Lyssna på barnet!

• ta ställning till om en tillfällig företrädare för barn bör kunna utses när det gäller insatser för barn inom socialtjänsten och enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Våra bedömningar och förslag

Barnet bör inte få talerätt i mål om vårdnad, boende eller umgänge

Vi har fått i uppdrag att ta ställning till om det bör införas en talerätt för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge. Frågan om talerätt för barn i sådana mål är inte ny utan har under lång tid varit föremål för diskussion. Vi bedömer att barnet inte bör ges talerätt.

En talerätt skulle kunna stärka barnets ställning och rätt till delaktighet samt ge barnets perspektiv en mer självständig roll i processen. Samtidigt innebär en sådan ordning en risk för att barnet dras in i föräldrarnas konflikt och behöver ta ställning i den, vilket kan vara skadligt för barnets relationer och välbefinnande. Det kan också ifrågasättas vilka barn som i praktiken skulle gynnas av en talerätt. För yngre barn, som har ansetts vara i särskilt behov av ett starkare skydd för rätten att komma till tals, skulle en talerätt inte nödvändigtvis innebära någon reell förstärkning av denna rätt.

Vi har även övervägt olika former av begränsad talerätt. Såväl initiativrätt och argumentationsrätt som en talerätt begränsad till klagorätt medför dock principiella, processuella och praktiska svårigheter. Vid en samlad bedömning anser vi därför att de skäl som talar mot att ge barnet talerätt överväger fördelarna. Det finns också anledning att låta de senaste reformerna på området få verka och därefter utvärdera deras betydelse för bedömningen av barnets bästa och för barnets möjlighet att komma till tals. Barnets behov av en starkare rättslig ställning bör i stället tillgodoses genom juridiskt biträde och annat stöd i processen. Sådana förslag redovisas i det följande.

Rätt till biträde för barnet i vissa särskilda fall i mål om vårdnad, boende och umgänge

Ett offentligt biträde

I våra direktiv anges att vi ska ta ställning till om det bör införas en rätt för barnet till juridiskt biträde i mål om vårdnad, boende och umgänge. Vi har kommit fram till att det inte finns skäl eller är lämpligt att införa en ordning där biträde som huvudregel förordnas i sådana mål. Möjligheten för domstolen att förordna ett juridiskt biträde bör enligt vår bedömning i stället begränsas till sådana undantagsfall där barnets rätt att komma till tals bedöms inte kunna tillgodoses fullt ut på annat sätt. Vi föreslår därför att det vid prövningen av mål om vårdnad, boende eller umgänge enligt 6 kap. 5 och 14 a §§ och 15 a § första stycket föräldrabalken (FB) ska förordnas ett offentligt biträde för barnet när det med hänsyn till barnets rätt att komma till tals finns särskilda skäl. Utgångspunkten är att ett offentligt biträde ska förordnas när omständigheterna i det enskilda fallet medför att barnet har ett särskilt behov av biträde för att barnets rätt att komma till tals ska tillgodoses. Det rör sig om fall då det finns en särskild risk för att barnet inte kommer till tals eller för att barnets åsikter eller perspektiv annars inte kommer fram eller får tillräckligt genomslag i processen.

Särskilda skäl kan exempelvis vara att det finns allvarliga men svårbedömda uppgifter om våld, hedersrelaterat våld och förtryck, annat övergrepp, eller om att barnet annars far illa, och barnets perspektiv riskerar att hamna i skymundan vid riskbedömningen. Särskilda skäl kan också vara att målet är särskilt komplext eller att det finns anledning att befara att barnet utsätts för allvarlig otillbörlig påverkan från en eller båda föräldrarna. De nämnda situationerna utgör inte en uttömmande uppräkning. Det kan alltså finnas andra situationer där det kan vara aktuellt att förordna ett offentligt biträde. Bedömningen av om det finns särskilda skäl ska alltid göras utifrån barnets behov och omständigheterna i det enskilda fallet. Det föreslås inte någon nedre åldersgräns för barnet som ett biträde kan förordnas för. Om barnet inte har uppnått en sådan ålder eller mognad att barnet kan bilda och uttrycka egna åsikter, saknas det emellertid i regel skäl att förordna ett biträde för barnet.

Biträdets roll och lämplighetskrav

Det offentliga biträdet ska ha till uppgift att vara barnets språkrör och se till att barnets rätt att få information och möjlighet att framföra sina åsikter tillgodoses. Biträdet ska däremot inte agera som barnets ställföreträdare i rättslig mening. Biträdet ska ha rätt att samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Biträdet ska uppfylla de lämplighetskrav som framgår av lagen (1996:1620) om offentligt biträde och får enligt samma lag sätta annan i sitt ställe.

Handläggningsfrågor

Ett offentligt biträde får förordnas när talan i mål om vårdnad, boende eller umgänge har väckts. Förfarandereglerna i lagen om offentligt biträde är tillämpliga. Vi föreslår att det därutöver införs en ny bestämmelse i föräldrabalken som ger socialnämnden rätt att ansöka om offentligt biträde även i mål där nämnden inte för talan om vårdnad, boende eller umgänge.

Eftersom barnet inte är part i ett mål om vårdnad, boende och umgänge krävs särskilda bestämmelser om det offentliga biträdets medverkan i processen. Barnets biträde ska vara barnets språkrör i processen och måste därför yttra sig om barnets åsikter. Vi föreslår att den redan befintliga bestämmelsen om barns offentliga biträdes medverkan i mål om vårdnadsöverflyttning ska omfatta även mål om vårdnad, boende eller umgänge.

Ett offentligt biträde ska ha rätt till skälig ersättning för sitt uppdrag. Det är staten som ska stå för kostnaden.

Ett beslut om förordnande, byte eller entledigande av ett offentligt biträde ska gälla även om beslutet inte har fått laga kraft. Ett förordnande ska gälla även i högre rätt.

Eftersom barnet inte är part i ett vårdnadsmål har barnet inte heller rätt att ta del av sekretessbelagda handlingar med stöd av reglerna om partsinsyn. För att ett barns delaktighet i processen ska kunna garanteras krävs att biträdet får del av handlingar som tillförts målet. Vi föreslår att den redan befintliga bestämmelsen om barns offentliga biträdes rätt att få del av handlingar av tillförts mål om vårdnadsöverflyttning ska ändras till att omfatta även mål om vårdnad, boende eller umgänge.

En starkare röst åt barnet vid prövningen av familjerättsliga mål

Vid prövningen av om barnet bör höras inför domstol ska barnets vilja tillmätas stor betydelse

Det finns enligt gällande rätt en möjlighet att höra barnet inför rätten. Denna möjlighet används mycket sällan. Vi bedömer att det emellertid finns situationer där ett sådant hörande kan vara motiverat. Barn som själva önskar att komma till tals inför rätten bör därför kunna ges möjlighet till det i något större utsträckning än i dag. Vi föreslår därför att det av bestämmelsen i 6 kap. 19 § femte stycket FB ska framgå att barnets vilja i frågan om att höras ska tillmätas stor betydelse vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för ett hörande.

En dom i mål om vårdnad, boende eller umgänge ska ange barnets framförda åsikter

Att barnets uppgifter redovisas i domen är viktigt för att tillgodose barnets rätt att komma till tals och säkerställa att barnets åsikter tas på allvar. Kartläggningar visar att barnets åsikter många gånger inte framgår av domen. Vi bedömer att barnets åsikter och hur domstolen har beaktat dem behöver framgå tydligare av domen. Vi föreslår att det i lag ska regleras att en dom i mål om vårdnad, boende eller umgänge ska ange barnets framförda åsikter, om det inte är olämpligt. Det finns emellertid principiella skäl mot att i lag reglera att domstolen i sina domskäl ska ange hur barnets åsikter har beaktats och någon sådan skyldighet anges därför inte i den föreslagna bestämmelsen. Bestämmelsen ska gälla i alla mål om vårdnad, boende och umgänge.

Medling

Medlaren får inte rätt att tala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke

Av våra direktiv följer att utredningen särskilt ska ta ställning till om en medlare bör kunna tala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke. Det finns vissa betänkligheter med en sådan ordning.

Frågan behandlades dessutom av regeringen förhållandevis nyligen. Mot den bakgrunden, och eftersom det enligt vår mening är mer ändamålsenligt att frågan övervägs inom ramen för den samlade översyn av medlingsinstitutet som vi föreslår nedan, anser vi att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att föreslå en sådan möjlighet.

Konflikt och försoning

Konflikt och försoning (KoF) är en konfliktlösningsmodell vars fördelar har framhållits. Särskilt domare med längre erfarenhet av modellen har lyft fram värdet av det nära samarbetet mellan domstolen och familjerätten och de fördelar som detta kan innebära för barn och föräldrar. Samtidigt har viss kritik framförts mot modellen. Vi bedömer att det finns anledning att närmare följa och utvärdera erfarenheterna av KoF. Domstolsverket bör därför ges i uppdrag att, i samverkan med berörda aktörer, kartlägga hur modellen används och utvärdera dess betydelse för handläggningen av mål om vårdnad, boende och umgänge.

En översyn av medlingsinstitutet

Under utredningsarbetet har det aktualiserats ett flertal frågor som rör medlingsinstitutet i familjemål och som enligt vår bedömning förtjänar ytterligare analys. Flera av dessa frågor har ett nära samband med varandra och berör medlingens funktion och ställning i den familjerättsliga processen. Vi bedömer att det finns skäl att genomföra en samlad översyn av medlingsinstitutet i familjemål. Inom ramen för en sådan översyn bör även informationssamtalens effekter och betydelse för hanteringen av familjerättsliga tvister utvärderas.

Upplysningar vid frågor om umgänge med umgängesstöd

Socialnämnden ska lämna upplysningar av betydelse för bedömning av frågan om umgänge med umgängesstöd

Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden. I yttrandet ska socialnämnden redogöra för de praktiska förutsättningarna för att tillhandahålla umgängesstöd. Vi föreslår att socialnämnden i sitt yttrande även ska vara skyldig att lämna upplysningar av betydelse för frågans bedömning.

Syftet är att ge domstolen det bästa underlaget för att bedöma om ett beslut om umgängesstöd är förenligt med barnets bästa. Upplysningar av betydelse för frågan om umgängesstöd kan exempelvis handla om information från tidigare insatser med umgängesstöd. Ett annat exempel är information om nyligen inledd barnavårdsutredning, om uppgiften har betydelse för frågan om umgängesstöd. Det är bara upplysningar som inte lämnats från socialnämnden till domstolen på annat sätt som är nödvändiga att ge in. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska den, om det inte är olämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Vi har övervägt om socialnämnden, efter en egen lämplighetsbedömning, även bör lämna ett förslag till beslut i sitt yttrande till domstolen inför ett beslut om umgänge med umgängesstöd, men kommit fram till att inte lämna något sådant förslag. Syftet med att införa en sådan bestämmelse skulle vara att ge domstolen tillgång till bästa möjliga utredningsunderlag inför ett beslut. Med hänsyn till att frågan om umgängesstöd ofta väcks i samband med ett interimistiskt beslut då underlaget är begränsat, att det finns ett starkt intresse av skyndsam handläggning och att det inte bedöms vara vanligt att socialnämnden anser det motiverat att på detta stadium göra en lämplighetsbedömning, anser vi att det inte framstår som ändamålsenligt att socialnämnden som utgångspunkt ska ge in ett förslag till beslut. Det finns dock inte något hinder mot att göra det i samband med att nödvändiga upplysningar ges in. Frågan måste dock tas upp för beslut i socialnämnden om det inte införs en delegationsbestämmelse.

Domstolen ska bestämma när socialnämnden senast ska ge in upplysningar om hur ett umgänge med umgängesstöd fungerar

I våra samtal med bl.a. familjerättssekreterare och domare har framkommit att det är väldigt varierande hur domstolarna följer upp ett interimistiskt beslutat umgänge med umgängesstöd. Ibland förordnas redan i beslutet om att en umgängesrapport ska inkomma vid ett visst datum. I andra fall inväntas en vårdnadsutredning.

Vi föreslår att domstolens ansvar att inhämta information om hur ett umgänge med umgängesstöd fungerar ska konkretiseras. När domstolen meddelar ett interimistiskt beslut om umgängesstöd under en pågående rättegång ska den samtidigt bestämma en tidpunkt då socialnämnden senast ska lämna upplysningar om hur umgänget har fungerat. Syftet är att säkerställa att domstolen får ett tillräckligt underlag för att bedöma om det beslutade umgänget fortsatt är förenligt med barnets bästa. Eftersom umgängesstöd används när barnet har behov av stöd under umgänget, är det särskilt viktigt att domstolen får information om hur kontakterna utvecklas och om det framkommer omständigheter som påverkar barnets välbefinnande.

Tidpunkten för återrapporteringen ska bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Socialnämnden ska redovisa hur umgänget fungerat, exempelvis barnets reaktioner och mående, samspelet mellan barnet och umgängesföräldern, relationen till umgängesstödet samt praktiska frågor som inställda eller uteblivna umgängestillfällen. Upplysningar ska även kunna lämnas före den av domstolen angivna tidpunkten.

Förslaget innebär inte att socialnämnden ska göra någon bedömning eller ta ställning till lämpligheten av umgänget. Rapporteringen ska vara begränsad till faktiska upplysningar om hur umgänget fungerat. Målet är att skapa en tydligare och mer enhetlig ordning för uppföljning av umgänge med umgängesstöd och därigenom stärka barnets bästa i domstolsprocessen.

Uppföljningssamtal efter en dom om vårdnad, boende eller umgänge

När ett mål om vårdnad, boende eller umgänge har avslutats, är det viktigt att barnet inte lämnas utan information och återkoppling om vad som har beslutats och vad beslutet innebär för barnet. Ett barn som har varit delaktigt i en utredning och fått komma till tals kan ha ett särskilt behov av att få veta hur processen har avslutats, hur barnets åsikter har beaktats och varför utgången blev som den blev. Det gäller inte minst när avgörandet inte stämmer överens med barnets egna åsikter.

Vi föreslår därför en starkare reglering av socialnämndens uppföljningssamtal. Socialnämnden ska erbjuda barnet ett uppföljningssamtal efter att dom meddelats, även efter dom i högre rätt. Uppföljningssamtalet är främst avsett att fylla en avslutande funktion genom att ge barnet möjlighet att förstå och bearbeta avgörandet. Samtalet kan även fylla en stödjande funktion genom att eventuella behov av ytterligare stöd kan uppmärksammas.

Skyldigheten att erbjuda uppföljningssamtal ska inte gälla de fall där ett samtal är obehövligt eller olämpligt. Det är socialnämnden som avgör om ett erbjudande i det enskilda fallet är obehövligt eller olämpligt. Utrymmet att avstå bör inte vara alltför stort, eftersom ett erbjudande normalt inte innebär någon nackdel för barnet och att barnet alltid kan avstå från samtalet. Skyldigheten gäller även efter dom i högre rätt. Det är barnets bosättningskommun som ansvarar för uppföljningssamtalet. Bestämmelsen ska gälla i alla mål om vårdnad, boende och umgänge.

Frågan om tillfälliga företrädare i vissa förvaltningsrättsliga ärenden

I våra direktiv har vi fått i uppdrag att överväga i vilka konkreta situationer det skulle kunna vara aktuellt att utse en tillfällig företrädare i ärenden inom socialtjänsten och enligt LSS, och vilka andra former av stöd och hjälp som finns i de fallen. En utgångspunkt enligt våra direktiv är vidare att regler om tillfälliga företrädare för barn inte får utformas på ett sådant sätt att det i grunden påverkar den roll som ett barns förmyndare har i förhållande till barnet.

I våra kontakter med yrkesverksamma och unga vuxna har det generellt varit svårt att identifiera konkreta situationer där det skulle finnas ett behov av just en tillfällig företrädare. De situationer som framför allt har diskuterats är när socialnämnden, ensamt eller tillsammans med barnet, bedömer att barnet har ett behov av en insats, men vårdnadshavarna, eller en av dem, motsätter sig en sådan. Ett annat tema som ofta kommit upp är att barn saknar en person som har en helhetsblick över alla processer som rör barnet och som kan tillvarata barnets intressen inte bara på möten utan också se till att frågor inte faller mellan stolarna. Både barnrättsorganisationer och unga vuxna har vittnat om att många barn känner sig ensamma i kontakten med myndigheter och att det är svårt att navigera och känna till sina rättigheter, särskilt i en situation när det inte finns en god kontakt med socialtjänsten. Även föräldrar kan ha samma upplevelse.

Utifrån de erfarenheter som vi har tagit del av har vi identifierat några situationer, t.ex. när det gäller möjligheter för barnet att initiera insatser och överklaga beslut om sådana åtgärder, där det kan övervägas om det finns ett behov av en tillfällig företrädare. Vi har emellertid kommit fram till att det inte framkommit tillräckliga skäl att gå vidare med något sådant förslag. Denna bedömning ska till viss del ses mot bakgrund av att utredningens möjlighet att göra en omfattande analys har varit begränsad. Trots detta konstaterar vi att det, mot bakgrund av det underlag vi tagit del av, är svårt att se några starka skäl för att införa tillfälliga företrädare för barn i ärenden om insatser inom socialtjänsten och enligt LSS.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2029. Övergångsbestämmelser föreslås beträffande förslagen om offentligt biträde för barnet.

Konsekvenser av våra förslag

Positiva konsekvenser för barn

Våra förslag bedöms få positiva konsekvenser för barn. Förslagen stärker barnets ställning och barnets faktiska möjligheter till delaktighet i mål om vårdnad, boende och umgänge. Förslaget om rätt till biträde för barn i särskilda fall stärker barnets rätt till delaktighet genom ökade möjligheter att få information, stöd och hjälp i processen samt att få sina åsikter framförda och beaktade. Biträdet kan också bidra till att barnet skyddas från föräldrarnas konflikt.

Förslagen om förbättrade underlag och uppföljning i frågor om umgängesstöd bedöms också stärka barnrättsperspektivet. Genom att domstolen får tillgång till mer relevanta och aktuella upplysningar om barnets situation, förbättras förutsättningarna för beslut som är anpassade till barnets individuella behov. Detta bedöms öka barnets trygghet.

Förslagen som rör barns hörande inför domstol, redovisningen av barnets åsikter i domar och uppföljningssamtal efter dom stärker barnets möjligheter att tydligare komma till tals och få stöd och information i processen. Att barnets vilja att höras inför domstolen ska tillmätas stor betydelse kan innebära att fler barn som önskar framföra sina åsikter direkt till domstolen får möjlighet att göra det när det är lämpligt. Kravet på att barnets framförda åsikter som utgångspunkt ska framgå av domen bidrar till att synliggöra barnets perspektiv och tydliggöra betydelsen av att barnet har fått komma till tals. Skyldigheten att erbjuda barnet uppföljningssamtal efter att målet har avgjorts stärker barnets rätt till information och ger barnet bättre förutsättningar att förstå och bearbeta beslutet.

Sammantaget bedömer vi att våra förslag stärker barnets rättigheter enligt bl.a. artikel 3, 12 och 19 i barnkonventionen.

Huvudsakligen positiva konsekvenser för barnets föräldrar

Våra förslag bedöms sammantaget få huvudsakligen positiva konsekvenser för barnets föräldrar. Förslaget om rätt till offentligt biträde för barnet kan innebära en avlastning för föräldrarna. Förslaget kan även underlätta för föräldrarna genom att barnets perspektiv förmedlas av en person som står utanför konflikten. Samtidigt kan vissa föräldrar uppleva att ett offentligt biträde för barnet utgör en inskränkning i förälderns bestämmanderätt.

Förslagen om förbättrade underlag och uppföljning i frågor om umgängesstöd bedöms ge föräldrarna ökad trygghet genom att domstolen får tillgång till mer fullständiga och aktuella upplysningar om barnets situation. Förslagen bedöms därigenom bidra till att umgängets utformning i högre grad anpassas till barnets situation och behov, vilket även kan stärka föräldrarnas möjligheter att upprätthålla en fungerande relation till barnet.

Vissa positiva konsekvenser för jämställdheten

Förslaget om offentligt biträde för barn syftar till att stärka barns rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade i mål om vårdnad, boende och umgänge, även i situationer där det förekommer uppgifter om våld inbegripet hedersrelaterat våld och förtryck. Genom att barnet får ett självständigt stöd i processen kan barnets perspektiv få ett tydligare genomslag i domstolens bedömning. Kvinnor är i större utsträckning än män utsatta för mäns våld och förtryck i nära relation. Förslaget kan leda till att domstolen t.ex. begränsar barnets kontakt med en våldsutövande man, vilket även kan få positiva effekter för en våldsutsatt kvinna.

Förslagen om förbättrade underlag och uppföljning i frågor om umgängesstöd stärker samtidigt förutsättningarna för att identifiera och beakta risker för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld, andra övergrepp eller annars far illa. Förslagen bedöms därmed kunna bidra till att förebygga och motverka våld i nära relationer, vilket är positivt ur ett jämställdhetsperspektiv. Förslagen bedöms även vara positiva för personer som bor på skyddade boenden, efter- som mer träffsäkra riskbedömningar kan minska risken för att skyddade personuppgifter eller vistelseorter röjs.

Upplysningarna kan också ge underlag för bedömningen att barnet mår bra av umgänget med umgängesföräldern och att det finns goda förutsättningar för umgänget att fortsätta utan umgängesstöd. Detta kan på sikt skapa bättre förutsättningar för ett jämställt föräldraskap.

Begränsade konsekvenser för domstolarna

Förslagen om offentligt biträde för barn, barns hörande inför rätten, redovisning av barns åsikter i domar samt upplysningar om umgängesstöd bedöms medföra endast marginella konsekvenser för domstolarna. Förslaget om offentligt biträde kan däremot förväntas innebära ett visst ökat arbete för domstolarna, bland annat genom hanteringen av förordnanden, ersättningsfrågor och biträdets deltagande i processen. Även förslagen om barns hörande inför rätten och upplysningar om umgängesstöd kan medföra viss ökning av arbetsinsatsen. Ökningen bedöms dock vara begränsad, bland annat eftersom förslagen endast aktualiseras i ett begränsat antal mål. Förslaget om att barns åsikter ska redovisas i domar bedöms inte medföra något nämnvärt merarbete, eftersom barns åsikter redan i dag redovisas i viss utsträckning. Förslagen kan även medföra ett visst initialt arbete med att utveckla rutiner och arbetssätt. Sammantaget bedöms de kostnadsökningar som förslagen medför vara begränsade och kunna hanteras inom befintliga anslag.

Begränsade konsekvenser för kommunerna

Förslagen om offentligt biträde för barn, upplysningar vid umgängesstöd och uppföljningssamtal innebär vissa nya uppgifter för socialnämnderna och får därmed anses som inskränkningar i det kommunala självstyret. Syftet med förslagen kan inte uppnås på ett för den kommunala självstyrelsen mindre ingripande sätt.

Förslaget om offentligt biträde för barn innebär att socialnämnden i vissa fall ska överväga frågan om biträde och, när det finns skäl, ansöka om att ett sådant förordnas. Detta kan medföra ett visst behov av nya rutiner och en begränsad ökad arbetsbelastning. Eftersom förslaget endast aktualiseras i ett begränsat antal fall bedöms konsekvenserna vara små.

Förslagen om upplysningar vid umgängesstöd innebär ett utökat ansvar för socialnämnden att lämna upplysningar till domstolen samt att i större utsträckning samtala med barnet och föräldrarna. Socialnämnden har dock redan i dag ansvar för uppföljning av umgängesstöd och etablerade rutiner för att inhämta, dokumentera och redovisa relevanta uppgifter. Förslagen bedöms därför kunna integreras i den befintliga verksamheten utan några större anpassningsbehov.

Förslaget om att socialnämnden blir skyldig att erbjuda barnet uppföljningssamtal kan medföra ett visst behov av anpassade rutiner och viss ökad arbetsbelastning, särskilt under ett inledande skede. Eftersom uppföljningssamtal redan erbjuds i ett flertal kommuner bedöms konsekvenserna vara begränsade.

Förslagen bedöms inte medföra sådana kostnadsökningar eller nya åtaganden för kommunerna att den kommunala finansieringsprincipen aktualiseras.

Ekonomiska konsekvenser

Vårt förslag att införa en rätt till biträde i vissa särskilda fall i mål om vårdnad, boende eller umgänge bedöms innebära en viss kostnadsökning för rättsliga biträden. Bedömningen görs att statens kostnader för rättsliga biträden kommer att öka med cirka 10 400 000 kronor. Vi föreslår att förslaget bör finansieras genom att anslaget för rättsliga biträden ökas med motsvarande belopp från och med 2029.

Kostnaden för uppföljningssamtal efter dom i mål om vårdnad, boende och umgänge uppskattas till ett belopp som klart understiger 500 000 kronor totalt för samtliga landets kommuner. Sammantaget bedöms våra förslag medföra endast marginella kostnader för kommunernas del, varför ingen reglering enligt den kommunala finansieringsprincipen bör göras.

Konsekvenser för övriga aktörer

Våra förslag bedöms medföra begränsade konsekvenser för Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Myndigheten kommer att behöva se över och anpassa föreskrifter, allmänna råd, handböcker och andra stödmaterial med anledning av förslagen. De kostnadsökningar som kan uppkomma bedöms dock vara marginella och kunna hanteras inom befintliga ramar.

Förslaget om offentligt biträde för barn bedöms medföra begränsade konsekvenser för advokat- och juristbranschen. Förslaget kan leda till en viss ökning av antalet uppdrag för advokater och andra jurister med särskild kompetens om barn samt ett visst behov av sådan kompetensutveckling.

Förslagen bedöms i övrigt inte få några nämnvärda konsekvenser för andra aktörer.