Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning

Vi bedömer att de brott som skulle kunna vara aktuella för Skatteverket att leda och inleda förundersökning för är brott som har ett straffmaximum som inte överstiger fängelse i sex månader och där brottsanmälningarna härrör från Skatteverket.

Vi har kommit fram till att det som en följd av ökad komplexitet i fler brottsutredningar och ökning i antal misstänkta folkbokföringsbrott finns ett visst behov av förändring, bland annat av frigörande av resurser för Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. En reform som ger Skatteverket befogenhet att inleda och leda förundersökning i enlighet med våra utgångspunkter skulle dock inte medföra några betydande resursvinster för dessa myndigheter. Vi är av uppfattningen att de effektivitetsvinster som kan göras med en ordning med Skatteverket som förundersökningsledare inte kan förväntas bli annat än begränsade. Vi anser dock att rättssäkerhetsaspekter inte utgör hinder för en ordning med Skatteverket som förundersökningsledare.

Med de utgångspunkter som vi har haft för att ändra gällande ordning är vår slutsats att det inte finns tillräckliga skäl för en reform där Skatteverket ges möjlighet att inleda eller leda förundersökning beträffande vissa brott. Våra två experter från Skatteverket har kommit till en annan slutsats än utredningen. De har i ett särskilt yttrande anfört skälen till att Skatteverket enligt deras mening ska få inleda och leda förundersökning.

Eftersom vårt uppdrag omfattar att lämna författningsförslag oavsett vårt ställningstagande i sak redovisar vi trots vår slutsats ett förslag på en ordning med Skatteverket som förundersökningsledare i en bilaga till betänkandet.

Polismyndigheten bör inte få begära biträde av Skatteverket

Vår utgångspunkt för en ordning där Polismyndigheten får begära biträde av Skatteverket är att en sådan ordning bör ta vara på Skatteverkets kompetens och att effektivare utnyttjande av samhällets resurser därigenom kan uppnås. För att det ska ske behöver Skatteverkets biträde till Polismyndigheten begränsas till brott där det finns en naturlig koppling till Skatteverkets verksamhet. Av de brott som ingår i Skatteverkets brottskatalog och som omfattas av föreskrifter som ger Polismyndigheten rätt att leda förundersökning är det endast folkbokföringsbrott som i någon utsträckning anmäls av Skatteverket till Polismyndigheten. Det är följaktligen bara beträffande sådana brott som det skulle kunna finnas ett egentligt behov hos Polismyndigheten att få Skatteverkets biträde.

För närvarande anmäler Skatteverket misstankar om folkbokföringsbrott främst till Åklagarmyndigheten. Ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser beträffande en möjlighet för Polismyndigheten att få begära biträde av Skatteverket kräver att Skatteverkets anmälningar i stället görs direkt till Polismyndigheten. I praktiken finns det för närvarande inte förutsättningar för det på grund av bristande möjligheter till smidigt informationsutbyte mellan Skatteverket och Polismyndigheten. Vi bedömer att endast möjligheten för Polismyndigheten att begära biträde hos Skatteverket knappast skulle leda till tillräckligt positiva effekter. Sammanfattningsvis blir vår slutsats att Polismyndigheten inte bör få begära biträde av Skatteverket.

Eftersom vi, enligt vårt uppdrag, ska lämna författningsförslag oavsett vårt ställningstagande i sak lämnar vi i en bilaga till betänkandet ett förslag som innehåller att när Polismyndigheten leder en förundersökning om folkbokföringsbrott ska myndigheten vid undersökningens verkställande få anlita biträde av Skatteverket.

Skatteverket bör inte få utfärda strafföreläggande

För en ordning som ger Skatteverket befogenhet att utfärda strafföreläggande krävs starka skäl, såsom att den ger en mer effektiv användning av samhällets resurser för brottsbekämpning. Det skulle kunna bli följden om åklagarväsendet avlastades de mest rutinartade ärenden där dess kompetens inte är nödvändig, för att i än högre grad kunna fokusera på mer komplicerade ärenden.

Vi har som en förutsättning för att Skatteverket ska få utfärda strafföreläggande i ett ärende angett att myndigheten inlett och lett förundersökningen. Enligt vår bedömning bör Skatteverket inte ges befogenhet att vara förundersökningsledare. Om Skatteverket ändå ska ges befogenhet att utfärda strafföreläggande bör enligt vår bedömning en sådan befogenhet vara begränsad till att avse ärenden där det är uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att brottet inte ska föranleda någon annan påföljd. Skatteverkets befogenhet skulle alltså få omfatta beslut om böter men också om avgift till brottsofferfond och om skattetillägg.

Med dessa begränsningar skulle endast ett mycket litet antal

ärenden hos Ekobrottsmyndigheten respektive Åklagarmyndigheten efter en reform omfattas av Skatteverkets befogenhet att utfärda strafföreläggande. En sådan ordning kan inte förväntas leda till någon betydande avlastning av rutinartade ärenden för åklagarväsendet. En ordning där Skatteverket utfärdar strafförelägganden kan enligt vår bedömning inte heller av annat skäl förväntas leda till en mer effektiv användning av samhällets resurser för brottsbekämpning. Det saknas dock skäl att ifrågasätta att Skatteverket kan upprätthålla krav på rättssäkerhet om myndigheten skulle få utfärda strafföreläggande.

Sammanfattningsvis anser vi att Skatteverket inte bör ges befogenhet att utfärda strafföreläggande.

Även avseende denna fråga ska vi enligt vårt uppdrag lämna författningsförslag oberoende av vårt ställningstagande i sak. Vi lämnar därför i en bilaga till betänkandet förslag på en ordning där Skatteverket får utfärda strafföreläggande.

Skatteverkets brottsutredare bör få utökade möjligheter att verkställa tvångsmedel

Som utgångspunkter för vår bedömning av frågan om utökade möjligheter för Skatteverkets brottsutredare att verkställa tvångsmedel har

vi ställt upp att det måste föreligga behov av förändring, att effektivitetsvinster kan uppnås med en reform och att reformen inte riskerar rättssäkerheten. Ytterligare en förutsättning är enligt oss att verkställande av en åtgärd inte förutsätter våldsanvändning mot person samt att det vid förrättningen inte föreligger någon risk för att utredarna kommer att mötas av våld eller hot om våld.

Med nämnda utgångspunkter har vi kommit fram till att det finns tvångsmedel och tvångsmedelsliknande åtgärder som Skatteverkets brottsutredare bör få möjligheter att verkställa. Vi föreslår att Skatteverket ska få verkställa beslut om penningbeslag enligt 27 kap. 1 a § rättegångsbalken och beslut om genomsökning på distans enligt 28 kap. 10 b och 10 c §§ rättegångsbalken. Som en förutsättning gäller enligt vårt förslag att våld mot person inte behöver användas. Vi föreslår också att när Skatteverket verkställer beslut om genomsökning på distans, ska Skatteverket få uppmana den som närvarar vid en sådan genomsökning att tillfälligt lämna ifrån sig annan elektronisk kommunikationsutrustning än sådan som används för att utföra genomsökningen och som han eller hon bär med sig eller har på sig, om det kan antas att utredningen annars försvåras. Vidare föreslår vi att Skatteverket ska få besluta att en handling ska kopieras enligt 27 kap. 17 a § rättegångsbalken när myndigheten medverkar vid en husrannsakan eller en genomsökning på distans eller hanterar ett beslag på åklagares uppdrag. Vi föreslår vidare att Skatteverket ska få verkställa beslut om kroppsbesiktning genom ett prov för dna-analys för att registrera den misstänktes dna-profil i ett biometriregister enligt 28 kap. 12 a § första stycket 3 och 12 c § första meningen rättegångsbalken i de fall våld mot person inte behöver användas samt att Skatteverket ska få uppmana den som ska förhöras att tillfälligt lämna ifrån sig elektronisk kommunikationsutrustning. Slutligen föreslår vi att förhör efter verkställighet av anhållningsbeslut eller annat gripande enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken ska kunna hållas av en anställd vid Skatteverkets brottsutredande verksamhet som myndigheten har utsett, om förhöret hålls i Polismyndighetens eller Ekobrottsmyndighetens lokaler.

Vi har däremot kommit fram till att Skatteverket inte bör få verkställa beslut om husrannsakan eller beslut om beslag utan föregående beslut av åklagare eller annan undersökningsledare när Skatteverket medverkar vid husrannsakan. Vidare bör Skatteverket, enligt vår bedömning, inte få verkställa beslut om upptagning av fingeravtryck, fotografi, video, röstprov och handstilsprov samt bör myndigheten inte få uppmana någon att öppna ett avläsningsbart informationssystem genom biometrisk autentisering.

Eftersom tillämpningen av tvångsmedel ställer särskilda kunskapskrav och är underkastad noggrann kontroll och tillsyn ska, enligt vårt förslag, befogenheten att verkställa tvångsmedel endast få tillkomma en tjänsteman som har genomgått den utbildning som Skatteverket föreskriver.

Vidare bedömer vi att Skatteverket bör få även andra utökade möjligheter. Om Skatteverkets brottsutredare får rätt att verkställa beslut om kroppsbesiktning genom ett prov för dna-analys i de fall våld mot person inte behöver användas, kommer det att finnas behov för utredaren av att kontrollera om den misstänkte redan förekommer i biometriregistren. Vi föreslår därför att Skatteverket ska få ta del av uppgifter om huruvida personers dna-profiler förekommer i biometriregister och ska få medges direktåtkomst till sådant register för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder.

Slutligen lämnar vi också förslag angående hörande av Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket innan föreskrifter om vad information om förenklad delgivning ska innehålla meddelas.

Anmälningsskyldighet och straffansvar enligt folkbokföringslagen

Ytterligare anmälningsskyldighet bör inte införas i folkbokföringslagen

Vårt uppdrag har innefattat att analysera och ta ställning till om, och i så fall hur, ytterligare anmälningsskyldigheter bör införas i folkbokföringslagen.

En anmälningsskyldighet som inte kan föranleda straffansvar är enligt vad lagstiftaren uttalat i annat sammanhang principiellt olämplig. Vi har bedömt att det inte finns förutsättningar för en reform som innebär att underlåten anmälan om annans felaktiga bosättningsuppgifter straffbeläggs. Emot en reform om en anmälningsskyldighet avseende annans bosättningsuppgifter talar bland annat att det inte framkommit något påtagligt behov av en sådan reform. Vi bedömer följaktligen att det inte bör införas anmälningsskyldighet till Skatteverket för enskilda avseende en annan persons bosättningsuppgifter.

Beträffade en eventuell anmälningsskyldighet till Skatteverket för enskilda avseende andra uppgifter om egna förhållanden än bosättningsuppgifter, som det redan i dag råder anmälningsskyldighet för, skulle en sådan kunna avse förhållanden som ändras på grund av händelser i Sverige eller utomlands. Den omfattande underrättelseskyldighet till Skatteverket som andra svenska myndigheter har gör att vi bedömer att det inte finns något behov av ytterligare anmälningsskyldighet beträffande egna förhållanden som ändras på grund av händelser i Sverige.

Uppgifter som Skatteverket inte får kännedom om utan information från en enskild kan främst tänkas avse förhållanden som ändrats genom händelser utanför Sverige. Sådana uppgifter torde dock i många fall komma till Skatteverkets kännedom oberoende av om det finns en anmälningsskyldighet eller inte. Vi bedömer också att det är tveksamt om en sådan anmälningsskyldighet skulle komma att leda till någon betydande efterlevnad. Vi har därför kommit fram till att det inte bör införas någon anmälningsskyldighet till Skatteverket för enskilda avseende andra uppgifter om egna förhållanden än bosättningsuppgifter.

Eftersom vårt uppdrag i denna del innebär att vi ska lämna författningsförslag oavsett vårt ställningstagande i sak lämnar vi förslag på utformningen av en ordning med ytterligare anmälningsskyldighet i folkbokföringslagen. Dessa förslag finns i en bilaga till betänkandet.

Straffansvaret i folkbokföringslagen bör skärpas

Vi bedömer att det finns vissa typer av folkbokföringsbrott som är mer straffvärda än ”normalbrottet”. De mest straffvärda beteendena blir enligt vår bedömning dock tillräckligt bestraffade genom tillämpning av andra straffbestämmelser. Vi har därför kommit fram till att det inte finns behov av ett utvidgat tillämpningsområde för grovt folkbokföringsbrott.

Vi bedömer däremot att befintlig lagstiftning inte ger tillräckliga möjligheter till en straffrättslig reaktion mot vissa medhjälpsgärningar, exempelvis sådana där medhjälparen agerar för sin eller annans vinning eller för att möjliggöra annan brottslighet. Vi föreslår därför att ett nytt självständigt brott med beteckningen främjande av oriktig folkbokföring ska införas i folkbokföringslagen. Straffbestämmelsen ska ta sikte på den som i väsentlig mån främjar möjligheterna för någon annan att lämna oriktig uppgift till Skatteverket till grund för beslut om folkbokföring i syfte att bereda sig själv eller någon annan vinning eller möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen. Straffansvaret ska förutsätta uppsåt.

Förslaget till den nya straffbestämmelsen grundar sig i synen att de fall av främjande som vi föreslår ska omfattas av den nya bestämmelsen är mer allvarliga än de fall när någon för egen del begår ett folkbokföringsbrott som inte är grovt. Det framstår därför enligt vår mening som naturligt att se lika allvarligt på det föreslagna brottet som på ett grovt folkbokföringsbrott. Vi föreslår därför att straffskalan för det nya brottet ska överensstämma med den för grovt folkbokföringsbrott, dvs. fängelse i högst två år.

Skatteverket ska enligt vårt förslag göra en anmälan till Polismyndigheten eller till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon har gjort sig skyldig till främjande av oriktig folkbokföring.

Tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen om ringa fall bör utvidgas

Enligt gällande lagstiftning ska det för fall som är ringa inte dömas till ansvar. Det finns behov av att förtydliga när ringa fall föreligger. För att tillgodose detta behov föreslår vi att ett förtydligande och en viss utvidgning bör ske avseende fall som kan bedömas som ringa.

Det finns folkbokföringsbrott som inte är nämnvärt straffvärda. Vi har bedömt att till dessa hör folkbokföringsbrott som får ingen eller minimal påverkan på samhällets funktioner och vissa fall av kortvarig underlåtenhet att anmäla flyttning. Även andra situationer finns. Vi föreslår följaktligen att det av lagtext ska framgå att vid en försenad anmälan om flyttning där förseningen varit av mindre betydelse så ska det inte dömas till ansvar samt att det inte heller ska dömas till ansvar i fall som med hänsyn till omständigheterna är ringa.

Utvidgade möjligheter att lagra och använda biometriska uppgifter

Skatteverket bör få möjlighet att inom folkbokföringsverksamheten lagra och använda biometriska uppgifter

Enligt vår bedömning finns det behov av att ge Skatteverkets folkbokföringsverksamhet möjlighet att ta fram biometriska uppgifter ur en ansiktsbild som är synlig på en identitetshandling eller ett uppehållstillståndskort för att kontrollera biometriska uppgifter vid en identitetskontroll. Behovet gäller den personkategori som för närvarande får kontrolleras med hjälp av biometriska uppgifter. Det är personer som inte sedan sin födsel kontinuerligt varit folkbokförda i landet (främst personer som flyttar till eller tillbaka till Sverige och personer som ska tilldelas samordningsnummer eller få sitt samordningsnummer förnyat) samt personer som är folkbokförda eller har tilldelats ett samordningsnummer och vill ändra uppgift om sin identitet. Vi har också kommit fram till att det finns behov av att ge Skatteverkets folkbokföringsverksamhet möjlighet att lagra ansiktsbilder och fingeravtryck som tas av enskilda vid identitetskontroller samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa i syfte att vid framtida identitetskontroller kontrollera en enskilds uppgifter mot dessa. Behovet gäller samma personkategori som för närvarande får kontrolleras med hjälp av biometriska uppgifter. Det finns dock enligt vår bedömning inget behov av att lagra fingeravtryck beträffande barn under sex år. Det behov vi konstaterat finns oavsett utgång i Skatteverkets ärende.

Med utgångspunkt i det konstaterade behovet föreslår vi att det införs utökade möjligheter för Skatteverket att behandla biometriska underlag och biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten. Dessa möjligheter avser jämförelse av biometriska uppgifter som kan tas fram ur en ansiktsbild eller fingeravtryck som tas i samband med att en person genomgår en identitetskontroll hos Skatteverket mot sådana som kan tas fram ur en ansiktsbild som är synlig på en identitetshandling eller ett uppehållstillståndskort. De ansiktsbilder och fingeravtryck som Skatteverket tar samt biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska få behandlas under tiden ärendet i vilket uppgifterna togs pågår. Skatteverket ska också efter att ett ärende har avslutats få lagra de ansiktsbilder och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som myndigheten enligt nuvarande ordning får ta i digitalt format av enskilda vid identitetskontroller i folkbokföringsverksamheten. Lagring ska få ske oavsett utgång i Skatteverkets ärende. Underlagen och uppgifterna ska få lagras och användas endast under den tid som det är nödvändigt för ändamålet med lagringen. Lagringen och användningen ska dock få ske under längst tio år från att uppgifterna togs. Ansiktsbilder och fingeravtryck som tas vid identitetskontroller ska få jämföras mot lagrade sådana uppgifter vid framtida identitetsbedömningar.

Den behandling av biometriska underlag och biometriska uppgifter som vi föreslår utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten. Vi föreslår därför vissa ytterligare begränsningar i behandlingen. Beträffande svenska medborgare och andra EES-medborgare ska Skatteverket enligt vårt förslag få besluta om lagring endast om det finns anledning att anta att den enskilde vid en identitetskontroll lämnar eller har lämnat oriktiga uppgifter. Skatteverkets beslut om lagring avseende EES-medborgare, men inte beträffande övriga, ska få överklagas i enlighet med bestämmelserna i 38 § folkbokföringslagen och 5 kap. 2 § lagen om samordningsnummer. Vi föreslår också begränsningar till skydd för den personliga integriteten i form av ändamålsbegränsningar som förhindrar annan behandling än för identitetsbedömningar, att sekretess gäller för uppgifterna och att det är Skatteverket som är personuppgiftsansvarig.

Vi bedömer att den ordning vi föreslår ska regleras i lag och att ordningen, med föreslagna begränsningar, är nödvändig och proportionerlig.

Vidare föreslår vi att Skatteverket ska få behandla ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter i testverksamhet om uppgifterna är absolut nödvändiga för syftet med behandlingen.

Slutligen föreslår vi att samma utökade möjligheter till behandling av biometriska underlag och biometriska uppgifter vid identitetskontroller enligt lagen om samordningsnummer som vi föreslår för Skatteverket ska gälla även passmyndigheterna i myndigheternas verksamhet som rör identitetskontroller i ärenden om samordningsnummer. Vi föreslår också att Skatteverket på begäran av en passmyndighet ska lämna ut fingeravtryck och ansiktsbilder som lagras hos myndigheten samt uppgifter om den enskildes identitet. Passmyndigheterna ska enligt förslagen vara skyldiga att till Skatteverket lämna ut de fingeravtryck och den ansiktsbild som myndigheterna tar av en enskild vid en identitetskontroll enligt lagen om samordningsnummer samt uppgifter om den enskildes identitet.

Våra experter från Skatteverket och Finansdepartementet har kommit till en annan slutsats än utredningen i denna del, särskilt när det gäller frågan om lagring av EES-medborgares uppgifter. De har i särskilda yttranden anfört skäl till att begränsningar som vi föreslår avseende lagring inte ska införas.

Skatteverket och Migrationsverket bör få utbyta biometriska underlag och biometriska uppgifter

Vi bedömer att det finns behov av att ge Skatteverkets folkbokföringsverksamhet möjlighet att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa som myndigheten tar vid identitetskontroller mot sådana uppgifter som lagras i Migrationsverkets register. Det finns dock inget behov av att jämföra fingeravtryck beträffande barn under 14 år. Behovet som vi konstaterat gäller när Skatteverket ska göra en identitetskontroll av en person och Skatteverket inte kan veta om Migrationsverket dessförinnan har gjort en sådan kontroll. Behovet gäller också när det finns en indikation på att en person förekommer under en eller flera andra identiteter hos Migrationsverket eller om det finns anledning att anta att någon identitetsuppgift om personen är felaktig.

Vidare har vi kommit fram till att det finns behov av att ge Migrationsverket möjlighet att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa som myndigheten tar vid identitetskontroller mot sådana uppgifter som vid en reform kommer att lagras hos Skatteverket. Behovet gäller vid ansökningar om uppehållstillstånd av flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen. Det finns med nuvarande ordning dock inget behov av att jämföra fingeravtryck beträffande barn under 14 år.

Med utgångspunkt i de konstaterade behoven föreslår vi att det ska införas bestämmelser som ger Skatteverket respektive Migrationsverket rätt att vid en bedömning av en enskilds identitet använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om ansiktsbilder och fingeravtryck som är lagrade hos den andra myndigheten. Enligt våra förslag ska Skatteverket få göra en sådan jämförelse med uppgifter om fingeravtryck endast beträffande personer som det finns anledning att anta ha fyllt 14 år. För att möjliggöra föreslagen behandling föreslår vi att det införs en bestämmelse som anger att fingeravtryck och fotografier som Migrationsverket för separata register över får användas för jämförelse vid identitetsbedömningar inom Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.

Enligt vår bedömning är ett gemensamt register mellan Skatteverket och Migrationsverket för närvarande inte lämpligt.

Vi bedömer att den ordning vi föreslår utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten och ska regleras i lag. Vidare anser vi att ordningen är nödvändig och proportionerlig.

Utlämnande av information om biometriska underlag och biometriska uppgifter mellan Skatteverket och Migrationsverket bör enligt vår uppfattning ske på medium för automatiserad behandling, dvs. genom annat elektroniskt utlämnande än genom direktåtkomst.

För att föreslagna utökade möjligheter till biometriska jämförelser ska gå att genomföra föreslår vi att Skatteverket respektive Migrationsverket ska vara skyldiga enligt lag att på begäran av den andra myndigheten lämna ut fingeravtryck, ansiktsbilder och biometriska uppgifter som tas fram ur dessa som lagras hos myndigheten. Skatteverket ska enligt förslagen också på begäran av Migrationsverket lämna ut vissa andra uppgifter, såsom person- eller samordningsnummer, namn och födelsetid.

Polismyndigheten bör få möjlighet att inom den brottsbekämpande verksamheten göra biometriska jämförelser med uppgifter hos Skatteverket

Från och med den 1 juli 2025 ska Polismyndigheten, genom Nationellt forensiskt centrum (NFC), i vissa fall få utföra biometriska jämförelser i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier, vilka inte förs i brottsutredande syfte, såväl för egen räkning som på begäran av Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket eller Kustbevakningen. Vi bedömer att det finns behov av att ge Polismyndigheten möjlighet att i brottsutredande syfte göra biometriska jämförelser även med de ansiktsbilder och fingeravtryck som vid en reform lagras hos Skatteverket. Vi föreslår följaktligen att NFC vid förundersökning ska få använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om ansiktsbilder och fingeravtryck som vid en reform lagras hos Skatteverket. Ordningen ska enligt vårt förslag regleras i lag.

Vi föreslår att samma begränsningar för Polismyndighetens möjligheter till biometriska jämförelser med uppgifter hos Migrationsverket bör gälla vid Polismyndighetens jämförelser med uppgifter hos Skatteverket. Till begränsningarna hör att en åklagare ska fatta beslut om sådan jämförelse, att jämförelse ska få ske endast under förundersökning beträffande vissa angivna allvarliga brott, att jämförelse ska få göras endast om det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycket eller förekommer på ansiktsbilden och åtgärden är av synnerlig vikt för brottsutredningen samt att en jämförelse ska få göras endast med uppgifter som finns i registret om personer som har fyllt 15 år. Vidare ska enligt våra förslag den personkrets som berörs av jämförelsen begränsas så långt som det är möjligt samt ska både användning av jämförelse och personuppgiftsbehandlingen dokumenteras enligt förundersökningskungörelsen respektive brottsdatalagen.

Vi föreslår att sökförbudet i 2 kap. 14 § brottsdatalagen inte ska hindra att Polismyndigheten genomför biometriska jämförelser med ansiktsbilder och fingeravtryck som lagras hos Skatteverket i syfte att få fram ett urval av personer grundat på biometriska uppgifter.

En ordning som möjliggör för Polismyndigheten att använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck mot sådana uppgifter som lagras hos Skatteverket är, enligt vår bedömning, nödvändig och proportionerlig. För en möjlighet för Polismyndigheten att göra biometriska jämförelser med uppgifter hos Skatteverket behöver Polismyndig-

heten åtkomst till personuppgifter hos Skatteverket. Vi bedömer att nuvarande reglering i folkbokföringsdatabaslagen om direktåtkomst för myndighet till uppgifter i folkbokföringsdatabasen omfattar en möjlighet att Polismyndigheten medges sådan åtkomst till de personuppgifter som myndigheten kommer att ha behov av. Dock ska det enligt vårt förslag i lag införas en skyldighet för Skatteverket att på begäran av Polismyndigheten lämna ut aktuella personuppgifter som lagras hos Skatteverket, bland annat fingeravtryck, ansiktsbilder och biometriska uppgifter som tas fram ur dessa.

En möjlighet för Polismyndigheten att inom id-verksamheten göra biometriska jämförelser mot underlag hos Skatteverket bör utredas vidare

Under utredningsarbetet har det framkommit att Polismyndigheten, främst utifrån vissa nya uppdrag som myndigheten fått, även i sin id-verksamhet vill kunna göra biometriska jämförelser med underlag hos Skatteverket. Frågan omfattas inte av våra direktiv men vi har utifrån uppgifter vi fått från Polismyndigheten gjort vissa överväganden. Vår bedömning är emellertid att frågan bör utredas vidare i ett senare skede.

Konsekvenser av våra förslag

Varken våra förslag om att Skatteverkets brottsutredare ska få utökade möjligheter att verkställa tvångsmedel och tvångsmedelslikande åtgärder eller våra förslag om en ny straffbestämmelse i folkbokföringslagen eller om utvidgning av ringa fall enligt samma lag kommer enligt vår bedömning att medföra några ekonomiska konsekvenser av betydelse för det allmänna. Våra förslag om utvidgade möjligheter att lagra och använda biometriska uppgifter kommer att medföra nya uppgifter och orsaka behov av omfattande teknisk utveckling för flera myndigheter. Enligt vår bedömning kommer förslagen medföra behov av ytterligare anslag endast för Skatteverket. De ökade kostnaderna för myndigheten kommer att avse både initiala utvecklingskostnader och kostnader för löpande förvaltning.

Vi bedömer att våra förslag rörande utvidgade möjligheter för Skatteverkets brottsutredare och straffansvar enligt folkbokföringslagen kommer att få positiv inverkan på det brottsbekämpande arbetet. Påverkan på brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet sett i ett större perspektiv bedömer vi dock inte komma att bli betydande. Vi är av uppfattningen att också de utvidgade möjligheter till behandling av biometriska underlag och biometriska uppgifter som vi föreslår kommer att få både en brottsförebyggande effekt och en positiv effekt på förutsättningarna att utreda brott.

Särskilt våra förslag om utvidgade möjligheter för Skatteverket, passmyndigheterna, Migrationsverket och Polismyndigheten till behandling av biometriska underlag och biometriska uppgifter kommer att innebära ett betydande utökat intrång i den personliga integriteten för personer som berörs av förslagen.