Effektivare gränsöverskridande inhämtning av elektroniska bevis

Syftet med uppdraget är att säkerställa att svenska brottsbekämpande myndigheter på ett effektivt och rättssäkert sätt kan använda de gränsöverskridande verktyg som ovan nämnda instrument erbjuder. Därutöver innebär uppdraget att även brottsbekämpande myndigheter inom EU på ett effektivt och rättssäkert sätt kan få tillgång till elektroniska bevis som kan finnas tillgängliga hos svenska aktörer.

EU-förordningen och EU-direktivet

EU-förordningen syftar till att effektivisera gränsöverskridande inhämtning av elektronisk bevisning. EU-förordningen innebär att en behörig myndighet i en medlemsstat kan vända sig till en tjänsteleverantör som är etablerad eller representerad i en annan medlemsstat, med ett beslut om att elektroniska bevis ska bevaras (bevarandeorder) eller lämnas ut (utlämnandeorder). Det spelar ingen roll i vilket land de elektroniska uppgifterna finns lagrade. Med elektroniska bevis avses abonnentuppgifter, trafikuppgifter och innehållsdata. EU-förordningen omfattar enbart lagrade uppgifter och innebär ingen skyldighet att lagra uppgifter.

Om en order inte följs, kan den utfärdande myndigheten begära verkställighet av ordern av behörig verkställande myndighet i den stat i vilken tjänsteleverantören finns representerad. Efterlevs inte ordern trots detta kan det bli aktuellt att besluta om sanktionsavgifter.

EU-direktivet innehåller bestämmelser om att vissa tjänsteleverantörer är skyldiga att utse utsedda verksamhetsställen eller rättsliga ombud inom unionen. Det är de utsedda verksamhetsställena eller de rättsliga ombuden som ska ta emot europeiska bevarande- och utlämnandeorder för tjänsteleverantörernas räkning samt ansvara för att de fullföljs.

Förordningen överlämnar vissa frågor till medlemsstaterna att reglera i nationell rätt. Enligt EU-förordningen är medlemsstaterna också skyldiga att utse en eller flera behöriga myndigheter som bland annat ska ha befogenhet att utfärda, sända och verkställa europeiska bevarande- och utlämnandeorder. Vi föreslår att sådana bestämmelser samlas i en kompletterande lag; lagen om inhämtande av elektronisk bevisning inom Europeiska unionen. I samma lag ska de bestämmelser som genomför EU-direktivet införas.

Behovet av kompletteringar av nationella bestämmelser om bevisinhämtning

Vi gör bedömningen att det inte behövs några kompletterande bestämmelser i svensk lag angående EU-förordningens bestämmelser om vilka tjänsteleverantörer som omfattas av förordningen. Något behov finns inte heller att ändra i bestämmelserna om lagrings- och anpassningsskyldigheten i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.

Den rättsliga grunden för utlämnande eller bevarande av elektronisk bevisning följer direkt av EU-förordningen. Tjänsteleverantörer samt utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud ska vidare följa de skyldigheter som åvilar dem enligt de bestämmelser som följer direkt av EU-förordningen, utan att det behövs några kompletterande bestämmelser i svensk lag.

Det behövs vidare inte några kompletterande nationella bestämmelser för att det ska vara möjligt för svensk behörig myndighet att utfärda en europeisk utlämnandeorder i syfte att inhämta abonnentuppgifter eller andra användaruppgifter i fråga om de tjänsteleverantörer som omfattas av EU-förordningen. Detsamma gäller inhämtande av trafikuppgifter och innehållsdata enligt EU-förordningen.

De svenska bestämmelserna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation kommer i allt väsentligt kunna tillämpas i samband med utfärdande av en europeisk utlämnandeorder avseende trafikuppgifter och innehållsdata. En viss diskrepans med brottskatalogerna i 27 kap. 18 a, 18 b, 19 a och 19 b §§ rättegångsbalken finns dock, men vi anser inte att katalogerna bör utvidgas till att omfatta ytterligare brott som har ett maximistraff om fängelse i minst tre år, men som inte har ett minimistraff som anges i nämnda bestämmelser. En höjning av maximistraffen bör inte heller ske för de brott för vilka hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation kan användas, men som inte har ett maximistraff om fängelse i minst tre år.

Några ändringar behövs inte i lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder för att det ska vara möjligt att utfärda en europeisk utlämnandeorder beträffande trafikuppgifter för att lokalisera en person som är dömd till fängelse, sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Nämnda lag bör inte heller utvidgas till att även avse hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation för att möjliggöra en europeisk utlämnandeorder avseende innehållsdata. Det krävs inte några ändringar eller kompletteringar av svensk rätt för att en europeisk bevarandeorder ska kunna utfärdas vid misstanke om brott. Däremot föreslår vi att det med stöd av lagen ska kunna beslutas om ett föreläggande om att bevara lagrade uppgifter för att lokalisera en person som är dömd till fängelse, sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket får till följd att det även kommer att vara möjligt att utfärda en europeisk bevarandeorder för detta syfte.

Utfärdande och verkställande myndigheter och dess uppgifter

Vi föreslår att åklagare ska vara behöriga att utfärda en europeisk utlämnandeorder respektive europeisk bevarandeorder i Sverige.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brott eller brottslig verksamhet ska enligt vårt förslag också vara behöriga att besluta om utfärdande av en europeisk utlämnandeorder avseende inhämtning av abonnentuppgifter och andra användaruppgifter samt om en europeisk bevarandeorder. En sådan order ska dock godkännas av åklagare.

Det krävs enligt artikel 4.2 b i EU-förordningen att domstol godkänner en europeisk utlämnandeorder för inhämtning av trafikuppgifter respektive innehållsdata innan den sänds över till mottagaren. Vi föreslår att vid ett sådant godkännande ska i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet i rättegångsbalken. Vidare föreslår

vi att bestämmelserna i 27 kap. 22–24, 31–33 samt 35 §§ rättegångsbalken också ska gälla vid ett sådant förfarande.

Åklagarmyndigheten ska vara behörig verkställande myndighet enligt EU-förordningen.

Vi föreslår att Stockholms tingsrätt ska vara behörig domstol enligt artikel 17 i EU-förordningen att pröva en fråga om lagkonflikt. Reglerna i rättegångsbalken om domstols handläggning och överklagande av domstols beslut ska enligt förslaget vara tillämpliga vid handläggningen.

Det finns enligt vår mening inte några skäl att utse en centralmyndighet för den administrativa hanteringen av en europeisk utlämnande- eller bevarandeorder.

Genomförande av EU-direktivet

Vi föreslår att en tjänsteleverantör som är etablerad i Sverige ska utse ett verksamhetsställe i Sverige för mottagande, efterlevnad och verkställighet av beslut och förelägganden som omfattas av EU- förordningen och övriga rättsakter som omfattas av tillämpningsområdet i artikel 1.2 i EU-direktivet. Denna skyldighet ska inte gälla om tjänsteleverantören har utsett ett verksamhetsställe i en annan medlemsstat där tjänsteleverantören också erbjuder tjänster eller om tjänsteleverantören endast är etablerad i Sverige och enbart erbjuder tjänster inom Sveriges territorium.

En tjänsteleverantör som inte är etablerad i någon av unionens medlemsstater, men som erbjuder tjänster i Sverige, ska utse ett rättsligt ombud som har sin hemvist i Sverige för mottagande, efterlevnad och verkställighet av beslut och förelägganden som omfattas av EU-förordningen. Denna skyldighet gäller inte om tjänsteleverantören har utsett ett rättsligt ombud som har sin hemvist i någon annan medlemsstat där denne erbjuder tjänster.

Skyldigheten att utse ett verksamhetsställe eller rättsligt ombud ska följa av den kompletterande lagen. Av lagen ska det också följa att tjänsteleverantören ska ge det verksamhetsställe eller rättsliga ombud som har utsetts av leverantören de befogenheter och resurser som krävs för att besvara beslut och förelägganden som omfattas av EU-förordningen och övriga rättsakter som omfattas av tillämpningsområdet anges i artikel 1.2 i EU-direktivet.

Vi föreslår att Post- och telestyrelsen utses till centralmyndighet. Centralmyndigheten ska utöva tillsyn över att tjänsteleverantör-

erna utser verksamhetsställen eller rättsliga ombud och att de ges tillräckliga resurser och befogenheter. För detta ändamål ska centralmyndigheten ha rätt att få ta del av handlingar och upplysningar samt ha tillträdesrätt till utrymmen och för dessa ändamål kunna begära biträde från Kronofogdemyndigheten för att kontrollera efterlevnaden av de bestämmelser som genomför artikel 3 i EU- direktivet. Ett föreläggande att lämna ut handlingar och upplysningar ska kunna förenas med vite.

Sanktioner

Sanktionsavgifter ska enligt EU-förordningen följa vid överträdelser av vissa av dess bestämmelser. Sanktioner ska också aktualiseras vid överträdelser av EU-direktivets bestämmelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Det är både tjänsteleverantörerna och deras utsedda verksamhetsställen eller rättsliga ombud som kan bli föremål för sanktioner.

Det är den verkställande myndigheten, dvs. Åklagarmyndigheten enligt vårt förslag, som ska besluta om sanktionsavgifter vid överträdelser av bestämmelser i EU-förordningen, av ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud i Sverige som åsidosätter någon av sina skyldigheter enligt artiklarna 10, 11 och 13.4 i EU- förordningen. Tjänsteleverantören ska svara solidariskt för betalningen av avgiften tillsammans med det i Sverige utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet.

Centralmyndigheten ska kunna besluta om vitesföreläggande respektive sanktionsavgifter vid överträdelser av de bestämmelser som genomför EU-direktivet gentemot en tjänsteleverantör. Sanktionsavgifter vid överträdelser av EU-förordningen respektive de nationella bestämmelser som genomför EU-direktivet ska bestämmas till lägst 10 000 kronor och högst till två procent av tjänsteleverantörens totala globala årsomsättning föregående räkenskapsår.

Vid bedömningen av om någon sanktionsavgift ska tas ut och när storleken på avgiften ska bestämmas, ska enligt förslaget särskild hänsyn tas till om överträdelsen varit uppsåtlig eller berott på oaktsamhet, den skada, fara eller kränkning som överträdelsen inneburit samt till överträdelsens karaktär, svårhetsgrad och varaktighet, om den tjänsteleverantör som har begått överträdelsen tidigare begått en liknande överträdelse samt den berörda tjänsteleverantörens finansiella ställning.

Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut avgift.

Säkrande av elektroniska bevis enligt Budapestkonventionen

För att efterleva artikel 16 i Budapestkonventionen infördes i svensk rätt ett nytt tvångsmedel i 27 kap. 16 § rättegångsbalken om förelägganden om att bevara uppgifter i elektronisk form. När det gäller konventionens krav i artikel 29 om internationellt samarbete gjordes vissa tillägg i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål och lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder så att samarbetet enligt dessa två lagar även omfattade en åtgärd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken.

År 2022 lämnade Åklagarmyndigheten in en framställan om förtydliganden i regleringen om det gränsöverskridande samarbetet beträffande förelägganden om att bevara uppgifter i elektronisk form. I framställan anges bl.a. att andra EU-stater inte anser att en europeisk utredningsorder ska användas vid förelägganden enligt artikel 29 i Budapestkonventionen och att det medför problem i det rättsliga samarbetet som kan behöva åtgärdas genom lagändringar.

Vi föreslår med anledning härav att lagen om en europeisk utredningsorder inte ska gälla vid skyndsamt säkrande av lagrade datorbehandlingsbara uppgifter enligt artikel 29 i Budapestkonventionen. I stället ska lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål tillämpas vid en sådan begäran.

En ansökan om rättslig hjälp med ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt artikel 29 i Budapestkonventionen ska enligt vår bedömning även fortsättningsvis handläggas av en åklagare.

Det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen

I november 2021 antog Europarådets ministerkommitté det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen. Sverige undertecknade protokollet den 12 maj 2022. Genom ett beslut av rådet den 14 februari 2023 bemyndigades medlemsstaterna att i unionens intresse ratificera protokollet.

Det andra tilläggsprotokollet innehåller bestämmelser som syftar till att ge de brottsbekämpande myndigheterna nya och mera effektiva verktyg för gränsöverskridande åtkomst till elektroniska bevis. Det handlar om möjligheter för behöriga myndigheter i en stat att i brottsutredande syfte dels vända sig till privata aktörer i en annan stat för att få ut domän- och abonnemangsuppgifter, dels vända sig till behöriga myndigheter i den andra staten för verkställighet av en order om utlämnade av abonnemangs- och trafikuppgifter.

Vi föreslår att riksdagen godkänner att Sverige tillträder det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen.

För att genomföra det andra tilläggsprotokollet i svensk rätt föreslår vi att åklagare och övriga brottsbekämpande myndigheter ska ha rätt att från en registreringsenhet för toppdomäner eller återförsäljare av domännamn respektive från en tjänsteleverantör i en annan stat som tillträtt det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen begära ut uppgifter för att identifiera eller kontakta innehavaren av ett domännamn respektive uppgifter om abonnemang som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott.

Vidare föreslår vi att en registreringsenhet för toppdomäner eller återförsäljare av domännamn som erbjuder tjänster för domännamnsregistrering i Sverige ska på begäran till en behörig myndighet i en annan stat som tillträtt det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen lämna ut uppgifter för att identifiera eller kontakta innehavaren av ett domännamn om uppgifterna rör brottslig verksamhet eller misstanke om brott. Vi föreslår också en motsvarande skyldighet för en tjänsteleverantör som omfattas av regleringen i 9 kap. 33 § första stycket 2 lagen om elektronisk kommunikation att lämna ut uppgifter om abonnemang.

Det föreslås också att det av 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål ska följa att i fråga om skyndsamhetskravet särskild hänsyn ska tas till att om det föreligger en omedelbar fara för liv, hälsa eller egendom. Motsvarande bestämmelse föreslås föras in i 3 kap. 23 § lagen om en europeisk utredningsorder.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen om inhämtande av elektronisk bevisning inom Europeiska unionen föreslås träda i kraft den 18 augusti 2026. Mellan den

18 februari 2026 och den 18 augusti 2026 ska enligt vårt förslag en tillfällig lag gälla som reglerar tjänsteleverantörernas skyldighet att utse verksamhetsställen eller rättsliga ombud. Övriga bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. De föreslagna lagändringarna kräver enligt vår bedömning inte några särskilda övergångsbestämmelser.