Riksflödet
Logga in
Klimat- och näringslivsdepartementet · KN 2024:06 · Offentlig utredning

Ädelmetallutredningen En moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten

Redovisad
  1. Tillsatt?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.20 juni 2024
  2. Utreds
  3. Betänkande?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).5 mars 2026
  4. Remiss?Regeringen skickar betänkandet till myndigheter, kommuner och organisationer för synpunkter innan den bestämmer sig.9 april 2026
  5. Proposition?Regeringens lagförslag till riksdagen. Bygger ofta på ett betänkande och remissvaren.
  6. Riksdagen

En särskild utredare ska förutsättningslöst se över lagstiftningen för handel med ädelmetallarbeten och lämna förslag på hur regleringen kan moderniseras så att den är effektiv och ändamålsenlig både för konsumenter och producenter.

Särskild utredareAnneli Wirtén
Uppdraget ?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.
Ur kommittédirektivet Dir. 2024:61, beslutat 20 juni 2024

En särskild utredare ska förutsättningslöst se över lagstiftningen för handel med ädelmetallarbeten och lämna förslag på hur regleringen kan moderniseras så att den är effektiv och ändamålsenlig både för konsumenter och producenter.

Utredaren ska bl.a.

  • analysera och redogöra för värdet för tillverkare, importörer, konsumenter och allmänheten av att även fortsättningsvis erbjuda kontrollstämpling i Sverige med kattfoten och CCM-stämpeln,
  • utreda och bedöma behovet av fortsatt medlemskap i ädelmetallkonventionen och konsekvenserna av ett eventuellt utträde,
  • föreslå hur regleringen av handel med ädelmetallarbeten kan moderniseras för att vara effektiv och ändamålsenlig, och
  • lämna nödvändiga författningsförslag.

Vad utredningen ska göra

Uppdraget att föreslå hur regleringen för handel med och kontroll av ädelmetallarbeten kan moderniseras

Utredaren ska därför

  • utreda och bedöma värdet för tillverkare, importörer, konsumenter och allmänheten av att även fortsättningsvis erbjuda kontrollstämpling i Sverige med kattfoten och CCM-stämpeln,
  • kartlägga hur ett mindre urval av andra EES-länder har reglerat relevanta aspekter gällande handel med och kontroll av ädelmetallarbeten,
  • utreda möjligheten för svenska producenter eller importörer att använda ett kontrollorgan i ett annat land och analysera vilka konsekvenser detta skulle få för svensk handel med ädelmetallarbeten,
  • utreda och bedöma konsekvenserna för handeln med ädelmetallarbeten av en eventuell avsaknad av kontroll,
  • utreda och bedöma behovet av fortsatt svenskt medlemskap i ädelmetallkonventionen och konsekvenserna av ett eventuellt utträde,
  • föreslå hur regleringen av handel med ädelmetallarbeten kan moderniseras för att vara effektiv och ändamålsenlig,
  • bedöma om den föreslagna regleringen bör innefatta ett statligt kontrollorgan, och i så fall lämna förslag på huvudmannaskap och finansiering av detta, och
  • lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (4 stycken)

Regleringen av handel med ädelmetallarbeten ska vara effektiv och ändamålsenlig för både konsumenter och producenter. Det är av vikt att lagstiftningen inte hindrar den tekniska utvecklingen samtidigt som den uppfyller sitt konsumentskyddande syfte. Det är också viktigt att ett system som innefattar ackrediterade kontrollorgan säkerställer en effektiv konkurrens mellan sådana organ och att det finns ett utpekat yttersta ansvar för det fall att intresset att agera kontrollorgan visar sig vara litet. Det är även angeläget att tillsynen över att lagstiftningen följs är ändamålsenlig och att tillsynsmyndigheten har de förutsättningar som krävs för att kunna bedriva en ändamålsenlig och effektiv tillsyn. Regleringen måste även vara förenlig med EU-rätten.

Ädelmetallprodukter skiljer sig på vissa sätt från andra konsumentprodukter. De har generellt lång livslängd, kan i vissa fall ses som viktiga kulturbärare och kan ha ett stort affektionsvärde. Det finns även risker kopplade till förfalskning och illegal handel. Kattfoten har, i och med dess långa användning, ett kulturvärde som fortsatt behöver värnas. CCM-stämpelns värde ligger framför allt i att möjliggöra export och trygg import. Svenska producenter av ädelmetallarbeten har en betydande del av sin försäljning genom export.

För att kunna modernisera regleringen av ädelmetallarbeten behövs aktuell kunskap om värdet av att även fortsättningsvis erbjuda kontrollstämpling i Sverige samt beskrivning av eventuella nackdelar med det. Det behövs också aktuell kunskap om värdet av fortsatt svenskt medlemskap i ädelmetallkonventionen samt beskrivning av eventuella nackdelar. Det är viktigt att utreda vilka eventuella konsekvenser som skulle följa av ett eventuellt utträde, särskilt med hänsyn till att Sverige är depositarie för konventionen. Andra EES-länder som är medlemmar i ädelmetallkonventionen kan ha erfarenheter som kan bidra till analys och utveckling av det svenska systemet. Det kan också finnas producenter som köper test- eller stämplingstjänster av kontrollbyråer i andra länder på den inre marknaden.

Eftersom det nuvarande systemet för kontrollstämpling är sårbart, tekniken har utvecklats och marknaden har förändrats finns det behov av en modernare reglering av handel med ädelmetallarbeten.

Uppdraget att utreda om regleringen av finhalten bör ändras och om arbeten av palladium bör omfattas av lagstiftningen

Utredaren ska därför

  • utreda och föreslå hur finhalten kan regleras för att inte hindra möjligheten att exportera ädelmetallarbeten,
  • utreda och bedöma vilka konsekvenser en justering av regleringen av finhalt skulle få för den berörda branschen och kontrollorganen,
  • utreda och bedöma om arbeten av palladium bör inkluderas i regleringen om handel med ädelmetallarbeten och lämna förslag på hur det i så fall kan ske, och
  • lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (5 stycken)

Enligt lagen om handel med ädelmetallarbeten är ädelmetallarbeten arbeten av guld, silver eller platina som innehåller minst 375 tusendelar fint guld, 800 tusendelar fint silver eller 850 tusendelar fin platina. Enligt ädelmetallkonventionen är de minsta tillåtna finhalterna desamma för guld och silver som enligt den svenska regleringen, men i stället 500 tusendelar för platina och 500 tusendelar för palladium.

Lagen om handel med ädelmetallarbeten tillåter, till skillnad från ädelmetallkonventionen, en negativ avvikelse från finhalten. Det innebär att det enligt den svenska regleringen är tillåtet med en avvikelse nedåt från den i lagen angivna finhalten. För guld och platina får avvikelsen vara fem tusendelar, och för silver får avvikelsen vara åtta tusendelar. I propositionen Handel med ädelmetallarbeten (prop. 1998/99:102) bedömde regeringen att fördelarna med att förbjuda negativ avvikelse inte övervägde i förhållande till de kostnader som branschen får på grund av dyrare analysmetoder. Samtidigt uttalade regeringen att det på sikt är eftersträvansvärt att den svenska regleringen är harmoniserad och i enlighet med internationell standard även vad gäller finhalten (prop. 1998/99:102 s. 19).

Lagstiftningen på ädelmetallområdet är inte harmoniserad inom EU. Handel med ädelmetallarbeten hanteras enligt den grundläggande principen om fri rörlighet, vilket innebär att en medlemsstat bara under vissa begränsade omständigheter får hindra marknadstillträdet för varor från andra medlemsstater.

Den svenska regleringen av finhalten kan ha betydelse för om kontrollstämpling som har utförts i Sverige godtas i andra EU-länder där negativ avvikelse från finhalten inte är tillåten. EU-domstolens praxis i fråga om handel med ädelmetallarbeten (se mål 220/81 Robertson, REG 1982 s. 2349 och mål C-293/93 Houtwipper, REG 1994, s. I-4262) skulle kunna innebära att länder som inte tillåter negativ avvikelse kan hävda att svenska kontrollstämplar inte förmedlar likvärdig information och därmed kräva märkning enligt importlandets regler. Dessutom har tekniken för säkerställande av finhalten utvecklats sedan lagen om handel med ädelmetallarbeten trädde i kraft. Detta gör att det kan vara lämpligt att inte längre tillåta negativ avvikelse från finhalten i svensk reglering.

Dagens lagstiftning om ädelmetallarbeten omfattar inte palladium. I förarbetena till lagen om handel med ädelmetallarbeten angavs som skäl för detta att arbeten av palladium endast används i begränsad utsträckning i Sverige och att det mot bakgrund av detta inte framkommit något behov av att låta lagstiftningen omfatta även palladium (prop. 1998/99:102 s. 17). För att inte hindra den fria rörligheten infördes dock bestämmelser i 2 § förordningen om handel med ädelmetallarbeten om att arbeten av palladium som innehåller 500 tusendelar eller mer fint palladium får utges för att vara ädelmetallarbeten. Dagens reglering har varit på plats i över tjugo år och det bör utredas om det nu finns anledning att låta arbeten av palladium omfattas av regleringen om handel med ädelmetallarbeten.

Övrigt i direktivet: Regleringen av handel med ädelmetallarbeten behöver moderniseras, Det nuvarande systemet för kontrollstämpling är sårbart, Konsekvensbeskrivningar, Kontakter och redovisning av uppdraget

Regleringen av handel med ädelmetallarbeten behöver moderniseras

Yrkesmässig tillverkning av och handel med ädelmetallarbeten regleras i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten och förordningen (1999:780) om handel med ädelmetallarbeten. Syftet med lagstiftningen är främst konsumentskydd.

Ädelmetallarbeten är arbeten av guld, silver eller platina med en viss angiven finhalt. Med finhalt avses den halt av guld, silver eller platina som ingår i dessa metallers legeringar. För ädelmetallarbeten av guld eller platina krävs att de är försedda med finhaltsstämpel och namnstämpel, alternativt finhaltsstämpel och kontrollstämpel, för att de ska få marknadsföras i Sverige. Det är tillverkaren eller importören som ansvarar för att stämpla med finhaltsstämpel och med namnstämpel. Namnstämpeln ska vara godkänd och registrerad av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) för att få användas. Stämplingen med kontrollstämpeln är frivillig och utförs av ett organ som är ackrediterat för uppgiften. Detta innebär att en tillverkare eller importör kan vända sig till ett kontrollorgan som kontrollerar att den uppgivna finhalten är riktig och sedan bekräftar det genom att stämpla ädelmetallarbetet med en kontrollstämpel. Den svenska kontrollstämpeln utgörs av den s.k. kattfoten (lilla riksvapnet i en trepassformad sköld). Kattfoten har funnits sedan 1754 och är Sveriges äldsta konsumentmärke.

Sverige är medlem i, och depositarie för, konventionen om kontroll och märkning av ädel metall, den s.k. ädelmetallkonventionen, som undertecknades i Wien den 15 november 1972. I rollen som depositarie ingår att förvara originalet av ädelmetallkonventionen.

Ädelmetallkonventionen etablerar ett system för märkning av ädelmetaller med en s.k. CCM-stämpel. Med ädelmetallarbeten avses enligt konventionen varor av platina, guld, palladium, silver eller dessa metallers legeringar. Ett ädelmetallarbete som har kontrollstämplats med CCM-stämpeln i enlighet med bestämmelserna i konventionen får säljas i en annan konventionsstat utan att arbetet behöver märkas om på nytt vid import. Varje konventionsstat är skyldig att utse en eller flera kontrollbyråer, med uppgift att kontrollera och märka ädelmetaller. Stämpling med CCM-stämpeln är dock frivillig.

Konventionen är införd i svensk rätt genom förordningen (1975:49) om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av guld, silver eller platina.

Det nuvarande systemet för kontrollstämpling är sårbart

I och med EES-inträdet beslutade riksdagen att Sverige skulle tillämpa ett öppet system för teknisk provning och kontroll där EU:s principer för teknisk provning och kontroll skulle tillämpas även inom nationellt reglerade områden. Principerna innebär att alla organ som kan visa att de är kompetenta ska ha rätt att i konkurrens erbjuda sina tjänster. Kompetensbedömning och fortlöpande tillsyn ska ske genom att organen ackrediteras för uppgiften av Swedac, vilket regleras i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Sedan 1999 finns ett sådant system även för kontrollstämpling av ädelmetallarbeten, vilket regleras i lagen om handel med ädelmetallarbeten. Systemet innebär att alla aktörer som kan visa att de är kompetenta har rätt att erbjuda sina tjänster, men också att en aktör när som helst kan välja att sluta erbjuda sina tjänster som kontrollorgan. Swedac är den myndighet som ansvarar för frågor om ädelmetallkontroller och utövar tillsyn över att ädelmetallagstiftningen följs.

I dagsläget finns det ett ackrediterat organ för kontrollstämpling av ädelmetallarbeten, det statligt ägda bolaget RISE Research Institutes of Sweden AB (RISE). RISE är även utsett till kontrollbyrå i enlighet med ädelmetallkonventionen. Både lagen och förordningen om handel med ädelmetallarbeten och ädelmetallkonventionen innehåller bestämmelser om vad som krävs för att en aktör ska kunna utses till kontrollorgan respektive kontrollbyrå samt bestämmelser om hur stämplingen får gå till. Stämpling med kattfoten och CCM-stämpeln får t.ex. endast utföras av kontrollorganet respektive kontrollbyrån.

Efterfrågan på kontrollstämpling med både kattfoten och CCM-stämpeln har minskat de senaste årtiondena. Antalet stämplingar med kattfoten var under perioden 2011-2020 mindre än hälften så många som under perioden 2000-2010. Tekniken för stämpling av ädelmetallarbeten har utvecklats sedan lagen om handel med ädelmetallarbeten trädde i kraft. Det är nu bland annat möjligt att använda laser för stämplingen. Utvecklingen innebär även att kostnaderna för nödvändig utrustning som smältugnar och laserinstrument har ökat och att annan kompetens än tidigare krävs för hanteringen. Detta kan i sin tur innebära en ökad svårighet för kontrollorgan att få ekonomisk hållbarhet i verksamheten. I och med teknikutvecklingen skulle tillverkare av ädelmetallarbeten tekniskt sett kunna utföra stämplingen själva.

Det nuvarande systemet förutsätter att det finns minst ett ackrediterat kontrollorgan som kan använda dels kattfoten, dels CCM-stämpeln. De tekniska kraven på specifik utrustning och kompetens innebär att det är få aktörer som kan tänkas uppfylla kraven för rollen och i dagsläget finns endast ett ackrediterat kontrollorgan. Detta faktum i kombination med att marknads- och teknikutvecklingen kan innebära svårigheter ur ett ekonomiskt perspektiv gör att dagens system är sårbart och i behov av en modernisering.

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska bedöma och redovisa förslagens konsekvenser för företag, konsumenter och enskilda samt för det allmänna. Förslagens konsekvenser ska även innefatta kulturella aspekter, till exempel när det gäller kattfoten. Alla förslag ska vara kostnadsberäknade och om förslagen kan förväntas leda till intäktsminskningar eller kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.

Vid framtagandet av konsekvensbeskrivningen enligt kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2024:183) om konsekvensutredning vid regelgivning ska utredaren beskriva och, när det är möjligt, kvantifiera de samhällsekonomiska effekterna av de förslagen. De offentligfinansiella effekterna av utredarens förslag ska beräknas. Om förslagen innebär offentligfinansiella kostnader ska förslag till finansiering lämnas. Viktiga ställningstaganden som gjorts vid utformningen av förslagen ska beskrivas. Vidare ska alternativa lösningar som övervägts beskrivas och skälen till att de har valts bort.

Utredaren ska ta ställning till hur de föreslagna åtgärderna på bästa sätt ska kunna utvärderas och vid behov lämna sådana förslag. Det gäller särskilt vid förslag av större åtgärder.

Kontakter och redovisning av uppdraget

Under genomförandet av uppdraget ska utredaren ha dialog med och inhämta upplysningar och synpunkter från SWEDAC, Kommerskollegium och Riksarkivet, andra relevanta myndigheter samt företrädare för branschen.

Uppdraget ska redovisas senast den 19 juni 2025.

(Klimat- och näringslivsdepartementet)

Ändringar i uppdraget ?Ett senare beslut som ändrar uppdraget — oftast mer tid, ibland nya eller färre frågor.

  1. 12 juni 2025
    Dir. 2025:63 Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 26 augusti 2025.
  2. 28 aug 2025
    Dir. 2025:81 Genom tilläggsdirektiv som beslutades den 12 juni 2025 förlängdes utredningstiden till den 26 augusti 2025 (dir. 2025:63). bedöma om det finns behov av stärkt tillsyn av hur regleringen av ädelmetallarbeten följs, lämna förslag på hur tillsynen kan stärkas och hur den kan finansieras, och lämna nödvändiga författningsförslag.

    Utredaren ska därför

    • bedöma om det finns behov av stärkt tillsyn av hur regleringen av ädelmetallarbeten följs,
    • lämna förslag på hur tillsynen kan stärkas och
    • lämna förslag på hur tillsynen kan finansieras, och
    • lämna nödvändiga författningsförslag.
Betänkandet ?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).
Ädelmetallutredningen En moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten
SOU 2026:14 · 5 mars 2026
Regeringens beskrivning

Utredningens uppdrag har varit att se över lagstiftningen om handel med ädelmetallarbeten samt att analysera och lämna förslag till modernisering.

Syftet har varit att utforma en lagstiftning som säkerställer ett starkt konsumentskydd, samtidigt som den möjliggör teknisk utveckling och inte begränsar handeln på en fri marknad. Med utgångspunkt från direktiven har utredningen utrett centrala områden och frågeställningar som är särskilt viktiga för att uppfylla uppdragets syfte, samt lämnat förslag om vilka åtgärder som utredningen bedömer är nödvändig eller viktiga att vidta.

Förslagen, som utredningen rubricerar dem

  1. Den tillåtna negativa avvikelsen av finhalt tas bort, och finhaltsstämpel ska visa finhalt i tusendelar
  2. Tillverkare eller importör föreslås kunna kontrollstämpla under vissa villkor och fler metoder bör införas för kontroll av finhalt

Lagar och förordningar som föreslås

Utredningens sammanfattning

Utredningens uppdrag har varit att se över lagstiftningen om handel med ädelmetallarbeten samt att analysera och lämna förslag till modernisering. Syftet har varit att utforma en lagstiftning som säkerställer ett starkt konsumentskydd, samtidigt som den möjliggör teknisk utveckling och inte begränsar handeln på en fri marknad. Med utgångspunkt från direktiven har utredningen utrett centrala områden och frågeställningar som är särskilt viktiga för att uppfylla uppdragets syfte, samt lämnat förslag om vilka åtgärder som utredningen bedömer är nödvändig eller viktiga att vidta.

Den första frågan vid en översyn av en reglering är om den fortfarande behövs och fyller en funktion. Utredningen bedömer att så är fallet och föreslår att specialregleringen ska kvarstå. Lagstiftningen om handel med ädelmetallarbeten skapar ett tydligt skydd för konsumenter. Genom bestämmelser om lägsta tillåtna finhalter och märkningskrav säkerställs att konsumenter får korrekt information om finhalt och kan identifiera ansvariga aktörer. Regleringen utgör dessutom en grund för tillsyn och möjliggör åtgärder mot överträdelser. Den bidrar till att förebygga och motverka oegentligheter på marknaden samt skapar jämnare konkurrensvillkor för både konsumenter och seriösa näringsidkare.

Regleringen stödjer handeln och ska säkerställa en väl fungerande inre marknad inom EU. Eftersom ädelmetallområdet präglas av omfattande internationell handel är reglering och kontroll viktig för svenska företags möjligheter att verka på utländska marknader, där krav på finhalt och korrekt stämpling är av central betydelse.

Utöver de direkta effekterna för konsumenter och näringsidkare finns även ett bredare samhällsintresse av regleringen. Den gör det möjligt att agera mot oseriösa aktörer som bedriver eller gynnas av illegal verksamhet, främst genom tillsynen. Regleringen kan även ha betydelse inom andra områden, som Polismyndighetens arbete med stöldgods och förverkandelagstiftningen, samt i insatser mot organiserad brottslighet, där ädelmetaller, särskilt guld, i ökande grad används vid penningtvätt.

Den svenska regleringen av handeln med ädelmetallarbeten är dock delvis ålderstigen, och flera centrala bestämmelser har länge varit oförändrade. De utformades för en marknad och handel som i dag ser annorlunda ut, vilket skapar utmaningar både vad gäller regelverkets materiella innehåll och de organisatoriska och praktiska förutsättningarna för aktörer som ansvarar för tillsyn och kontroll. Lagstiftningen behöver därför moderniseras för att bättre kunna tillämpas, samtidigt som den bör anpassas till de regelverk som gäller i de länder som Sverige bedriver handel med.

Svensk reglering

Läs hela sammanfattningen

I lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten och förordningen (1999:780) om handel med ädelmetallarbeten fastställs de finhalter som krävs för att produkter ska få kallas ädelmetallarbeten och hur dessa ska stämplas för att få säljas. Ett ädelmetallarbete av guld eller platina kan vara ansvarsstämplat, där tillverkaren eller importören själv garanterar arbetets finhalt genom att stämpla med finhaltsstämpel och namnstämpel. Arbetet kan även vara kontrollstämplat, vilket innebär att finhalten har kontrollerats av ett ackrediterat kontrollorgan, varefter arbetet märks med finhaltsstämpel och kontrollstämpel. Sveriges nationella kontrollstämpel, i dagligt tal kallad ”kattfoten”, är landets äldsta konsumentmärke och har använts sedan 1754. Kontrollstämpeln utgörs av det lilla riksvapnet med tre kronor i en trepassformad sköld.

Finhalten, och hur den kan kontrolleras och dokumenteras är alltså den helt centrala frågan för regleringen. I denna avgörande fråga avviker dock det svenska regelverket från internationell praxis. Enligt svensk lagstiftning tillåts en negativ avvikelse i finhalten för arbeten av guld, platina och silver. Detta innebär att ädelmetallarbeten som finhaltsstämplas i Sverige tillåts innehålla en faktisk, lägre halt ädelmetall än vad stämpeln anger, vilket skiljer sig från reglering och praxis

i andra EES-länder samt från bestämmelserna i ädelmetallkonventionen. Motivet för att tillåta negativ avvikelse var att detta skulle underlätta för företagen, men möjligheten används inte och efterfrågas inte av branschen. Avvikelsen i finhalt kan däremot påverka svenska företags export och andra staters erkännande av svensk ansvars- och kontrollstämpling.

Det finns även områden där lagstiftningen inte hållit samma takt som den praktiska tillämpningen och tekniska utvecklingen, vilket har lett till skillnader mellan reglering och faktisk praxis. Enligt lagen får kontrollstämpling av ädelmetallarbeten endast utföras av kontrollorganet. I praktiken är det dock kunder hos kontrollorganet Research Institutes of Sweden AB, RISE, som själva utför stämpling med kattfoten, efter att RISE kontrollerat och verifierat finhalten. Om finhalten är korrekt får tillverkaren själv kontrollstämpla ädelmetallarbetena. Detta förfarande har en grund i tidigare, numera upphävda, föreskrifter från Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, men är i dag etablerat som en väl fungerande branschpraxis, även om det saknar uttryckligt lagstöd.

Även tillvägagångssättet för hur kontrollorganet kontrollerar och verifierar finhalten inför kontrollstämpling skiljer sig från den ordning som lagstiftningen föreskriver. Enligt gällande lag ska finhalten kontrolleras i ädelmetallarbeten som redan är finhaltsstämplade. Metodiken för kontroll av finhalt har emellertid utvecklats och i praktiken baseras kontrollen på analyser av prover från smältor hos kunden, kompletterat med stickprov och andra kontroller vid behov. Om finhalten är korrekt kan ädelmetallarbeten som framställts av den kontrollerade legeringen kontrollstämplas. Kontroller kan även göras på färdiga ädelmetallarbeten, både med och utan finhaltsstämpel. Det finns därför ett behov av att uppdatera och modernisera regleringen, så att den i större utsträckning motsvarar den utveckling som skett, utan att kompromissa med rättssäkerheten och tillförlitligheten i stämpling och kontroller.

Vidare är regleringens konsumentskydd inte helt konsekvent eftersom arbeten av palladium inte omfattas av lagstiftningen. Palladium är en värdefull metall med ett pris jämförbart med platina, men till skillnad från arbeten av guld och platina finns det inte obligatoriska krav på märkning eller finhalt för palladiumarbeten, stämpling är frivillig. Köpare av palladiumarbeten saknar därför samma trygghet när det gäller finhaltsstämpling och spårbarhet som gäller för köpare av guld- eller platinaprodukter. Att palladiumarbeten är undantagna från krav på finhalt och stämpling bedöms även kunna begränsa möjligheterna för svensk export av palladiumarbeten.

Utredningens förslag

Den tillåtna negativa avvikelsen av finhalt tas bort, och finhaltsstämpel ska visa finhalt i tusendelar

Utredningen föreslår att den i dag tillåtna negativa avvikelsen från finhaltskraven för ädelmetallarbeten av guld, platina och silver tas bort.

För att lagändringen ska få praktisk verkan och säkerställa att finhaltsstämplingen korrekt återspeglar metallhalten är det nödvändigt att kunna avgöra om ett ädelmetallarbete har finhaltsstämplats före eller efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Utredningen föreslår därför att det samtidigt med ändringen av tillåten finhalt införs krav om att finhalten ska anges i tusendelar. En sådan ändring av finhaltsstämplingen skulle skapa spårbarhet och möjliggöra bedömning av när guldarbeten har tillverkats eller importerats. Guldarbeten utgör cirka 95 procent av de ädelmetallarbeten som tillverkas och importeras, vilket innebär att åtgärden skulle få genomslag för den absoluta merparten av dessa.

Att ange finhalten i tusendelar innebär också att finhaltsstämplingen blir i linje med praxis och regler i de flesta andra EES-länder samt med bestämmelserna i ädelmetallkonventionen.

Tillverkare eller importör föreslås kunna kontrollstämpla under vissa villkor och fler metoder bör införas för kontroll av finhalt

Utredningen föreslår att lagkravet om att det endast är kontrollorganet som får stämpla med kontrollstämpeln kattfoten tas bort, och att det under vissa villkor ska vara möjligt att tillverkare eller importörer tillåts utföra själva stämplingsmomentet.

Detta förutsätter att tillverkaren eller importören är kund hos RISE och sluter avtal om kontrollstämpling. RISE kan därefter, om alla villkor är uppfyllda, medge att kunden själv utför stämplingen med kontrollstämpeln. Detta innebär inte att tillverkaren eller importören får någon självständig rätt att kontrollstämpla arbeten, RISE behåller det fulla ansvaret för kontrollstämplingen. När kontrollstämpling utförs av tillverkare eller importörer sker detta uteslutande på uppdrag av kontrollorganet och inom ramen för ett civilrättsligt reglerat samarbete. Syftet är att skapa ett mer effektivt, förenklat och kostnadseffektivt system, samtidigt som ansvarsfördelningen förblir oförändrad.

En sådan förändring bedöms även kunna få en positiv effekt på kontrollstämplingen med kattfoten. Under senare år har användningen av stämpeln minskat. Det finns dock ett intresse bland företag som i dag inte använder kontrollstämpling, förutsatt att processen är enkel och att de i första hand kan genomföra stämplingen själva. Utredningen bedömer därför att en regeländring som under vissa villkor möjliggör detta kan leda till att fler företag blir avtalskunder hos kontrollorganet, och därigenom öka användningen av kontrollstämpling med kattfoten, både vid export och på den svenska marknaden.

Fler metoder för kontroll av finhalt inför kontrollstämpling

Utredningen föreslår att lagen ändras så att kontroll av finhalten inför kontrollstämpling kan utföras både på ädelmetallarbeten utan finhaltsstämpel och på prover av en ädelmetallegering.

Palladiumarbeten föreslås omfattas av lagstiftningen

Utredningen föreslår att ädelmetallarbeten av palladium med en finhalt om minst 500 tusendelar ska omfattas av lagen om handel med ädelmetallarbeten. Detta innebär att palladiumarbeten, på samma sätt som arbeten av guld och platina, ska vara ansvars- eller kontrollstämplade för att få säljas i Sverige.

Ädelmetallkonventionen

En annan viktig fråga för utredningen är Sveriges medlemskap i Konventionen om kontroll och märkning av ädelmetall, den så kallade ädelmetallkonventionen. Sverige har varit medlem sedan starten 1972. Konventionen etablerar ett system för märkning av ädelmetallarbeten med en gemensam kontrollstämpel, Common Control Mark (CCM). Ädelmetallarbeten med CCM-stämpeln kan säljas i andra konventionsstater utan krav på ny kontroll i importlandet. Det åligger varje medlemsland att utse minst en så kallad kontrollbyrå som ansvarar för kontroll och märkning med CCM-stämpeln. Negativ avvikelse i finhalt är inte tillåten enligt konventionens bestämmelser.

I Sverige har efterfrågan på kontrollstämpling med CCM-stämpeln minskat över tid. Även om CCM-stämpling kan underlätta export till andra konventionsländer är användningen i dag relativt låg och efterfrågan begränsad. Utredningen bedömer därför att behovet av CCM-stämpling inte ensamt motiverar att Sverige kvarstår som medlem i konventionen, även om fortsatt tillgång till CCM-stämpling är viktig för de företag som använder den.

Det finns dock ytterligare flera starka skäl för att Sverige bör kvarstå som medlem, framför allt det väl utvecklade samarbetet mellan medlemsstater och kontrollbyråer inom konventionen. Medlemskapet ger möjlighet att delta i arbetet med harmonisering av regelverk och tekniska standarder, samtidigt som erfarenhetsutbytet med andra medlemsstater bidrar med värdefull kunskap. Sverige deltar även i tekniska samarbeten och jämförelsemätningar, vilket säkerställer att svenska analysmetoder förblir uppdaterade och konkurrenskraftiga. Utanför ädelmetallkonventionen finns inget motsvarande forum för sådant samarbete, eftersom regleringen av handel med ädelmetallarbeten inte är harmoniserad inom EES, finns inte heller någon etablerad EES-samverkan kring frågorna. Utredningen noterar att även näringslivet och branschorganisationerna värderar medlemskapet i ädelmetallkonventionen högt, även bland aktörer som inte använder CCM-stämpeln. Medlemskapet uppfattas som en förstärkning av Sveriges internationella status, och det finns en oro för att ett eventuellt utträde ur konventionen skulle kunna påverka både export och import negativt.

Utredningens förslag

Sverige föreslås fortsatt vara medlem i ädelmetallkonventionen

Utredningen föreslår att Sverige ska kvarstå som medlem i ädelmetallkonventionen.

Kontrollorgan och kontrollbyrå

Inom handeln med ädelmetallarbeten, både inom EU:s inre marknad och ädelmetallkonventionen, finns behov av en opartisk kompetent aktör som kan utföra provning, intyga finhalt samt genomföra kontrollstämpling. Kontrollstämpling med den nationella kontrollstämpeln och konventionens CCM-stämpel är frivillig och de företag som vill kontrollstämpla ädelmetallarbeten sluter avtal med RISE om ädelmetallanalyser och stämpling.

För svensk export inom EES är det avgörande att kontroller och stämplar från exportlandet uppfyller importlandets krav, och i många länder är kontrollstämpling fortfarande obligatorisk. Tillgång till kontrollstämpling är därmed viktig för att svenska exportföretag fritt ska kunna verka på internationella marknader, och de företag som använder kontrollstämpling betraktar den som nödvändig.

Det svenska systemet för kontrollstämpling är därmed beroende av att det åtminstone finns ett kontrollorgan tillika kontrollbyrå som kan utföra stämpling med både kattfoten och CCM-stämpeln.

Sedan Sveriges inträde i EES tillämpas ett konkurrensbaserat system, där aktörer kan ansöka om ackreditering för att verka som kontrollorgan eller kontrollbyrå. Ackrediteringen ställer dock mycket höga krav på kompetens, laboratoriekapacitet och oberoende, och intresset för att ackrediteras som kontrollorgan har hittills varit ytterst begränsat. Ett kontrollorgan kan dessutom när som helst avsluta sitt uppdrag, vilket gör systemet sårbart.

I dagsläget finns endast ett ackrediterat kontrollorgan och kontrollbyrå i Sverige, Research Institutes of Sweden AB (RISE), som ansvarar för kontrollstämpling av ädelmetallarbeten och även utför de metallanalyser som ingår i Swedacs marknadskontroll och tillsyn. RISE analyskapacitet skulle även kunna vara av betydelse för andra myndigheter där tillgång till kvalificerade metallanalyser från en ackrediterad aktör kan vara viktig, för att säkerställa hög tillförlitlighet och noggrannhet i verksamheter som rör såväl konsumentskydd som rättsliga utredningar av oegentligheter och bedrägerier.

Under de senaste årtiondena har efterfrågan på kontrollstämpling med kattfoten och CCM-stämpeln minskat. Den minskande efterfrågan på kontrollstämpling, i kombination med behovet av investeringar i ny teknik, kompetensutveckling och en grundbemanning för service och underhåll av den tekniska utrustningen, medför sammantaget betydande svårigheter att uppnå ekonomisk bärkraft för verksamheten.

Enligt utredningens bedömning är statlig finansiering nödvändig för att upprätthålla ett långsiktigt, robust och rättssäkert system för kontrollstämpling samt för att RISE ska kunna behålla den specialiserade kompetens och laboratoriekapacitet som krävs för metallanalyser.

Utredningens förslag

RISE föreslås få uppdrag att verka som kontrollorgan och kontrollbyrå, med statlig finansiering för uppdraget

Utredningen föreslår att RISE, genom ägaranvisning, ska ha uppdraget att verka som kontrollorgan och kontrollbyrå med ansvar för att utföra analyser och kontroller av ädelmetall samt kontrollstämpling av ädelmetallarbeten. RISE ska också upprätthålla den kompetens och kapacitet som krävs för att, som ackrediterat laboratorium, kunna genomföra metallanalyser även i andra relevanta sammanhang. RISE föreslås tillföras medel om högst 1 100 000 kronor årligen för uppdraget att verka som kontrollorgan och kontrollbyrå, samt att en översyn genomförs efter fem år i syfte att bedöma behovet av fortsatt finansiering och dess omfattning inom ramen för uppdraget som kontrollorgan och kontrollbyrå. Utredningen föreslår att stödet ges i form av SGEI-de minimis enligt Kommissionens förordning (EU) 2023/2832.

Enligt utredningens bedömning bör uppdraget som kontrollorgan och kontrollbyrå tryggas, samtidigt som ett fortsatt öppet ansökningsförfarande bör finnas för aktörer som vill utföra dessa uppdrag. Utredningen konstaterar dock att detta hittills inte har fungerat tillfredsställande och bedömer att marknaden sannolikt inte kan tillhandahålla tjänsterna. Därför behöver en tydligt utsedd aktör ha det övergripande ansvaret för kontrollverksamheten, och statlig finansiering bedöms nödvändig för att säkerställa ett långsiktigt, robust och rättssäkert system.

Tillsyn

Swedac ansvarar för tillsynen av handeln med ädelmetallarbeten, namnstämpelregistret samt upprätthållandet av behovsanpassade föreskrifter.

I dag bedrivs tillsynen i begränsad omfattning och bedöms endast i liten utsträckning uppfylla kraven för att ge en tillförlitlig bild av marknaden och identifiera de största riskerna. Den information som genereras är därför otillräcklig för att dra säkra slutsatser om regelefterlevnaden. Tillsynen av e-handeln är särskilt otillräcklig, vilket innebär att en betydande del av marknaden i praktiken saknar aktiv tillsyn. Samtidigt finns indikationer på att brister förekommer i större omfattning än vad den nuvarande tillsynen förmår upptäcka. Tillsynen behöver därför förstärkas avsevärt för att säkerställa regelefterlevnad och skapa nödvändig marknadskännedom. E-handeln medför dessutom särskilda tillsynsutmaningar eftersom det är svårt att genomföra kontrollköp utan att tillsynsmyndighetens identitet röjs.

För att tillsynen ska vara effektiv krävs att tillsynsmyndigheten har tillräckliga resurser. Den nuvarande finansieringsmodellen, där tillsynen endast får finansieras genom namnstämpelavgifter, leder till en underdimensionerad tillsynsverksamhet. Modellen medför även en orättvis kostnadsfördelning där innehavare av namnstämplar även bekostar tillsyn av aktörer utan namnstämpel.

Det finns även utmaningar när det gäller de verktyg som Swedac har till sitt förfogande. Förelägganden och förbud med vite är i första hand framåtsyftande och avsedda att påverka framtida beteenden.

Swedac saknar däremot befogenhet att ingripa mot redan inträffade överträdelser. Det saknas därmed ett effektivt verktyg för att hantera situationer där en aktör redan har brutit mot regelverket. I praktiken kan detta innebära att överträdelser inte får några ekonomiska konsekvenser, även när aktören har uppnått ekonomiska fördelar av sitt handlande. Bristen är särskilt tydlig vid återkommande eller systematiska överträdelser.

Även ansvaret för namnstämpelregistret ställer särskilda krav på hantering och kontroll. Vid ansvarsstämpling finns ingen oberoende part som kontrollerar eller verifierar finhalten, ansvaret ligger i stället hos innehavaren av namnstämpeln, som genom stämplingen garanterar finhalten. Systemet bygger därför på förtroende och spårbarhet, genom registreringen av namnstämpeln går det att spåra vilken tillverkare eller importör som ansvarar för ett ädelmetallarbete och dess finhalt. Registret är även viktigt för utländska aktörer, som använder det för att spåra ansvarig tillverkare vid import av svensktillverkade ädelmetallarbeten. För att säkerställa systemets funktion och ett effektivt konsumentskydd är det avgörande att registrerade namnstämpelinnehavare uppfyller gällande krav och att registret hålls uppdaterat. Swedac saknar dock möjlighet att avregistrera en namnstämpel utan innehavarens samtycke, detta gäller även när innehavaren begår överträdelser, underlåter att betala föreskriven avgift eller när verksamheten i praktiken har upphört.

Sammantaget bedömer utredningen att tillsynsmyndigheten har ett betydande behov av förstärkning för att kunna bedriva en effektiv tillsyn. Behovet omfattar både ökad finansiering och tillgång till ändamålsenliga och proportionerliga befogenheter.

Utredningens förslag

Tillsynen föreslås förstärkas och finansieras via anslag

Swedac föreslås tillföras medel om högst 2 500 000 kronor årligen för att utöva tillsyn över handeln med ädelmetallarbeten.

Tillsynen föreslås finansieras via förvaltningsanslaget, medan

namnstämpelregistret fortsatt föreslås finansieras via avgifter, genom specialdestination. Utredningen bedömer att en övergång till anslagsfinansiering skulle skapa en mer ändamålsenlig och effektiv tillsyn, med större förutsägbarhet, mer långsiktig planering och tydligare prioriteringar. Regeringen kan då också göra en samlad bedömning av tillsynens omfattning, vilket stärker legitimiteten.

Tillsynsmyndigheten föreslås kunna avregistrera en namnstämpel.

Utredningen föreslår att Swedac ska ges rätt att utan innehavarens samtycke avregistrera en namnstämpel när innehavaren har avlidit eller, om innehavaren är en juridisk person, har upphört, eller avgift för registreringen inte har betalats inom föreskriven tid, eller om namnstämpeln har använts i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Åtgärden är ingripande eftersom företaget, utan sitt samtycke eller begäran, förlorar rätten att använda namnstämpeln. Avregistrering av namnstämpeln innebär dock inte att aktören utestängs från marknaden. Företag vars namnstämpel avregistrerats kan i stället låta ett kontrollorgan eller en kontrollbyrå utföra kontrollstämpling av sina ädelmetallarbeten. En namnstämpel ska endast kunna avregistreras för överträdelser som skett efter lagändringens ikraftträdande.

Tillsynsmyndighetens föreslås få rätt att göra så kallade dolda testköp

Swedac föreslås kunna göra dolda testköp inom ramen för myndighetens marknadskontroll och tillsyn. En central del av marknadskontrollen är inköp av ädelmetallarbeten i butiker och via e-handel. Vid e-handel kan myndigheten dock lätt identifieras, vilket kan leda till att särskilt anpassade produkter (golden samples) levereras vilket försvårar upptäckten av överträdelser.

Genom att agera anonymt vid köpet och informera näringsidkaren i efterhand kan överträdelser som annars riskerar att förbli oupptäckta identifieras.

Tillsynsmyndigheten föreslås kunna ta ut administrativa sanktionsavgifter

Utredningen föreslår att Swedac ska få rätt att ta ut sanktionsavgifter vid vissa överträdelser.

Avgifter ska kunna tas ut i de fall ädelmetallarbeten saknar föreskrivna stämplar eller om finhaltsstämpeln är felaktig. Avgifter ska även kunna tas ut om en namnstämpel eller kontrollstämpel använts i strid med lagstiftningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Sanktionsavgiften föreslås fastställas inom intervallet 5 000– 500 000 kronor. Det breda spannet motiveras av att tillsynen omfattar företag med stor variation i storlek och ekonomisk omsättning, och den höga övre gränsen förväntas ge en tillräckligt avhållande effekt även för större aktörer.

Vid mindre allvarliga eller ursäktliga överträdelser kan sanktionsavgiften reduceras eller helt undanröjas om den skulle anses oskälig med hänsyn till omständigheterna. Förslaget innehåller också tydliga begränsningar för när sanktionsavgifter kan åläggas, för att undvika att samma gärning leder till både straffrättsliga och administrativa påföljder. Avgifter ska inte tas ut för överträdelser som inträffat före lagens ikraftträdande, och beslut om avgift måste fattas inom tre år från det att överträdelsen upphört.

Sanktionsavgifter, i kombination med vitesinstrumentet, förväntas skapa ett effektivt tillsynssystem som både främjar rättelse framåt och säkerställer ekonomisk påföljd för redan inträffade överträdelser.

Ytterligare förslag

Utredningen har även lämnat ytterligare ett förslag i betänkandet. Förslaget rör en frågeställning som uppkommit i utredningen.

För användning av kontrollstämpeln med lilla riksvapnet föreslås krav på ackreditering av svenskt ackrediteringsorgan

Kontrollorgan

Den nationella kontrollstämpeln utgörs av det lilla riksvapnet med tre kronor i en trepassformad sköld. Det svenska riksvapnet är en statlig symbol med starkt rättsligt skydd. Användningen av lilla riksvapnet signalerar statens inblandning, och får som huvudregel inte användas i näringsverksamhet utan särskilt tillstånd. Inom kontrollsystemet för ädelmetallarbeten är användningen dock särskilt reglerad och tillåten vid kontrollstämpling av ädelmetallarbeten.

Enligt svensk rätt får kontrollstämpling med den svenska kontrollstämpeln endast utföras av kontrollorgan som ackrediterats av det svenska ackrediteringsorganet Swedac. Rätten att använda kattfoten kan alltså inte erhållas genom ackreditering från ett utländskt ackrediteringsorgan.

Bestämmelsen om svensk ackreditering utgör dock inget generellt hinder för kontrollorgan som är ackrediterade enligt andra nationella system, dessa organs kontrollstämpling godkänns i Sverige. Utländska kontrollorgan utesluts inte heller från möjligheten att använda den svenska kontrollstämpeln, utan kan ansöka om ackreditering hos Swedac, Det har förekommit att ett utländskt organ har varit ackrediterat enligt den svenska ordningen. Begränsningen blir att rätten att använda den svenska kontrollstämpeln, det lilla riksvapnet, inte kan uppnås genom ackreditering från ett utländskt ackrediteringsorgan.

Detta kan eventuellt väcka frågor om den fria rörligheten för tjänster enligt tjänstedirektivet, men frågan bedöms i huvudsak som teoretisk och principiell, och någon sådan situation har inte uppkommit i praktiken.

Utredningen anser att det fortsatt är viktigt med en reglering som, genom ackreditering av Swedac, säkerställer statens kontroll över hur det lilla riksvapnet får användas. Syftet är att styra förfogandet över denna statliga symbol och samtidigt upprätthålla förtroendet för den statliga medverkan som riksvapnet representerar. Utredningen bedömer att kravet är proportionerligt och förenligt med tjänstedirektivet.

Mot bakgrund av detta föreslås att den nuvarande ordningen behålls. Ackreditering av Swedac ska fortsatt vara en förutsättning för att stämpla med den svenska kontrollstämpeln, och den aktuella bestämmelsen föreslås kvarstå oförändrad.

Kontrollbyrå

Krav på ackreditering av ett svenskt ackrediteringsorgan gäller även för svenska kontrollbyråer. Eftersom Sverige som medlem i ädelmetallkonventionen måste utse dessa byråer, finns en tydlig koppling till den svenska ackrediteringsordningen. Utredningen bedömer därför att kravet bör kvarstå även för kontrollbyråer.

Övrigt

Slutligen har utredningen identifierat två frågor där det finns behov av åtgärder, vilka dock inte förväntas medföra några praktiska eller ekonomiska konsekvenser.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter för kontrollstämpling föreslås ta bort

Swedac har ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter för kontrollstämpling . Bemyndigandet har aldrig utnyttjats och det utredningen kan inte se vilka kostnader en sådan avgift skulle täcka. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att bemyndigandet upphävs .

Kontrollbyrås identitetsstämpel föreslås ha en trepassformad sköld

Nuvarande reglering föreskriver att en kontrollbyrås identitetsstämpel ska utgöras av tre kronor i en rektangulär sköld , åtföljd av kontrollbyråns identitetsnummer. Utredningen har emellertid konstaterat att den stämpel som i praktiken används i stället är utformad som en trepassformad sköld . Mot denna bakgrund föreslår utredningen att regleringen ändras så att identitetsstämpeln ska vara trepassformad i linje med rådande tillämpning och praxis.

Innehåll — 14 kapitel, 225 sidor
  1. Sammanfattnings. 9
  2. 1 Författningsförslags. 23
  3. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbetens. 23
  4. 1.2 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:780) om handel med ädelmetallarbetens. 31
  5. 1.3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:49) om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av guld, silver eller platinas. 34
  6. 1.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2021:1252) med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontrolls. 35
  7. 2 Utredningens uppdrag och arbetes. 37
  8. 2.1 Uppdragets. 37
  9. 2.2 Utredningsarbetets. 38
  10. 2.3 Betänkandets dispositions. 39
  11. 3 Svensk reglerings. 41
  12. 3.1 Inlednings. 41
  13. 3.2 Specialregleringen bör kvarstås. 42
  14. 3.3 Finhaltsstämplings. 53
  15. 3.4 Kontrollstämplings. 58
  16. 4 Ädelmetallkonventionens. 79
  17. 4.1 Inlednings. 79
  18. 4.2 Viktigt samarbete inom ädelmetallkonventionens. 87
  19. 5 Kontrollorgan och kontrollbyrås. 93
  20. 5.1 Inlednings. 93
  21. 5.2 RISE lämpligaste aktör som kontrollbyrå och kontrollorgans. 101
  22. 6 Tillsyns. 117
  23. 6.1 Inlednings. 117
  24. 6.2 Tillsynsverksamheten bör finansieras via anslag och namnstämpelregistret via avgifters. 124
  25. 6.3 Ytterligare befogenheter för en effektiv tillsyns. 135
  26. 6.4 Övrigts. 164
  27. 7 Kartläggning av andra länders. 167
  28. 7.1 Kartläggnings. 168
  29. 8 Konsekvensutrednings. 177
  30. 8.1 Syftet med utredningens. 177
  31. 8.2 De aktuella problemen och den eftersträvade förändringens. 178
  32. 8.3 Specialregleringen avseende handel med ädelmetallarbeten ska kvarstås. 179
  33. 8.4 Konsekvenser om ingen åtgärd vidtass. 179
  34. 8.5 Konsekvenser av de förslag som lämnass. 182
  35. 9 Ikraftträdande och övergångsreglers. 195
  36. 9.1 Ikraftträdandes. 195
  37. 9.2 Övergångsbestämmelsers. 196
  38. 10 Författningskommentars. 199
  39. 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbetens. 199
  40. 10.2 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1999:780) om handel med ädelmetallarbetens. 209
  41. 10.3 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1975:49) om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av guld, silver eller platinas. 212
  42. 10.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2021:1252) med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontrolls. 213
  43. Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:61s. 215
  44. Bilaga 2 Kommittédirektiv 2025:63s. 223
  45. Bilaga 3 Kommittédirektiv 2025:81s. 225
Remissen av SOU 2026:14 ?Regeringen skickar betänkandet till myndigheter, kommuner och organisationer för synpunkter innan den bestämmer sig.regeringen.se
Dokument och källor
  1. 20 juni 2024Kommittédirektiv Dir. 2024:61 En moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten
  2. 12 juni 2025Tilläggsdirektiv Dir. 2025:63 Tilläggsdirektiv till utredningen En moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten (KN 2024:06)
  3. 28 aug 2025Tilläggsdirektiv Dir. 2025:81 Tilläggsdirektiv till Utredningen om en moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten (KN 2024:06)
  4. 5 mars 2026Betänkande SOU 2026:14 Ädelmetallutredningen
  5. 9 april 2026Remiss av SOU 2026:14 18 svar

Texterna på sidan är ordagranna utdrag ur direktiven och betänkandena hos riksdagen och ur regeringen.se. Riksflödet skriver inte om dem.

Diskussion på Riksflödet
Det här är inte remissvar. Kommentarerna skrivs av Riksflödets användare och skickas inte till regeringen.
0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.