Drivkrafter bakom globala trender i den neutrala räntan

Skattningar tyder på att den globala, reala (riskfria) jämviktsräntan sedan år 1990 sjunkit med mellan 1,5 och drygt 3 procentenheter, till en nivå nära noll. Forskningslitteraturen har föreslagit en rad olika tänkbara förklaringar till denna nedgång, av vilka flera stycken tar sin utgångspunkt i ett ökat sparande. Det gäller exempelvis förklaringar som att det skett en trendmässig nedgång i produktivitetstillväxten, att demografiska förändringar inneburit att världens befolkning åldrats samt att det skett en ökad spridning i inkomstfördelningen i vissa länder, i synnerhet USA. Flera studier ger empiriskt stöd för att en åldrande befolkning inneburit en uppgång i sparandet och det är också väl belagt att sparandet under lång tid varit särskilt högt i vissa enskilda länder, däribland Kina. Men det empiriska stödet för flera av de andra teorierna är betydligt svagare.

Ett par omständigheter talar för att även andra strukturella förändringar, vid sidan om det ökade sparandet, har påverkat det globala ränteläget. Trots den betydande nedgången i den riskfria, reala räntan har världens totala investeringar ökat i förhållandevis liten utsträckning. En förklaring kan vara att avkastningskravet på kapital sjunkit jämförelsevis lite, eller till och med ökat, vilket flera beräkningar har visat. Troliga drivkrafter bakom denna utveckling är dels en ökad preferens bland investerare att hålla tillgångar med låg risk, dels en strukturell brist på sådana riskfria tillgångar. Dessa drivkrafter har förmodligen också bidragit till trenden mot lägre reala räntor.

Flera beräkningar indikerar att den globala, reala jämviktsräntan under kommande decennier kommer att förbli låg eller sjunka ytterligare. En bidragande orsak till detta är demografiska framskrivningar som visar att världens befolkning kommer att fortsätta att åldras. Men prognoserna om fortsatt låga räntor är betingade på explicita eller implicita antaganden om faktorer som är omgärdade med betydande osäkerhet, och som kan ha stor påverkan på den reala jämviktsräntan. Det gäller exempelvis det offentliga sparandet i olika länder och utformningen av olika offentliga trygghetssystem, exempelvis pensionssystemen.

Högre offentlig skuldsättning och lägre premier på tillgångar med låg risk är exempel på förändringar som framöver skulle kunna bidra till stigande riskfria räntor. Flera beräkningar tyder dock, kanske oväntat, på att högre investeringar för att klara klimatomställningen endast kommer att ha begränsad påverkan på den trendmässiga utvecklingen i den globala, reala jämviktsräntan.

Trenderna i Sveriges neutrala ränta bestäms nästan uteslutande av strukturella förändringar i omvärlden. Denna omständighet, och det faktum att den framtida utvecklingen är mycket osäker, talar för institutioner och ekonomisk-politiska ramverk som är robusta för både höga och låga neutrala räntor.