Nya regler om arv och testamente – bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor

• föreslå hur ett testamentsregister i offentlig regi kan inrättas,

• bedöma om ett testamente bör kunna upprättas digitalt,

• ta ställning till om det ska införas skärpta krav på uppgifter i testamentet om testamentsvittnen,

• ta ställning till hur reglerna för nödtestamenten kan moderniseras, och

• lämna nödvändiga författningsförslag.

En arvsrätt för kusiner

Fram till år 1928 hade kusiner och mer avlägsna släktingar en arvsrätt. Samtidigt som den avskaffades bildades Allmänna arvsfonden, i syfte att ta emot arv när arvingar eller testamentstagare saknades. Fonden ger ekonomiskt stöd till projekt hos ideella organisationer som driver verksamhet för barn, ungdomar, äldre och personer med funktionsnedsättning. Bland annat i samband med kritik mot Allmänna arvsfonden 1 har frågan väckts om den legala arvsrätten bör utvidgas till att omfatta kusiner och mer avlägsna släktingar.

Utredningen bedömer att den legala arvsrätten inte bör utvidgas. Det underlag som utredningen har hämtat in ger inte stöd för att det typiskt sett är arvlåtarens vilja att kusiner och mer avlägsna släktingar ska ärva, framför att arvet går till allmänna ändamål. Vidare bedömer utredningen att en sådan arvsrätt skulle försvåra det praktiska arbetet med boutredningen samt leda till tidsutdräkt och ökade kostnader för enskilda och det allmänna.

En sådan arvsrätt kan dessutom väntas medföra negativa konsekvenser för det civila samhällets organisationer.

De invändningar som finns mot det sätt på vilket Allmänna arvsfonden bedriver sin verksamhet, bör hanteras på annat sätt än genom att återinföra kusinarvsrätt.

Om den legala arvsrätten ska utvidgas till att omfatta fler släktingar, anser utredningen att utvidgningen enbart ska avse kusiner.

Stärkt skydd för efterlevande sambo

I förhållande till när ärvdabalken infördes lever många nu oftare och längre i samborelationer. En efterlevande sambo har enligt sambolagen rätt att begära och få till stånd en bodelning av samboegendomen. Sambor har däremot ingen rätt till arv efter varandra. I de fall samborna har barn är det inte möjligt för samborna att genom inbördes testamente skydda varandra fullt ut, eftersom barn har en ovillkorlig rätt att få ut sin laglott. Det finns i dag ingen möjlighet för barn att avstå sitt arv till förmån för en efterlevande sambo och i stället bli efterarvinge. En konsekvens av den nuvarande ordningen är att en efterlevande sambo kan behöva sälja den gemensamma bostaden för att lösa ut barnen. Om barnen är minderåriga, kan det vara ofördelaktigt även för dem.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att arvingar till en sambo ges möjlighet att avstå från sin omedelbara arvsrätt till förmån för den efterlevande sambon. Det föreslås också att sambor ges ökad möjlighet att förordna om sin kvarlåtenskap till förmån för den andra sambon genom testamentsförordnande. En sambo ska alltså kunna välja att antingen genom testamente själv bestämma att den efterlevande sambon ska få ärva kvarlåtenskapen framför bröstarvingarna eller överlämna åt bröstarvingarna att välja om de vill avstå från sin omedelbara arvsrätt eller inte. I båda situationerna får sambon egendomen med fri förfoganderätt och bröstarvingarna ges som huvudregel en efterarvsrätt. Särkullbarn behåller dock rätten att omedelbart få ut sin laglott, på samma sätt som gäller för särkullbarn till en gift person.

Överförmyndaren ska få lämna sitt samtycke till ett arvsavstående till förmån för efterlevande sambo.

Om den föreslagna möjligheten att avstå från omedelbart arv respektive att testamentera till förmån för en sambo ska komma till användning, har utredningen bedömt att efterarvsrätten samtidigt behöver säkerställas. För att efterarvsrätten ska kunna utövas i praktiken lämnar utredningen en rad förslag som rör bouppteckningen.

Det ska bland annat anges i bouppteckningen efter en sambo om bröstarvingar till denna är bröstarvingar även till den efterlevande sambon (dvs. gemensamma barn) eller inte. Det ska också anges om en person varit sambo med någon som tidigare avlidit och om det finns efterarvingar till den först avlidna sambon. I ett sådant fall ska bouppteckningen efter den först avlidna fogas till bouppteckningen efter den sist avlidna. Ett testamente efter den först avlidna kommer på så sätt att beaktas vid bouppteckningen efter den sist avlidna sambon.

Om den efterlevande sambon genom arvsavstående ska få tillgångar med fri förfoganderätt, eller om det genom testamente är förordnat att egendom som tillkommer den efterlevande sambon som universell testamentstagare ska tillfalla någon annan efter det att sambons rätt upphört, ska båda sambornas tillgångar och skulder var för sig antecknas och värderas i bouppteckningen. Detta ska dock inte gälla, om det på grund av förhållandena är obehövligt.

I samband med registreringen av bouppteckningen efter en avliden person vars sambo ärver kvarlåtenskap med fri förfoganderätt, ska Skatteverket göra en notering om detta.

Frågor om efterarv och talerätt

Utredningens förslag om ett stärkt skydd för en efterlevande sambo kommer att aktualisera en efterarvsrätt i fler fall än i dag, och som nämnts har utredningen bedömt att efterarvsrätten behöver stärkas. Utredningen lämnar därför även materiella förslag i några avseenden som har anknytning till efterarvet.

Den så kallade basbeloppsregeln föreslås ändras och förtydligas i två avseenden. Försäkringsbelopp och annan ersättning som tillfaller den efterlevande maken enligt förmånstagarförordnande av den avlidna ska beaktas vid bedömningen av om basbeloppsregeln är tillämplig eller inte. Det lagfästs att det som en efterlevande har fått på grund av ett testamentsförordnande också ska beaktas. En testamentstagare som får stå tillbaka på grund av att basbeloppsregeln är tillämplig ska ges en uttrycklig rätt till efterarv, om inte annat följer av testamentet.

Det föreslås också att arvingar i första och andra arvsklasserna ska ha efterarvsrätt till försäkringsersättning och individuellt pensionssparande som den efterlevande maken fått som förmånstagare efter den först avlidna, om inte särskilda omständigheter talar för annat. Efterarvets storlek avgörs bland annat av om försäkringen eller sparandet utgjort ägarens giftorättsgods eller enskilda egendom.

Vidare föreslås att den så kallade vederlagsregeln ändras i flera avseenden. Det ska inte krävas att egendomen minskat lika mycket i värde som i dag, för att vederlag ska kunna utgå. Det ska räcka att den efterlevande inte tagit skälig hänsyn till den först avlidnas arvingar. Det förtydligas också att det är egendomens värde vid den tidpunkt då gåvan lämnades som är avgörande för bedömningen. Det ska heller inte krävas ond tro hos mottagaren, för att en gåva som den efterlevande maken har gett bort (eller dess värde) ska återbäras. Dessutom ska utgångspunkten för beräknande av fristen för att väcka talan om återbäring av gåvan ändras till den tidpunkt då bouppteckningen avslutades och själva fristen till ett år. En motsvarande vederlagsregel för sambor ska införas.

Slutligen lämnar utredningen förslag till en ändrad talerättsregel för dödsbon avseende anspråk grundade på vederlagsregeln. För att en enskild dödsbodelägare ska kunna ta till vara sin rätt till efterarv, föreslås att en dödsbodelägare får möjlighet att föra talan i eget namn för dödsboets räkning, även om yrkandet inte riktas mot alla övriga dödsbodelägare (som svarande i målet) eller alla övriga inte deltar som kärande i målet. En dödsbodelägare ska alltså kunna väcka talan för boets räkning trots att andra dödsbodelägare inte vill delta i en sådan process eller förhåller sig neutrala.

En begränsning av rätten att ärva eller ta testamente i fler fall

Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon eller medverkat till ett sådant brott, förlorar i regel sin rätt att ärva eller ta testamente. Reglerna gäller dock inte när den brottsutsatta personen har överlevt. De gäller heller inte vid förberedelse eller stämpling till allvarliga brott. Om ett sådant brott har begåtts av en bröstarvinge, har han eller hon alltså alltid rätt att få ut sin laglott. Det kan ofta uppfattas som stötande.

Utredningen föreslår att rätten att ärva eller ta testamente ska kunna begränsas i fler fall än i dag.

Arvlåtaren ska ha rätt att i testamente begränsa en bröstarvinges rätt till laglott, om denna genom en dom som fått laga kraft är dömd till påföljd för ett uppsåtligt brott som inneburit en allvarlig kränkning mot arvlåtarens person och för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet vid tidpunkten för gärningen. Även brott mot närstående till arvlåtaren ska ge arvlåtaren rätt att begränsa laglotten.

Vidare ska tillämpningsområdet för förverkande av rätten att ärva eller ta testamente utvidgas. En arvinge som genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på arvlåtarens person, varigenom arvlåtaren försatts i ett sådant tillstånd att han eller hon inte har förmåga att ge uttryck för sin vilja, ska som utgångspunkt inte ha rätt att ärva denna. Detsamma ska gälla den testamentstagare som agerat på motsvarande sätt mot testator.

Utredningen föreslår motsvarande ändringar i de lagar som reglerar försäkrings- och pensionssparavtal.

Utredningen bedömer att det inte finns skäl att ändra laglotten i något annat hänseende.

Arvsavståenden regleras i lag

Utredningen har kartlagt vad som enligt praxis gäller för arvsavståenden. Till skillnad från arvsavsägelser sker arvsavståenden efter arvlåtarens död. Utredningen bedömer att det varken finns skäl att göra någon saklig ändring av gällande rätt eller att införa en förtydligande bestämmelse om hur ett arvsavstående sker.

Utredningen föreslår däremot att det ska införas en bestämmelse av närmast ordningskaraktär, om att arvsavståenden ska antecknas i bouppteckningen. Det ska anges vem eller vilka av arvingarna som gjort ett arvsavstående och till förmån för vem arvingen avstått.

Ett testamentsregister i offentlig regi

Den som vill styra över fördelningen av sin kvarlåtenskap har möjlighet att upprätta ett testamente. Det är angeläget att den avlidnas sista vilja blir känd och respekteras. Det förekommer emellertid att testamenten av olika anledningar inte kommer fram vid dödsfall. Om testamenten kan registreras i ett allmänt register, skulle det kunna minska denna risk, stärka rättssäkerheten och öka benägenheten att ta vara på den flexibilitet som ett testamente erbjuder. Den digitala omställningen i samhället ökar också förväntningarna på myndigheter att kunna tillhandahålla digitala lösningar, och det finns i dag goda möjligheter att upprätta digitala tjänster med stark säkerhet.

Mot denna bakgrund lämnar utredningen förslag om att ett testamentsregister ska inrättas, där enskilda frivilligt ska kunna registrera sina testamenten. Registret ska föras av Skatteverket. Registret ska innehålla en bestyrkt kopia av det fysiska originaltestamentet och denna ska förvaras digitalt. Det ska också vara möjligt att i samband med ansökan om registrering lämna uppgift om var testamentet i original förvaras samt vem eller vilka som efter dödsfallet ska underrättas om att testatorn har efterlämnat ett testamente.

Formkraven för testamenten, bl.a. att de ska vara skriftliga, undertecknade och bevittnade, behålls. En registrering i testamentsregistret kommer dock att erbjuda en bevissäkring.

För att syftet med registreringen ska kunna uppnås, föreslås att en kopia av den registrerade testamentshandlingen ska kunna användas för delgivning med arvingarna efter dödsfallet och bifogas bouppteckningen, oavsett om det finns något fysiskt original tillgängligt. De föreslagna ändringarna innebär att presumtionen för att ett testamente har återkallats, om det inte kan återfinnas i original efter dödsfallet, ändras när det gäller registrerade testamenten. Då presumeras i stället det registrerade testamentet ge uttryck för testators vilja.

En ansökan om registrering av ett testamente ska undertecknas av testatorn eller ett ombud. Testatorn ska identifiera sig i samband med ansökan och för ett ombud ska det finnas en skriftlig fullmakt. En ansökan om registrering ska kunna göras digitalt hos Skatteverket och skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift. Ansökan ska också kunna göras fysiskt.

Ett inbördes testamente ska kunna registreras efter ansökan av testatorerna gemensamt eller av var och en av dem individuellt. Även om ansökan görs gemensamt, ska testamentet behandlas i registret som ett individuellt testamente för var och en av testatorerna.

Innan registrering sker ska Skatteverket kontrollera att handlingen avser ett testamente och att testatorn varit behörig att upprätta ett sådant. När testamentet har registrerats, ska Skatteverket skicka en bekräftelse till testatorn med information om hur testatorn kan meddela registret en eventuell återkallelse eller ändring av testamentet. Beslut i ärenden om registrering ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Testatorn ska kunna meddela registret nya eller ändrade uppgifter avseende testamentet. Om testatorn ansöker om att registrera ett nytt testamente, ska han eller hon få tillfälle att ange om detta kompletterar eller ersätter ett testamente som tidigare har registrerats.

Om testatorn inte har meddelat att testamentet återkallats, ska Skatteverket skicka en kopia av den registrerade testamentshandlingen (och i förekommande fall en uppgift om var originalet förvaras) till den eller de personer som testatorn har uppgett. I dessa fall ska bouppteckningsverksamheten vid Skatteverket också informeras om att det finns uppgifter i testamentsregistret. Även dödsboet ska informeras om att det finns uppgifter i registret.

Enligt utredningens förslag ska absolut sekretess gälla för uppgifterna i testamentsregistret under som längst 50 år efter testatorns död. Efter dödsfallet ska endast efterlevande make, dödsbodelägare och efterarvingar enligt lag eller testamente, samt legatarie och testamentsexekutor kunna få ut en kopia av det registrerade testamentet. Detta ska dock inte gälla, om det finns en uppgift om att testamentet har återkallats. En boutredningsman ska däremot alltid ha rätt att få ut en kopia av det registrerade testamentet och övriga uppgifter i testamentsregistret. Det ska alltså gälla även om det finns en uppgift om att testamentet har återkallats eller på annat sätt ändrats.

Bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning kommer (med visst undantag) gälla för behandlingen av personuppgifter i testamentsregistret. Kopior av fysiska testamenten som registrerats och e-testamenten (se om detta nedan) ska undantas från gallring och bevaras för framtiden.

En möjlighet att upprätta e-testamenten

Sedan ärvdabalken senast sågs över har den tekniska utvecklingen i samhället varit omfattande. Det är sedan flera år tillbaka möjligt att signera handlingar med olika elektroniska underskrifter och det finns möjlighet till flerpartssignering vid samma tillfälle.

Som nämnts ovan behöver ett testamente uppfylla vissa formkrav för att vara giltigt. Förutom att det ska vara i skriftlig form och undertecknat ska det vara bevittnat av två personer som ska ha varit samtidigt närvarande och införstådda med att handlingen är ett testamente.

Utredningen har analyserat formkraven och skyddsintressena bakom dessa. Utredningen bedömer att formkraven kan upprätthållas och skyddsintressena tillgodoses även om det införs en möjlighet att upprätta testamente helt digitalt. Det behöver dock ställas särskilda krav på den tjänst där en sådan digital handling ska kunna upprättas och bevaras.

Utredningen föreslår att det införs en möjlighet att upprätta testamente digitalt i den särskilda tjänst som Skatteverket ska tillhandahålla för registrering av testamenten i testamentsregistret (ett e-testamente). På så sätt kommer det erbjudas en tillförlitlig metod för att kontrollera dokumentets äkthet och arkivbeständighet.

Ett e-testamente ska kunna undertecknas både av testatorn och av vittnena med en avancerad elektronisk underskrift. En förutsättning för att upprätta ett rättsligt giltigt e-testamente ska vara att detta registreras i testamentsregistret. Ett e-testamente som har upprättats korrekt ska i övrigt behandlas på samma sätt som andra testamenten.

Krav på uppgifter om testamentsvittnen

Det förekommer att testamenten förfalskas eller annars tillkommer på ett otillbörligt sätt. Vid misstanke om att något inte stämmer, är det testamentsvittnena som förväntas kunna bidra med information om omständigheterna kring upprättandet. Det händer dock att en bevittning av ett testamente endast består i en underskrift som är ett vanligt förekommande namn eller som rent av är oläslig. Då kan det vara svårt att komma i kontakt med vittnena för att utreda testamentets giltighet.

Utredningen föreslår att det ska förtydligas att vittnen bör skriva ett namnförtydligande samt lämna uppgifter om personnummer, yrke, och annat av betydelse för att de senare ska kunna identifieras. Vidare bör vittnena ange ort och datum då de bevittnade testamentet. Utredningen anser att testamentet inte ska bli ogiltigt enbart på grund av att det saknas vissa uppgifter om vittnena. Däremot ska den bevislättnad som gäller för testamentstagarna, när det finns ett vittnesintyg om att testamentet har upprättats enligt formkraven, förutsätta att vittnena går att identifiera.

Ökade möjligheter till nödtestamenten

Nödtestamenten fyller en viktig funktion genom att i särskilda situationer ge arvlåtaren möjlighet att ge uttryck för sin yttersta vilja med bindande verkan, trots att de formkrav som normalt gäller för ett testamente inte har uppfyllts. Ett nödtestamente kan vara antingen ett muntligt testamente inför två vittnen eller ett egenhändigt skrivet och undertecknat testamente som inte bevittnats (s.k. holografiskt testamente).

I dag kan dock många handlingar hanteras digitalt, exempelvis via en mobiltelefon, och avtal kan signeras med elektroniska underskrifter. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att nödtestamenten ska kunna upprättas på fler sätt än för närvarande.

Ett förordnande om kvarlåtenskap i nödfallssituationer ska godtas som ett testamente oavsett form, när det tydligt framgår att förordnandet ger uttryck för testatorns yttersta vilja. Det innebär att det, förutom på de sätt som för närvarande tillåts, i och för sig kommer bli möjligt att upprätta ett sådant testamente exempelvis genom e-postmeddelande, sms, och video- eller ljudupptagning.

I de fall då det råder oenighet om huruvida en handling, en upptagning eller ett annat uttryck (som inte uppfyller formkraven för muntliga respektive holografiska testamenten) överhuvudtaget utgör ett nödtestamente, ska den testamentstagare som vill åberopa uttrycket som ett testamente inom viss tid föra talan om den frågan.

Om en domstol har fastställt att uttrycket utgör ett nödtestamente, ska en arvinge fortfarande ha rätt att klandra testamentet. En sådan talan får väckas inom tre månader från den dag då domen har fått laga kraft.

Utredningen lämnar även förslag på anpassningar av reglerna om delgivning av testamente i de situationerna och vad som ska framgå av bouppteckningen efter den avlidna.

Modernisering av språket i ärvdabalken

Ärvdabalken är från år 1959 men flera av dess bestämmelser är äldre än så. Den senaste mer betydande reformen av reglerna i balken genomfördes för mer än 30 år sedan. Det innebär att språket i delar är föråldrat. Utredningen föreslår därför språkliga moderniseringar. Utredningen har samtidigt beaktat att många begrepp och uttryck under åren har utmejslats i praxis och kommit att få en särskild innebörd. Moderniseringen av språket har därmed behövt ske med försiktighet; önskemålet om ett modernt och ledigt språk har fått vägas mot den förutsebarhet som det innebär att behålla terminologin.

I vissa fall har utredningen bedömt att fördelarna med att behålla ett begrepp, trots att det är ålderdomligt, överväger nackdelarna.