Koordinatbestämda fastighetsgränser
- Tillsatt?Regeringens beställning av en utredning: vad som ska utredas, av vem och när det ska vara klart.23 nov 2023
- Utreds
- Betänkande?Utredningens slutrapport, med analys och förslag. Publiceras i serien Statens offentliga utredningar (SOU).7 juli 2025
- Remiss?Regeringen skickar betänkandet till myndigheter, kommuner och organisationer för synpunkter innan den bestämmer sig.24 sep 2025
- Proposition?Regeringens lagförslag till riksdagen. Bygger ofta på ett betänkande och remissvaren.
- Riksdagen
En särskild utredare ska undersöka förutsättningarna för ett system där fastighetsgränser i första hand bestäms med koordinater och lämna förslag på hur ett sådant system kan införas.
En särskild utredare ska undersöka förutsättningarna för ett system där fastighetsgränser i första hand bestäms med koordinater och lämna förslag på hur ett sådant system kan införas. Syftet är att genom förbättrad tillgång till korrekt digital information om fastighetsgränser stärka rättssäkerheten och öka effektiviteten vid fastighetsbildning, exploatering och andra verksamheter kopplade till fastigheter.
Utredaren ska bl.a.
- belysa för- och nackdelar med att införa ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser,
- utreda olika alternativ till ett successivt införande av koordinatbestämda fastighetsgränser, analysera alternativens för- och nackdelar och ta ställning till vilket av dessa alternativ som bör väljas,
- föreslå ett system som innebär att fastighetsgränser i första hand ska bestämmas i koordinater och föreslå ett rättssäkert och kostnadseffektivt förfarande för att bestämma fastighetsgränser i koordinater,
- ta ställning till om, och i så fall hur, de nuvarande tekniska förutsättningarna kan påverka införandet av ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Vad utredningen ska göra
Införande av ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser
Utredaren ska därför
- belysa för- och nackdelar med att införa ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser,
- göra de internationella jämförelser som bedöms relevanta för utformningen av ett svenskt sådant system,
- utreda olika alternativ till ett successivt införande av koordinatbestämda fastighetsgränser, analysera alternativens för- och nackdelar och ta ställning till vilket av dessa alternativ som bör införas,
- om det anses motiverat och ryms inom utredningstiden ta upp andra frågor som har koppling till regelverket om fastigheters gränser och lämna förslag på åtgärder som bedöms lämpliga, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (6 stycken)
Samtidigt som det finns stor potential med ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser innebär en övergång till ett sådant system också rättsliga, tekniska och praktiska utmaningar, vilket ställer höga krav på hur övergången ska genomföras. Internationellt används koordinatbestämda fastighetsgränser i mycket liten utsträckning och erfarenheterna av hur ett sådant system bör införas är därmed begränsade.
En grundläggande förutsättning är att reformen inte sker på ett sätt som riskerar fastighetsägarnas grundlagsskyddade rätt till sin egendom (2 kap. 15 § regeringsformen och artikel 1 i tilläggsprotokoll 1 till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). En övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser får inte innebära att felaktiga gränser fastställs och att fastighetsägare förlorar mark. En övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser behöver ske på ett rättssäkert sätt.
Kvaliteten på uppgifterna om gränsernas sträckning som i dag finns i den digitala registerkartan varierar över landet. Kartan är inte heller fullständig. Den kan därför inte ligga till grund för ett samtida införande av koordinatbestämda gränser för alla fastigheter i hela Sverige vid en viss tidpunkt. Tillförlitliga koordinatgränser måste bestämmas innan de kan få företräde före de fysiska gränsmärkena för fastigheten. Koordinatbestämda gränser kommer därför att behöva införas successivt.
Markanvändningen, exploateringstrycket och fastighetsvärdena varierar stort mellan olika delar av Sverige. Olika fastigheter kan förväntas ha olika behov kopplade till gränssystemet. Behovet av koordinatbestämda gränser kan tänkas vara störst i städer och tätorter där exploateringstrycket är högre och fastighetsöverlåtelserna fler. Men även inom exempelvis skogs- och jordbruket kan sådana gränser väntas ha fördelar. Den maskinella utrustningen som används i dag har ofta satellitnavigering som skulle kunna utnyttjas mer effektivt med koordinatbestämda gränser.
Ett successivt införande av koordinatbestämda gränser kan mot den bakgrunden tänkas ske på flera olika sätt. Det kan exempelvis vara möjligt att bestämma befintliga gränser i koordinater genom riktade insatser mot fastigheter i vissa områden såsom städer och tätorter där digitala uppgifter om gränser redan finns och där lägesnoggrannheten är tillräckligt hög, eller mot vissa typer av fastigheter såsom jord- och skogsbruksfastigheter. Det kan även tänkas ske i samband med detaljplanering. Det är också tänkbart att införa koordinatgränser bara vid skapandet av nya eller bestämning av oklara gränser, dvs. i situationer då en gräns av något annat skäl behöver bestämmas. Det skulle också vara möjligt att låta lantmäterimyndigheten i varje förrättning avgöra vilken bedömningsgrund som i framtiden ska gälla för den specifika gränsen - koordinater eller fysiska gränsmärken.
Vid bedömningen av hur reformen bör genomföras får, utöver rättssäkerhetsaspekter och frågor om fastighets- och områdestyp, även avvägningar i fråga om kostnader och samhällsnytta stor betydelse. Det är angeläget att reformen genomförs på ett sätt som innebär att dess samhällsnytta överväger dess kostnader. Det är rimligt att anta att såväl efterfrågan på som användningsområdena för digital information om fastigheter kommer att fortsätta öka. För att ett system med koordinatbestämda gränser ska vara hållbart över tid är det därför viktigt att frågor om nytta och kostnader blir belysta utifrån såväl ett kortsiktigt som ett långsiktigt perspektiv.
Vid bedömningen av reformens för- och nackdelar och vid ställningstagandet till hur koordinatbestämda fastighetsgränser bör införas ska utredaren särskilt belysa och beakta frågor om
- rättssäkerhet och egendomsskydd,
- samhällsnytta och kostnader, utifrån både ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv, och
- skillnader mellan tätort och landsbygd och skillnader mellan olika fastighetstyper.
Förfarandet för att fastställa koordinatbestämda fastighetsgränser
Utredaren ska därför
- föreslå ett system som innebär att fastighetsgränser i första hand ska bestämmas i koordinater och föreslå ett rättssäkert och kostnadseffektivt förfarande för att bestämma fastighetsgränser i koordinater,
- överväga och ta ställning till om överenskommelser mellan sakägare ska tillmätas betydelse vid bestämmande av en fastighets koordinatgräns,
- analysera och ta ställning till om det även fortsättningsvis finns ett behov av att lantmäterimyndigheten märker ut fastighetsgränser på marken när fastighetsgränserna har bestämts med koordinater, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (6 stycken)
För att ändra en fastighetsindelning krävs beslut av en lantmäterimyndighet. Detsamma gäller när en gränssträckning fastställs. En fastighetsgräns bestäms genom ett förrättningsförfarande. Vid en lantmäteriförrättning ges alla parter som berörs av gränsen möjlighet att yttra sig och lägga fram utredning. De har också möjlighet att överklaga det beslut som fattas av lantmäterimyndigheten. Myndigheten har å sin sida en utredningsskyldighet och ska dessutom bevaka allmänna intressen samt även vissa enskilda intressen. Syftet med förfarandet är att frågan ska bli allsidigt belyst, att alla parter ska få möjlighet att komma till tals och att tillförsäkra att gränsen bestäms utifrån de grunder som lagen uppställer.
När en fastighetsgräns ska bestämmas med koordinater kan det antingen vara fråga om att fastställa vilka koordinater som en befintlig fastighetsgräns har, eller att skapa nya gränser i koordinater. När nya gränser ska skapas uppkommer regelmässigt ett flertal bedömningsfrågor om fastighetens utformning, förenlighet med eventuell gällande detaljplan eller områdesbestämmelser m.m. Om gränserna inte ska ändras utan koordinaterna för en befintlig fastighetsgräns ska fastställas kan förutsättningarna antas variera från fall till fall. I många fall kan det vara enkelt att utläsa gränsernas sträckning och fastställa deras koordinater men i andra fall kan det finnas betydande oklarhet i fråga om gränsernas sträckning och hur de ska fastställas.
Oavsett omständigheterna i det enskilda fallet är rättssäkerheten en grundläggande förutsättning när koordinaterna för en fastighetsgräns ska fastställas. Förfarandet för att införa koordinatbestämda fastighetsgränser måste vara utformat så att fastighetsägare och andra rättighetshavare inte drabbas av rättsförluster. Fastställande av gränser i koordinater bör därför ske genom lantmäteriförrättning eller genom ett annat förfarande där rättssäkerhetskraven motsvarar de som gäller vid förrättning. Ett sådant förfarande bör också vara så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för vad som bedöms som rättssäkert.
Historiskt har det under perioder förekommit omfattande privat jorddelning, där fastighetsägare ingått civilrättsliga avtal för att dela egendom. Privat markuppdelning förbjöds successivt för att slutligen bli helt otillåten i samband med införandet av jordabalken 1972. I vissa fall kan och ska dock överenskommelser mellan sakägarna beaktas (se t.ex. det som gäller för fastighetsbestämning enligt 14 kap. 5 § fastighetsbildningslagen). I syfte att genomföra en effektiv övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser är det tänkbart att överenskommelser mellan sakägare ska kunna tillmätas betydelse vid gränsernas bestämmande i koordinater. Detta förutsätter dock att inte någon rättighetshavares rätt kränks och att såväl enskilda som allmänna intressen kan tillvaratas.
När fastighetsgränser har bestämts med koordinater på ett tillförlitligt och rättssäkert sätt bör dessa kunna utgöra främsta bevis vid bestämmande av en fastighetsgräns. Den nuvarande hierarkin bör fortsätta att gälla för de fastigheter som ännu inte har fått koordinatbestämda gränser. För sådana gränser bör alltså gränsmarkeringar i marken även fortsättningsvis i första hand avgöra gränssträckningen.
Ett av syftena med det fysiska gränsmärket är att på ett konkret sätt visa var en fastighetsgräns går och därmed vilket område som omfattas av en markägares äganderätt. Även för de fastigheter som har fått koordinatbestämda gränser kan det därför fortfarande finnas ett behov av gränsmarkeringar på marken. Detta behov kan antas variera beroende på vilken typ av fastighet det är fråga om och var i landet den finns.
Tekniska förutsättningar för koordinatbestämda gränser
Utredaren ska därför
- beskriva nuvarande tekniska förutsättningar i form av referenssystem, positionsbestämning och mätningsteknik,
- beskriva hur deformationer i jordskorpan kan påverka ett stabilt referenssystem, och
- ta ställning till om och i så fall hur de nuvarande tekniska förutsättningarna i form av referenssystem, positionsbestämning och mätningsteknik kan påverka införandet av ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser och beakta detta vid utformningen av förslagen.
Bakgrund i direktivet (4 stycken)
En övergång till ett system där fastighetsgränser i första hand ska bestämmas av koordinater, i stället för gränsmärken, ställer höga krav på tekniska förutsättningar. Uppgifterna om koordinater måste vara beständiga och tillförlitliga över mycket lång tid. De tekniska systemen behöver även vara stabila och kunna säkerställa att koordinatuppgifterna inte utsätts för påverkan som leder till felaktiga eller förvrängda koordinatuppgifter. Ett system med koordinatbestämda gränser behöver därför vara utformat med tekniska frågor i form av referenssystem, positionsbestämning och mätningsteknik i beaktande.
Jordytan är i ständig förändring på grund av kontinentalplattornas rörelser, landhöjningen m.m. Av det skälet behövs ett s.k. geodetiskt referenssystem för att kunna ange en punkts läge på jordytan. När man beskriver jorden i geodetiska termer skiljer man på tre grundläggande ytor: jordytan, geoiden och jordellipsoiden. Ett geodetiskt referenssystem bygger på de tre ytorna, deras inbördes relationer och hur dessa ändras med tiden. I dag är det officiella rikstäckande referenssystemet i Sverige SWEREF 99, vilket i sin tur är en realisering av ETRS89 som är den europeiska definitionen av hur Europa anslutit sig till International Terrestrial Reference Frame (ITRF).
Även om Sverige är förskonat från kraftiga rörelser i jordskorpan och geodynamiska effekter påverkas Sverige fortfarande av den postglaciala landhöjningen och det faktum att kontinentalplattorna rör sig i förhållande till varandra. Därtill förekommer det i Sverige jordskred och ras där marken och byggnader flyttas, samt sättningar efter exempelvis grundvattensänkningar. En övergång till ett system där koordinaterna ska ges företräde vid bestämmande av en fastighets gräns ställer höga krav på de geodetiska referenssystemen. Uppgifter om fastighetsgränser bestämda med hjälp av koordinater behöver bl.a. vara beständiga och tillförlitliga över mycket lång tid så att koordinatbestämda fastighetsgränser vid behov kan återskapas.
Traditionellt sett har insamling av gränspunkter vid fastighetsbildningsförrättningar skett genom geodetiska mätmetoder, dvs. längd- och vinkelinstrument. Teknikutvecklingen har inneburit att framför allt mätinstrumenten har utvecklats i snabb takt och kan förväntas göra det även fortsättningsvis. När man i dag mäter in fastighetsgränser, byggnader m.m. används satellitbaserade system där läget på jordytan bestäms med hjälp av Global Navigation Satellite System (GNSS). Med hjälp av nationella och regionala stödsystem, exempelvis Lantmäteriets SWEPOS-system, kan man i dag bestämma en punkts läge med en noggrannhet på centimeternivå var som helst i Sverige.
Registreringsfrågor
Utredaren ska därför
- föreslå hur uppgifter om koordinatbestämda fastighetsgränser ska registreras i fastighetsregistret och tillgängliggöras för allmänheten på lämpligt sätt,
- föreslå hur skillnaden mellan koordinatuppgifter som har respektive saknar rättsverkan ska tydliggöras i registret och för allmänheten,
- analysera om reglerna om ansvar för skada till följd av fel i fastighetsregistret och möjlighet till ersättning för sådan skada behöver ändras med anledning av att fastighetsgränserna bestäms i koordinater, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Bakgrund i direktivet (4 stycken)
Fastighetsanknuten information registreras i fastighetsregistret. På så sätt blir uppgifterna offentliga, vilket är ett av huvudsyftena med registret. Fastighetsregistret består av en allmän del, en inskrivningsdel, en byggnadsdel, en adressdel samt en fastighetstaxeringsdel. Lantmäteriet ansvarar för drift och förvaltning av fastighetsregistret enligt 2 § förordningen om fastighetsregister. Ärenden om att föra in eller ta bort uppgifter om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning handläggs av en lantmäterimyndighet.
Vid ett införande av koordinatbestämda fastighetsgränser bör koordinatuppgifterna registreras i fastighetsregistret tillsammans med andra fastighetsrättsliga uppgifter. Koordinatuppgifterna kan på så sätt även tillgängliggöras för allmänheten. Det är viktigt att enskilda personer kan tillgodogöra sig informationen och förstå var en fastighetsgräns går. Vidare är det en grundläggande förutsättning att koordinatuppgifterna för en fastighetsgräns är tillförlitliga och att koordinaterna som registreras inte kan förvanskas. Eftersom en övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser bör införas successivt kommer det i registret under en övergångsperiod också finnas både koordinater som har rättsverkan och sådana som inte har det. Denna skillnad bör tydliggöras för användare av informationen i registret.
De nuvarande bestämmelserna om lantmäterimyndigheternas ansvar för att rätta fel i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. fastighetsbildningslagen. Där finns även bestämmelser om ansvar vid skada på grund av rättelseåtgärd eller tekniska fel i registret. Ansvaret för skada som orsakats av att felaktiga uppgifter har förts in i registret följer av de allmänna bestämmelserna om skadeståndsansvar för stat och kommun i 3 kap. skadeståndslagen (1972:207).
Ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser innebär att uppgifter om fastigheters gränser och därmed vad som utgör den enskilda fastighetsägarens egendom kommer att framgå med rättslig verkan av fastighetsregistret. Det är viktigt att reglerna om ansvar för skada på grund av bl.a. fel i registret och möjlighet till ersättning för sådan skada är anpassade till ett sådant system.
Övrigt i direktivet: Fastighetsgränser bestäms i dag av fysiska gränsmärken, Fysiska gränsmärken har sina begränsningar, Koordinatbestämda fastighetsgränser har flera fördelar, Konsekvensbeskrivningar, Kontakter och redovisning av uppdraget
Fastighetsgränser bestäms i dag av fysiska gränsmärken
De svenska bestämmelserna om fastigheter och fastighetsgränser har sina rötter långt tillbaka i tiden. Redan landskapslagarna från 1200- och 1300-talen innehöll bestämmelser om fast egendom, hantering av gränstvister och hur gränslinjer på marken, benämnda rågångar, skulle märkas ut. Landsbygd och stad omfattades länge av skilda regelsystem för ägande och brukande av mark. Under olika tidsperioder var det även möjligt med privata jorddelningsåtgärder, utan krav på medverkan av lantmätare och särskild fastställelse. Innan den senaste större gränsreformen i Sverige påbörjades 1933 användes kartor som främsta bevis för fastighetsgränser. Gränserna mellan de olika ägolotterna märktes först ut på en karta och därefter, med ledning av kartan, på marken. Utmärkningen på marken sågs endast som en verkställighetsåtgärd. I och med lagen (1932:230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser infördes den grundsats som gäller än i dag, att en fastighetsgräns ska ha den sträckning som i laga ordning har blivit utmärkt på marken.
Sedan 1972 finns bestämmelser om gränsers rätta sträckning i jordabalken och lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Av 1 kap. 1 § jordabalken framgår att fast egendom är jord, som är indelad i fastigheter. En fastighet avgränsas alltid horisontellt på marknivå. Den kan dessutom avgränsas vertikalt. I jordabalken finns olika bevisregler för bestämmande av gränser beroende på om en gräns är lagligen bestämd eller inte. Med lagligen bestämda gränser avses i första hand gränser som har fastställts genom förrättning för fastighetsbildning eller fastighetsbestämning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), eller genom en dom. Även i andra fall kan en gräns vara lagligen bestämd, t.ex. om den är bestämd i enlighet med äldre lagstiftning.
Enligt 1 kap. 3 § jordabalken har en gräns som blivit lagligen bestämd den sträckning som utmärks på marken i laga ordning. För att ange var en fastighetsgräns går används gränsmärken. Finns det fysiska märken som används för att utmärka gränsen är det dessa som bestämmer gränsen och de har därmed företräde framför andra uppgifter om gränsens sträckning, t.ex. uppgifter på en karta. Om fysiska gränsmärken av någon anledning inte finns eller inte kan återfinnas får t.ex. förrättningskartor med grafiska eller numeriska lägesangivelser och olika typer av fångeshandlingar rättslig betydelse för att fastställa gränsens läge.
För gränser som inte bestämts lagligen gäller enligt 1 kap. 4 § första stycket jordabalken de rå, rör eller andra märken som av ålder ansetts utmärka gränsen. Regeln är t.ex. tillämplig när en fastighetsgräns har tillkommit så långt tillbaka i tiden att det saknas närmare kännedom gällande omständigheterna vid dess tillkomst. De andra märken som enligt bestämmelsen anses utmärka gränsen är bl.a. gärdesgårdar, berg och "forne stenrösen", diken och häckar (se prop. 1970:20 del B 1 s. 80 och 81).
Fysiska gränsmärken har sina begränsningar
En fördel med fysiska gränsmärken är att de på ett konkret sätt anger fastighetsgränsernas sträckningar. För fastighetsägare finns ett intresse av att på ett enkelt sätt kunna se var gränserna går, vilket de fysiska gränsmärkena tillgodoser.
Det finns dock flera problem med att gränsmärkena på marken är avgörande vid bestämmande av fastighetsgränser. Eftersom gränsmärken har tillkommit under en lång tid förekommer det att de har försvunnit, flyttats eller på annat sätt blivit osäkra för lägesbedömningen. De kan också vara svåra att hitta. Rubbade gränsmarkeringar kan leda till oklarheter kring gränssträckningen vilket i sin tur kan medföra tvister och försenade byggprojekt m.m., till men för fastighetsägare, exploatörer och andra intressenter. För att komma till rätta med en rubbad eller av annat skäl oklar gränsmarkering krävs en lantmäteriförrättning, vilket tar tid och innebär kostnader för de inblandade.
Det finns inget krav på att varje fastighetsgräns måste utstakas och utmärkas, utan det sker bara i behövlig omfattning och under förutsättning att fastighetens beskaffenhet möjliggör utmärkning (4 kap. 27 § fastighetsbildningslagen). I tätbebyggda områden har gränser märkts ut i begränsad omfattning vilket bl.a. beror på att behovet av att synliggöra gränser varit mindre, men även på olika praktiska problem. Gränsmarkeringar följer t.ex. inte alltid byggnationen på fastigheten eller annat som kan uppfattas som fastighetens gräns. Fysiska gränsmärken som innebär en risk för skador på t.ex. fordon kan inte användas. I tätorter finns också ofta ett väl markerat, mätt och underhållet s.k. stomnät, dvs. ett nät av punkter som är lägesbestämda genom beräkning och mätningar av vinklar, höjdskillnader och avstånd mellan punkterna. Detta tillsammans med en snabb teknikutveckling avseende kart- och mätningsteknik har gjort att digitala alternativ ofta fungerar bättre, och fysiska gränsmarkeringar sämre, i tätorter.
Koordinatbestämda fastighetsgränser har flera fördelar
Fastighetsgränser har i decennier säkerställts numeriskt med koordinater i förrättningshandlingar, främst för att kunna rekonstruera fysiska gränsmarkeringar som av olika anledningar saknas. Uppgifter om fastigheternas koordinater redovisas i fastighetsregistrets allmänna del (3 § förordningen [2000:308] om fastighetsregister). I den allmänna delen finns också den digitala registerkartan, i vilken fastighetsgränserna visualiseras.
Användningsområdet för och efterfrågan på digitala uppgifter om fastighetsgränsers lägen har sedan länge ökat. Uppgifterna om fastighetsgränsernas lägen i den digitala registerkartan används redan i dag vid exempelvis kommunal och regional fysisk planering och skogsavverkningar. Det är inte heller ovanligt att den grundkarta som används vid framtagande av en detaljplan innehåller uppgifter direkt från den digitala registerkartan.
Registerkartan har byggts upp från mitten av 1930-talet, genom olika metoder, och digitaliserades på 1980-talet. Det har enligt Lantmäteriets rapport Kvaliteten i fastighetsregistret (LM 519-2013/3481) medfört att kvaliteten på fastighetsgränsernas lägesnoggrannhet varierar kraftigt, särskilt mellan tätort och landsbygd. Noggrannheten är oftast bättre i tätorter. Lantmäteriet och kommunerna har satsat betydande resurser på att åstadkomma bättre lägesnoggrannhet, men det finns fortfarande ett stort behov av förbättringar.
Eftersom lägesnoggrannheten och kvaliteten i den digitala registerkartan varierar finns det såväl ekonomiska som rättsliga risker med att använda dessa uppgifter på de platser där tillförlitligheten inte är tillräckligt hög. Vid detaljplaneläggning kan exempelvis bindande bestämmelser om markanvändning komma att gälla för fel fastighet, vilket får konsekvenser för kommunen, exploatörer och andra intressenter. Enskilda fastighetsägare som förlitar sig på uppgifterna i registerkartan kan missta sig om gränsens sträckning och var de får utöva sin äganderätt vilket kan leda till konflikt med andra fastighetsägare.
Regeringen gav 2015 Lantmäteriet i uppdrag att på en översiktlig nivå utreda förutsättningarna för ett nytt regelsystem för fastighetsgränser där gränserna i första hand bestäms av koordinater. Uppdraget redovisades 2017 i rapporten Koordinatbestämda gränser (LM 508-2017/939). Enligt Lantmäteriet har en ökad vikt vid koordinater stora fördelar för myndighetens fastighetsbildningsverksamhet. Det är också en förutsättning för att i framtiden kunna digitalisera fastighetsbildningsprocessen i högre utsträckning. Som Lantmäteriet framfört skulle detta kunna innebära en mer effektiv handläggning av fastighetsbildningsärenden med kortare handläggningstider och minskade kostnader för fastighetsägare. Även i andra delar av den offentliga förvaltningen skulle ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser kunna ge effektivitetsvinster. Det skulle framför allt underlätta för kommunerna vid detaljplanering eftersom en kommun inte skulle behöva besöka de berörda fastigheterna och mäta in alla gränspunkter, för att sedan upprätta den grundkarta som ligger till grund för detaljplanen.
För den enskilda fastighetsägaren skulle koordinatbestämda gränser och digital tillgång till korrekta uppgifter om gränserna kunna innebära mindre risk för oklarheter om gränsens sträckning. Det skulle kunna underlätta vid byggnationer, försäljningar och upplåtelser m.m. En förbättrad tillgång till säkra digitala uppgifter skulle sannolikt medföra effektivitetsvinster vid exploatering samt i jordbruk, skogsbruk och annan verksamhet med koppling till markanvändning och fastighetsägande.
En digital karta med tillförlitliga uppgifter om fastigheters gränser skulle alltså ha stora fördelar. För att åstadkomma detta behöver gränserna bestämmas i koordinater. En översyn av det nuvarande regelverket för fastighetsgränser behövs därför, med inriktningen att införa ett system där gränserna i första hand bestäms med koordinater.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska redovisa konsekvenserna av de förslag som lämnas. Det innefattar bl.a. konsekvenser för fastighetsägare, näringsverksamhet i form av jord- och skogsbruk och samhällsplanering. Utredaren ska redogöra för förslagens samhällsekonomiska effekter. Om förslagen kan förväntas leda till offentligfinansiella kostnader ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Om något av förslagen påverkar den kommunala självstyrelsen ska utredaren redovisa de särskilda avvägningar som lett fram till förslagen.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska hämta in synpunkter och upplysningar från myndigheter och andra aktörer som kan antas bli berörda av förslagen och övervägandena. Bland dessa kan nämnas Lantmäteriet, de kommunala lantmäterimyndigheterna, Sveriges kommuner och regioner, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna samt representanter för fastighetsägarintresset och skogs- och jordbruksnäringen.
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet, däribland det arbete som bedrivs inom Fastighetsregisterlagsutredningen (Ju 2022:09).
Uppdraget ska redovisas senast 30 juni 2025.
(Justitiedepartementet)
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett system där fastighetsgränser i första hand bestäms med koordinater och föreslå hur ett sådant system kan införas successivt. Syftet med utredningsuppdraget är att förbättra tillgången till korrekt digital information om fastighetsgränser för att stärka rättssäkerheten och öka effektiviteten vid fastighetsbildning, exploatering och andra verksamheter kopplade till fastigheter.
Utredningen föreslår att fastighetsgränser ska bestämmas med koordinater och att koordinaterna därefter ska vara exklusiv bevisning om var gränserna går. På så vis kan tillgången till korrekt och tillförlitlig digital information om fastighetsgränser förbättras och en fortsatt digitalisering av bland annat samhällsbyggnadsprocessen och skogsbruket möjliggöras.
Koordinatbestämning ska ske när fastighetsgränser bildas eller bestäms vid förrättning. Koordinatbestämning ska även kunna ske genom en ny lantmäteriåtgärd som utredningen föreslår ska kallas särskild koordinatbestämning och genom att lantmäterimyndigheten godkänner en överenskommelse mellan berörda fastighetsägare om hur en fastighetsgräns ska koordinatbestämmas.
Det ska införas ett krav som innebär att fastighetsgränser inom grundkarteområdet ska vara koordinatbestämda när ett förslag till detaljplan granskas. Det gäller dock inte gränser som uppenbart saknar betydelse för utformningen eller genomförandet av planen. Ärenden om koordinatbestämning av gränser inom områden där fråga om detaljplan har väckts ska handläggas skyndsamt.
Koordinatbestämda fastighetsgränser ska redovisas i fastighetsregistret och visualiseras på ett särskiljande sätt i registerkartan. Staten ska garantera att uppgifter i fastighetsregistret om koordinatbestämda fastighetsgränser är korrekta. Det ska därför införas en skyldighet för staten att ersätta skada som någon orsakas genom användningen av felaktiga uppgifter om koordinatbestämda fastighetsgränser i fastighetsregistret.
Koordinatbestämda fastighetsgränser ska kunna märkas ut varaktigt på marken.
Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2029.
Förslagen, som utredningen rubricerar dem
- Rättsverkande koordinater ska bestämma fastighetsgränsens sträckning
- Kvalitetskrav för koordinatbestämning
- När ska koordinatbestämning ske?
- Nya fastighetsgränser
- Befintliga fastighetsgränser
- Ett ekonomiskt tillförlitligt fastighetsregister
- Visualisering av koordinatbestämda fastighetsgränser på marken
- Överprövning, fel och skadestånd
- Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
- Uppföljning
- Författningsändringar
Lagar och förordningar som föreslås
- Förslag till lag om ändring i jordabalken
- Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
- Förslag till lag om ändring i miljöbalken
- Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
- Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
- Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
- Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
- Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
- Förslag till förordning om koordinatbestämning av fastighetsgränser
- Förslag till förordning om skyldighet att underrätta lantmäterimyndigheten i vissa fall
- Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten
- Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar
- Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:308) om fastighetsregister
- Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:946) med instruktion till Lantmäteriet
Utredningens sammanfattning
Det nuvarande gränssystemet
Fast egendom är jord och jorden är indelad i fastigheter. Indelningen i fastigheter sker genom att jorden avgränsas. Avgränsningen kan antingen ske bara horisontellt (i sidled) eller både horisontellt och vertikalt (i sidled och i höjdled). Beroende på hur fastighetsgränsen bildades, gäller olika regler för hur sträckningen ska bestämmas. Om en fastighetsgräns har bildats genom en lantmäteriförrättning är huvudregeln att gränsen har den sträckning som har märkts ut på marken i laglig ordning. Det brukar beskrivas som att gränsmärken har en exklusiv ställning som bevisning om gränsens sträckning eller som att förhållandena på marken gäller framför andra uppgifter om gränsens sträckning. Först om gränsmärken inte finns eller har blivit osäkra för lägesbedömningen, kan koordinatuppgifter i förrättningshandlingarna få rättslig betydelse när sträckningen av en fastighetsgräns ska bestämmas.
Vårt uppdrag
Vi har haft i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett system där fastighetsgränser i första hand bestäms med koordinater och lämna förslag på hur ett sådant system kan införas. Uppdraget har bland annat omfattat att belysa för- och nackdelar med ett sådant system, utreda olika alternativ till ett successivt införande, föreslå ett system som innebär att fastighetsgränser i första hand ska bestämmas med koordinater, föreslå ett rättssäkert och kostnadseffektivt förfarande för att koordinatbestämma fastighetsgränser, ta ställning till om de nuvarande tekniska förutsättningarna kan påverka införandet av koordinatbestämda fastighetsgränser och lämna nödvändiga författningsförslag.
Syftet med att införa ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser är, enligt direktiven, att genom förbättrad tillgång till korrekt digital information om fastighetsgränser stärka rättssäkerheten och öka effektiviteten vid fastighetsbildning, exploatering och andra verksamheter kopplade till fastigheter.
Digitalisering förutsätter tillförlitliga digitala data
Läs hela sammanfattningen
Samhället, inte minst samhällsbyggnadsprocessen och skogsnäringen, digitaliseras i en snabb takt. I ett digitaliserat samhälle behövs det korrekta och tillförlitliga digitala uppgifter om fastighetsgränser i form av koordinater. I dag tillhandahålls uppgifter om fastighetsgränser digitalt i fastighetsregistrets registerkarta. Avsikten var initialt att registerkartan skulle vara en översikt över fastighetsindelningen. I takt med att samhället har digitaliserats har efterfrågan på korrekta och tillförlitliga digitala uppgifter om fastighetsgränser ökat. Därmed har även behovet av och förväntningarna på att sådana uppgifter ska kunna hämtas från registerkartan ökat. Kvaliteten på den geometriska redovisningen av fastighetsgränser i kartan varierar dock kraftigt och det finns även brister i kvalitetsmärkningen av gränsernas lägesosäkerhet. Det innebär att det är svårt att bedöma vilken information i registerkartan som är korrekt och tillförlitlig. Det är därför förenat med rättsliga och ekonomiska risker att lita på informationen i kartan utan att kontrollera denna i förrättningsakter och i fält. Det är ett hinder mot att digitalisera och effektivisera de verksamheter och processer där korrekta uppgifter om fastighetsgränser behövs.
Om tillgången till korrekta och tillförlitliga digitala uppgifter inte ökar, kommer digitaliseringen av de verksamheter och processer där sådana uppgifter behövs att bromsas. Vi bedömer att kvalitetsutvecklingsarbete inte kommer att bedrivas i den omfattning som krävs för att tillgodose efterfrågan på korrekta och tillförlitliga digitala uppgifter om fastighetsgränser.
Dessutom kan digitala uppgifter om fastighetsgränser aldrig bli helt tillförlitliga, om gränsmärken har ställning som exklusiv bevisning om gränsers sträckningar.
Genom att koordinatbestämma fastighetsgränser kan det däremot skapas digitala uppgifter om fastighetsgränsers sträckningar, som både är korrekta och tillförlitliga. Vi bedömer att en övergång till ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser är nödvändig för att kunna möta efterfrågan på korrekt och tillförlitlig digital information om fastighetsgränser.
Våra förslag
Rättsverkande koordinater ska bestämma fastighetsgränsens sträckning
Gränser för traditionella fastigheter och marksamfälligheter (i det följande benämnda fastighetsgränser) ska i framtiden bestämmas med koordinater i plan. Gränser för tredimensionella fastigheter, samfälligheter och fastighetsutrymmen ska inte kunna koordinatbestämmas. Fastighetsgränser som inte bildas vid förrättning ska inte omfattas av reformen. Reformen ska inte begränsas till vissa områden eller vissa fastighetstyper.
En fastighetsgräns ska koordinatbestämmas genom att gränsens sträckning bestäms med gränspunkter och gränspunkternas lägen i plan bestäms med koordinater. Sådana gränspunkter ska kallas koordinatbestämda gränspunkter.
Koordinater ska gälla som exklusiv bevisning om koordinatbestämda fastighetsgränsers sträckningar. En koordinatbestämd fastighetsgräns ska sträcka sig i en rak linje mellan två koordinatbestämda gränspunkter. En fastighetsgräns som bara har bestämts med en koordinatbestämd gränspunkt, ska sträcka sig från denna.
Den nu gällande bevishierarkin ska gälla i den omfattning som en fastighetsgräns inte har bestämts med någon koordinatbestämd gränspunkt.
Om det inte är genomförbart att återskapa en koordinatbestämd gränspunkts läge på marken på grund av ett tekniskt hinder som inte är tillfälligt, ska den nuvarande bevishierarkin för lagligen bestämda gränser gälla.
Kvalitetskrav för koordinatbestämning
Koordinatbestämning av en gränspunkt ska ske genom att gränspunktens läge i plan bestäms med koordinater i en lämplig lokal projektionszon i SWEREF 99. För att säkerställa att koordinatbestämning sker på ett sätt som är rättssäkert och förenligt med äganderätten, ska det ställas vissa krav för att koordinatbestämning ska få ske. Kraven ska avse hur olika metoder för koordinatframställning ska genomföras, hur koordinatframställningen ska dokumenteras och vilken lägesosäkerhet som ska uppnås.
Det ska införas en ny förordning om koordinatbestämning som innehåller grundläggande bestämmelser om koordinatframställning och koordinatbestämning. Förordningen ska även innehålla bemyndigande för Lantmäteriet att meddela ytterligare föreskrifter om hur koordinatframställning ska genomföras och dokumenteras och om strängare krav på acceptabel lägesosäkerhet i vissa fall.
Krav på acceptabel lägesosäkerhet för koordinatbestämning
När det gäller lägesosäkerhet anser vi att det är möjligt och lämpligt att som huvudregel ställa krav på att standardosäkerheten för de framställda koordinaterna ska vara högst 0,025 m för att koordinatbestämning ska få ske med dem. Det betyder statistiskt sett att den fysiska punkten i cirka 63 procent av fallen ligger inom en radie på
2,5 cm från de framställda koordinaterna. I cirka 98 procent av fallen ligger den fysiska punkten inom en radie på 5 cm från de framställda koordinaterna och i 99,99 procent av fallen ligger den inom en radie på 7,5 cm från koordinaterna.
Om det inte har väckts en fråga om att upprätta detaljplan, bör den absoluta standardosäkerheten dock få vara högst 0,20 m om marken på båda sidor om gränsen används för jord- eller skogsbruk eller är naturmark.
Det kan finnas skäl för att i vissa fall tillämpa strängare krav på lägesosäkerhet. Det kan vara fallet om en fastighet är bebyggd, eller ska bebyggas, intill fastighetsgränsen, till exempel med radhus. Lantmäteriet ska ges möjlighet att meddela föreskrifter med strängare krav på lägesosäkerhet i de fall då det är motiverat.
När en gränspunkt väl har koordinatbestämts, får koordinaterna rättsverkan och kommer att gälla som exklusiv bevisning om gränsens rätta sträckning. Rättsverkande koordinater har därför ingen lägesosäkerhet i sig. Däremot kommer de inte att kunna redovisas i en karta eller visas i den fysiska miljön utan lägesosäkerhet.
När ska koordinatbestämning ske?
Nya fastighetsgränser
Fastighetsgränser ska koordinatbestämmas när de bildas. Koordinatbestämning behöver dock inte ske om det inte är
genomförbart på grund av ett tekniskt hinder som inte är tillfälligt, eller om det kan antas att kostnaden för koordinatbestämningen skulle bli orimligt hög jämfört med om sträckningen dokumenteras på andra sätt. Om koordinatbestämning inte ska ske, ska gränsens sträckning dokumenteras enligt den nu gällande ordningen.
En ny fastighetsgräns ska inte koordinatbestämmas hela vägen fram till en befintlig gräns med oklar sträckning.
Koordinatbestämning ska ske i fastighetsbildningsbeslutet. Innan fastighetsbildningsbeslut meddelas ska gränsen stakas ut i den omfattning som behövs och som lämpligen kan ske. Utstakning ska dock inte ske om de berörda fastighetsägarna är överens om det.
Fastighetsbildningsbeslutet ska innehålla karta och beskrivning. Förrättningsresultatet ska redovisas grafiskt i kartan och de koordinatbestämda gränspunkternas koordinater och uppgift om referens- och koordinatsystem ska redovisas i beskrivningen.
Befintliga fastighetsgränser
Fastighetsbestämning
Befintliga fastighetsgränser som avgörs genom fastighetsbestämning ska koordinatbestämmas vid fastighetsbestämningsförrättningen.
De regler om utstakning, koordinatbestämning och upprättande av karta och beskrivning som gäller vid fastighetsbildning ska också tillämpas vid fastighetsbestämning.
Särskild koordinatbestämning
Det ska införas en ny lantmäteriåtgärd för att koordinatbestämma befintliga och rättsligt klara fastighetsgränser. Åtgärden ska kallas särskild koordinatbestämning.
Genom särskild koordinatbestämning ska det vara möjligt att, helt eller delvis, koordinatbestämma rättsligt klara fastighetsgränser som inte redan har koordinatbestämts och som inte ska koordinatbestämmas vid fastighetsbildning eller fastighetsbestämning.
Ett ärende om särskild koordinatbestämning ska handläggas vid förrättning. Vid handläggningen ska lantmäterimyndigheten bestå av en handläggare, som inte måste vara förrättningslantmätare.
De som har rätt att ansöka om fastighetsbestämning ska också ha rätt att ansöka om särskild koordinatbestämning. Kommunen ska ges en obegränsad initiativrätt avseende fastighetsgränser i kommunen.
Lantmäterimyndigheten ska dessutom kunna ta initiativ till särskild koordinatbestämning om det behövs för att kunna koordinatbestämma den punkt där en fastighetsgräns som bildas eller bestäms möter en annan fastighetsgräns (anslutningspunkt).
Vidare ska den som har rätt att använda ett utrymme inom en fastighet för en sådan ledning som avses i ledningsrättslagen kunna ansöka om särskild koordinatbestämning, om det finns risk för att ett gällande bevismedels bevisvärde för en fastighetsgräns sträckning försämras när ledningen dras fram eller underhålls.
Det ska vara möjligt att handlägga flera frågor om särskild koordinatbestämning gemensamt. Det ska även vara möjligt att handlägga en fråga om särskild koordinatbestämning gemensamt med en fråga om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning.
Kostnaderna för särskild koordinatbestämning ska som huvudregel betalas av sökanden. När ansökan gjorts av en fastighetsägare eller av kommunen och det finns särskilda skäl, ska det dock vara möjligt att fördela kostnaderna efter vad som är skäligt mellan sökanden och de berörda fastighetsägarna. Om lantmäterimyndigheten har tagit initiativ till särskild koordinatbestämning för att det behövs vid en fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsförrättning, ska kostnaderna fördelas efter vad som är skäligt mellan de som är sakägare i frågan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning.
Uppgift om särskild koordinatbestämning ska föras in i fastighetsregistrets allmänna del snarast möjligt efter att förrättningen har avslutats. När det har skett är åtgärden fullbordad.
Godkännande av överenskommelser om koordinatbestämning
Vi anser att överenskommelser om hur en befintlig fastighetsgräns, helt eller delvis, ska koordinatbestämmas (överenskommelse om koordinatbestämning) bör tillmätas betydelse vid koordinatbestämningen. Vi bedömer att sådana överenskommelser kan bidra till en effektiv övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser, om fastighetsägarna ges en viss frihet att disponera över gränsens sträckning och om lantmäterimyndigheten gör en förenklad prövning av om koordinatbestämning kan ske i enlighet med överenskommelsen. På så vis skapas det förutsättningar för användning av kostnadseffektiva metoder för koordinatframställning. Vidare skapas det ett kostnadseffektivt verktyg att för framtiden att klarlägga gränser med oklara sträckningar och gränser som inte är lagligen bestämda samtidigt som gränserna koordinatbestäms.
Vi föreslår därför att en överenskommelse om koordinatbestämning ska ha samma rättsverkan som ett koordinatbestämningsbeslut om den godkänns av lantmäterimyndigheten.
Ett ärende om godkännande av en överenskommelse om koordinatbestämning ska handläggas av lantmäterimyndigheten enligt förvaltningslagen. Vid handläggningen ska lantmäterimyndigheten bestå av en handläggare, som inte måste vara förrättningslantmätare.
Överenskommelsen ska vara skriftlig. Den ska bland annat innehålla uppgift om vilka som har ingått den och vilka av de berörda fastigheterna som de äger. Överenskommelsen ska även innehålla karta och beskrivning. Ansökan om godkännande ska skrivas under av de fastighetsägare som har ingått överenskommelsen. Fastighetsägarna ska även intyga att inga servitut och nyttjanderätter, som upplåtits genom avtal, och ingen rätt till elektrisk kraft påverkas om överenskommelsen godkänns.
Lantmäterimyndigheten ska godkänna överenskommelsen om vissa förutsättningar är uppfyllda. För godkännande ska det bland annat krävas att överenskommelsen har ingåtts mellan de fastighetsägare som berörs av den. Det ska även krävas att det med ledning av karta, handlingar och andra uppgifter kan antas att den överenskomna sträckningen inte avviker väsentligt från gränsens rätta sträckning, att överenskommelsen inte medför en värdeminskning av betydelse för någon fastighet och att det inte uppkommer någon olägenhet från allmän synpunkt. Det ska inte krävas full utredning om gränsens rätta sträckning eller om avvikelsens storlek och lantmäterimyndigheten ska inte utreda förhållandena på marken i fält.
En överenskommelse om att ersättning ska betalas med anledning av en överenskommelse om koordinatbestämning ska vara ogiltig.
Prövningskostnaderna ska fördelas mellan sökandena i enlighet med vad de kommit överens om. Om det är uppenbart att överenskommelsen har ingåtts i ett otillbörligt syfte, ska kostnaderna dock fördelas mellan sökandena efter vad som är skäligt.
När ett beslut om att godkänna en överenskommelse om koordinatbestämning har fått laga kraft, ska uppgift om åtgärden snarast föras in i fastighetsregistrets allmänna del. När det har skett är åtgärden fullbordad och koordinaterna gäller som exklusiv bevisning om gränsens sträckning.
Lantmäteriet ska ges i uppdrag att ta fram en e-tjänst för att upprätta och ge in överenskommelser om koordinatbestämning och ansökningar om godkännande av sådana överenskommelser digitalt.
Koordinatbestämning vid detaljplanering
Vi föreslår att fastighetsgränser i grundkarteområdet ska redovisas med hjälp av rättsverkande koordinater i grundkartan när ett planförslag granskas. Det betyder att fastighetsgränserna i grundkarteområdet behöver ha koordinatbestämts senast vid den tidpunkten. Kravet på redovisning gäller dock inte fastighetsgränser som uppenbart saknar betydelse för utformning och genomförande av detaljplanen.
Ärenden om särskild koordinatbestämning av fastighetsgränser inom områden för vilka det har väckts fråga om att upprätta detaljplan ska handläggas skyndsamt.
Ett ekonomiskt tillförlitligt fastighetsregister
Koordinatbestämda fastighetsgränser ska redovisas i fastighetsregistret. I textdelen ska koordinatbestämda gränspunkter och rättsverkande koordinater redovisas för varje fastighetsområde. I registerkartan ska koordinatbestämda gränspunkter och gränslinjer visualiseras på ett särskiljande sätt. En koordinatbestämd gränspunkts koordinater ska kunna hämtas från fastighetsregistret.
Redovisningen av koordinatbestämda fastighetsgränser i fastighetsregistret ska inte ges rättsverkan, men fastighetsregistret ska vara en tillförlitlig källa till information om sådana gränser. Vi föreslår därför att det ska införas en strikt skadeståndsskyldighet för staten att ersätta skada som någon lider genom användningen av en felaktig uppgift i fastighetsregistret om att en fastighetsgräns eller gränspunkt är koordinatbestämd eller om en koordinatbestämd gränspunkts läge. Lantmäteriet ska handlägga sådana skadeståndsanspråk mot staten. Ett anspråk på ersättning för skada ska preskriberas tio år efter att den felaktiga uppgiften används.
Visualisering av koordinatbestämda fastighetsgränser på marken
Koordinater är numeriska uppgifter som kan användas i digitala miljöer för att beskriva gränspunkters lägen på marken. Fastighetsägare behöver dock även få konkret information om var gränserna för deras fastigheter går. I det syftet kan koordinatbestämda fastighetsgränser behöva visualiseras på marken. Det kan ske tillfälligt, genom gränsvisning, eller varaktigt, genom exempelvis utmärkning.
Gränsvisning
Gränsvisning ska kunna utföras av privata aktörer.
Under den tid som ett beslut genom vilket koordinatbestämning har skett får överklagas, ska lantmäterimyndigheten dock vara skyldig att visa den koordinatbestämda fastighetsgränsen på marken.
Lantmäteriet ska även bedriva uppdragsverksamhet som omfattar gränsvisning av koordinatbestämda fastighetsgränser i de delar av Sverige där andra lösningar saknas av marknadsskäl.
Utmärkning
Lantmäterimyndigheten ska även fortsättningsvis kunna markera fastighetsgränser varaktigt på marken med gränsmärken (utmärkning). Utmärkning ska kunna ske vid fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild koordinatbestämning. Utmärkning ska bara ske om en fastighetsägare begär det.
Särskild gränsutmärkning ska bara kunna ske om fastighetsgränsen redan är koordinatbestämd, eller om den inte kan koordinatbestämmas för att det finns ett bestående tekniskt hinder mot koordinatbestämning eller för att kostnaden för att koordinatbestämma gränsen skulle bli orimligt hög jämfört med om gränsens sträckning dokumenteras genom utmärkning.
Överprövning, fel och skadestånd
Även beslut om särskild koordinatbestämning och beslut i ärenden om godkännande av överenskommelser om koordinatbestämning ska kunna överklagas till mark- och miljödomstol. Överklagandetiden ska vara fyra veckor.
Beslut om att godkänna en överenskommelse om koordinatbestämning ska kunna överklagas av en sådan nämnd som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och i vissa fall av länsstyrelsen.
Uppenbart felaktiga uppgifter i fastighetsregistret om koordinatbestämda fastighetsgränser ska få rättas även om rättelsen kan medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett sådant beslut ska ha rätt till ersättning av staten.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Förslagen ska träda i kraft den 1 januari 2029.
Vid förrättning enligt fastighetsbildningslagen ska äldre bestämmelser fortfarande gälla om fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut har meddelats före ikraftträdandet.
Uppföljning
Reformen bör följas upp viss tid efter ikraftträdandet. Det bör då utvärderas om det finns behov av ytterligare insatser för att skynda på övergången till koordinatbestämda fastighetsgränser.
Författningsändringar
Reformen förutsätter bland annat att ändringar görs i jordabalken, fastighetsbildningslagen, plan- och bygglagen och förordningen om fastighetsregister och att det införs en ny förordning om koordinatbestämning av fastighetsgränser.
Effekter av våra förslag
Nyttor och fördelar
När fastighetsgränser bestämts med koordinater är de rättsligt gällande uppgifterna om gränsernas sträckningar numeriska. Sådana uppgifter kan tillgängliggöras, överföras och användas digitalt. Koordinatbestämning av fastighetsgränser möjliggör därför att processer där korrekta och tillförlitliga digitala uppgifter om fastighetsgränser behövs digitaliseras. Det skapar nya möjligheter till digital transformation, verksamhetsutveckling, förutsägbarhet och effektivisering inom olika processer som involverar aktörer inom såväl privat som offentlig verksamhet.
Ett införande av koordinatbestämda fastighetsgränser skulle ge betydande samhällsekonomiska nyttor. Dessa ökar över tid i takt med att antalet koordinatbestämda fastighetsgränser ökar. Nyttorna är mest framträdande inom samhällsbyggnadsområdet och för skogsnäringen.
För lantmäterimyndigheterna kommer handläggningen av förrättningar att bli effektivare, särskilt på sikt, och mer arbete kommer att kunna göras vid skrivbordet när myndigheten kan utgå från koordinatbestämda fastighetsgränser.
Genom kravet på att fastighetsindelningen ska redovisas med hjälp av rättsverkande koordinater i grundkartan när ett planförslag granskas får kommunerna ett instrument för en säkrare och effektivare samhällsbyggnadsprocess. Risken för att felaktigheter upptäcks i en detaljplans genomförandefas minskar väsentligt och den efterföljande fastighetsbildningen, projekteringen och bygglovsprövningen bedöms i många fall kunna bli enklare, snabbare och billigare. Merkostnaden för att koordinatbestämma fastighetsgränser i ett grundkarteområde när en grundkarta upprättas är begränsad. Kravet på att redovisa fastighetsindelningen i grundkartan med hjälp av rättsverkande koordinater kan leda till att kommunerna behöver anpassa sina arbetssätt för att planprocessen inte ska försenas. Även om arbetet med att ta fram en detaljplan skulle förlängas något, leder kravet till att samhällsbyggnadsprocessen effektiviseras totalt sett.
För Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet innebär en ordning med koordinatbestämda gränspunkter och fastighetsgränser att fastighetsregistrets grafiska redovisning av fastighetsindelningen blir mer tillförlitlig, och därmed mer användbar.
Koordinatbestämda fastighetsgränser påverkas inte av markrörelser, så som ras, skred och erosion, eller andra naturhändelser, så som bränder. De går inte heller att rubba koordinater avsiktligen eller oavsiktligen, till exempel i samband med att mark exploateras. I stället går det att återskapa koordinatbestämda fastighetsgränser på marken, vilket ger ett tryggare ägande, och leder till färre rättsliga tvister om gränsens sträckning.
Vidare kommer en fastighetsägare inte att behöva betala för att markera fastighetsgränser vid fastighetsbildning, och sådana förrättningar kommer också kunna genomföras snabbare i takt med att fler och fler fastighetsgränser bestäms med koordinater.
För rättighetshavare innebär våra förslag att det blir enklare att på ett säkert sätt veta vilken eller vilka fastigheter en tänkt rättighet kommer att belasta.
Även för myndigheter som länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Trafikverket kommer arbetet att underlättas allt eftersom fler fastigheter får koordinatbestämda gränser.
Kostnader och nackdelar
De aktörer som kommer att ha direkt nytta av att en fastighet får koordinatbestämda gränser ska ta den kostnad som uppstår när detta görs.
Vi bedömer att det inte uppstår några större kostnader i någon myndighetsverksamhet om våra förslag genomförs.
På sikt kommer förrättningskostnaderna att sjunka i takt med att antalet fastigheter med koordinatbestämda fastighetsgränser som berörs av en förrättning ökar.
Vår bedömning är att nyttorna med att koordinatbestämma fastighetsgränser när grundkartan tas fram, överstiger kostnaderna. Detta kombinerat med möjligheten till finansiering genom planavgiften innebär att den kommunala finansieringen inte påverkas. Om en kommun väljer att finansiera koordinatbestämningen via planavgiften kan det dock innebära högre avgifter för byggherren. Samtidigt kan koordinatbestämning även leda till att kommunen och byggherren får lägre kostnader för exempelvis fastighetsbildning, projektering och framtagande av nybyggnadskarta.
Vi bedömer att våra förslag effektiviserar plangenomförandet inklusive handläggningen av fastighetsbildning och bygglov. Detta kan leda till lägre förrättningskostnader och bygglovsavgifter. Även kostnaden för bland annat upprättande av nybyggnadskarta bör bli lägre då resursåtgången för att ta fram denna minskar.
En nackdel med koordinatbestämda fastighetsgränser är att fastighetsägare i allmänhet inte själva kan återskapa koordinatbestämda gränspunkter på marken och att det ibland är nödvändigt att anlita en mätkunnig person för detta. Det kommer dock även i fortsättningen vara möjligt att markera fastighetsgränser varaktigt på marken och redan i dag betalar fastighetsägare för gränsvisning trots att fastighetsgränsen inte är oklar i rättslig mening.
Reformen är samhällsekonomiskt lönsam
Vår slutsats är att koordinatbestämda fastighetsgränser har en positiv samhällsekonomisk effekt. En sådan ordning innebär betydande nyttor för samhället som är betydligt större än kostnaderna. Ju fler gånger som en koordinat används ökar nyttan relativt kostnaden för bestämningen. Det gör att nyttorna främst uppstår på lång sikt (mer än tio år). Vi bedömer att nyttorna med reformen med god marginal överstiger kostnaderna för den.
Innehåll — 28 kapitel, 491 sidor
- Sammanfattning
- 1 Författningsförslag
- 1.1 Förslag till lag om ändring i jordabalken
- 1.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
- 1.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
- 1.4 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
- 1.5 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
- 1.6 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
- 1.7 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
- 1.8 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
- 1.9 Förslag till förordning om koordinatbestämning av fastighetsgränser
- 1.10 Förslag till förordning om skyldighet att underrätta lantmäterimyndigheten i vissa fall
- 1.11 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten
- 1.12 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar
- 1.13 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:308) om fastighetsregister
- 1.14 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:946) med instruktion till Lantmäteriet
- 2 Uppdraget
- 2.1 Vårt uppdrag och avgränsningar
- 2.2 Utredningsarbetet
- 2.3 Betänkandets uppläggning
- 3 Fastighetsindelningen
- 3.1 Fast egendom och fastigheter
- 3.2 Ändring i fastighetsindelningen
- 4 Fastighetsgränsers rätta sträckningar
- 4.1 Fastighetsgränser
- 4.2 Klarläggande av gränsers rätta sträckningar
- 4.3 Ny eller kompletterande utmärkning av gränser
- 4.4 Visning av rättsligt klara gränser
- 5 Lantmäteriförrättningar
- 5.1 Fastighetsbildning
- 5.2 Fastighetsbestämning
- 5.3 Särskild gränsutmärkning
- 6 Tillhandahållande av digitala uppgifter om fastighetsgränser
- 6.1 Fastighetsregistret
- 6.2 Fastighetsregistrets allmänna del
- 6.3 Den nationella geodataplattformen
- 6.4 Fastighetsregisterlagsutredningens förslag
- 7 Fel i förrättning och i fastighetsregistret
- 7.1 Inledning
- 7.2 Överprövning av förrättning
- 7.3 Rättelse av lantmäterimyndighetens beslut
- 7.4 Lantmäterimyndighetens möjligheter att ändra felaktiga beslut
- 7.5 Särskilda rättsmedel
- 7.6 Rättelse och komplettering i fastighetsregistret
- 7.7 Det allmännas skadeståndsansvar
- 8 Fastighetsgränser och markanvändning
- 8.1 Inledning
- 8.2 Fastighetsägarens egen användning av fastigheten
- 8.3 Planering och byggande enligt plan- och bygglagen
- 8.4 Infrastruktur
- 8.5 Areella näringar
- 8.6 Mineralutvinning
- 8.7 Områdesskydd
- 8.8 Miljöbedömning och tillståndsprövning enligt miljöbalken
- 9 Samhällets behov av digitala fastighetsgränser
- 9.1 Samhällets digitalisering och fastighetsgränser
- 9.2 Olika behov av digital information om fastighetsgränsers lägen
- 9.3 Behovet av digital information är stort och ökar
- 10 Internationella jämförelser
- 10.1 Inledning
- 10.2 Österrike
- 10.3 Singapore
- 10.4 Nederländerna
- 11 Tekniska förutsättningar
- 11.1 Fastighetsgränser har betydelse
- 11.2 Geodetiska referenssystem och referensnät
- 11.3 Nationell och lokal kartprojektion
- 11.4 Mätning i praktiken
- 11.5 Reglering av mätningsverksamhet
- 11.6 Utmaningar avseende mätning i Sverige
- 11.7 Det finns tekniska förutsättningar för att koordinatbestämda fastighetsgränser
- 11.8 Avsiktliga störningar av GNSS hindrar inte ett införande
- 12 För- och nackdelar
- 12.1 Inledning
- 12.2 Fördelar med koordinatbestämda fastighetsgränser
- 12.3 Nackdelar
- 13 Några utgångspunkter
- 13.1 Det svenska fastighetssystemets betydelse
- 13.2 Digitalisering förutsätter digitala data
- 13.3 Det behövs en tillförlitlig registerkarta
- 13.4 Vad händer om koordinatbestämda fastighetsgränser inte införs?
- 13.5 En övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser behövs
- 13.6 Vilka fastighetsgränser bör koordinatbestämmas?
- 13.7 Förrättningskoordinaterna bör ges rättsverkan
- 13.8 Ett ekonomiskt tillförlitligt fastighetsregister
- 14 Ett nytt system
- 14.1 Inledning
- 14.2 Koordinatbestämning och koordinatframställning
- 14.3 Ett system med koordinatbestämda fastighetsgränser
- 14.4 Referenssystem och kvalitetskrav för koordinatbestämning
- 14.5 En ny förordning om koordinatbestämning
- 15 Ett successivt införande
- 15.1 Inledning
- 15.2 Koordinatbestämning ska ske där nytta uppstår
- 15.3 Koordinatbestämning bör ske när fastighetsgränser bildas eller bestäms
- 15.4 Befintliga och rättsligt klara fastighetsgränser bör kunna koordinatbestämmas
- 15.5 Överenskommelser bör kunna ges betydelse vid koordinatbestämningen
- 15.6 Koordinatbestämning bör ske vid detaljplanering
- 15.7 Vi föreslår inga riktade insatser
- 15.8 Kostnaden bör tas där nyttan uppstår
- 16 Koordinatbestämning av fastighetsgränser
- 16.1 Inledning
- 16.2 Koordinatbestämning av nya fastighetsgränser
- 16.3 Anslutning av fastighetsgränser
- 16.4 Koordinatbestämning vid fastighetsbestämning
- 16.5 Särskild koordinatbestämning
- 16.6 Överenskommelser om koordinatbestämning
- 16.7 Tvångsgränser
- 17 Koordinatbestämning vid detaljplanering
- 17.1 Inledning
- 17.2 Ett krav på koordinatbestämning vid detaljplanering
- 17.3 Fastighetsindelningen ska redovisas i grundkartan med hjälp av rättsverkande koordinater
- 17.4 Skyndsam handläggning
- 18 Registrering
- 18.1 Inledning
- 18.2 Uppgift om koordinatbestämning ska föras in i fastighetsregistret
- 18.3 Redovisning av koordinatbestämda fastighetsgränser i fastighetsregistret
- 19 Visualisering på marken
- 19.1 Visning av koordinatbestämda fastighetsgränser på marken
- 19.2 Varaktig markering av fastighetsgränser
- 20 Överprövning och rättelse
- 20.1 Överprövning av beslut om koordinatbestämning
- 20.2 Rättelse av fel i förrättning
- 20.3 Fel i fastighetsregistret
- 21 Skadestånd
- 21.1 Inledning
- 21.2 En strikt skadeståndsskyldighet för staten
- 21.3 Skadestånd på grund av beslut om rättelse
- 22 Reformen bör följas upp
- 23 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
- 23.1 Ikraftträdande
- 23.2 Övergångsbestämmelser
- 24 Konsekvenser
- 24.1 Inledning
- 24.2 Samlade effekter av våra förslag
- 24.3 Kostnader, intäkter och finansiering
- 24.4 Den kommunala självstyrelsen
- 24.5 Företagens arbetsförutsättningar
- 24.6 Personlig integritet
- 24.7 Miljön
- 24.8 Jämställdheten
- 24.9 EU-rättsliga aspekter
- 25 Författningskommentar
- 25.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken
- 25.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
- 25.3 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
- 25.4 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
- 25.5 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
- 25.6 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
- 25.7 Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
- 25.8 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
- Referenser
- Bilaga Bilaga 1 Kommittédirektiv 2023:159
Avslutad. Remisstiden gick ut 23 jan 2026. 96 svar publicerade · Ju2025/01509.
Myndigheter
- Boverket
- Fortifikationsverket
- Försvarsmakten
- Försvarsmakten kompl
- Högskolan i Gävle
- Institutet för fastighetsrättslig forskning IFF Uppsala universitet
- Jordbruksverket.PDF
- Justitiekanslern
- Kammarkollegiet
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Helsingborg
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Norrköping
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Sandviken
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Stockholm
- Kungliga Tekniska Högskolan KTH
- Lantmäteriet
- Länsstyrelsen Gotland län
- Länsstyrelsen i Dalarnas län
- Länsstyrelsen i Norrbottens län
- Länsstyrelsen i Stockholms län
- Länsstyrelsen Skåne
- Länsstyrelsen Södermanlands län
- Länsstyrelsen Västernorrland
- Myndigheten för civilt försvar MCF
- Myndigheten för digital förvaltning DIGG
- Naturvårdsverket
- Nätverket för kommuner med lantmäterimyndighet
- Regelrådet
- Sametinget
- Skogsstyrelsen
- Statens fastighetsverk
- Statens geotekniska institut SGI
- Statistiska centralbyrån
- Statistiska centralbyrån komplettering
- Sveriges geologiska undersökning SGU
- Trafikverket
- Uppdatering Skatteverket
- Örebro universitet
Domstolar
Kommuner och regioner
- Arjeplogs kommun
- Arvidsjaurs kommun
- Askersunds kommun
- Askersunds kommun kompl
- Bjuvs kommun
- Bjuvs kommun kompl
- Bygg och miljönämnden Örebro kommun
- Göteborgs kommun
- Göteborgs kommun kompl
- Halmstads kommun
- Höörs Kommun
- Kiruna kommun
- Kiruna kommun kompl
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Umeå kommun
- Kommunala lantmäterimyndigheten i Örebro kommun
- Lantmäteri Umeå kommun
- Lantmäterimyndigheten i Göteborgs stad
- Lantmäterimyndigheten Uddevalla Kommun
- Malmö stad
- Malmö stad kompl
- Miljö och byggnadsnämnden i Smedjebackens kommun
- Miljö och byggnadsnämnden i Smedjebackens kommun kompl
- Nacka kommun
- Region Gotland Tekniska nämnden
- Region Gotland Tekniska nämnden kompl
- Stadsbyggnadsavdelningen Kiruna kommun
- Stockholms stad
- Stockholms stad komplettering
- Trelleborgs kommun
- Värmdö kommun kompl
- Värmdö Kommun.PDF
- Västerås stad
- Älvkarleby kommun
Organisationer och företag
- BIM Alliance
- Fastighetsägarna Sverige
- Formas
- Geoforum Sverige
- Holmen Skog
- Lantbrukarnas Riksförbund LRF
- Norra Skog
- Riksförbundet Enskilda Vägar
- SCA Skog
- Skogsindustrierna
- Skogsägarna Mellanskog
- Stockholms tingsrät
- Svensk Försäkring
- Svenska Bankföreningen
- Svenska kraftnät uppdatering
- Sveriges advokatsamfund
- Sveriges Allmännytta
- Sveriges Kommuner och Regioner SKR
- Södra skogsägarna
- 23 nov 2023Kommittédirektiv Dir. 2023:159
- 7 juli 2025Betänkande SOU 2025:80
- 24 sep 2025Remiss av SOU 2025:80