Markerna berättar och minns Konsekvenser för samer av svensk politik

• synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter samt öka den allmänna förståelsen för samernas historia och för hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna samt sprida kunskap om kommissionens slutsatser om konsekvenserna av den förda politiken, samt

• lämna förslag till åtgärder för att bidra till upprättelse och främja försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle.

Det har inte ingått i uppdraget att granska Svenska kyrkan och dess roll efter den 1 januari 2000 (då den skildes från staten) eller att kartlägga och analysera rätten till renskötsel och därtill knutna rättigheter. Enskilda förövare eller enskilda som utsatts får inte identifieras. Kommissionen får inte heller lämna förslag till grundlagsändringar eller författningsändringar inom (den numera nedlagda) Renmarkskommitténs uppdragsområden.

Sanningskommissionens har prioriterat att granska perioden från

1600-talet och fram till i dag och särskilt fyra huvudområden:

• Lagstiftning och gränsdragningar rörande mark och vatten med mera (området innefattar även exploatering av naturresurser)

• Tvångsförflyttningar av samer

• Renskötselrätten (särskilt konsekvenserna av 1928 års renbeteslag)

• ”Lapp-ska-vara-lapp”-politiken, rasbiologin och skingring av det samiska kulturarvet (området innefattar även språk- och skolpolitik)

Dessa områden kompletterades och utökades efter genomgången av samers vittnesmål och berättelser och frågor om diskriminering, ohälsa och majoritetssamhällets bristande kunskaper tillkom.

Sanningskommissionen har genomfört ett stort antal samtalsmöten för att sprida information om uppdraget samt att förankra kommissionens arbete hos det samiska folket och att skapa dialog. Särskilda fokusgruppintervjuer har genomförts. Dialog har förts med en referensgrupp med företrädare från samiska civilsamhällesorganisationer och med en styrgrupp med företrädare från de politiska partierna i Sametinget. Närmare 300 personliga berättelser har samlats in genom intervjuer och skriftliga berättelser.

Sanningskommissionens uppdrag redovisas i tre delar som tillsammans utgör en helhet. En forskningsantologi, Marken, vattnet, tankarna – Konsekvenser för samer av svensk politik , med ett 30-tal vetenskapligt granskade artiklar presenterades den 4 mars 2026.

En berättelsevolym, ” Jag ber marken tyst om lov” , med lämnade berättelser till Sanningskommissionen, ger en tematisk beskrivning av enskildas erfarenheter. I denna slutrapport ges en historisk bakgrund, en analys av konsekvenserna av den förda politiken samt en redovisning av Sanningskommissionens uppmaningar och förslag och ska bidra till upprättelse, försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle.

Det samiska folkets rättigheter och rättsliga status

Samerna är EU:s enda erkända urfolk. En vanlig definition av urfolk är att de härstammar från folkgrupper som bodde i ett land eller i ett geografiskt område som vid tiden för erövring, kolonisation eller när nuvarande statsgränser fastställdes. Utmärkande för ett urfolk är viljan att bevara, utveckla och överföra sin etniska identitet, kultur och sina sociala institutioner och brukandet av sin traditionella livsmiljö till framtida generationer. Samerna har en lång historisk anknytning till de marker där de bedrivit och fortfarande bedriver sina näringar och utövar sin kultur. Relationen går tillbaka till tiden långt före nationalstaternas bildande.

Sveriges internationella förpliktelser i relation till det samiska folket framgår av en rad konventioner från FN respektive Europarådet. Sverige har också röstat för FN:s deklaration för urfolks rättigheter i FN:s generalförsamling 2007. Artikel 27 i konventionen och medborgerliga och politiska rättigheter har särskild betydelse för skyddet av samerna. Det samiska folket får inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk. Samernas skydd som urfolk är mer omfattande än för andra grupper i Sverige eftersom de omfattas av folkrättens regler om ”folk” och rätten till självbestämmande.

Inom ramen för FN:s och Europarådets granskning av Sveriges efterlevnad av åtagandena har upprepad kritik framförts, bland annat rörande samers rätt till inflytande och självbestämmande, brister i respekt för samers bruk av traditionella marker, skyddet mot diskriminering och rasism och rätten till språk, kultur och hälsa.

Riksdagen fastslog 1977 att samerna har en särställning i Sverige. Enligt riksdagen ska samerna ges möjligheter att ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet. Sedan 2011 finns ett särskilt skydd för samer i egenskap av folk i grundlagen. Det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas (1 kap. 2 § sjätte stycket regeringsformen). Den samiska rätten till självbestämmande har i Sverige utvecklats genom utformandet av Sametinget som inrättades 1993. Sametingets mandat att fatta beslut i frågor är dock begränsat.

En del samer i Sverige har renskötselrätt. Att bara vissa samer har denna rätt i dag är resultatet av kronans/statens historiska reglering av samers livsförutsättningar. Renskötselrätten är en särskild bruksrätt till fastighet, som är grundad på urminnes hävd till viss mark och ger samer rätt att använda marker till renbete, jakt och fiske med mera. Rätten regleras i rennäringslagen (1971:437). Rätten utgör också egendom enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och har motsvarande egendomsskydd som äganderätten. Inom sektorslagstiftning, såsom i skogsvårdslagen (1979:420) och miljöbalken (1998:808), finns särskilda bestämmelser om den hänsyn som ska visas renskötseln vid annan markanvändning.

I december 1999 erkände riksdagen även samerna som en av fem nationella minoriteter. Enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller särskilda regler för samer, bland annat rätt till inflytande i alla frågor som berör dem. Det allmänna ska främja samers möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i och barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt. Inom förvaltningsområdet för samiska gäller särskilda regler.

För att stärka samernas inflytande över sina angelägenheter ytterligare infördes 2022 en konsultationsordning. Lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket innebär att regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter samt regioner och kommuner är skyldiga att konsultera samiska företrädare innan beslut fattas i ärenden som kan ha särskild betydelse för samer.

Sanningskommissionens slutsatser

Sanningskommissionens bedömning i ansvarsfrågor

Staten – riksdag, regering och myndigheter – och i vissa fall Svenska kyrkan bär ett ansvar för politik och beslut som inneburit att samers rättigheter åsidosatts och människor utsatts för kränkningar, enskilt och som grupp. Dessa övergrepp och dess konsekvenser behöver erkännas av statens företrädare. I det fortsatta ansvarstagandet ingår att nu verka för gottgörelse för den skada som det samiska folket och enskilda samer orsakats, samt verka för en politik som inte upprepar dessa oförrätter.

Det samiska folkets förlust av marker och självbestämmande

Sanningskommissionens kartläggning visar att urfolket samerna i dag har stora utmaningar i att bevara och utveckla sin kultur som en direkt konsekvens av svenska statens tidigare och nuvarande politik. Granskningen av historisk forskning och insamlingen av erfarenheter som relaterats av samer i skrift, intervjuer och samtal visar att staten Sverige ensidigt bemäktigat sig egendomsrätt över stora delar av samiskt land.

Självständiga samiska samhällen som i historisk tid levt, brukat och värnat om mark och vatten och format en egen kultur med egna lagar och språk blev alltmer trängda av anspråk från omkringliggande stater. Från att ha utgjort självständiga samhällen utraderades samisk autonomi i synnerhet från andra hälften av 1700-talet och in på 1800-talet genom aktiva statliga politiska beslut, men också genom statens underlåtenhet att agera när regionala och lokala instanser och tjänstemän inkräktat på samers rätt till bruk av mark och vatten, på sätt som gynnade svenska staten, statliga bolag, samt enskilda och privata exploatörer.

De tidigaste kontakterna mellan svenska riket och självständiga samiska samfälligheter, identifierade som byar i svenska källor, bestod av handel och erläggande av skatt som samerna tycks ha uppfattat som en ersättning för kronans erkännande och skydd av samernas marker. Samisk sedvanerätt erkändes också av häradstingen och lokal lag tillämpades för att avgöra tvister, på liknande sätt som i övriga riket.

Den svenska kronan började redan på 1600-talet egenmäktigt göra anspråk på samiskt land som del av svenskt territorium. Genom proklamationer och direkt uppmuntran till icke-samisk inflyttning förklarades samiskt land tillhöra kronan. Under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet inleddes systematiska fördrivningar av nomadiserande samer i Mellansverige. Samer som vägrade flytta tvingades bli bofasta.

Erkännande av samisk rätt till mark i form av lappskatteland, skattefjäll och samisk sedvana när det gällde bruk av mark och vatten började eroderas vid mitten av 1700-talet då domsrätt flyttades från lokala ting till regionala och kronan överlät, utan konsultation, åt länsstyrelserna att besluta i frågor om samiska landrättigheter.

Under 1800-talet drogs en odlingsgräns för att skydda samisk bosättning och näringsidkande, men denna överskreds fortlöpande under århundradet och den rätt samerna hade till marken försvagades ytterligare. Odlingsgränsen 1867 gällde bara Väster- och Norrbotten. Den var en bekräftelse, fast över ett mindre område, av lappmarksgränsen 1749. Staten hanterade under denna tid och framgent skogsmark och mineralfyndigheter som kronomark med statlig rätt att ensidigt fördela denna till såväl enskilda som bolag, genom avvittringar, koncessioner och vattenkraftsutbyggnad.

I de allra flesta fall har kommissionen inte kunnat finna att denna marköverföring och dessa ingrepp skedde med samernas medgivande. I skogssamiskt område finns exempel på att lappfogdar informerat samerna om förändringar då rätt till lappskatteland omvandlades till renbetesrätt.

Samer som tvångsförflyttades tvingades lämna sina boplatser, flyttleder och betesmarker och banden till markerna bröts. Samiska familjer som redan bodde i områden dit de tvångsförflyttade hänvisades, trängdes undan och många förlorade möjligheten att fortsätta leva traditionellt samiskt liv på marker de och deras förfäder nyttjat. De påtvingat bofasta samerna i Mellansverige förefaller många gånger ha förlorat sina samiska traditioner under 1900-talet trots kamp och motstånd.

Intervjuer och historiska utsagor visar att samer motsatt sig denna omvandling och att förhandlingar förts enbart på svenska vilket omöjliggjort för samiska rättighetsinnehavare att på likvärdigt sätt delta och hävda sin rätt.

Som en konsekvens av statens politik har samer tvingats flytta från områden de brukat och bebott sedan urminnes tid och förutsättningarna för samiska näringar och traditionellt samiskt bruk av marken, inklusive jakt och fiske, har underminerats, försvårats eller helt gått förlorade. Detta är särskilt allvarligt då för samer då deras andliga och kulturella tillhörighet är starkt förknippad med marken.

Sanningskommissionen föreslår därför åtgärder för att komma till rätta med denna ursprungliga förlust av kopplingen till mark och vatten samt samiskt självbestämmande.

En nedsättande syn på samer

Hanteringen av samiska landrättigheter förstärktes och förvärrades av en ideologi som betraktade samer som lägre stående och därför varken förtjänta eller kapabla till samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. För de som betraktades som ”riktiga samer” innebar det administrativa skapandet av samebyar i kombination med en paternalistisk politik ett påtvingat husbondevälde och kollektivisering av renskötseln vilket undantog samer från den demokratiseringsprocess som övrig befolkning tillkämpat sig. Detta i sin tur har fått konsekvenser som inneburit sämre utbildning för samer, språkförlust och den rasbiologiska forskningens inverkan på enskilda och familjer.

Okunskapen om detta är stor bland landets övriga befolkning och har bidragit till att en begränsande och nedsättande syn på samer kunnat fortsätta att genomsyra politiken och det svenska samhället. Sanningskommissionen föreslår därför åtgärder för att komma till rätta med konsekvenser av den nedsättande synen på samer och för att stärka samiska språk, samisk kunskap och kultur samt kunskapen om samer och samisk kultur.

En uppdelning av det samiska folket

Statens politik att ensidigt knyta det samiska till samebyn och att avgränsa renskötseln som en näring har fått förödande konsekvenser för samerna som urfolk. Denna politik skiljer sig åt från den som förts i de andra nordiska länderna och har gjort samernas situation på Sápmis svenska delar annorlunda än i övriga Norden. En särskild konsekvens av statens ensidiga omdefiniering av samiska markrättigheter och kategorisering av samer i olika grupper är att olika grupper och individer behandlats på olika sätt på en rad olika områden, som när det gäller rättigheter till traditionella marker, utbildning och språkanvändning, krav på assimilering med mera. Denna uppdelning har lett till svåra motsättningar inom det samiska samhället. För de samer som hamnade utanför samebyarna har den för urfolk så avgörande kopplingen mellan mark, världsbild och kunskapssystem genom svensk politik brutits. För de samer som tvingades in i lappbyar och nomadskolor ledde politiken till kontroll och segregering. Sanningskommissionen föreslår därför åtgärder rörande självbestämmande och för att motverka splittring.

Diskriminering av samer

Den historiska uppdelningen av samer och den splittring som följde har i sin tur har lett till en mängd diskriminerande situationer och processer som påverkar samer ända in i nutid och som påverkat samers hälsa, möjligheter att föra sitt kulturella arv vidare och som inneburit en fortsatt diskriminering.

Kommissionen har följt Svenska kyrkans försoningsarbete och konstaterar att kyrkan, som del av staten, spelade en aktiv roll i att undertrycka samiska religiösa och kulturella praktiker och i den försvensknings- och assimileringspolitik som berövade många samer samhörighet med förfäders arv, språk och kultur. Kommissionen lyfter också statens och kyrkans roll i förskingring av samiska kulturarv genom såväl aktiva beslut som okunskap och ointresse.

Okunskapen om samers historiska koppling till mark och vatten och särskilda kultur och språk bland majoritetsbefolkningen, politiska företrädare och tjänstemän har lett till och leder fortsatt till segregerande och diskriminerande politik. Sanningskommissionen föreslår därför åtgärder som rör språk, utbildning, hälsa, kulturarv och diskriminering.

Samers mänskliga rättigheter förverkligas inte

Försök att åtgärda missförhållanden och förbättra relationen mellan samer och Sverige har tidigare gjorts av både samiska och svenska företrädare. Ett ifrågasättande av samepolitiken har alltid förekommit initierat av främst samiska, men också svenska företrädare. Samer var drivande i framförhandlandet av FN:s urfolksdeklaration och Sverige var en av de första stater som anslöt sig till den. Upprepade granskningar av FN:s övervaknings- och expertmekanismer, som bekräftas av Sanningskommissionens granskning, visar att Sverige inte fullgjort sina förpliktelser och genom det missar att adressera eskalerande problem (diskriminering, hot, exploateringar, klimatpåverkan), men också att Sverige misslyckas med att leva upp till de förväntningar som finns hos stora delar av det svenska folket om respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och rättssäkerhet och som finns stadfästa i grundlagen. Sanningskommissionen föreslår därför åtgärder så att Sverige som stat ska erkänna en orättfärdig politik och fullgöra de utfästelser som finns i grundlag och internationella förpliktelser.

Uppmaningar till handling

Sanningskommissionen för det samiska folket riktar följande uppmaningar till regeringen, Svenska kyrkan och andra aktörer.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar Sveriges riksdag och regering att säkerställa respekt för det samiska folkets status som urfolk, genom att:

1. erkänna att den svenska nationen har grundats på land som tillhör två folk – samer och svenskar – och att delar av detta land också har sina samiska namn och utgör samiskt kulturarv;

2. erkänna och synliggöra att Sápmi/Saepmie/Sábmie/Sábme sträcker sig över dagens nationsgränser och säkerställa bibehållen samisk sammanhållning och rörelsefrihet över dessa gränser;

3. erkänna naturens, markernas och vattnets odelbara relation till det samiska folkets kultur i enlighet med artikel 27 i FN konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, samt;

4. slutföra processen för att Sverige ska ratificera ILO-konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att skydda och främja samers mänskliga rättigheter, genom att:

5. fullt ut implementera grundlagens bestämmelser, FN:s urfolksdeklaration samt Sveriges internationella åtaganden om grundläggande mänskliga rättigheter, så att samer uppnår effektiv (reell) jämlikhet med övrig befolkning, samt;

6. undanröja strukturer i Sverige som förhindrar förverkligandet av samers likabehandling och mänskliga rättigheter.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen erkänna historiska oförrätter och aktivt verka för upprättelse och försoning, genom att:

7. erkänna de historiska oförrätter, övergrepp och kränkningar som Sanningskommissionens granskning visar och den skada detta inneburit för det samiska folket. Ursäkten ska följas av handling. En särskild ursäkt måste skyndsamt riktas till äldre samer som tvingats in i nomadskola, arbetsstuga, skolhem eller som på annat sätt utsatts för kränkning eller övergrepp;

8. inleda en dialog med Sametinget och det samiska civilsamhället om hur en fortsatt nationell kraftsamling för upprättelse och försoning ska utformas;

9. i dialog med Sametinget och det samiska civilsamhället utforma en officiell ursäkt för den skada och orätt som skett mot det samiska folket. En särskild ursäkt måste skyndsamt riktas till de äldre samer som tvingats in i nomadskola, arbetsstuga, skolhem eller som på annat sättutsatts för kränkning eller övergrepp;

10.erkänna och ta ansvar för en splittrande politik som genom lagstiftning, utbildningspolitik och förvaltningsbeslut delat upp samiska grupper och individer;

11.ta ansvar för att utreda statens politik och dess konsekvenser i områden där allvarliga konflikter drabbar samer inom och utanför samebyar;

12.inleda förhandlingar mellan staten och parter för att skapa förutsättningar för statlig gottgörelse och insatser som kan minska motsättningar och splittring och möjliggöra för alla samer att utöva sin kultur;

13.inrätta ett nationellt kunskapscenter för upprättelse och försoning för att förvalta material från och sprida kunskap om det som framkommit i Sanningskommissionens granskning, samt;

14.inrätta en självständig mekanism för att följa upp efterlevnaden av de av Sanningskommissionen lämnade uppmaningar och förslag och de insatser som preciseras tillsammans med Sametinget och det samiska civilsamhället.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att vidta åtgärder för att höja kunskapsnivån i Sverige om det samiska folkets historia, samhälle, språk och kultur, genom att:

15.initiera ett kunskapslyft hos den breda allmänheten i Sverige för att öka kunskapen om samisk kultur, historia och urfolksrättigheter;

16.stärka lärarutbildning och fortbildning med obligatoriska moment om samiska förhållanden, urfolksrätt och Sveriges internationella åtaganden;

17.säkerställa att alla elever i grund- och gymnasieskolan tillägnar sig grundläggande kunskaper om urfolket samernas historia, kultur och rättigheter, i enlighet med krav som tydligt ska framgå av styrdokumenten för grund- och gymnasieskolan, samt;

18.säkerställa att samiska perspektiv ges utrymme i utbildningsystemet och i samhällets gemensamma arenor. Produktion av kunskap, media och kultur som berör samer ska ske med samisk kompetens och samiskt inflytande;

19.säkerställa att svenska myndigheter och övriga förvaltare av nationella och samiska frågor tillvaratar och respekterar samiska kompetenser och att samer har reellt inflytande i dessa verksamheter, samt;

20.säkerställa att samtliga myndigheter och övriga aktörer som förvaltar frågor som berör det samiska folket har de kunskaper som krävs för uppdraget.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar följande aktörer att erkänna historiska oförrätter och aktivt verka för upprättelse och försoning, genom att:

21.kommuner och regioner, och särskilt de i samiskt förvaltningsområde, vidtar åtgärder för upprättelse och försoning med det samiska folket;

22.myndigheter och offentligt finansierade verksamheter tar aktivt ansvar för sin historiska relation till det samiska folket och vidtar åtgärder för upprättelse och försoning, samt;

23.Svenska kyrkan tar fullt ansvar för de oförrätter, övergrepp och kränkningar man varit delaktiga i och erkänner och tar ansvar för de ekonomiska fördelar som kyrkan direkt eller indirekt åtnjutit genom statens/kronans övertagande av samiska skatteland.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att motverka rasism och diskriminering mot samer, genom att:

24.stärka det långsiktiga arbetet mot rasism och diskriminering som riktas mot samer.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa alla samers rätt att utöva sin kultur på traditionella samiska marker, genom att:

25.kompensera det samiska folket för den historiskas skuld som staten/kronan förorsakat det samiska folket för förlusten av rättigheter till skattelanden. Kompensation för dessa oförrätter avseende samers rätt till sina traditionella marker ska ges genom att regeringen ser till att kommissionens uppmaningar och förslag om mark genomförs;

26.säkerställa att pågående undanträngning av renskötselrätten och samiskt kulturutövande på traditionella samiska marker i enlighet med urfolksrätten och Sveriges internationella åtaganden rörande mänskliga rättigheter upphör;

27.säkerställa att de samer som i dag inte är medlemmar i samebyarna ges möjlighet att utöva sin samiska kultur på traditionella samiska marker i enlighet med urfolksrättens principer och Sveriges internationella åtaganden;

28.säkerställa att de samiska renskötarnas rätt att bedriva renskötsel i koncessionssamebyarna på traditionella samiska marker sker utifrån urfolksrättens principer och Sveriges internationella åtagande om mänskliga rättigheter, och att regeringen motverkar konflikter inom koncessionssamebyarna;

29.säkerställa skogssamebyarnas rättigheter till jakt och fiske och rätt till ersättning för upplåtelse av nyttjanderätter på statens mark utifrån urfolksrättens principer och Sveriges internationella åtagande om mänskliga rättigheter;

30.säkerställa att renskötselrätten behandlas likvärdigt med andra bruksrätter i Sverige i enlighet med egendomsskyddet i regeringsformen och Sveriges internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter. Medlemmar i samebyar ska i lagstiftning ges samma skydd för och självbestämmande över renskötselrätten som andra innehavare av bruksrätter till mark har;

31.säkerställa att statliga bolag och Statens fastighetsverk genomför human rights due diligence , planerar verksamheten med respekt för samers mänskliga rättigheter samt att staten gottgör de kränkningar som kan ha orsakats genom affärsverksamheten;

32.säkerställa att beslutsfattare som hanterar frågor om traditionella samiska marker har utbildning i samiska rättigheter och samisk kultur, inklusive renskötsels förutsättningar, samt i hur samråd och konsultationer genomförs i nära och effektivt samarbete med det samiska folket;

33.säkerställa att förvaltningen av världsarvet Laponia permanentas;

34.säkerställa att nationalparker och naturreservat på statlig mark inom traditionella samiska marker skyddar både värdefull natur och den samiska kulturen inklusive renskötseln och att alla samer på lokal nivå ges möjlighet att effektivt delta i förvaltningen av dem på motsvarande sätt som i Laponiaförvaltningen;

35.säkerställa att miljökonsekvensbeskrivningar utformas så att alla konsekvenser och effekter av betydelse som följer av exploatering av mark för samisk kultur, språk, kulturarv och renskötsel, såsom kumulativa effekter och effekter på landskapsnivå, framgår, samt;

36.säkerställa att traditionell samisk kunskap systematiskt beaktas och integreras i konsekvensutredningar som rör traditionella samiska marker.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa det samiska folkets rätt till självbestämmande, genom att:

37.fullt ut implementera samiskt självbestämmande i enlighet med urfolksdeklarationen och innebörden av artikel 1 och 27 FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, samt samers rätt till effektivt inflytande i enlighet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och konsultationslagen;

38.införa principen om fritt och informerat förhandssamtycke i lag, samt;

39.säkerställa det samiska folkets självbestämmande över sitt materiella och immateriella kulturarv och inflytande i förvaltning av detta.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa samiskt politiskt inflytande och öka det samiska folkets självbestämmande i frågor som rör urfolket, genom att:

40.stärka målskrivningar för politik rörande det samiska folket;

41.stärka Sametinget självbestämmande och resurser;

42.uppföra en parlamentsbyggnad för Sametinget;

43.stärka samordningen av politiken rörande det samiska folket inom Regeringskansliet, samt;

44.stärka kravet på redovisning av konsekvenser av förslag för det samiska folket i utredningar som görs.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa samiskt självbestämmande över samiskt kulturarv, genom att:

45.självbestämmandet över det samiska kulturarvet ligger hos det samiska folket och dess institutioner;

46.stärka kapaciteten för samiska kulturarvsinstitutioner så att det samiska folket kan bevara, förvalta och utveckla sitt eget kulturarv;

47.stärka samiskt inflytande vid svenska institutioner som förvaltar samiskt kulturarv samt främja pågående och framtida initiativ som syftar till att säkerställa samiskt inflytande vid sådana institutioner, samt:

48.stärka skyddet av det samiska kulturlandskapet samt stärka samiskt inflytande i förvaltningen av det samiska kulturlandskapet.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen och berörda offentliga aktörer att säkerställa återbördandet av mänskliga kvarlevor, genom att:

49.regeringen säkerställer att mänskliga kvarlevor från samer, som fortfarande förvaras på svenska museer och institutioner, kan återbördas och att staten bär samtliga kostnader som uppkommer i samband med sådana processer, samt;

50.berörda offentliga aktörer undersöker i sina arkiv om samiska kvarlevor, som samlats in för rasbiologisk forskning, överlåtits av dem till annan institution i Sverige eller i utlandet. Om så är fallet, ska sådana kvarlevor eftersökas hos institution som mottagit dessa.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa samiskt självbestämmande över samiskt kulturliv, genom att:

51.stärka kapaciteten för samiska konst- och kulturinstitutioner och -verksamheter;

52.aktivt stimulera och stödja kulturpolitisk samverkan över nationsgränserna;

53.stärka samiskt inflytande vid svenska institutioner som förvaltar samiskt kulturliv samt främja pågående och framtida initiativ som syftar till att säkerställa samiskt inflytande vid sådana institutioner;

54.samiska perspektiv ges utrymme i utbildningsystemet och i samhällets gemensamma arenor. Produktion av kunskap, media och kultur som berör samer sker med samisk kompetens och samiskt inflytande, samt;

55.utforma satsningar som rör samiska barn och unga i kulturlivet i enlighet med innehållet i FN:s barnkonvention artikel 30.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa stöd till revitalisering av samiska språk, genom att:

56.säkerställa en långsiktig språklig infrastruktur för de samiska språken genom språkstödjande funktioner och stödstrukturer inom media, kultur, offentlig verksamhet och andra samhällssektorer, som ett komplement till utbildningsinsatser, samt;

57.etablera en långsiktig språklig infrastruktur för samiska språk och samisk pedagogik genom lokala språkcentrum, språkstödjande funktioner och andra resurser som kompletterar utbildningsinsatser och stärker språkens användning i vardagen.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att vidta åtgärder för att stärka språkutbildning och övrig utbildning för samer, genom att;

58.säkerställa långsiktiga och tillräckliga resurser för undervisning i och på samiska språk inom hela utbildningssystemet, från förskola till högre utbildning och vuxenutbildning;

59.stärka tillgången till utbildade lärare i samiska språk och samisk kunskap genom riktade satsningar på lärarutbildning, vidareutbildning och kompetensförsörjning;

60.utveckla och tillgängliggöra kvalitativa läromedel på samiska språk och med samiska perspektiv, i nära samverkan med samiska företrädare och kunskapsbärare;

61.säkerställa att utbildning för samer utformas med reellt samiskt inflytande, i enlighet med urfolksrätten och principen om självbestämmande;

62.stärka möjligheterna till flexibla och platsanpassade utbildningsformer som möter samiska elevers och studenters olika livsvillkor, inklusive renskötselns förutsättningar, samt;

63.höja nivån på Sveriges åtaganden inom utbildning enligt del III i den europeiska språkstadgan, så att skyddet hamnar på samma nivå som för samiskan i Norge och Finland.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa samiska barns och ungdomars rättigheter, genom att:

64.säkerställa att samiska barn och ungdomar kan bli funktionellt flerspråkiga i samiska språk och svenska, samt;

65.säkerställa att samiska barn och ungdomar kan utveckla en samisk kulturell identitet och utöva sin samiska kultur.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa rätten till likvärdig hälsa för det samiska folket, genom att:

66.etablera en nationell struktur för att främja samers hälsa;

67.etablera likvärdig hälso- och sjukvård och socialt arbete med kapacitet att ge kulturell trygghet, samt;

68.ratificera artikel 13.2.c i den europeiska språkstadgan och implementera den i regioner och kommuner.

Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att säkerställa genomförande av minoritetsrättigheter, genom att:

69.stärka de långsiktiga förutsättningarna för kommuner och regioner som ingår i samiskt förvaltningsområde att utföra sina uppdrag enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, samt;

70.införa bestämmelser om tillsyn i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

71. Sanningskommissionen för det samiska folket uppmanar regeringen att bidra till upprättelse, främja försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle och att årligen rapportera till riksdagen hur kommissionens samtliga uppmaningar och förslag genomförts.