utgiftstaket 2029 medger att de takbegränsade utgifterna för 2029 t.o.m. budgetpropositionen för 2029 som mest kan bli 113 miljarder kronor högre än i nuvarande bedömningar. Det motsvarar ca 1,5 procent av BNP. Regeringen konstaterar att även om det finns ett ledigt utrymme under utgiftstaket innebär det inte att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Enligt regeringen kan reformer genomföras efter avstämning mot målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande med hänsyn till eventuella inkomst­förändringar.

Den bedömda nivån på utgiftstaket 2029 är oförändrad i nominella termer jämfört med 2028. Som andel av potentiell BNP uppgår den bedömda nivån på utgiftstaket för 2029 till 27,0 procent av potentiell BNP, vilket innebär en minskning med 1 procentenhet jämfört med respektive år 2026–2028.

Budgeteringsmarginalen 2029 är större än den säkerhetsmarginal på 3,0 procent av de takbegränsade utgifterna som anges som riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek.

Det kommunala balanskravet understöder målet för den offentliga förvaltning­ens finansiella sparande. Bestämmelser om det kommunala balanskravet finns i kommunallagen (2017:725). Enligt kommunallagen ska kommuner och regioner ha en god ekonomisk hushållning och budgetera så att intäkterna överstiger kostnaderna, det s.k. balanskravet.

Uppgifter om balanskravsresultatet för 2025 är enligt propositionen ännu inte tillgängliga. Regeringen bedömer att kommunsektorn som helhet kommer att redovisa ett positivt balanskravsresultat för 2025 och att sektorn som helhet kommer att uppvisa ett resultat som är förenligt med god ekonomisk hushåll­ning 2026–2029.

I ramverksskrivelsen 2025 anges principer för finanspolitisk konjunktur­stabilisering som syftar till att vägleda stabiliseringspolitiska beslut. Vid normala konjunktursvängningar är penningpolitiken det huvudsakliga verktyget för att stabilisera ekonomin, medan finanspolitiken främst verkar genom s.k. automatiska stabilisatorer. I låg- och högkonjunkturer kan penning­politiken behöva kompletteras med en aktiv finanspolitik för att stabilisera ekonomin, och beslut om aktiv finanspolitisk konjunkturstabilisering bör baseras på bedömningar av resursutnyttjande, inflationstryck och penning­politikens handlingsutrymme. Den finanspoliti­ska konjunkturstabili­seringen bör samspela med penningpolitiken för att uppnå en effektiv sammantagen stabiliseringspolitik.

Regeringens bedömning av den finanspolitiska konjunkturstabiliseringen är att finanspolitiken är tydligt expansiv 2026. De automatiska stabilisatorerna bidrar till att hålla uppe efterfrågan i lågkonjunkturen, samtidigt som den aktiva finanspolitiken bidrar till en snabbare konjunkturåterhämtning. Enligt regeringen är den expansiva finanspolitiken motiverad av behovet av att stötta ekonomin, som befinner sig i en utdragen lågkonjunktur med risk för långvariga negativa effekter. Omfattningen på den aktiva finanspolitiken baserar regeringen på en samlad bedömning av behovet av finanspolitisk konjunktur­stabilisering. Att stärka hushållens köpkraft bedömer regeringen ändamåls­enligt med hänsyn till att lågkonjunkturen till stor del förklaras av hushållens återhåll­samma konsumtion. Regeringen konstaterar att bedöm­ningen är förenad med osäkerhet och att den faktiska effekten kan vara både större och mindre.

Finanspolitiken fortsätter att ge ett positivt bidrag till efterfrågan i ekonomin 2027, men regeringen bedömer att effekten är mindre än 2026. Enligt regeringen speglar det att finanspolitiken gradvis anpassas i takt med att resursutnyttjandet förbättras och att lågkonjunkturen klingar av.

Regeringen bedömer att den finanspolitiska stimulansen inte är större än att dess effekt på inflationen kan hanteras genom penningpolitiken. Sammantaget innebär detta att finans- och penningpolitiken samverkar på ett ändamålsenligt sätt och bidrar till en effektiv stabilisering av ekonomin.

Regeringen beräknar i propositionen att statens budget uppvisar ett underskott på 184 miljarder kronor 2026. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2026 revideras budgetsaldot ned med 17 miljarder kronor. Enligt regeringen förklaras detta av nedjusterade inkomster på 18 miljarder kronor.

Regeringens prognos för den offentliga förvaltningens finansiella sparande 2026 är i stort sett oförändrad i förhållande till prognosen i budget­propositionen för 2026. Fördelat på sektorer rör revideringarna i första hand staten; bl.a. väntas redovisade utgifter för försvarsmateriel öka snabbare än tidigare förväntat.

Prognoserna för statens budget, statsskulden och de offentliga finanserna baseras på regeringens prognos för den makroekonomiska utveckling som regeringen presenterar i den ekonomiska vårpropositionen. Bortom budgetåret baseras de på antaganden om att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden.

1Avser konsoliderad statsskuld, dvs. statliga myndigheters innehav av statspapper har räknats bort.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Under 2026 och 2027 beräknar regeringen ett budgetunderskott på i genom­snitt 183 miljarder kronor per år eller 2,6 procent av BNP. Under denna period bedömer regeringen att ekonomin är i lågkonjunktur. Även 2028 och 2029 bedömer regeringen att budgetsaldot är negativt, samtidigt som man bedömer att konjunkturen är i balans dessa år.

Även statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning påverkar statens budgetsaldo. Regeringen konstaterar att de högre nivåerna 2027 och 2028 framför allt förklaras av högre inhemska räntor till följd av en växande statsskuld. De kostnadsmässiga räntorna beräknas uppgå till i genomsnitt 31 miljarder kronor per år 2026–2029.

Riksgäldskontorets nettoutlåning i sin tur påverkas av Affärsverket svenska kraftnäts minskade inflöde av flaskhalsintäkter och investeringar samt av lån till ny kärnkraft. I budgetpropositionen för 2026 föreslogs en låneram på 220 miljarder kronor i 2026 års prisnivå för kostnader för investeringar i ny kärnkraft under perioden 2026–2045.

Som andel av BNP väntas den konsoliderade statsskulden öka från 18 pro­cent vid utgången av 2025 till 20 procent vid ingången av 2029.

Regeringen bedömer att den offentliga förvaltningens finansiella sparande är negativt under hela prognosperioden men närmar sig balans 2029.

1Utgör den s.k. Maastrichtskulden som består av den konsoliderade statsskulden och kommunsektorns skulder på kapitalmarknaden med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition.

Statens finansiella sparande förväntas försvagas kraftigt 2026 jämfört med 2025. Regeringen anger att det till stor del beror på de skattesänkningar som genomförts för att stärka konjunkturåterhämtningen och hushållens ekonomi samt stöd till Ukraina och satsningar inom försvar och rättsväsen. Från och med 2027 bedömer regeringen att de offentliga finanserna gradvis förstärks. Förstärkningen blir särskilt stark 2028 jämfört med 2027, då vissa tillfälliga beslutade stöd upphör. Det berör främst stöd till Ukraina och den halverade mervärdesskatten på livsmedel.

När det gäller ålderspensionssystemet konstaterar regeringen att reglerna om automatisk utdelning av överskott i pensionssyste­met, en s.k. gas, träder i kraft den 1 januari 2027. Reformen försvagar det finansiella sparandet under de år som överskottet delas ut, men regeringen bedömer att effekten blir liten de första åren efter införandet.

Regeringen inleder redovisningen av jämförelsen med att det är viktigt att beakta att bedömningarna har gjorts vid olika tidpunkter och att de kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken.

Regeringen konstaterar att bilden av hur de offentliga finanserna utvecklas 2026 är samstämmig. Samtliga bedömare prognostiserar ett underskott kring 2,5 procent av BNP. År 2027 innebär framför allt Konjunkturinstitutets (KI) princip att prognostisera den aktiva finanspolitiken att myndighetens prognos för det finansiella sparandet skiljer sig från övriga bedömare som endast beaktar hittills beslutade och aviserade samt föreslagna åtgärder.

Regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet kan, utöver skillnader i prognoserna för det finansiella sparandet, också bero på skillnader i bedömningen av ekonomins potentiella BNP-nivå och i beräkningsmetoder. En skillnad som enligt regeringen framför allt kan få effekt på prognoserna enskilda år är att regeringen vid bedömningen av potentiell BNP i löpande priser även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin som övriga bedömare inte justerar för.

Regeringen konstaterar att olika bedömningar av potentiella variabler gör att regeringens prognos för det strukturella sparandet 2026 skiljer sig från övriga bedömares prognoser. Till exempel bedömer KI att det strukturella sparandet blir något svagare 2026 än enligt regeringens prognos. Det beror framför allt på att KI bedömer att den potentiella nivån i ekonomin utvecklas svagare än enligt regeringens bedömning. Detta tillsammans med att KI:s prognos inkluderar aktiv finanspolitik på 15–16 miljarder kronor per år 2027–2029 utöver vad som har beslutats fram till beräkningarna i den ekonomiska vårpropositionen medför att prognoserna skiljer sig ännu mer åt 2027.

Regeringen bedömer i propositionen att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och att den offentliga förvaltningens finansiella ställning är stark, både i en historisk och i en internationell jämförelse. Regeringen konstaterar att de offentliga finanserna i hög utsträckning påverkas av demografiska trender. En åldrande befolkning gör att behovet av framför allt vård och omsorg väntas öka de kommande åren, vilket regeringen bedömer ökar de offentliga utgifterna. Ökningen motverkas av ett fortsatt lågt barnafödande, vilket minskar behovet av barnomsorg och skola. I framskrivningen utvecklas den offentliga förvaltningens finansiella nettoställning och bruttoskuld på ett stabilt sätt de närmaste decennierna.

I de långsiktiga framskrivningar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter som ligger till grund för regeringens bedömning antas utgifterna för Sveriges försvar ökar så att de motsvarar 3,5 procent av BNP 2030 och försvarsutgifternas andel av BNP därefter vara konstant. Den senare utgifts­ökningen antas finansieras genom lägre utgifter för statens transfereringar till hushållen, så att hela ökningen av försvarssatsningen fr.o.m. 2035 finansieras på annat sätt än genom upplåning.

I de långsiktiga framskrivningarna ligger också ett antagande om hur statens utgifter och inkomster påverkas av den planerade utbyggnaden av kärnkraft. Antagandet är att utbetalningarna av lånen klassificeras som offentliga utgifter och återbetalningarna av lånen klassificeras som offentliga inkomster. Staten antas dock neutralisera investeringarnas påverkan på sparandet genom att anpassa statens övriga inkomster och utgifter, varvid nivån på den offentliga förvaltningens finansiella sparande och bruttoskulden inte påverkas.

I regeringens redovisning av de indikatorer som används som mått på finanspolitikens långsiktiga hållbarhet (S1- respektive S2-indikatorn) redovisas också indikatorer för ett scenario där både de ökade försvars­utgifterna och utgifterna för den planerade utbyggnaden av kärnkraft finansieras genom ökad offentlig upplåning.

Framskrivningen bygger vidare på att finanspolitiken är oförändrad i termer av skatteregler och offentliga utgifter med undantag för antagandet att den offentliga förvaltningens åtagande följer den demografiska utvecklingen. Framskrivningen baseras inte på några framtida finanspolitiska regel- eller anslagsändringar därutöver. I framskrivningen bortses därmed från att finanspolitiken anpassas för att klara kvantitativa mål och restriktioner som t.ex. målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande och utgiftstaket.

Finanspolitiska rådet har i uppgift att bedöma om finanspolitiken är förenlig med de budgetpolitiska målen och långsiktigt hållbara offentliga finanser. Rådet ska också bedöma regeringens makroekonomiska prognoser i budget­propositionen och redovisa den bedömningen i sin årliga rapport. I enlighet med EU:s finanspolitiska ramverk ska regeringen i sin tur följa rådets bedömning eller förklara varför man väljer att inte göra det.

Den 16 februari 2026 publicerade Finanspolitiska rådet sin rapport Svensk finanspolitik 2026. I propositionen redovisar regeringen sin syn på Finanspolitiska rådets bedömningar om prognoser för den makroekonomiska utvecklingen, det finanspolitiska ramverket, finanspolitikens roll vid utbudsstörningar, underhållsskulden för statliga vägar och järnvägar samt revideringar av potentiell BNP.

Rådet beskriver i rapporten att konjunkturen bedömdes ljusna under 2026 enligt både regeringens prognos och andra bedömares prognoser under hösten 2025. Rådet framhåller att regeringens prognoser var mer optimistiska än övriga bedömares prognoser och att skillnaderna var ovanligt stora. Samtidigt betonar rådet i sin rapport att osäkerheten i prognoserna var betydande och att regeringens bedömning inte kan avfärdas som orimlig. Rådet anser dock att regeringen bör kommentera vad skillnaderna kan bero på, inklusive hur man bedömer finanspolitikens effekter.

Enligt regeringens bedömning ligger de skillnader i prognoserna som rådet pekar på inom de osäkerhetsspann som normalt omger makroekonomiska prognoser. En viktig skillnad mellan regeringens och andra bedömares prognoser var att regeringen prognostiserade att återhämtningen i svensk ekonomi skulle ske snabbare än enligt andra bedömare, bl.a. som en följd av utformningen av finanspolitiken i budgetpropositionen för 2026. Regeringen konstaterar att prognoser som publicerades efter det tidsintervall som rådet studerat också har reviderats upp och närmat sig prognosen i budget­propositionen.

Finanspolitiska rådet bedömer att finanspolitiken för 2026 som den presenterades i budgetpropositionen för 2026 var för expansiv av tre huvudsakliga skäl. För det första hade regeringen i juni 2025 bedömt att lågkonjunkturen inte var särskilt djup och att konjunkturuppgången 2026 skulle bli kraftig. För det andra är det enligt ramverksskrivelsen 2025 Riksbanken som bär huvudansvaret för stabiliseringspolitiken. Det tredje skälet menar rådet är att det finns en risk för att återgången till målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande blir problematisk eftersom den förutsätter både att tillfälliga skattesänkningar inte förlängs och att inga nya ofinansierade åtgärder vidtas för 2027 eller 2028.

Regeringen delar inte rådets bedömning att budgetpropositionen för 2026 var för expansiv. Enligt ramverksskrivelsen 2025 kan penningpolitiken i en lågkonjunktur behöva kompletteras med aktiv finanspolitik för att stabilisera ekonomin och motverka att lågkonjunkturen får varaktigt negativa konsekvenser för produktionen och sysselsättningen. När regeringen presenterade budgeten för 2026 hade svensk ekonomi enligt regeringen befunnit sig i en lågkonjunktur sedan 2023. Resursutnyttjandet i ekonomin bedömdes fortsätta att vara lågt 2026 och arbetslösheten var högre än normalt. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att en expansiv finanspolitik var motiverad av behovet av att stötta ekonomin, bl.a. utifrån risken för långvariga negativa effekter av den utdragna lågkonjunkturen.

I ramverksskrivelsen 2025 framhålls att det är väsentligt att de finans­politiska stabiliseringsinstrumenten anpassas efter omständigheterna eftersom varje hög- och lågkonjunktur har sina egna särdrag. Åtgärdernas fokus på att stärka hushållens köpkraft bedömde regeringen därför som ändamålsenligt med tanke på att lågkonjunkturen till stor del förklaras av hushållens återhållsamma konsumtion.

Sammantaget bedömer regeringen att finans- och penningpolitiken samverkar på ett ändamålsenligt sätt och bidrar till en effektiv stabilisering av ekonomin. Utöver att stötta återhämtningen i ekonomin och återupprätta arbetslinjen har regeringen även fokuserat på åtgärder som syftar till att stärka de arbetslösas färdigheter och att förstärka stödet till de som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Uppföljning av målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande och planen för återgång mot målet

Finanspolitiska rådet konstaterar att det strukturella sparandet exklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina i budgetpropositionen för 2026 bedömdes avvika tydligt från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande 2026. Den plan som regeringen presenterade i budgetpropositionen för 2026 för återgång mot målnivån anser rådet inte innehåller ett tydligt politiskt åtagande. Rådet anser att planen borde vara att nå målet redan 2027 eftersom regeringen i budgetpropositionen för 2026 bedömde att konjunkturen kommer att vara i balans 2027. Rådet anser även att regeringen borde ha redovisat de finanspolitiska åtgärdernas förväntade konjunktureffekter, särskilt mot bakgrund av att konjunkturella åtgärder enligt ramverksskrivelsen 2025 bör väljas bl.a. utifrån förväntad effekt på BNP.

När det gäller återgången till målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande bedömde regeringen i budgetpropositionen för 2026 att det strukturella sparandet exklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina skulle nå målet 2028. Samma bedömning gör regeringen i 2026 års ekonomiska vårproposition. Förstärkningen beror på att de offentliga inkomsterna ökar snabbare än utgifterna när ekonomin växer och på att tidsbegränsade åtgärder upphör. Regeringen bedömer att det inte behöver vidtas några särskilda åtgärder för att nå balans 2028. Regeringen anger att man värnar styrkan i de offentliga finanserna och anser att nya större reformer i huvudsak bör vara finansierade under nästa mandatperiod.

Finanspolitiska rådet konstaterar att utgiftstaket höjs för 2026–2028 för att rymma nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina. Rådet anser att det föreslagna utgiftstaket för 2028 ger ett väl tilltaget utrymme och bedömer det som osannolikt att utgiftstaket kommer att vara en utgiftsbegränsning för politiken de närmaste åren. Rådet är kritiskt till att regeringen inte för någon diskussion om behovet av skattehöjningar och anser att det bidrar till oklarheter om på vilket sätt utgiftstaket ger förutsättningar att uppnå målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande och hur taket är tänkt att främja en önskvärd utveckling av de statliga utgifterna.

Regeringen delar delvis rådets bedömning att det skulle vara möjligt att utveckla redovisningen av vilka överväganden regeringen gjort när det gäller den nivå på utgiftstaket som föreslogs för 2028 i budgetpropositionen för 2026. Regeringen anser dock att det är svårt att redovisa exakt vilka faktorer som legat till grund för den föreslagna nivån på utgiftstaket. Att bestämma utgiftstakets nivå är ett politiskt beslut som inte går att reducera till en beräkning enligt en i förväg bestämd formel. Utgiftstaket bör enligt regeringen inte heller betraktas som ett utgiftsmål. Att det finns utrymme under utgiftstaket betyder inte i sig att det finns utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras först efter avstämning mot målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande.

Finanspolitiska rådet riktar kritik mot lånefinansiering av de nya varaktigt högre försvarsutgifterna. Rådet anser även att omfattningen av åtgärderna i budgetpropositionen för 2026 tydligt visar att det på kort sikt hade varit fullt möjligt att hantera försvarsutgifterna inom budgetutrymmet. Rådet befarar att även utbyggnaden av ny kärnkraft kan komma att skapa svårigheter för regeringen att hålla sig inom det finanspolitiska ramverket. Rådet bedömer att det samlade resultatet av en starkt expansiv politik i närtid och att finansieringen av försvarsutgifter skjuts fram i tiden är att det finanspolitiska utrymmet riskerar att bli starkt begränsat såväl under nästa mandatperiod som under mandatperioden därefter.

Sammantaget anser rådet att den förda finanspolitiken inte respekterar ramverkets principer och att regeringen bör förklara varför framtida generationer, utöver att årligen finansiera än högre försvarsutgifter, även ska drabbas av högre räntekostnader.

Regeringen delar inte rådets bedömning att den förda finanspolitiken inte respekterar det finanspolitiska ramverkets principer. När det gäller upprustningen av försvaret och stödet till Ukraina bedömer regeringen alltjämt att den parlamentariska överenskommelsen om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina är ändamålsenligt utformad. Enligt regeringen tillåter Sveriges låga offentliga skuldsättning att man under en övergångsperiod lånefinansierar en ökning av försvarsutgifterna och stödet till Ukraina utan att de offentliga finansernas hållbarhet äventyras. I den parlamentariska överenskommelsen anges tydligt att finansiering ska fasas in successivt, så att den offentliga förvaltningens finansiella sparande är i balans senast 2035.

I partimotion 2025/26:4101 av Magdalena Andersson m.fl. redovisar Socialdemokraterna sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen konstateras att världsläget har försämrats genom ökade konflikter, ekonomisk instabilitet och ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Krig, höga energipriser, hot om tullar och brist på viktiga insatsvaror bedöms pressa världsekonomin och slå mot Sverige genom högre bränslepriser, ökade kostnader för företag och risk för ny inflation. Sveriges stora fossilberoende bedöms vidare göra landet särskilt sårbart. Samtidigt konstaterar motionärerna att utvecklingen i Sverige går åt fel håll – hushållen blir fattigare, tillväxten är låg, arbetslösheten är skyhög och lågkonjunkturen har förlängts. Minskade stöd till bostads­byggande, arbetsmarknad och hushåll samt skattesänkningar som gynnat höginkomsttagare bedöms vidare ha bidragit till en svag konsumtion, stora budgetunderskott och ökade framtida kostnader för hushållen. Motionärerna konstaterar också att välfärden har försvagats med bl.a. en sjukvård som är i kris och att gängkriminaliteten består. Med en annan politik hade Sverige enligt motionärerna haft ett bättre utgångsläge för att hantera det ekonomiska läget.

Motionärerna vill se en annan inriktning av den ekonomiska politiken än den regeringen föreslår – en politik för en starkare svensk ekonomi, för mer pengar i plånboken för vanligt folk, för en starkare välfärd och för ett tryggare och säkrare Sverige.

För att stärka svensk ekonomi och öka välståndet vill motionärerna se en långsiktig, framtidsinriktad näringspolitik med strukturella tillväxtreformer som leder till produktivitet, fler jobb, ökad tillväxt och högre löner. Genom en svensk tillväxtpakt där staten och näringslivet krokar arm i särskilt viktiga frågor för Sveriges konkurrenskraft ska företagen och jobben bli fler. Politiken bör också inriktas på att stärka besöksnäringen och på att öka takten i elektrifieringen av fordonsflottan. Vidare bör politiken inriktas på satsningar för järnvägsunderhåll, en fungerande infrastruktur, vuxenutbildning, omställ­ningsstudiestöd, jobbkontrakt för unga, investeringsstöd, byggkrediter samt skydd mot höga sjuklönekostnader för små och medelstora företag.

Under de senaste åren har reallönerna sjunkit och priserna ökat. Motionärerna vill därför se att politiken inriktas på åtgärder som ger mer pengar i plånboken för vanligt folk, bl.a. genom höjt barn- och studiebidrag, en permanent höjning av bostadsbidraget, billigare mediciner och billigare tandvård för unga. Vanligt folks ekonomi ska prioriteras före vidlyftiga skattesänkningar till de allra rikaste.

Motionärerna konstaterar att välfärden är underfinansierad, väntetiderna i vården är oacceptabelt långa, klassrummen är överfulla, skattepengar försvinner till skatteparadis och gängkriminella driver HVB-hem. För att komma till rätta med det vill motionärerna att politiken inriktas på att prioritera utökade resurser till sjukvården och skolan samt på att indexera de generella statsbidragen till kommuner och regioner, så att de får långsiktiga förutsättningar för att planera sin verksamhet. För att hantera rekryterings­behov inom välfärdens verksamheter bör politiken inriktas på reformer som säkrar kompetensen och förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Bland annat bör ökade investeringar i fler utbildningsplatser prioriteras. Den demokratiska kontrollen över välfärden bör vidare tas tillbaka så att skattepengar som ska gå till skolbarn och sjukvård inte går till riskkapitalister och kriminella.

Politiken bör vidare inriktas på att stärka Sveriges yttre och inre säkerhet genom satsningar på försvarsindustrin, stärkt beredskap och infrastruktur. För att minska kriminaliteten och brottsligheten vill motionärerna att politiken inriktas på omfattande reformer där kriminalpolitiken bedrivs tillsammans med en stram migrationspolitik och på förebyggande åtgärder för att bryta nyrekryteringen, bl.a. genom utökade resurser till socialtjänsten samt genom fler sommarjobb och extrajobb för unga.

Som en del i finansieringen av den politiska inriktningen vill motionärerna att det införs en tillfällig skatt på bankernas övervinster. I motionen framhålls vikten av starka statsfinanser och det bedöms som allvarligt att reform­utrymmet är intecknat och att notan skjuts på framtiden. Motionärerna vill att politiken ska inriktas på att stoppa slöseriet med skattepengar genom fem principer. Det handlar om disciplin i de offentliga finanserna, att stoppa vinstjakten i välfärden, att strypa den kriminella ekonomin, att städa upp i den offentliga upphandlingen och att frigöra tid och resurser i välfärden.

I partimotion 2025/26:4108 av Nooshi Dadgostar m.fl. redovisar Vänster­partiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen anförs att den svenska ekonomin har utvecklats svagt under flera år, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Motionärerna vill se en annan inriktning på den ekonomiska politiken än den regeringen föreslår. Med en arbetslöshet bland de högsta i hela EU konstaterar motionärerna att det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I stället för stora skattesänkningar för de rika och försämrad arbetslöshetsersättning anser motionärerna att det behövs stora investeringar i järnväg, banunderhåll, bostäder, va-system, klimatom­ställning, ny teknik och inte minst i utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Motionärerna vill också se en inriktning på politiken som lyfter hushållen ur den ekonomiska krisen och som skapar en grund för en rimlig vardag för barnfamiljerna.

Motionärerna konstaterar att stämningsläget bland hushållen fortfarande är något negativt och framför allt är det hushåll i de lägre inkomstlägena som är pessimistiska. En förklaring till hushållens pessimism är enligt motionärerna den svaga utvecklingen av reallönerna. Motionärerna noterar att näringslivets vinstandel samtidigt har ökat och fortfarande ligger över sitt historiska genomsnitt. Motionärerna menar att det ligger nära till hands att tro att den höga vinstandelen har sin grund i bristande konkurrens inom en rad olika branscher i det svenska näringslivet, t.ex. elmarknaden, livsmedelsbranschen och bankmarknaden. För att förbättra konkurrensen i livsmedelsbranschen vill motionärerna se åtgärder för att bryta upp matjättarnas dominans. På elmarknaden vill motionärerna se en prisskyddsmodell som innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår men separeras från den el som går på export. För att komma till rätta med oligopolet på den svenska bankmarknaden vill motionärerna använda statens bank SBAB för att sätta press på de övriga bankerna men också införa en tillfällig bankskatt på bankernas övervinster så länge den bristande konkurrensen kvarstår.

Till följd av de senaste årens höga inflation har omkring tio års reallöneökning raderats ut, och de senaste årens snabba prisökningar på basvaror har inneburit kraftigt ökade levnadsomkostnader för hushållen. I syfte att lyfta hushållen ur den ekonomiska krisen och skapa en grund för en rimlig vardag för barnfamiljer och på sikt välstånd för hela landet vill motionärerna förutom att reglera marknader med svag konkurrens också stötta hushållen här och nu. Motionärerna vill se en inriktning på politiken som innehåller åtgärder för ett höjt och indexerat barnbidrag, ett i grunden reformerat bostadsbidrag, slopat karensavdrag i sjukförsäkringen och höjd arbetslöshetsersättning.

Motionärerna anser att det kommer att finnas utrymme för reformer även nästa mandatperiod, men att det förutsätter en omläggning av skattepolitiken. Motionärerna anser att ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora ekonomiska klyftorna. En central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveckling och fördelning. Motionärerna menar att en viktig förklaring till Sveriges extrema förmögenhetsfördelning är det svenska skattesystemets utformning, vilket är bakgrunden till att skattepolitiken behöver läggas om. Som ett led i en stor skattereform vill motionärerna utreda ett införande av en miljardärsskatt.

Som skäl för den tillfälliga sänkningen av skatten på bensin och diesel mellan maj och september 2026 har det angetts att kriget i Mellanöstern har drivit upp priset på bensin och diesel. Motionärerna delar bilden av pressade hushåll men anser att skattesänkningen riskerar att motverka klimat­omställningen, försämra konkurrensförutsättningarna för fossilfria drivmedel samt skapa osäkerhet kring långsiktiga investeringsvillkor. Motionärernas svar på kostnadskrisen är i stället ett brett transportstöd som stärker hushållens ekonomi oavsett om man kör bil eller reser med kollektivtrafik.

Motionärerna konstaterar att regeringen fortsätter att binda upp Sverige i dyr kärnkraft. Genom detta ensidiga fokus på kärnkraft riskerar investeringar i förnybara energikällor att trängas undan. Enligt motionärerna har det gått prestige i frågan där ny kärnkraft ska fås fram oavsett kostnad eller nytta.

Vänsterpartiet står bakom försvarsuppgörelsen, som innebär att minst 50 miljarder kronor ska gå till civil infrastruktur och tåginvesteringar.

I partimotion 2025/26:4110 av Martin Ådahl m.fl. redovisar Centerpartiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen konstateras att Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med stigande energi- och råvarupriser, hög arbetslöshet och en tillväxt som i tre år har legat under EU:s genomsnitt. Samtidigt har Sverige fastnat i ett fossilberoende.

Motionärerna konstaterar att arbetslösheten i dag uppgår till närmare 10 procent och att ungdomsarbetslösheten ligger runt 30 procent. Regeringens politik bedöms som otillräcklig för att få ned arbetslösheten. Motionärerna vill att trösklarna in på arbetsmarknaden ska sänkas och att det ska bli mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Politiken bör därför inriktas på åtgärder som sänker företagens kostnader för att anställa och sänkningen bör riktas mot de grupper som har svårast att få in en fot på arbetsmarknaden och mot små och växande företag. Åtgärder som motionärerna vill se är bl.a. att arbetsgivar­avgiften tas bort för de tio först anställda i ett växande företag, att den sänks permanent för lågavlönade, långtidsarbetslösa och unga samt att sjuklöne­ansvaret för småföretag slopas. Vidare bör bl.a. en ny anställningsform införas, s.k. förenklade jobb, där en inkomst på upp till 20 000 kronor är befriad från skatt på inkomst och arbetsgivaravgifter under två år. Politiken bör också inriktas på att stärka möjligheterna att utbilda sig mitt i livet och på att utöka yrkesutbildningarna.

Sverige var länge ett klimatföredöme som bevisade att en stark tillväxt går att kombinera med minskade utsläpp – en utveckling som enligt motionärerna har havererat till följd av en politik som förvärrat klimatomställningen och elektrifieringen när viktiga styrmedel för att minska utsläppen tagits bort samtidigt som fossila bränslen har subventionerats, med ökade utsläpp som resultat. Motionärerna vill se en annan politik – en politik som gör det möjligt och lönsamt för vanliga hushåll och företag att delta i omställningen och som ökar tillgången på billig och ren el i hela landet, bl.a. genom att subventionera möjligheten att leasa en miljöbil, genom att utöka klimatpremien för ellastbilar och genom kraftfulla investeringar för laddinfrastruktur i hela landet. Vidare bör anslutningskablarna till havsbaserad vindkraft byggas så att Sveriges potential inom sådan kraft kan tas tillvara.

För att klara industrins omställning och sänka hushållens elpriser behöver Sverige mer ren svensk el. Motionärerna vill därför att fastighetsskatten från vindkraft återförs till kommunerna för att på så sätt säkerställa att de värden som skapas stannar lokalt.

Förtroendet för välfärden ska återupprättas. Motionärerna anser att regeringens politik är otillräcklig och kostnadsdrivande. Politiken bör i stället inriktas på kraftfulla satsningar för att ge skolan och äldreomsorgen de förutsättningar de behöver för att klara sitt uppdrag, för att korta vårdköerna och för att stärka primärvården.

Ett starkt och oberoende civilsamhälle är enligt motionärerna grunden för ett välmående och tryggt samhälle och ett av de mest effektiva sätten att minska kriminaliteten. Motionärerna vill därför att politiken inriktas på att stärka bl.a. föreningslivet och idrotten.

Det allvarliga läge som Sverige befinner sig i som en följd av konflikten i Mellanöstern och blockaden av Hormuzsundet har enligt motionärerna skapat en akut kostnadskris som slår mot svensk livsmedelsproduktion. Motionärerna vill att den svenska matförsörjningen ska tryggas och att Sverige ska ha som mål att producera minst 80 procent av den mat vi konsumerar. Utöver krisstöd till Sveriges lantbrukare vill motionärerna att politiken inriktas på åtgärder som sänker kostnadstrycket och stärker konkurrenskraften för svensk livs­medelsproduktion bl.a. genom jordbruksavdrag och innovationsstöd.

Motionärerna vill också att politiken inriktas på att utöka resurserna till polisen för att kunna återupprätta den lokala polisnärvaron och för att polisen ska ha de resurser den behöver för att kunna agera mot alla brott.

Mot bakgrund av det svaga konjunkturläget vill motionärerna se en mer expansiv finanspolitik än den regeringen föreslår. En viktig åtgärd som bidrar till att finansiera prioriterade reformer, men också till att öka arbetsutbudet, är att få människor i arbete. Trygghetssystem som riktas till människor bör ha ett ökat jobbfokus och fungera som omställningsförsäkringar. Ineffektiva undantag från miljö- och klimatskatter bör undanröjas och resurser öron­märkas för investeringar som ökar Sveriges produktionsförmåga.

Motionärerna anser att regeringens bedömning av utgiftstaket för 2029 utgör en acceptabel nivå, men framhåller samtidigt att det inte får leda till en ansvarslös utgiftstillväxt.

I partimotion 2025/26:4118 av Daniel Helldén m.fl. redovisar Miljöpartiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen anförs att Sverige i ett läge med lågkonjunktur, hög arbetslöshet och pressade hushåll behöver en politik som skapar trygghet, framtidstro och riktning. Enligt motionärerna är det grundläggande felet med den politik som regeringen bedriver att den prioriterar det kortsiktiga framför det långsiktigt hållbara. Motionärerna vill se en annan inriktning på den ekonomiska politiken än den regeringen föreslår, en inriktning som tar sin utgångspunkt i de problem som människor möter i vardagen, dvs. höga levnadsomkostnader, växande otrygghet och en arbets­marknad som inte fungerar för alla. Sverige måste rustas för ett mer osäkert omvärldsläge och för att klara klimatomställnigen.

Motionärerna vill se en rättvis omställning från det fossilberoende samhället som går hand i hand med en politik som utjämnar livschanser. I stället för att återkommande subventionera användningen av fossila drivmedel behöver politiken inriktas på att göra Sverige mindre beroende av fossil olja och gas. Sänkta priser i kollektivtrafiken, en elbilsoffensiv som gör det möjligt för fler att byta till elbil samt satsningar på inhemsk produktion av biodrivmedel är exempel på sådana riktade och rättvisa stöd. Motionärerna lyfter även fram de människor som inte kan ställa om genom att inrikta politiken på inkomstprövade direkta stöd till de i glesbygden och landsbygdsområden.

Genom att inrikta politiken på en billigare, enklare och mer pålitlig kollektivtrafik stärks även arbetsmarknaden, enligt motionärerna, eftersom större arbetsmarknadsområden gör det lättare att pendla till arbete och utbildning och för företag att hitta rätt kompetens. Genom att bygga ut järnvägen, energisystemet och den gröna industrin stärks både klimat­omställningen och arbetsmarknaden. Motionärerna anser att klimat­omställningen ska användas för att skapa jobb, stärka industrins konkurrens­kraft och bygga framtidstro i hela landet.

I motionen anförs att en rättvis ekonomisk politik måste börja där behoven är som störst. Motionärerna anser att det är helt ovärdigt för Sverige att barnfattigdomen ökar, och de vill inrikta den ekonomiska politiken på reformer som stärker barns uppväxtvillkor, t.ex. genom ett högre barnbidrag.

Den energipolitik som bedrivs i dag anser motionärerna i allt högre grad har kommit att bli ett prestigeprojekt med kärnkraft som enda lösning för ny elproduktion. Detta ensidiga fokus har gjort att investeringarna i andra energislag har stannat av och att möjligheten till en effektiv klimatomställning därmed har försvårats, anser motionärerna.

Klimatkrisen motiverar ett modernare finanspolitiskt ramverk, anser motionärerna, ett ramverk som både värnar stabila offentliga finanser och ger utrymme för nödvändiga investeringar i klimatomställningen. Motionärerna vill att balansmålet kompletteras med ett investeringsmål och att skuldankaret höjs till 50 procent av BNP. Motionärerna betonar att ett höjt skuldankare inte får bli ett sätt att långsiktigt finansiera löpande utgifter. När det gäller upprustningen av totalförsvaret konstaterar motionärerna att det ska ske med ordning och reda i statsfinanserna. Upprustningen får inte ske genom att välfärden urholkas eller genom att investeringar som stärker civil beredskap och klimatomställning prioriteras bort.

Klimatpolitiska rådets samlade bedömning är att Sverige med nuvarande politik inte ser ut att nå vare sig de nationella klimatmålen till 2030 och 2040 eller EU-åtagandet för ESR-sektorn till 2030. Enligt motionärerna är det en huvuduppgift för den ekonomiska politiken att vara förenlig med och bidra till att Sverige uppnår sina klimatåtaganden. Mot den bakgrunden anser motionärerna bl.a. att en alltför passiv och ryckig industripolitik har försvårat industrins omställning och försämrat förutsättningarna för investeringar i grön industri. Motionärerna vill inrikta den ekonomiska politiken på reformer, t.ex. gröna skattekrediter som ger långsiktiga och förutsägbara villkor för investeringar i fossilfri industri, elektrifiering och klimatsmart teknik.

Motionärerna anser att Sverige behöver ett mer rättvist skattesystem och vill se att beskattningen i högre grad träffar väldigt stort kapital snarare än vanliga hushåll och företagare. En högre beskattning av miljardärer är särskilt angeläget i en tid när behoven av gemensamma investeringar är stora. Klimatomställningen, välfärden och försvaret kräver betydande offentliga resurser, och då är det rimligt att en större del av finansieringen kommer från dem som har allra mest.

I kommittémotion 2025/26:3421 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 40 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att klimatanpassningar måste stärkas i finansiella ramverk och analyser.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att utforma den ekonomiska politiken inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen. Den ekonomiska politiken behöver enligt motionärerna utformas för att möjliggöra klimatomställning och utveckling till ett hållbart samhälle, genom en övergång från en linjär ekonomi till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi. Finans­politiken ska stimulera investeringar i grön omställning och tillvarata de möjligheter som den gröna omställningen för med sig.

I motion 2025/26:617 av Markus Kallifatides (S) föreslås ett tillkänna­givande till regeringen om att Sverige behöver ett nytt moderniserat finans­politiskt ramverk som gör skillnad på investeringar och driftskostnader, så att det är möjligt att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.

I motion 2025/26:2493 av Jesper Skalberg Karlsson (M) föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att överväga ett nationellt inriktningsmål för tillväxten i anslutning till det finanspolitiska ramverket. Ett tydligt svenskt tillväxtmål, som kompletterar det finanspolitiska ramverket, bedöms kunna samla politiken kring en gemensam uppgift att steg för steg höja välståndet för människor och företag i hela landet. Ett nationellt tillväxtmål bedöms också ha potential att bidra till en tydligare riktning, högre förutsägbarhet och ett starkare fokus på långsiktiga beslut.

I motion 2025/26:2496 av Jesper Skalberg Karlsson (M) föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att överväga en ny modell för granskning av riksdagspartiernas budgetförslag för att värna trovärdigheten i svensk ekonomi. Motionären hänvisar till en modell i Nederländerna där samtliga riksdagspartiers budgetförslag granskas av en oberoende myndighet.

I motion 2025/26:1146 av Anders Karlsson (C) föreslås ett tillkänna­givande till regeringen om att tillsätta en ny utredning om att införa euron som svensk valuta. Ett liknande förslag finns också i motion 2025/26:3150 av Malin Danielsson m.fl. (L) yrkandena 1 och 2 om att utreda frågan om svenskt euromedlemskap samt om att regeringen bör införa en eurooption, dvs. en kapacitet att snabbt ansluta sig till euron när det bedöms nödvändigt, detta för att skydda Sverige mot valutarisken och för att stärka Sveriges roll i Europa.

I motion 2025/26:1048 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 2–5 föreslås tillkännagivanden till regeringen om att inrikta politiken på att skapa en ekonomi för ett mer jämlikt och hållbart samhälle.

I yttrande 2025/26:SkU5y tillstyrker skatteutskottet regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar dessa avser skatteutskottets beredningsområde. Skatteutskottet avstyrker följdmotionerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. I yttrandet finns fyra avvikande meningar där ledamöterna från dessa fyra partier tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer.

I yttrandet anför skatteutskottet att skattepolitiken utgör en central del av den ekonomiska politiken. Skatterna ska finansiera offentliga utgifter på ett robust och rättssäkert sätt samtidigt som de ska skapa goda förutsättningar för en hög sysselsättning och tillväxt. Skattereglerna ska vara generella, tydliga och enkla. Utskottet konstaterar att den globala osäkerheten riskerar att återigen tynga utvecklingen i Sverige i ett läge då den ekonomiska återhämtningen börjat ta fart och tullar används som påtryckningsmedel och konkurrensen om investeringar och kompetens har hårdnat. Utskottet delar regeringens bedömning att den ekonomiska politiken behöver värna de starka svenska offentliga finanserna, prioritera att ansträngning ska löna sig och säkerställa att den svenska ekonomin är konkurrenskraftig för att säkerställa en fortsatt god ekonomisk utveckling. Genom att fortsätta genomföra tillväxtinriktad politik kan också reformutrymmet öka. Skatteutskottet anser också att goda skattevillkor är avgörande för ett konkurrenskraftigt näringsliv.

Nedan redovisas skatteförslag som regeringen remitterat inför budget­propositionen för 2027 och en sammanfattning av regeringens proposition Extra ändringsbudget för 2026 – Stöd till Ukraina samt stöd till hushåll och andra åtgärder med anledning av kriget i Mellanöstern (prop. 2025/26:275) som regeringen lämnade till riksdagen den 28 maj 2026. Sedan redovisas aktuella bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna som lämnats efter att vårpropositionen lämnades till riksdagen den 13 april 2026. Avslutningsvis redovisas en sammanfattning av Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) ekonomi­rapport.

Regeringen har remitterat följande tre skatteförslag inför höstens budget­proposition för 2027:

• indexerat takbelopp för forsknings- och utvecklingsavdraget (FoU-avdraget).

Om förslagen kommer att presenteras i budgetpropositionen beror enligt regeringen på valutgången, det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt de överläggningar som hålls i det slutliga arbetet med budgetpropositionen.

Extra ändringsbudget för 2026 – Stöd till Ukraina samt stöd till hushåll och andra åtgärder med anledning av kriget i Mellanöstern

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i statens budget för 2026. Förslagen är en följd av det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Sveriges närhet med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Förslagen är även en följd av kriget i Mellanöstern, vilket bl.a. påverkar drivmedels- och flygbränslepriser. Med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina lämnas förslag om bemyndiganden för regeringen att skänka marin ledningsmateriel och upp till 16 stycken Jas 39 Gripen C/D inklusive kvalificerad ammunition, samt att ingå avtal med Ukraina om försäljning av Gripen E/F med tillhörande luftförsvarssystem. Propositionen innehåller även förslag om ökade anslag för bl.a. anskaffning och utveckling av materiel och utrustning att skänka till Ukraina, samt för underhåll, utbildning och tekniskt stöd i samband med detta. Det lämnas även förslag om ökade bemyndiganden för att kunna ersätta och anskaffa materiel. I propositionen lämnas också förslag om att tillfälligt sänka koldioxidskatten på bensin och omärkt diesel under perioden den 1 juli–30 november 2026 med 2 kronor och 40 öre per liter. Dessutom lämnas förslag om följdändringar för nedsättningen av skatt på jordbruksdiesel. I propositionen lämnas även förslag om att tillföra medel för ett stöd för sänkta priser i kollektivtrafik och åtgärder för att stötta flyg- och jordbrukssektorn. Vidare lämnas förslag om att tillföra medel för det tillfälliga el- och gasprisstödet och för att kunna införa ett högkostnadsskydd mot höga el- och gaspriser.

Förslagen innebär att totalt anvisade medel minskar med 13 miljarder kronor 2026 och att inkomsterna minskar med 7,7 miljarder kronor 2026. Sammantaget beräknas den offentliga förvaltningens finansiella sparande och statens budgetsaldo förbättras med 5,3 miljarder kronor 2026.

Propositionen kommer att behandlas i betänkande 2025/26:FiU47 som planeras att debatteras och beslutas i kammaren den 17 juni 2026.

Efter att 2026 års ekonomiska vårproposition lämnades till riksdagen presenterade finansministern den 6 maj 2026 en uppdaterad prognos för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Finansministern konstaterar att Irankriget och stängningen av Hormuzsundet har drivit upp globala energipriser och försämrat tillväxtutsikterna i Sverige och omvärlden. Högre energipriser bidrar till högre inflation i omvärlden, och i Sveriges närområde syns ett försvagat förtroende bland hushåll och företag. En lägre efterfrågan i omvärlden väntas påverka svensk export, och den globala osäkerheten har ökat inflationsriskerna även i Sverige. Tack vare låga inflationsutfall och sänkt matmoms väntas KPIF-inflationen bli låg 2026. Den pågående återhämtningen i svensk ekonomi väntas fortsätta, men i långsammare takt än i prognosen från 2026 års ekonomiska vårproposition. Regeringen reviderar därför ned tillväxten jämfört med prognosen i 2026 års ekonomiska vårproposition. BNP väntas öka i en långsammare takt och lågkonjunkturen väntas bli mer utdragen. BNP revideras ned från 2,8 procent till 2,3 procent 2026 och revideras upp från 2,5 procent till 2,7 procent 2027. Arbetslösheten revideras upp från 8,4 procent till 8,5 procent 2026 och är oförändrad 2027. KPIF-inflationen är oförändrad 2026 och uppreviderad med 0,1 procentenhet 2027 från 1,6 procent till 1,7 procent.

BNP för euroområdet har reviderats ned från 1,2 procent till 0,8 procent 2026 och från 1,4 till 1,2 procent 2027. BNP för USA har reviderats ned från 2,4 procent till 2,1 procent 2026 och är oförändrad för 2027.

I Internationella valutafondens (IMF) rapport World Economic Outlook väntas den globala tillväxten bromsa in under 2026 och 2027 genom högre råvarupriser, ökad inflation och sämre finansiella villkor, som en följd av kriget i Mellanöstern som bröt ut i februari 2026. IMF räknar med att konflikten blir begränsad, men osäkerheten bedöms som stor. Den globala tillväxten beräknas bli 3,1 procent 2026 och 3,2 procent 2027, lägre än tidigare år, medan inflationen väntas stiga till 4,4 procent 2026 för att sedan sjunka till 3,7 procent 2027. Effekterna av kriget i Mellanöstern bedöms främst drabba tillväxt- och utvecklingsländer, särskilt råvaruimportörer, medan avancerade ekonomier bedöms påverkas mindre.

Vid en längre eller allvarligare konflikt är IMF:s bedömning att tillväxten riskerar att falla till 2–2,5 procent och att inflationen stiger till 5–6 procent under 2026 och 2027. IMF rekommenderar en vaksam penningpolitik, försiktig och riktad finanspolitik samt internationellt samarbete och strukturella reformer för att stärka motståndskraften.

IMF:s prognos för Sverige är att tillväxten ökar med 2,0 procent 2026; jämfört med tidigare prognos är det en nedrevidering med 0,2 procentenheter.

I sin uppdatering redovisar Riksbanken penningpolitiska överväganden och sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden för 2026. Kriget i Mellanöstern bedöms fortsätta att prägla utvecklingen, och ju längre konflikten pågår, desto större är risken för högre inflation och svagare tillväxt.

Vidare konstateras att oljepriset fortfarande ligger på en förhöjd nivå och att det har varierat kraftigt till följd av olika utspel från konfliktens parter. Även priserna på andra råvaror har påverkats av kriget, och enligt enkäter upplever delar av näringslivet ett ökat kostnadstryck. Som väntat är det framför allt högre drivmedelspriser som hittills utgjort den mest märkbara ekonomiska effekten av konflikten. På de finansiella marknaderna finns alltjämt förväntningar om att oljepriset kommer att falla tillbaka under året.

I mars bedömde Riksbanken att det i grunden finns goda förutsättningar för en starkare konjunktur, men att kriget hämmar konjunkturutsikterna något i närtid. Sedan dess har det kommit tecken på att tillväxten var oväntat svag i början av året. Därtill bedöms risken för högre inflation i spåren av kriget ha ökat något. Samtidigt är inflationen för stunden under målet och de senaste inflationsutfallen har varit tydligt lägre än i Riksbankens prognos både med och utan energipriser. Detta tillsammans med det svaga konjunkturläget i utgångsläget gör enligt Riksbanken att det finns utrymme att invänta en tydligare bild av effekterna av kriget och de utbudsstörningar det medför.

Riksbanken lämnade styrräntan oförändrad på 1,75 procent och bedömer att den nivån ger Riksbanken ett bra utgångsläge att anpassa penningpolitiken om det behövs för att värna inflationsmålet.

Osäkerheten bedöms som betydande. Skulle kriget bedömas få stora effekter på den globala ekonomin och leda till en bred och varaktig inflationsuppgång skulle Riksbanken behöva höja styrräntan. Samtidigt konstateras att konjunkturutvecklingen har varit svagare än väntat och att det inhemska inflationstrycket i nuläget är lågt.

I sin vårprognos konstaterar kommissionen att konflikten i Mellanöstern har utlöst en ny energichock med stigande inflation och ökad osäkerhet. Kommissionen bedömer att det kommer att försvaga EU:s ekonomi. Tillväxten väntas bromsa in från 1,5 procent 2025 till 1,1 procent 2026 och till 1,4 procent 2027, och samtidigt väntas inflationen stiga till omkring 3,1 procent 2026 innan den dämpas igen 2027.

Höga energipriser väntas komma att belasta både hushåll och företag genom ökade kostnader, minskad köpkraft och lägre lönsamhet. Trots ett försvagat konsumentförtroende väntas konsumtionen även i fortsättningen vara den viktigaste drivkraften i ekonomin, medan investeringar och export hålls tillbaka av högre räntor, osäkerhet och svagare omvärldsefterfrågan.

Sysselsättningen väntas öka i en långsammare takt, samtidigt som arbetslösheten stabiliseras kring 6 procent 2025–2026.

Underskottet i de offentliga finanserna i EU förväntas öka från 3,1 procent av BNP 2025 till 3,6 procent av BNP 2027, som en följd av en dämpad ekonomisk aktivitet, högre räntekostnader, ökade försvarsutgifter och stödåtgärder kopplade till energipriserna.

EU:s skuldkvot beräknas också öka från 82,8 procent 2025 till 84,2 procent 2026 och 85,3 procent 2027. I euroområdet förväntas kvoten öka från 88,7 procent 2025 till 90,2 procent 2026 respektive 91,2 procent 2027. År 2027 förväntas fyra medlemsstater ha skuldkvoter över 100 procent av BNP.

Kommissionens prognos för Sverige är att BNP växer med 1,8 procent 2026 och med 2,2 procent 2027. Det är en nedrevidering med 0,8 procentenheter för 2026 och med 0,1 procentenhet för 2027 jämfört med föregående prognos. Detta är en följd av geopolitisk oro, som bedöms dämpa återhämtningen i den inhemska efterfrågan. Samtidigt väntas inflationen bli lägre än i föregående prognos och ligga under 2 procent 2026 och 2027. Detta är en följd av att skattesänkningar och svagt inhemskt pristryck bedöms motverka högre importpriser. Arbetsmarknaden bedöms förbättras gradvis i linje med konjunkturen, men något långsammare än enligt tidigare bedömning. De offentliga finanserna väntas försämras mer än tidigare prognostiserat, med ett större budgetunderskott och en snabbare ökning av statsskulden. Sammantaget pekar prognosen enligt kommissionen på en något svagare men fortsatt stabil ekonomisk utveckling, med ökade nedåtrisker.

I sin senaste rapport konstaterar SKR att kommunernas och regionernas ekonomiska situation har förbättrats, framför allt till följd av att pensions­kostnaderna har sjunkit tillbaka i och med att inflationen normaliserats. Samtidigt bedöms demografiutveck­lingen samt investeringsbehov och underskott från åren med sämre förutsättningar fortfarande innebära utmaningar. Höga investeringsnivåer under flera år har lett till ökad skuldsättning i många kommuner. Totalt sett har de långfristiga skulderna i kommunerna ökat från 51 procent 2015 till 88 procent 2025, som andel av skatter och bidrag.

Resultatet i kommunerna uppgick 2025 till 32 miljarder kronor, vilket enligt SKR är bättre än föregående år och genomsnittligt sett över en tioårsperiod. Skillnaderna mellan kommunerna är dock stora.

En positiv utveckling på arbetsmarknaden, där antalet arbetade timmar återigen ökar, bedöms stärka skatteunderlaget, som väntas växa med 4 procent 2026.

7 av 21 regioner redovisade underskott 2025. Samtidigt konstaterar SKR att regionerna på ett övergripande plan har vänt två år med stora underskott till ett samlat resultat på 8 miljarder kronor. Resultatet förklaras dels av kraftigt minskade pensionskostnader, dels av att de riktade statsbidragen blev högre än förväntat. Även det gemensamma arbetet med att minska andelen inhyrd vårdpersonal bedöms ha bidragit.

Den stora utmaningen för regionerna är enligt SKR kostnaderna för sjukvården, som bedöms stiga stadigt för varje år. Kostnadsökningen drivs till stor del av den medicintekniska utvecklingen. SKR konstaterar att vården blir bättre och mer effektiv och samtidigt dyrare att bedriva.

Osäkerheten och oförutsägbarheten om den geopolitiska och handelspolitiska utvecklingen är betydande. Sedan den ekonomiska vårpropositionen lämnades till riksdagen har kriget i Iran och stängningen av Hormuzsundet bidragit till stigande globala energipriser och försämrade tillväxtutsikter i både Sverige och omvärlden. Utskottet noterar att bl.a. högre energipriser väntas leda till ökad inflation i omvärlden, vilket också ökar inflationsriskerna i Sverige. En lägre efterfrågan i omvärlden bedöms också påverka den svenska exporten negativt.

Även om Sverige, med en låg statsskuld och ett relativt begränsat beroende av fossil energi, har ett bättre utgångsläge än många andra länder väntas utvecklingen påverka svensk ekonomi. Utskottet konstaterar att den pågående återhämtningen i svensk ekonomi väntas fortsätta men i en långsammare takt än vad som bedömdes i 2026 års ekonomiska vårproposition. Regeringens aktuella prognos är att BNP i Sverige växer med 2,3 procent 2026 och med 2,7 procent 2027, vilket är en nedrevidering med 0,5 procentenheter för 2026 och en upprevidering med 0,2 procentenheter för 2027 jämfört med prognosen i den ekonomiska vårpropositionen. Den lägre tillväxten väntas leda till en arbetslöshet på 8,5 procent 2026 och 7,8 procent 2027. Det innebär en upprevidering med 0,1 procentenheter för 2026, medan prognosen för 2027 är oförändrad jämfört med den ekonomiska vårpropositionen.

Utskottet noterar också att andra prognosinstitut reviderat ned sina prognoser över bl.a. tillväxt och arbetslöshet i förhållande till sina tidigare bedömningar.

Sverige befinner sig därmed fortfarande i en lågkonjunktur, men i en återhämtningsfas.

Utskottet noterar att den rådande lågkonjunkturen framför allt är en följd av svag inhemsk efterfrågan. Utskottet ser därför positivt på att den förda politiken inriktats på att stärka efterfrågan i ekonomin för att förbättra hushållens ekonomiska situation. Utskottet delar regeringens bedömning att den viktigaste ekonomisk-politiska uppgiften under de kommande åren är att säkerställa en varaktig ekonomisk återhämtning.

Samtidigt behöver politiken, i enlighet med regeringens bedömning, fortsätta att inriktas på att stärka den svenska ekonomin så att Sverige kan bli mer konkurrens- och motståndskraftigt.

För att säkerställa en god ekonomisk utveckling även i en tid präglad av osäkerhet och oförutsägbarhet ställer sig utskottet bakom regeringens inriktning att den ekonomiska politiken ska fokusera på tre områden: att fortsätta att värna de offentliga finanserna, möjliggöra fler arbetstillfällen i Sverige samt säkerställa att ansträngning lönar sig. En växande och konkurrenskraftig ekonomi som står på egna ben är avgörande för att möjliggöra en välfärd att lita på, ett robust försvar och ett starkt rättsväsen.

För det första ska politiken fortsätta att värna de offentliga finanserna. Mot bakgrund av den osäkerhet som präglar den globala ekonomin behöver Sverige fortsätta att säkerställa starka offentliga finanser under kommande år för att kunna stötta ekonomin vid behov. Utskottet delar regeringens bedömning att politiken bör fortsätta att vara tillväxtinriktad, vilket kan öka utrymmet för reformer. Samtidigt noterar utskottet att Sverige har en hög nivå på de offentliga investeringarna framöver. För att värna styrkan i de offentliga finanserna bör därför, i enlighet med regeringens bedömning, nya större reformer i huvudsak vara finansierade under nästa mandatperiod. Framtida reformer bör inte heller finansieras genom höjda skatter på arbete eller sparande, eftersom det riskerar att försvaga den svenska ekonomins motståndskraft och konkurrenskraft.

För det andra ska politiken inriktas på att möjliggöra fler arbetstillfällen i Sverige. Eftersom den globala konkurrensen om investeringar och kompetens har hårdnat ska politiken fokusera på åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta och mer attraktivt att investera i Sverige, samt på att skapa nya jobb.

Utskottet delar regeringens bedömning att goda skattevillkor är avgörande för ett konkurrenskraftigt näringsliv och välkomnar regeringens ambition om att framöver ha beredskap för att ytterligare förbättra villkoren för svenska företag, samtidigt som möjligheterna till kompetensutveckling stärks för att få fler i arbete.

En stabil och väl fungerande energiförsörjning är också avgörande för att företag ska vilja etablera sig och verka i Sverige. Politiken ska därför fortsätta att inriktas på att möjliggöra kärnkraftens bidrag till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

För det tredje ska politiken inriktas på att säkerställa att ansträngning lönar sig. Utskottet delar regeringens bedömning att höga skatter på arbete och alltför generösa bidragssystem hämmar drivkrafterna till arbete. Utskottet välkomnar därför att regeringen under mandatperioden har sänkt skatten på arbete, med särskilt fokus på låga och medelhöga inkomster, samt att politiken fortsätter att inriktas på att genomföra den s.k. bidragsreformen med bl.a. ett bidragstak vid mottagande av försörjningsstöd.

Vidare bör det, som regeringen framhåller, löna sig att ha arbetat. Politiken ska därför inriktas på att stärka kopplingen mellan arbete och pension, så att skillnaden i pension ökar mellan den som har arbetat och den som inte har gjort det.

Med den inriktningen av politiken kan Sverige fortsätta att byggas starkare och bli mer konkurrens- och motståndskraftigt.

När det gäller motionsyrkandet om att Sverige ska införa euron som valuta konstaterar utskottet liksom tidigare att Sverige inte deltar i EU:s valutaunion och att det får ses mot bakgrund av att det svenska folket vid en folkomröstning i september 2003 röstade nej till att införa euron som valuta. Ett initiativ till att ompröva det ställningstagandet bör vila på en stark folklig förankring. Utskottet anser att frågan inte är aktuell för närvarande.

Utskottet konstaterar inledningsvis att den osäkerhet som omgärdar den ekonomiska utvecklingen även gör att bedömningen av de offentliga finanserna är osäker. Med stabila statsfinanser och en låg statsskuld står Sverige till skillnad från många andra jämförbara länder starkt. Den styrkan ska värnas. Det finanspolitiska ramverket och den breda parlamentariska uppslutning som råder om ramverket är centralt i det sammanhanget.

Den offentliga förvaltningens finansiella sparande väntas vara fortsatt negativt 2026–2029 men nära balans 2029. Finanspolitiken är tydligt expansiv 2026, vilket enligt utskottet är motiverat av behovet av att stötta ekonomin, som befinner sig i en utdragen lågkonjunktur med risk för långvarigt negativa effekter. Utskottet noterar att finanspolitiken sedan anpassas gradvis i takt med att resursutnyttjandet förbättras och lågkonjunkturen klingar av.

Utskottet noterar att det strukturella sparandet kommer att avvika från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande 2026 och 2027. Från och med 2027 är målet att uppnå balans över en konjunkturcykel. Avvikelsen beror främst på ökade försvarsutgifter och stöd till Ukraina, men även på finanspolitiska åtgärder som syftar till att dämpa effekterna av den utdragna lågkonjunkturen. Utskottet noterar att regeringen bedömer att avvikelsen är i linje med principerna i det finanspolitiska ramverket eftersom det medger avvikelse för nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina 2026–2034 samt för finanspolitisk konjunkturstabilisering i lågkonjunktur. Utskottet noterar vidare att regeringen bedömer att den finanspolitiska stimulansen inte är större än att dess effekt på inflationen kan hanteras genom penningpolitiken.

Återgången mot balansmålet bedömer regeringen påbörjas 2027. När de nya försvarsutgifterna och stödet till Ukraina räknas bort når det strukturella sparandet balans 2028. Utskottet noterar att strukturellt sparande inklusive dessa utgifter är negativt hela prognosperioden 2027–2029. Liksom tidigare invänder inte utskottet mot redovisningen, men konstaterar att när den görs både inklusive och exklusive vissa uppräknade budgetpolitiska åtgärder innebär det svårigheter att bilda sig en uppfattning om det föreligger en avvikelse från målnivån (bet. 2025/26:FiU1). Det innebär också svårigheter att bilda sig en uppfattning om den plan som regeringen vid en bedömd avvikelse enligt budgetlagen är skyldig att redovisa för en återgång till målet.

När det gäller regeringens redogörelse för återgång till målet noterar utskottet att den görs i förhållande till strukturellt sparande exklusive nya försvars­utgifter och stöd till Ukraina. Regeringen anger att det inte behöver vidtas några särskilda åtgärder för att det strukturella sparandet ska uppnå balans 2028. Om en avvikelse inte korrigeras under det närmast följande året, dvs. 2027, bör regeringens plan för återgång mot målet enligt ramverksskrivelsen 2025 innehålla ett tydligt politiskt åtagande för åren därefter. Mot bakgrund av det noterar utskottet regeringens inriktning på finanspolitiken som innebär att nya större reformer i huvudsak bör vara finansierade under nästa mandat­period. Utskottet anser att det i sammanhanget finns anledning att betona vikten av att tidsbegränsade budgetpolitiska åtgärder förblir tidsbegränsade för att de inte ska bli en källa till offentlig­finansiella problem framöver.

Regeringen anger i propositionen, som ett svar på Finanspolitiska rådets rapport 2026, att regeringens förslag till utgiftstakets nivå är ett politiskt beslut som inte går att reducera till en beräkning enligt en i förväg bestämd formel. Utskottet instämmer i att det är ett politiskt beslut att bestämma nivån på utgiftstaket, och vill mot den bakgrunden betona vikten av att regeringen tydligare redovisar om utgiftstakets nivå som andel av potentiell BNP är ett uttryck för en önskvärd utgiftskvot och motiverar sin principiella syn på hur utgiftstaket sätts i förhållande till målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande. Även Riksrevisionen har återkommande kritiserat regeringen för dess syn på det offentliga åtagandet inte framgår tydligt av dess redovisning. Utskottet kommer att få möjlighet att återkomma i frågan när utgiftstaket för 2029 ska beslutas av riksdagen i höst.

Utskottet välkomnar regeringens redovisning i propositionen av den finans­politiska konjunkturstabiliseringen. Samtidigt ser utskottet möjligheter att ytterligare utveckla redovisningen i enlighet med de principer som anges i ramverksskrivelsen 2025. Det handlar om att tydligare redovisa motiven för valet av finanspolitisk konjunkturstabilisering, t.ex. utifrån var i konjunktur­cykeln ekonomin befinner sig och om den rådande konjunkturen drivs av efterfråge- eller utbudsstörningar. Vid utformningen av stabiliseringspolitiska åtgärder är det vidare enligt ramverksskrivelsen vägledande att dessa bör vara generellt verkande, ha en stor effekt på BNP, få genomslag relativt snabbt och kunna användas temporärt. Utskottet noterar att både Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen har framfört synpunkter på att redovisningen av politikens effekter kan vidareutvecklas.

Som regeringen anför är tydlighet och transparens bärande delar i det finanspolitiska ramverket och bidrar till att finanspolitiken blir mer förutsägbar. Det i sin tur underlättar samspelet mellan finans- och penning­politiken och stärker möjligheterna till uppföljning och utvärdering. Mot den bakgrunden vill utskottet understryka vikten av att arbetet med att öka tydligheten och transparensen i redovisningen fortsätter.

Även om det inte går att utesluta att det i vissa lägen finns behov av att uppdatera makroekonomiska prognoser under riksdagens beredning av en proposition om statens budget kan det väcka frågor om prognosernas påverkan på de riktlinjer som föreslås i propositionen. Utifrån den information som utskottet fick av regeringen på sammanträdet den 7 maj har riktlinjerna emellertid inte ändrats. Enligt utskottet är det av betydelse att det är tydligt hur uppdaterade bedömningar förhåller sig till de förslag som riksdagen behandlar.

När det gäller motionsförslag om att se över det finanspolitiska ramverket har utskottet inte för avsikt att ta några initiativ i frågan. Det finanspolitiska ramverket ses över varannan mandatperiod av en parlamentariskt sammansatt kommitté. I regeringens ramverksskrivelse 2025 (skr. 2025/26:76, bet. 2025/26:FiU14, rskr. 2025/26:156) redogörs för ramverket efter den senaste översynen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna syftar till att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2027. De alternativa förslag till riktlinjer som lämnats i följdmotioner avstyrks, liksom de motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2025/26 som utskottet också behandlar i betänkandet.

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och avslår motions­yrkandet om en återgång till de principer som det finans­politiska ramverket vilar på.

Jämför reservation 5 (C) och det särskilda yttrandet (S).

Riksrevisionen har granskat regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket i de ekonomiska propositionerna under 2025. Riksrevisionen har undersökt om krav och praxis, så som de beskrivs i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken (skr. 2017/18:207), uppfylls.

Enligt Riksrevisionen bör en ordning där nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina medger en avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet under 2026–2034 undvikas. Det saknas enligt myndigheten tillräckligt underbyggda skäl för att motivera en sådan ordning. En bärande tanke med det finanspolitiska ramverket är att målet för det offentliga finansiella sparandet omfattar alla utgifter och inkomster, och att frångå den principen är förknippat med betydande offentligfinansiella risker.

Riksrevisionen konstaterar vidare att den plan som regeringen har presenterat för återgång till målet för det offentliga sparandet inte redovisar hur det strukturella sparandet når vare sig överskottsmålet eller det föreslagna balansmålet, utan endast redovisar att det strukturella sparandet exklusive nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina når balansmålet 2028. Enligt myndigheten är det inte förenligt med det finanspolitiska ramverket att den redovisade planen för återgång tar sikte på något annat mål än det som riksdagen har beslutat om.

Riksrevisionen anser att regeringens redogörelse i budgetpropositionen för 2026 inte är tillräckligt transparent för att bedöma om finanspolitiken är väl avvägd med hänsyn till konjunkturläget. Trots att regeringen anger att det krävs en omfattande finanspolitik för att motverka en utdragen lågkonjunktur konstaterar myndigheten att regeringen inte redovisar någon bedömning av hur konjunkturen (BNP-gapet) hade utvecklats utan den föreslagna finans­politiken.

Riksrevisionen lämnar tre rekommendationer till regeringen, bl.a. att ta initiativ för att pröva möjligheten att det finanspolitiska ramverket inte heller i fortsättningen ska medge avvikelser från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande med hänsyn till särskilda utgiftsposter.

Regeringen anser till skillnad från Riksrevisionen att den föreslagna finans­politikens utformning är förenlig med det finanspolitiska ramverket och konstaterar att man i enlighet med ramverket har motiverat avvikelserna från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande.

Med anledning av Riksrevisionens synpunkter på redovisningen av återgången till målet för det offentliga finansiella sparandet hänvisar regeringen till den parlamentariska överenskommelsen från juni 2025 om finansiering av försvaret och stödet till Ukraina som medger en avvikelse från målet 2026–2034 och där det framgår att sparandet ska vara i balans 2028.

Regeringen bedömer att den parlamentariska överenskommelsen alltjämt är ändamålsenligt utformad för att rusta upp försvaret och stötta Ukraina samtidigt som den värnar långsiktigt hållbara finanser. I skrivelsen konstaterar regeringen att ramverket ses över av en parlamentariskt tillsatt kommitté varannan mandatperiod och att det därför inte finns skäl att ta initiativ till att ompröva de ställningstaganden som ligger till grund för den parlamentariska överenskommelsen och som nu utgör en del av det finanspolitiska ramverket.

Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att redovisningen av finanspolitiken ska vara tydlig och ändamålsenlig. Regeringen arbetar kontinuerligt med att öka tydligheten och transparensen i redovisningen av finanspolitikens inriktning. Några alternativa prognoser i syfte att redovisa hur konjunkturen eller de offentliga finanserna hade utvecklats utan den aktiva finanspolitiken tar regeringen inte fram. Däremot analyseras det hur finanspolitikens storlek och utformning påverkar den ekonomiska utvecklingen. När det gäller redovisningen av förändringen i det strukturella sparandet i prognoserna framhåller regeringen att det också är viktigt att redovisningen så långt som möjligt mån är tydlig utan att kompliceras med en alltför detaljerad och teknisk beskrivning av utvecklingen.

Regeringen strävar ständigt efter att öka tydligheten och transparensen i de ekonomiska propositionerna i den riktning som Riksrevisionen rekommen­derar. Tydlighet och transparens är enligt regeringen bärande delar i det finans­politiska ramverket och bidrar till att finanspolitiken blir mer förutsägbar.

I kommittémotion 2025/26:4109 av Martin Ådahl (C) föreslås ett tillkänna­givande om ansvarsfull finanspolitik genom en återgång till de principer som ramverket vilar på. Enligt motionären är grunden för en ansvarsfull ekonomisk politik ett finanspolitiskt ramverk som respekteras. Motionären hänvisar till Riksrevisionens iakttagelser om att regeringens politik varken är utformad i enlighet med ramverket eller redovisad på ett transparent sätt och konstaterar att även Finanspolitiska rådet har skarp kritik mot regeringens budget­proposition för 2026.

Enligt motionären är det ett återkommande mönster att regeringen baserar sin politik på alltför optimistiska prognoser och att det saknas en analys från regeringen av varför dess prognoser avviker, eller vilka konjunktureffekter den egna politiken förväntas ha.

Motionären anför att resultatet av regeringens politik är en snabb försämring av de offentliga finanserna och att den expansiva budgeten för 2026 tar en stor del av kommande års reformutrymme i anspråk, vilket kommer att tvinga fram en stram politik för att nå saldomålet.

Motionären anser att regeringens plan för återgång till saldomålet är otillräcklig och bygger på orealistiska antaganden om oförändrad politik och att tillfälliga skattesänkningar inte permanentas. Det anser motionären är ett kortsiktigt och ansvarslöst agerande som skjuter notan för dagens politik på framtiden.

För att återupprätta förtroendet för den ekonomiska politiken och säkerställa en hållbar utveckling för Sverige krävs det enligt motionären en omedelbar återgång till de principer som det finanspolitiska ramverket vilar på.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer med regeringen i att tydlighet och transparens är bärande delar i det finanspolitiska ramverket som bidrar till att finanspolitiken blir mer förutsägbar. Utskottet välkomnar att regeringen i skrivelsen anger att man kontinuerligt arbetar med att öka tydligheten och transparensen i redo­visningen av finanspolitikens inriktning.

Utskottet bedömer liksom regeringen att den parlamentariska överens­kommelsen alltjämt är ändamålsenligt utformad för att rusta upp försvaret och stötta Ukraina, samtidigt som den värnar långsiktigt hållbara finanser. Ramverket ses över av en parlamentariskt tillsatt kommitté varannan mandat­period och det finns inte skäl att ta initiativ till att ompröva de ställnings­taganden som nu utgör en del av det finanspolitiska ramverket.

Utskottet hänvisar i övrigt till sitt ställningstagande i kapitel 1 Riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna och att motions­yrkandet avslås.