Justitieombudsmännens ämbetsberättelse har behandlats (KU11)

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2 Offentligt sammanträde den 13 mars 2025

Riksdagen lägger redogörelsen Justitieombudsmännens ämbets­berättelse till handlingarna.

De ställföreträdande justitieombudsmännen Lars Lindström och Karin Almgren tjänstgjorde i viss omfattning under 2024 med handläggning och avgörande av tillsynsärenden.

Under 2024 nyregistrerades 11 703 ärenden (klagomål, initiativ och inspektioner), vilket innebär en ökning med ungefär 1 200 ärenden i förhållande till 2023. Antalet inkomna klagomål uppgick till 11 658 och klagomålsärenden som avslutades uppgick till 11 432. Den utgående balansen vid verksamhetsårets slut var 1 195 ärenden, vilket kan jämföras med 973 ärenden vid utgången av 2023.

Antalet ärenden om lagstiftningsremisser som avslutades under 2024 uppgick till 142, flertalet från olika departement inom Regeringskansliet. I 28 ärenden uttrycktes någon form av ställningstagande till eller bedömning av remissen.

Under 2024 överlämnades ett beslut till Regeringskansliet med fram­ställning om lagändring. Vidare överlämnades åtta beslut till riksdagen eller regeringen för att fästa deras uppmärksamhet på förhållanden som fram­kommit under ett ärendes utredning eller för kännedom. Tre ärenden avslutades där av JO beslutad förundersökning lagts ned. Vidare genomfördes under året 19 inspektioner och 16 Opcat-inspektioner.

När det gäller det internationella samarbetet kan bl.a. nämnas att chefs­justitieombudsmannen (chefsJO) Erik Nymansson, justitieombudsmännen Thomas Norling och Per Lennerbrant och JO:s internationella samordnare i maj deltog i Internationella ombudsmannainstitutets (International Ombuds­man Institute, IOI) världskonferens i Haag. Vidare deltog i augusti samtliga justitieombudsmän, kanslichefen samt JO:s internationella samordnare i ett nordiskt ombudsmannamöte i Norge. I augusti deltog chefsJO Erik Nymansson, justitieombudsmännen Thomas Norling och Katarina Påhlsson, byråchefer och rättssakkunniga från JO samt JO:s internationella samordnare i Nordiskt juristmöte i Danmark. ChefsJO Erik Nymansson och kanslichefen besökte vidare i november finska JO i Finland för samtal om effektivitets­åtgärder och andra administrativa frågor. Medarbetare från Opcat-enheten deltog under året i möten och konferenser med anknytning till JO:s uppdrag som nationellt besöksorgan (National Preventive Mechanism, NPM), bl.a. nordiskt NPM-möte i Finland.

Ytterligare information om JO:s organisation och verksamhet finns i ämbetsberättelsens bilagor och närmare information om ärendestatistik finns i bilaga 2.

ChefsJO Erik Nymansson beskriver inledningsvis ökningen av antalet klagomålsärenden och konstaterar att ärendena ökade med 11 procent under 2024, vilket är den största ökningen någonsin i myndighetens historia. Ökningen av antalet klagomål har skett på bred front, men vissa stora områden nämns särskilt. Inom migration ses en ökning på 31 procent, och när det gäller barn- och ungdomsvård uppgår ökningen till 14 procent. Viktigast att nämna är dock Kriminalvården, där det antalsmässigt kom in ca 400 fler klagomål än året innan. Antalet klagomål inom området motsvarar ca en femtedel av alla klagomål.

Den stora tillströmningen av klagomål har fått effekter på bl.a. balanser, handläggningstider och antalet kritikbeslut, detta trots att verksamheten löpande effektiviseras. Att hålla nere handläggningstiderna är viktigt för förtroendet för JO. Under de senaste åren har det därför varit prioriterat att få ned handläggningstiderna i utredda ärenden. Trots den stora klagomåls­ökningen har handläggningstiderna förbättrats ytterligare.

Den tillsyn som JO ägnar sig åt brukar beskrivas som extraordinär, dvs. det är en tillsyn som går utöver och kompletterar den ordinarie tillsynen. Inom viktiga områden såsom kriminalvård, polis, utlänningsärenden och social­försäkring finns ingen ordinär tillsyn i Sverige, utan den rollen får JO i möjligaste mån axla. Den fråga man måste ställa sig är om beskrivningen av JO:s tillsyn som extraordinär kan anses rättvisande och ChefsJO ser med tillfredsställelse att riksdagen på konstitutionsutskottets initiativ har beslutat om ett tillkännagivande till regeringen som tar sikte på dessa frågor.

I likhet med all annan offentlig verksamhet måste JO hela tiden utveckla verksamheten för att säkerställa att resurserna tas till vara på bästa sätt. Ett led i detta är att ombudsmännen under de senaste två åren i ökad utsträckning har delegerat till byråcheferna att fatta beslut i s.k. avskrivningsärenden, dvs. ärenden som skrivs av utan att ett skriftligt yttrande eller skriftliga upp­lysningar har inhämtats från berörd myndighet eller tjänsteman. Under 2024 permanentades en tidigare försöksverksamhet som har avsett delegation av avskrivningsbeslut till rättssakkunniga.

Delegation till rättssakkunniga bidrar också till kompetensutveckling, vilket är en fråga JO på olika sätt arbetat med för att öka attraktionen i en tjänst som rättssakkunnig. För att förbättra möjligheten till kompetensförsörjning har ett arbete också inletts för att möjliggöra för rättssakkunniga att arbeta hos JO men ha Göteborg som verksamhetsställe.

Kommunikation är viktigt för alla myndigheter och särskilt för JO. Myndig­heter och enskilda måste få kunskap om JO:s beslut om de ska få genomslag och JO måste vara aktiv i sin kommunikation.

Antalet inspektioner har nästan kommit upp till de nivåer som gällde före pandemin och det gäller även de inspektioner som genomförs inom ramen för JO:s Opcat-verksamhet. Även det internationella arbetet har kunnat genom­föras i planerad omfattning.

Justitieombudsmännens övergripande redovisning av sina iakttagelser inom respektive ansvarsområde

ChefsJO Erik Nymanssons ansvarsområde omfattar bl.a. de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, försvaret, hälso- och sjukvården, utbildning och forskning samt skatt och folkbokföring. Till området hör också offentlig upphandling samt ett antal olika centrala myndig­heter, t.ex. Finansinspektionen, Bolagsverket och Tillväxtverket.

I ämbetsberättelsen redovisar chefsJO tre beslut som innehåller kritik av domare. Enligt chefsJO visar besluten att JO:s tillsyn över domstolarna, med den särskilda återhållsamhet som hänsynen till domstolarnas oberoende fordrar, fyller en viktig funktion i samhället.

ChefsJO:s allmänna intryck är att verksamheten vid domstolarna i huvud­sak fungerar väl men att många domstolar har problem med långa hand­läggningstider. Det senare är något chefsJO konstaterat efter klagomål som riktats mot Svea hovrätt. I sitt yttrande beskrev hovrätten den besvärliga situationen när det gäller brottmål och chefsJO lämnade över en kopia av beslutet till riksdagen, regeringen och Domstolsverket för kännedom. ChefsJO nämner också två andra beslut som rör långsam handläggning vid de allmänna domstolarna samt två inspektioner som genomförts. Inspektionerna genom­fördes vid en tingsrätt och en förvaltningsrätt och många mål visade sig ha blivit oacceptabelt gamla. På tingsrätten var det fråga om både tvistemål och brottmål, men på förvaltningsrätten visade det sig främst gälla skatte- och socialförsäkringsmål. Enligt chefsJO kan oskäligt långa handläggningstider riskera att skada förtroendet för domstolsväsendet.

Enligt ChefsJO är arbetssituationen vid domstolarna på många håll ansträngd och arbetssituationen väcker andra frågor, som att det är viktigt att det vid domstolarna finns utrymme för en öppen och fri debatt om arbetsförhållandena där även kritiska synpunkter kan framföras. ChefsJO redogör för ett beslut som rör det förbud mot repressalier som skyddar den som har använt sig av sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Inom ansvarsområdet hälso- och sjukvård ligger antalet klagomål kvar på betydligt högre nivåer än vad som gällde innan pandemin. I mycket stor utsträckning handlar klagomålen om att man är missnöjd med den medicinska behandlingen eller bedömningen, något chefsJO ytterst sällan har anledning att utreda.

ChefsJO noterar att klagomål som rör frågor om allmänna handlingars offentlighet är mycket vanligt förekommande. De vanligast förekommande klagomålen handlar om senfärdighet vid utlämnandet. Som exempel nämner chefsJO en utredning av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) med anledning av att det under 2023 började komma in många klagomål mot myndigheten. Klagomålen mot Ivo har fortsatt att komma in och under 2024 meddelade chefsJO ytterligare ett beslut och konstaterade att Ivo inte var i närheten av att leva upp till skyndsamhetskravet. Senare under 2024 genom­fördes också en inspektion av Ivo för att följa upp vilka åtgärder myndigheten hade vidtagit med anledning av den tidigare uttalade kritiken. ChefsJO konstaterade att myndigheten fortfarande inte uppfyllde grundlagens krav på skyndsamhet och att problemen låg på strukturell nivå.

ChefsJO avslutar med att framhålla att vägledande beslut på det för­valtningsrättsliga området alltid har varit en viktig uppgift för JO och nämner två beslut på området.

JO Katarina Påhlssons ansvarsområde omfattar Kriminalvården och över­vakningsnämnderna, Kronofogdemyndigheten, överförmyndarväsendet samt organ inom kultursektorn såsom museer och bibliotek, Riksarkivet, Riks­antikvarieämbetet och Myndigheten för press, radio och tv.

Tidigare hade Katarina Påhlsson också tillsynsansvar för bl.a. de allmänna domstolarna och hon behöll ett par sådana ärenden vid JO:s omorganisation årsskiftet 2023/2024. Ett ärende avsåg ett initiativ att granska Domstolsverkets införande av ett nytt verksamhetsstöd för tingsrätterna, Digitalt brottmåls­avgörande (DiBa), med särskild inriktning på hur systemet tillgodosåg domstolarnas självständighet enligt regeringsformen och intresset av rätts­säkerhet. DiBa var behäftat med flera fel och brister, en del mycket allvarliga, när Domstolsverket lanserade systemet i oktober 2022 och en del kvarstod vid Katarina Påhlssons granskning. Katarina Påhlsson bedömde att det fanns situationer där DiBa inneburit uppenbara svårigheter för den ansvariga domaren att formulera det domslut som rätten hade bestämt, och att systemet inte hade gett domaren fullgoda förutsättningar att utöva sitt ämbete. Det var också ytterst tveksamt om Domstolsverket hade tillhandahållit domstolarna det administrativa stöd och den service som ingår i verkets uppgift.

Under 2024 avslutade Katarina Påhlsson ett fokus som hon haft en tid i tillsynen över Kriminalvården, nämligen intagnas kontakter med omvärlden. Enligt Katarina Påhlsson kommer det fortfarande en hel del anmälningar som rör enskilda häktens och anstalters hantering av framför allt intagnas försändelser och det finns några utestående ärenden där hon har tagit initiativ för att behandla de aktuella frågorna. Det finns alltså anledning att återkomma till saken, men i ämbetsberättelsen återges nu bl.a. en kartläggning av hur Kriminalvården förmår upprätthålla rätten för intagna att ta emot besök. Det mycket ansträngda beläggningsläget har, enligt Katarina Påhlsson, inte helt oväntat haft en negativ inverkan även på detta område och Kriminalvården har t.ex. tagit besöksrum i anspråk för att inkvartera fler intagna. En anstalt arrangerade också vissa besök i sin sporthall. Katarina Påhlsson anser att utvecklingen ger skäl till oro.

På grund av den stora platsbristen inom Kriminalvården har myndigheten beslutat att intagna ska dela celler i betydligt större omfattning än tidigare. Katarina Påhlsson har därför genomfört en särskild inspektionsserie för att undersöka vilka konsekvenser och risker dubbelbeläggning i häkte och anstalt kan få för frihetsberövade personer. Undersökningen har ägt rum inom ramen för JO:s särskilda Opcat-uppdrag och under 2024 genomfördes elva oanmälda inspektioner. En rapport som heter Dubbelbeläggningens konsekvenser för intagna i häkte publicerades i början av 2025. Eftersom JO inom ramen för Opcat-uppdraget har multidisciplinär kompetens är JO:s rekommendationer inte bara av rent rättslig natur utan har ett mycket bredare perspektiv. Den andra rapporten som rör anstaltssidan kommer, enligt Katarina Påhlsson, förhoppningsvis inom kort. I klagomålshanteringen beträffande Kriminal­vården har Katarina Påhlsson under det senaste året haft ett visst fokus på dubbelbeläggningen som varit mer inriktat på rättsliga frågeställningar.

I några beslut har Katarina Påhlsson haft anledning att ta upp den grundlagsstadgade skyldigheten i 13 kap. 6 § regeringsformen för den som står under JO:s tillsyn att lämna upplysningar och yttranden. Bestämmelsen innebär att en enskild tjänsteman inte kan avstå från att lämna uppgifter som kan ha betydelse och att han eller hon sanningsenligt måste beskriva sina tjänsteåtgärder och sitt handlande. En justitieombudsman och JO:s med­arbetare ska också få prata enskilt med frihetsberövade.

Avslutningsvis redogör Katarina Påhlsson för ett beslut där ett bibliotek agerat i strid med objektivitetsprincipen, som utgör en grundbult i rätts­ordningen. Katarina Påhlsson kommer det närmaste året att ha ett särskilt fokus på efterlevnaden av principen i de olika offentliga verksamheter som omfattas av tillsynsområdet.

JO Thomas Norlings ansvarsområde omfattar socialförsäkringen och socialtjänsten, inklusive tvångsvården av missbrukare och unga. Tillsynen omfattar även de ärenden som gäller tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samt arbetsmarknads­ärendena.

Enligt Thomas Norling hänvisade flera myndigheter inom hans till­synsområde under det aktuella verksamhetsåret oftare än tidigare till sina svårigheter att bedriva en verksamhet som uppfyller kraven på god förvaltning. Brister och fel förklaras av otillräckliga resurser och arbets­anhopning. Myndigheterna framhåller även att de har svårt att skaffa den kompetens som verksamheten förutsätter för att kunna vara både effektiv och rättssäker. Det väcker, enligt Thomas Norling, frågor om vad det är som skapar förtroende hos allmänheten och hur JO:s uttalanden i tillämpningsfrågorna ska kunna få genomslag och bidra till en kvalitetsökning i myndighetsutövningen.

I den inledande översikten i ämbetsberättelsen ger Thomas Norling exempel på att myndigheterna inom hans ansvarsområde har fortsatt att ha problem med såväl långsam handläggning som tillgänglighet och att ge enskilda den service som krävs. Thomas Norling redovisar bl.a. beslut som rör arbetslöshetskassor som, tillsammans med flera andra stora myndigheter inom hans tillsynsområde, betalar ut ersättningar ur välfärdssystem.

Enligt Thomas Norling förekommer det också att handläggningen präglas av ett otillräckligt barnperspektiv. Det har även hänt att Thomas Norling varit kritisk mot att en myndighet vidtagit åtgärder som helt saknat lagstöd. Thomas Norling redogör för ett beslut där Statens institutionsstyrelse (Sis) kritiserats för att ett elvaårigt barn suttit frihetsberövad på ett särskilt ungdomshem i 13 dagar utan laglig grund.

Under året uppmärksammade Thomas Norling också vissa företeelser som tidigare inte varit lika tydliga i tillsynen. Det gäller ärenden där myndigheten i fråga haft svårighet att korrekt tillgodose de rättigheter som personer med funktionsnedsättning tillförsäkras i lagstiftningen. I andra ärenden har myndigheterna visat en oförmåga att tillräckligt beakta skyddet för enskildas personliga integritet. Det här är frågor som Thomas Norling kommer att bevaka i det fortsatta tillsynsarbetet.

Thomas Norling har även kritiserat t.ex. socialnämnder för att ha gjort hembesök utan att det har funnits rättsliga förutsättningar för det och han nämner att integritetsskyddsaspekterna här är påtagliga.

Thomas Norling nämner också beslut som rör Försäkringskassans kontroll­utredningar och anför att han även tidigare år har kritiserat Försäkringskassan för att inte göra sina kontrollutredningar med tillräcklig noggrannhet eller med den hänsyn till enskildas personliga integritet som krävs. Även det är något som Thomas Norling kommer att bevaka i sitt fortsatta tillsynsarbete.

JO Per Lennerbrants ansvarsområde omfattar bl.a. allmänna åklagare, polis- respektive tullväsendet, utlänningsärenden vid Migrationsverket och kommunal förvaltning som inte är specialreglerad. Ansvarsområdet utökades den 1 januari 2024 med bl.a. plan- och byggnadsväsendet samt frågor som rör miljö- och hälsoskydd.

Enligt Per Lennerbrant aktualiseras ofta frågeställningar av dagsaktuell karaktär som speglar vår samtid. Även händelser utanför Sveriges gränser gör avtryck i tillsynsverksamheten. JO som kontrollorgan och övervakare är en viktig del i skyddet av rättsstaten och värnandet av dess principer. Rollen är fastlagd i grundlag och har en lång tradition i Sverige.

Per Lennerbrant betonar att ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag är en förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt grundlagsfästa tillsyns­uppdrag. De som står under JO:s tillsyn är därför skyldiga att lämna de upplysningar och yttranden som JO begär (13 kap. 6 § regeringsformen). Per Lennerbrant beskriver att han då och då funnit anledning att betvivla att myndigheter och tjänstemän fullt ut uppfyllt sin skyldighet att biträda JO i en utredning och ger exempel på några beslut där han har haft skäl att redovisa sin syn på vad som följer av den nämnda bestämmelsen samt påminna om det.

Enligt Per Lennerbrant aktualiseras risken för infiltration hos myndigheter på olika sätt i tillsynen och han har haft anledning att granska beredskapen att stå emot externa påtryckningar och hantera interna brister när det gäller kravet på objektivitet och risker för jäv. Statskontoret har pekat på kommunal tillståndsverksamhet som en riskzon och Per Lennerbrant har mot den bak­grunden inspekterat tillståndsenheten för serveringstillstånd i Stockholms stad. Per Lennerbrant har även tagit upp frågeställningar av detta slag med myndighetsledningar i samband med andra inspektioner, bl.a. Länsstyrelsen i Dalarnas län. Han har även tidigare haft anledning att uttala sig om de rättsliga möjligheterna att göra s.k. bakgrundskontroller. Den frågan har efter Per Lennerbrants beslut blivit föremål för en utredning som redovisats till ansvarigt statsråd.

Per Lennerbrant lyfter också fram regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Han ger som exempel ett beslut som belyst vikten av att uppmärksamma risker för en oriktig rättstillämpning och att kunna uttala sig om brister i den egna verksamheten, även i medier, utan risk för repressalier.

Under året genomförde Per Lennerbrant på eget initiativ två större granskningar med utgångspunkt i legalitetsprincipen, som innebär att all makt­utövning ska vara grundad på lagar eller andra föreskrifter. Den ena gällde Försvarsmaktens (militärpolisens) rättsliga förutsättningar att bedriva brotts­utredningar. Den andra gällde Tullverkets användning av vissa tvångsåtgärder i samband med kontroller vid den inre gränsen. I båda fallen blev slutsatsen att åtgärder vidtagits som saknade nödvändigt stöd i författning.

Enligt Per Lennerbrant fortsätter det att komma in många klagomål om långa handläggningstider hos Migrationsverket och han har fortsatt sin granskning av myndigheten när det gäller den frågan. Per Lennerbrant gjorde under året även en uppföljande inspektion av ett förvar som vid tidigare granskning uppvisat allvarliga brister i personalens kompetens och bemötande av de intagna. Per Lennerbrant konstaterade att situationen hade förbättrats men att mer behövde göras.

För Polismyndigheten finns ingen fristående ordinarie tillsynsmyndighet för exempelvis den brottsbekämpande verksamheten. Många enskilda vänder sig därför till JO med klagomål på myndigheten. Per Lennerbrants granskningar avser många gånger polisens särskilda befogenheter att använda våld och tvång. Även Polismyndighetens förmåga att svara upp mot berättigade anspråk på tillgänglighet och att snabbt ta upp brottsanmälningar har granskats. Under året genomfördes också en serie av inspektioner av Polis­myndighetens arrestverksamhet mot bakgrund av den ansträngda beläggnings­situationen. En fråga som ägnats särskild uppmärksamhet är situationen för frihetsberövade barn.

Aktuella utredningsarbeten m.m.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 2022/23:KU32 Översyn av JO-ämbetet riksdagsstyrelsens framställning Översyn av JO-ämbetet (framst. 2022/23:RS2). Utskottet föreslog bl.a. ett tillkännagivande till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen. Enligt utskottet bör den offentliga tillsynen utredas för att identifiera behov av reformer och föreslå de ändringar som bedöms vara påkallade i den ordinära tillsynen och klagomålssystemet inom respektive verksamhetsområde. Syftet är att stärka förutsättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2022/23:260–262).

I regeringens skrivelse 2024/25:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024 (s. 143) anför regeringen följande:

Punkt 4 om en översyn av den offentliga tillsynen: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32 s. 51). Frågan om behovet av en extern tillsyn på migrationsområdet har övervägts inom ramen för ett uppdrag som regeringen lämnat till Statskontoret. Statskontoret har i sin redovisning av uppdraget den 7 oktober 2024 inte föreslagit att någon sådan tillsynsfunktion bör inrättas. Inom Regeringskansliet bereds fortsatt frågan när det gäller tillsynen på bl.a. polisens och Kriminalvårdens områden. Punkten är inte slutbehandlad.

En utredare har haft i uppdrag att lämna förslag på ändringar i plan- och byggregelverket som förbättrar förutsättningarna för att fler häkten och anstalter kan byggas och nya häktes- och anstaltsplatser kan skapas genom en snabbare plan- och byggprocess. Uppdraget redovisades i oktober 2024 genom promemorian En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter (Ds 2024:25). I promemorian lämnas förslag, bl.a. på ett antal ändringar i plan- och bygglagen (2010:900), som sammantaget bedöms skapa bättre förutsättningar för en snabbare, flexiblare och mer effektiv utbyggnad av fler häkten och anstalter på såväl kort som längre sikt. Promemorian har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.

En annan utredare har biträtt Justitiedepartementet med att se över möjlig­heten att hyra anstaltsplatser utomlands. Uppdraget redovisades i januari 2025 genom promemorian Hyra anstaltsplatser utomlands (Ds 2025:1). Utredningen föreslår bl.a. att det i fängelselagen (2010:610) tydliggörs att Kriminalvården får placera en intagen på en anstalt utomlands under vissa för­utsättningar. Promemorian har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade vidare i februari 2025 att en särskild utredare, i rollen som nationell samordnare, ska stödja utbyggnaden av Kriminalvården för att möjliggöra ytterligare kapacitet i anstalter och häkten runt om i landet (Dir. 2025:10). För att Kriminalvården ska kunna utöka sin kapacitet är det viktigt att alla berörda aktörer kan samlas i detta arbete. Den nationella samordnaren ska bl.a.

– bedriva ett utåtriktat arbete mot aktörer inom såväl den kommunala sektorn som fastighetsmarknaden samt statliga myndigheter och samverka med dessa i syfte att underlätta tillskapandet av häktes- och anstaltsplatser

– kartlägga och analysera hinder för en skyndsam och kostnadseffektiv expansion av Kriminalvården.

Samordnaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet, i andra utredningar och i kommittéer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 juni 2026.

Regeringen beslutade i februari 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över den straffrättsliga lagstiftningen om korruption och tjänstefel (dir. 2024:14). Syftet med översynen är att säkerställa att lagstiftningen är effektiv, ändamålsenlig och anpassad till Sveriges internationella åtaganden.

Utredaren ska bl.a.

– utvärdera tillämpningen av 2012 års reform och ta ställning till om den straffrättsliga lagstiftningen är effektiv och modern eller om det finns behov av förändringar och lämna nödvändiga författningsförslag

– bedöma vilka författningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att anpassa svensk rätt till det nya EU-direktivet om bekämpning av korruption

– ta ställning till om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas och, oavsett ställningstagande i sak, lämna författningsförslag som innebär att tjänstefelsansvaret utvidgas till att omfatta även annat än åtgärder som vidtagits vid myndighetsutövning.

Uppdraget ska redovisas senast den 25 juli 2025.

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att den ordinarie tillsynen är en förutsättning för att JO ska kunna utföra sin extraordinära tillsyn på ett till­fredsställande sätt (bet. 2016/17:KU11, 2017/18:KU11, 2018/19:KU11, 2019/20:KU11, 2021/22:KU11, 2022/23:KU11 och 2023/24:KU11). Som framgår under rubriken Tillkännagivande om att utreda den offentliga till­synen (under rubriken Aktuella utredningsarbeten m.m.) har riksdagen beslutat om ett tillkännagivande till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32, rskr. 2022/23:260–262). I betänkandet 2023/24:KU11 såg utskottet mot den bakgrunden positivt på att regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att göra en översyn över asylprocessen och att det i uppdraget ingår att utreda behovet av en extern tillsynsfunktion eller inspektion på migrationsområdet. I betänkandet noterade utskottet också att frågan om att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda frågor om den offentliga tillsynen på bl.a. polisens och Kriminalvårdens områden bereddes i Regeringskansliet.

Utskottet har tidigare även uttalat sig om långa häktningstider och restriktioner (bet. 2015/16:KU7) samt påmint om att det är en central fråga i en rättsstat att ingen sitter frihetsberövad utan laglig grund och framhållit respekten för individens värdighet i den offentliga verksamheten (bet. 2017/18:KU11 och 2019/20:KU11). Mot bakgrund av det som även tidigare framkommit om allvarliga brister när det gäller myndigheternas bemötande av enskilda, bl.a. vid frihetsberövanden och när myndigheter vidtar andra tvångsåtgärder mot enskilda, har utskottet funnit anledning att framhålla respekten för individens värdighet i den offentliga verksamheten samt understryka vikten av att myndigheterna kontinuerligt arbetar med frågor om bemötande och grundläggande rättsliga principer (bet. 2017/18:KU11 och 2018/19:KU11).

Vidare har utskottet vid flera tillfällen uttalat att det är mycket värdefullt att ombudsmännen informerar om sina iakttagelser och påtalar de behov av författningsändringar eller andra åtgärder som har identifierats genom ombudsmännens tillsynsarbete (se t.ex. bet. 2014/15:KU11, 2016/17:KU11, 2018/19:KU11, 2020/21:KU11, 2021/22:KU11, 2022/23:KU11 och 2023/24:KU11).

Utskottet har även anfört att det ser särskilt allvarligt på brister i lagstiftning och rutiner som rör grundlagsskyddade fri- och rättigheter när det gäller den kroppsliga och personliga integriteten, rörelsefriheten och rätten till privatliv (bet. 2016/17:KU11, 2020/21:KU11, 2021/22:KU11 och 2023/24:KU11). Enligt utskottet bör ombudsmännens vägledande uttalanden vara ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftning och andra föreskrifter och rutiner och utskottet har uttryckt att det förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som ombudsmännen konstaterat (bet. 2017/18:KU11 och 2023/24:KU11).

Utskottet har också understrukit betydelsen av att myndigheter, kommuner och domstolar fullgör sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen på ett korrekt sätt och i överensstämmelse med gällande regelverk (bet. 2016/17:KU11, 2017/18:KU11, 2019/20:KU11, 2020/21:KU11, 2021/22:KU11, 2022/23:KU11 och 2023/24:KU11). I betänkandet 2023/24:KU11 betonade utskottet också särskilt vikten av en korrekt hantering av sekretessbelagda uppgifter.

Utskottet har även framhållit vikten av att den ärendehantering som förekommer i den offentliga förvaltningen håller en god förvaltningsrättslig standard. För att detta ska kunna säkerställas krävs bl.a. att tjänstemän i den offentliga förvaltningen har den kompetens som krävs. Myndigheter, kommuner och regioner har i sin roll som arbetsgivare ett ansvar för att de anställda ges den kompetensutveckling och det stöd i övrigt som kan behövas för att utföra sina arbetsuppgifter på ett alltigenom korrekt sätt. Utskottet har tidigare pekat på vikten av att statsanställda har goda kunskaper om den statliga värdegrunden och om de grundläggande principer och regelverk som gäller för statsförvaltningen (bet. 2019/20:KU11, 2020/21:KU11, 2021/22:KU11, 2022/23:KU11 och 2023/24:KU11). I betänkandena 2022/23:KU11 och 2023/24:KU11 noterade utskottet Statskontorets uppdrag att ta fram och fr.o.m. den 1 juli 2023 tillhandahålla en webbaserad introduk­tionsutbildning för statligt anställda.

Vidare har utskottet framhållit att den grundlagsreglerade skyldighet som åligger dem som utför offentliga förvaltningsuppgifter att iaktta saklighet och opartiskhet är en del av grunderna för vårt statsskick. Utskottet uttalade att det ser mycket allvarligt på brister i detta avseende (bet. 2020/21:KU11, 2021/22:KU11 och 2022/23:KU11).

Utskottet har också uppmärksammat att olika aspekter på digitalisering varit aktuella i ärenden hos JO (bet. 2022/23:KU11). Utskottet har därvid påmint om sitt uttalande att regeringen bör säkerställa att myndigheterna är tillgängliga och erbjuder fullgoda alternativ till digital service, så att också de som inte kan eller vill vara digitala kan ta till vara sina intressen i kontakter med myndigheter; utskottet framhöll att frågan är viktig för att upprätthålla medborgarnas förtroende för de statliga myndigheterna (se bet. 2021/22:KU7 Riksrevisionens rapport om myndigheters service till enskilda som inte kan eller vill vara digitala).

För att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag har utskottet erinrat om bestämmelsen i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen (bet. 2023/24:KU11). Av bestämmelsen följer att de som står under JO:s tillsyn är skyldiga att på begäran av en ombudsman lämna upplysningar och yttranden samt biträda ombudsmannen i utredningsarbetet och det är enligt utskottet av stor vikt att denna grundlagsfästa skyldighet alltigenom efterlevs.

Utskottets ställningstagande

JO:s tillsyn är extraordinär till sin karaktär och ska inte ersätta den ordinarie tillsynsverksamhet som bör finnas internt hos myndigheter eller hos särskilda tillsynsmyndigheter. Som utskottet tidigare framhållit är det en grundläggande förutsättning för att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag på ett ändamålsenligt sätt att det finns en välfungerande ordinär offentlig tillsyn. Utskottet vill påminna om det tillkännagivande som riksdagen under 2023 riktade till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen (bet. 2022/23:KU32, rskr. 2022/23:260–262). Utskottet vill i sammanhanget lyfta fram den ökning av antalet klagomålsärenden inom framför allt Kriminalvårdens område som ombudsmännen redovisar och framhålla att Kriminalvården är en myndighet som saknar en ordinarie tillsynsmyndighet. Vidare noterar utskottet att ombudsmännen tar upp Polismyndigheten som ett annat exempel på en myndighet där en ordinarie tillsynsmyndighet saknas. Frågan om att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda frågor om den offentliga tillsynen på bl.a. polisens och Kriminalvårdens områden bereds i Regeringskansliet (skr. 2024/25:75 s. 143). För att stärka förutsättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan är det angeläget att regeringen vidtar åtgärder i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

Utskottet vill även i år framhålla värdet av att ombudsmännen informerar om sina iakttagelser och påtalar de behov av författningsändringar eller andra åtgärder som har identifierats genom ombudsmännens granskningar. Utskottet ser särskilt allvarligt på brister som rör de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna när det gäller den personliga integriteten och rätten till privatliv. Myndigheternas respekt för medborgarnas rättigheter och integritet är en självklarhet i en rättsstat och utskottet vill understryka vikten av att myndig­heterna kontinuerligt arbetar med frågor om bemötande.

Ombudsmännen uppmärksammar också brister som rör de grundlags­reglerade skyldigheterna om legalitet, objektivitet och saklighet. Utskottet vill därför framhålla att det är av grundläggande betydelse att myndigheter och domstolar har stöd i lag för sina beslut och åtgärder samt iakttar saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Principerna är en del av grunderna för vårt statsskick och allmänhetens förtroende för den offentliga verksamheten hänger starkt samman med att principerna följs.

Utskottet vill återkomma till betydelsen av att den ärendehantering som förekommer inom den offentliga förvaltningen håller en god förvaltnings­standard när det t.ex. gäller service, tillgänglighet och handläggningstider. Att även de grundläggande principerna för en effektiv, rättssäker och fungerande förvaltning iakttas är angeläget för förtroendet för det offentliga. Utskottet noterar att ombudsmännen uppmärksammar att flera myndigheter uppgett att de haft svårt att bedriva en verksamhet som uppfyller kraven på god förvaltning. Ombudsmännen lyfter också problem med långa handläggnings­tider inom flera rättsområden. Otillräckliga resurser och bristfällig kompetens är givetvis otillfredsställande och utskottet förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som har konstaterats.

För att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag behöver de få tillgång till korrekta och fullständiga beslutsunderlag. Utskottet noterar att ombudsmännen i några fall haft anledning att betvivla att myndigheter och tjänstemän uppfyllt sina skyldigheter att fullt ut biträda JO i en utredning. Utskottet vill därför åter erinra om bestämmelsen i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Av bestämmelsen följer att de som står under JO:s tillsyn är skyldiga att på begäran av en ombudsman lämna upplysningar och yttranden samt biträda ombudsmannen i utredningsarbetet. Utskottet förutsätter att denna grundlagsfästa skyldighet i fortsättningen efterlevs.

I ämbetsberättelsen redogör ombudsmännen för olika åtgärder som de har vidtagit för att ytterligare utveckla sin verksamhet och att utvecklingsarbetet alltjämt pågår. Utskottet ser positivt på att verksamheten utvecklas, både i syfte att hantera den ökade ärendetillströmningen, bl.a. genom ökade möjligheter till delegation, och i syfte att vara en modern myndighet och attraktiv arbetsplats. Utskottet välkomnar även att ombudsmännen vidtar åtgärder för att sprida information om och nå ett generellt genomslag för sitt tillsynsarbete. Att, som ombudsmännen gör, följa upp beslut som de har fattat är ett viktigt led i det arbetet.

Utskottet föreslår att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.