En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag

En analys i fyra delar

Utredningens analys består av fyra huvudsakliga delar.

I den första analysdelen tar utredningen sig an uppdragsfrågorna om de mindre myndigheternas uppgifter och verksamheter är motiverade offentliga (statliga) åtaganden och om det finns andra myndigheter med näraliggande eller överlappande uppgifter och verksamheter. Analysen ligger till grund för en uppdelning av berörda myndigheter i följande kategorier:

• Myndigheter med uppgifter och verksamhet som inte är motiverade offentliga respektive statliga åtaganden.

• Myndigheter med uppgifter och verksamhet som är motiverade offentliga åtaganden och där det inte finns andra myndigheter med näraliggande eller överlappande verksamhet och uppgifter. Dessa myndigheter analyserar utredningen inte vidare.

• Myndigheter med uppgifter och verksamhet som är motiverade offentliga åtaganden och där det finns andra myndigheter med uppgifter och verksamhet som är näraliggande eller överlappande. Dessa myndigheter analyserar utredningen vidare för att se om det finns en verksamhetslogik som motiverar en sammanslagning med eller överföring av uppgifter till andra myndigheter.

Den andra analysdelen omfattar uppdragsfrågorna om analys- och utvärderingsmyndigheterna. Det gäller särskilt om dessa myndigheter kan organiseras i färre myndigheter och samtidigt täcka in fler områden där det i dag saknas fristående analys- och utvärderingskapacitet. I analysen ingår det även att undersöka om det finns uppgifter vid andra myndigheter som bör flyttas till en analys- och utvärderingsmyndighet.

Den tredje analysdelen består av utredningens överväganden och förslag på organisatoriska förändringar i syfte att förbättra förutsättningarna för regeringens styrning och en väl fungerande statsförvaltning med hög kostnadseffektivitet och hög samhällsekonomisk effektivitet. Förslagen syftar även till att tillgodose regeringens behov av analys och utvärdering av statlig och annan offentlig verksamhet och av stora reformer. Det betyder att utredningens förslag är inriktade på att skapa en reellt ökad samhällsnytta och möjlighet till en högre uppfyllelse av politiska mål genom att förstärka statliga myndigheters förmåga att tillgodose specifika behov och utmaningar inom olika områden. Utredningens förslag är även utformade med hänsyn tagen till regeringens förvaltningspolitiska inriktning i fråga om att statsförvaltningen generellt sett behöver bli mindre fragmenterad och att antalet myndigheter och organisatoriska gränser bör minska.

Den fjärde analysdelen utgår från de mindre myndigheternas behov av stöd i framför allt gemensamma administrativa funktioner. Genomgången omfattar den nuvarande statliga resurssamverkan rörande olika stödverksamheter samt utredningens överväganden och förslag till tydligare styrning av, ökad anslutning till och nya områden för statlig resurssamverkan.

Samtliga 50 myndigheters uppgifter och verksamheter är motiverade statliga åtaganden

Utredningen analyserar i vilken utsträckning statliga myndigheters uppgifter är motiverade offentliga och statliga åtaganden. Analysen utgår från nationalekonomisk välfärdsteori som består av huvudkomponenterna marknadsmisslyckanden, rättvise- och jämlikhetsambitioner samt argumenten om samhällsnyttiga respektive samhällsskadliga varor och tjänster ( merit goods och merit bads ). Med analysen utifrån nationalekonomisk välfärdsteori bedömer utredningen att samtliga 50 myndigheters uppgifter och verksamheter är motiverade offentliga åtaganden, och i nästan samtliga fall tydliga statliga åtaganden. För det stora flertalet av myndigheterna är det en kombination av två eller flera av de teoretiska motiven som är för handen. Vidare bedömer utredningen att de motiv som låg till grund för myndigheternas bildande alltjämt är giltiga, och i en majoritet av fallen snarast har förstärkts över tid.

I några fall har utredningen övervägt om verksamheten kan bedrivas i annan verksamhets- och associationsform än statlig myndighet, men utredningens slutsats är att myndighetsformen är mest lämplig. I ett fall förslår utredningen att en statlig myndighets verksamhet överförs till en ideell förening.

20 myndigheter saknar tydliga näraliggande uppgifter med andra myndigheter

För 20 av de mindre myndigheterna bedömer utredningen att det finns få eller inga andra myndigheter med näraliggande eller överlappande uppgifter och verksamheter. Det innebär att utredningen inte ser några möjligheter till ökad verksamhetsnytta, ökad kostnadseffektivitet eller styrningsmässiga fördelar som motiverar en fortsatt analys eller organisatoriska förändringar. Dessa myndigheter anges i tabell 1.

Tabell 1 Myndigheter som inte analyseras vidare

Myndighet som inte analyseras vidare

Allmänna reklamationsnämnden

Arbetsgivarverket

Brottsoffermyndigheten

Elsäkerhetsverket

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas)

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte)

Inspektionen för strategiska produkter

Institutet för mänskliga rättigheter

Institutet för språk och fornminnen

Mediemyndigheten

Medlingsinstitutet

Myndigheten för psykologiskt försvar

Polarforskningssekretariatet

Rymdstyrelsen

Sametinget

Skolforskningsinstitutet

Myndighet som inte analyseras vidare

Spelinspektionen

Statens geotekniska institut

Statens haverikommission

Statens musikverk

26 myndigheter har tydliga näraliggande uppgifter med andra myndigheter

För de övriga 26 myndigheterna har utredningen däremot bedömt att det finns näraliggande eller överlappande uppgifter och verksamheter och att det därmed finns en potential till ökad verksamhetsnytta, ökad kostnadseffektivitet och styrningsmässiga fördelar. För dessa myndigheter gör utredningen fördjupade analyser för att se om det finns möjlighet att eventuellt lägga förslag till organisatoriska förändringar. Dessa 26 myndigheter består av tre undergrupper: Analys- och utvärderingsmyndigheter, myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter och övriga mindre myndigheter.

Tabell 2 Myndigheter som analyseras vidare

Analys- och utvärderingsmyndigheter

Finanspolitiska rådet

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Inspektionen för socialförsäkringen

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering

Konjunkturinstitutet

Myndigheten för kulturanalys

Myndigheten för tillväxtpolitiska analyser och utvärderingar

Myndigheten för totalförsvarsanalys

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering

Svenska institutet för europapolitiska studier

Trafikanalys

Myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter

Barnombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen

Forum för levande historia

Myndigheten för delaktighet

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd

Myndigheten för tillgängliga medier

Övriga myndigheter

Kommerskollegium

Kärnavfallsfonden

Nordiska Afrikainstitutet

Revisorsinspektionen

Statens centrum för arkitektur och design

Statens försvarshistoriska museer

Statens Konstråd

Upphandlingsmyndigheten

Statens konstråd och Statens centrum för arkitektur och design utreds i särskild ordning inom ramen för en departementspromemoria vid Kulturdepartementet (Ku2024/00723). Det innebär att utredningen inte lägger egna förslag för dessa två myndigheter.

Överväganden och förslag om analys- och utvärderingsmyndigheter

Behovet av fristående analyser och utvärdering tillgodoses och organiseras på olika sätt inom den statliga förvaltningen. Myndigheternas uppgifter varierar och därmed fokus i deras analyser. Utredningen gör bedömningen att det finns ett behov av mer sektorsövergripande analyser och utvärderingar utifrån ett helhetsperspektiv. Det är inte minst viktigt eftersom verksamhet och insatser i en sektor kan ha betydelse för måluppfyllelsen inom en annan sektor.

Flera av myndigheterna har i uppgift att utvärdera resultat och effekter av åtgärder och politiska reformer. En del av myndigheterna ska redovisa en uppföljning av de politiska målen inom sitt respektive ansvarsområde. Däremot kan utredningen konstatera att ingen av analys- och utvärderingsmyndigheterna uttryckligen har i uppgift att utvärdera stora reformer.

Utredningen kan konstatera att det i vissa fall finns formuleringsmässiga överlapp vad gäller uppgifter inom analys- och utvärdering mellan en fristående sektorsinriktad analys- och utvärderingsmyndighet och den myndighet som ansvarar för genomförandet av verksamheten inom området. Vidare har vissa genomförandemyndigheter uppgifter som innebär att de utvärderar verksamhet som de själva utför. Utredningens utgångspunkt är att utvärdering av en verksamhet normalt bör ske med ett visst avstånd från genomförandet. De fristående analys- och utvärderingsmyndigheterna behöver dessutom ha tillräcklig kapacitet och resurser för att utföra sin uppgift, både avseende regeringsuppdrag och egeninitierade analyser för att kunna svara upp mot regeringens behov av fristående analyser och utvärderingar. Utredningen anser att det därför kan finnas skäl att se över resursfördelning mellan genomförandemyndigheterna och analys- och utvärderingsmyndigheterna. Utredningen ser att det kan vara motiverat att en större andel av utgifterna för analys- och utvärdering koncentreras till de fristående analys- och utvärderingsmyndigheterna än vad som är fallet i dag.

För vissa av analys- och utvärderingsmyndigheterna ser inte utredningen att en förändrad organisering skulle innebära tillräckligt stora fördelar för att gå vidare med förslag på förändringar. Det beror bland att på myndighetens roll eller att det saknas tillräckliga synergier med andra sakpolitiska områden som motiverar en sammanläggning.

Inom andra områden bedömer utredningen att en förändrad organisering av analys- och utvärderingsmyndigheterna kan ge en ökad verksamhetsnytta. Inte minst utifrån det faktum att vissa områden och sakfrågor är näraliggande och har ömsesidiga beroendeförhållanden. Det handlar också om att ha en struktur som ger möjlighet att täcka in områden där det i dag saknas en fristående analyskapacitet utan att behöva bilda nya myndigheter.

Slutligen är utredningens utgångspunkt att regeringen har ett permanent behov av analyser och utvärderingar, vilket motiverar att verksamheterna bör bedrivas i myndighetsform. Det förenklar regeringens styrning och gör det enklare att vid behov ge myndigheten specifika regeringsuppdrag. I ett fall har dock utredningen lämnat förslag om att en statlig myndighets verksamhet överförs till en ideell förening.

Översikt över förslagen

Utredningen lägger förslag till sammanläggningar av myndigheter respektive överföringar av vissa uppgifter mellan myndigheter enligt tabell 3.

Tabell 3 Utredningens förslag till organisatoriska förändringar

Myndighet där vissa

Mottagande myndighet

efter inordnande av

(organisation)

verksamheten i annan

annan myndighet

myndighet

Kammarkollegiet

upphandlingar)

Expertgruppen för studier i

Nya Statskontoret

offentlig ekonomi

Konjunkturinstitutet

Trafikanalys

Tillväxtanalys

Konjunkturinstitutet

Tillväxtanalys

(miljöekonomiska

analyser)

Inspektionen för social-

försäkringen

försäkringen

Delegationen för

migrationsstudier

Myndighet där vissa

Mottagande myndighet

efter inordnande av

(organisation)

verksamheten i annan

annan myndighet

myndighet

Inspektionen för

socialförsäkringen

Myndigheten för familjerätt

Socialstyrelsen

och föräldraskapsstöd

Svenska institutet för

europapolitiska studier

Revisorsinspektionen

Finansinspektionen

Kärnavfallsfonden

Kammarkollegiet

Statens försvarshistoriska

Statens maritima och

museer

Moderna museet

och design

Statens konstråd

Av tabell 3 framgår att utredningen lämnar förslag till att nio myndigheters uppgifter och verksamhet överförs till och inordnas i annan myndighet. Utredningen föreslår även att vissa uppgifter överförs från sju myndigheter till andra myndigheter. Tillkommer gör även förslag som lämnas inom ramen för en departementspromemoria beträffande inordning av Statens centrum för arkitektur och design och Statens konstråd i Moderna museet. Sammantaget innebär förslagen att elva mindre myndigheter ska avvecklas.

Utöver förslagen som redovisas i tabell 3 lämnar utredningen även förslag om ett breddat uppdrag för Statskontoret, översyn av organisationsstrukturen för myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter samt ändrad ledningsform för EBA. Varje förslag sammanfattas mer utförligt nedan.

Ett breddat uppdrag för Upphandlingsmyndigheten

Utredningen föreslår att ansvaret för att upphandla samordnade ramavtal som är avsedda för andra statliga myndigheter samt medföljande uppgifter (Statens inköpscentral) överförs från Kammarkollegiet till Upphandlingsmyndigheten. Myndigheten för digital förvaltnings uppgift inom området elektronisk inköpsprocess överförs till Upphandlingsmyndigheten.

Förslaget innebär en väsentlig breddning av Upphandlingsmyndighetens uppdrag. Utöver att inordna den statliga inköpssamordningen får myndigheten också ett helhetsansvar att främja den elektroniska inköpsprocessen. Förslaget innebär ett stärkt fokus på upphandling och inköp, vilket utgör ett av de viktigaste medlen som den offentliga förvaltningen förfogar över för att effektivisera verksamheterna.

Givet att inriktningen för verksamheten är att gå från fokus på upphandling till den offentliga affären föreslår utredningen att Upphandlingsmyndigheten byter namn till Myndigheten för offentliga affärer.

Ett breddat uppdrag för nya Statskontoret

Utredningen föreslår att den nya myndigheten Statskontoret tillförs nya uppgifter. Myndigheten bör få i uppgift att löpande genomföra utgiftsöversyner inom alla utgiftsområden, vara regeringens organ för att utvärdera stora reformer samt ansvara för nätverk för metodfrågor och erfarenhetsutbyte mellan statens analys- och utvärderingsmyndigheter. Därutöver föreslår utredningen att Ekonomistyrningsverkets (ESV) nuvarande uppgift att göra prognoser flyttas till Konjunkturinstitutet. Statsredovisningen och statsbudgetsystemet Hermes bibehålls inom den nya myndigheten Statskontoret.

Utredningen bedömer att det finns mekanismer för att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Däremot saknas det en tillräckligt verkningsfull process för regelbunden översyn och omprövning av tidigare beslutade offentliga åtaganden. Även när det gäller att säkerställa kostnadseffektiviteten i den befintliga statliga verksamheten finns det utrymme för förbättringar. Tidigare har ESV föreslagit hur en generisk modell för utgiftsöversyner skulle kunna implementeras i Sverige. 1 ESV:s förslag innebär att regeringen på försök inrättar ett ramverk för utgiftsöversyner. Utredningens uppfattning är att ramverket skulle kunna införas och justeras vid behov. Därmed skulle någon försöksperiod inte vara nödvändig.

En sammanläggning av ESV och Statskontoret samt den förstärkta rollen att vara regeringens centrala organ för att ta fram underlag för omprövning, samt att analysera effektivitet och produktivitet i staten gör att kapaciteten att utvärdera stora reformer ytterligare stärks. Mot bakgrund av det anser utredningen att den nya myndigheten Statskontoret är väl lämpad och kommer att ha kompetens att analysera och utvärdera stora reformer, framför allt avseende stora sektorsövergripande organisatoriska, förvaltningspolitiska och omfattande ekonomiska reformer. Avseende mer sektorsspecifika reformer gör utredningen bedömningen att även övriga analys- och utvärderingsmyndigheter, inte minst genom utredningens förslag, har god kapacitet att analysera och utvärdera stora reformer inom sina ansvarsområden. Det gäller särskilt i de fall när det krävs djup sakkompetens eller tillgång till registerdata.

Statskontoret bör fungera som en nationell resurs som samordnar och sprider kunskap om metoder och verktyg för analys och utvärdering. Det innebär att myndigheten ska samla och sprida best practices inom utpekade områden, följa den forskning och utveckling som sker inom dessa områden, skapa nätverk och lämpliga samverkansgrupper för att underlätta utbytet av erfarenheter från forskning och praktik samt vid behov samordna utbildningsinsatser för statliga myndigheter.

Utredningen har övervägt alternativet att samla all statlig prognosverksamhet i en myndighet, men har inte haft möjlighet att göra en så djup och omfattande analys som är nödvändigt för att lämna ett sådant förslag. Utredning bedömer att det ändå är lämpligt att ta ett steg i riktning mot en koncentration av prognosverksamheten i staten genom att flytta ESV:s uppgifter som avser prognoser till Konjunkturinstitutet (KI). KI får därmed en starkare och samlad roll som framtagare av underlag till Regeringskansliet om offentlig och statlig ekonomi.

ESO inordnas som särskilt organ i nya Statskontoret

Utredningen föreslår att Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) inordnas som ett särskilt organ i den nya myndigheten Statskontoret. Utredningen gör bedömningen att förslaget ger ESO goda möjligheter att fortsätta bedriva sin verksamhet med nuvarande uppdrag och beslutsmandat oförändrade. Utredningen vill även betona att detta är väsentligt, inte minst för att bibehålla den starka legitimitet ESO har inom akademin och förvaltningen.

Det nya Statskontoret blir en sektoroberoende myndighet med expertis inom offentlig, främst statlig förvaltning och som fokuserar på omprövning, analys, utvärdering, effektivitet och produktivitet. Utredningen ser flera möjliga synergier mellan ESO:s verksamhet och uppdraget för det nya Statskontoret. Bägge organisationerna är sektoroberoende och har omprövning, samhällsekonomisk effektivitet och kostnadseffektivitet som ledstjärnor för verksamheten. Vidare bedömer utredningen det redan i dag finns näraliggande uppgifter mellan ESV, Statskontoret och ESO som gör att staten som helhet skulle vinna på om organisationerna samordnade verksamheten mer. ESO har lång erfarenhet av att ta fram relevanta analysområden som belyser olika delar av den offentliga verksamheten utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv som den nya myndigheten Statskontoret kan dra nytta av.

En myndighet med ett samlat ansvar för analyser och utvärderingar inom hållbar tillväxt och infrastruktur

Utredningen föreslår att en myndighet med ett samlat ansvar för analyser och utvärderingar inom hållbar tillväxt och infrastruktur, särskilt transportinfrastruktur, skapas genom en sammanläggning av Trafikanalys och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys). Sammanläggningen föreslås ske genom att Trafikanalys befintliga uppgifter och verksamhet i sin helhet överförs och inordnas i Tillväxtanalys. I samband med inordnandet avvecklas Trafikanalys som egen myndighet. Vidare överförs KI:s uppgift avseende miljöekonomiska analyser till Tillväxtanalys. Utredningen föreslår även att Tillväxtanalys uppgifter och ansvarsområden breddas för att omfatta energi-, klimat- och miljöpolitiken samt att myndigheten även får i uppgift att utvärdera och analysera den samhällsekonomiska effektiviteten och måluppfyllelsen inom miljöklimat- och energipolitiken. Enligt utredningen bör myndigheten byta namn för att bättre spegla dess breddade ansvarsområde.

Förslaget skapar bättre förutsättningar att leverera heltäckande och tvärsektoriella analyser och ger tillgång till analyskapacitet inom områden som i dag inte täcks av en fristående analys- och utvärderingsmyndighet.

Ett kompletterande förslag innebär att Statens energimyndighets (Energimyndighetens) uppgift att analysera energimarknadens och energisystemets inverkan på och betydelse för näringslivets konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten överförs till den sammanslagna myndigheten. Utredningen föreslår att det i samband med överföringen av uppgifter sker en anslagsöverföring från Energimyndigheten till den sammanslagna myndigheten. Utredningen bedömer att en fristående myndighet med ett samlat ansvar för analys och utvärdering inom energi, klimat, infrastruktur och tillväxt kan ge en mer komplett bild av hur energimarknadens förändringar påverkar transportsektorn, den ekonomiska tillväxten och näringslivets konkurrenskraft.

En myndighet med ansvar för analyser och utvärderingar av arbetsmarknads-, socialförsäkrings- och migrationsområdena

Utredningen föreslår att en analys- och utvärderingsmyndighet med ett ansvar för systemtillsyn och effektivitetsgranskning av arbetsmarknads-, socialförsäkrings- och migrationsområdena skapas genom en sammanläggning av verksamheten vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring (IAF), Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) och Delegationen för migrationsstudier (Delmi). Sammanläggningen sker genom att IAF:s befintliga uppgifter och verksamhet överförs och inordnas i ISF. I samband med inordnandet avvecklas IAF som egen myndighet. Delmis uppgifter förs över till ISF och kommitténs uppdrag avslutas.

Myndigheten bör samtidigt byta namn för att bättre spegla den breddade verksamheten.

Utredningen föreslår att den sammanslagna myndigheten bör ha sitt huvudsäte i Stockholm, men med möjlighet till verksamhet i Göteborg. En sammanläggning av IAF, ISF och Delmi skulle ge ett mer sammanhållet systemperspektiv och förbättra förutsättningarna att identifiera samt föreslå åtgärder för att komma till rätta med systemövergripande problem inom trygghetssystemen och migrationsområdet. En breddning av uppgiften skulle även ge tillgång till analyskapacitet på områden som i dag inte täcks av någon fristående analys- och utvärderingsmyndighet.

Utredningen föreslår att IAF:s uppgift att utfärda intyg till enskilda samt uppgiften att pröva vissa ärenden om skadestånd från staten inte överförs till den sammanslagna myndigheten. Dessa uppgifter bör föras över till en annan lämplig myndighet.

Ett kompletterande förslag omfattar att Försäkringskassans uppgift att analysera och förmedla socialförsäkringssystemets effekter för enskilda och samhälle samt Arbetsförmedlingens uppgift att analysera och utvärdera den arbetsmarknadspolitiska verksamheten överförs till den sammanslagna analys- och utvärderingsmyndigheten. Utredningen föreslår att det i samband med uppgiftsöverföringen sker en anslagsöverföring från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till den sammanslagna myndigheten.

En förändrad organisationsstruktur för myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter

Utredningen föreslår att regeringen tar initiativ till att genomföra en samlad översyn av organisationsstrukturen för vissa myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter. Myndigheter som enligt förslaget ska omfattas av en översyn är Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) och Myndigheten för tillgängliga medier.

Det pågår en utredning rörande vissa av de jämställdhetspolitiska delmålen och styrningen av jämställdhetspolitiken. Utifrån kommande överväganden och förslag i det nämnda utredningsuppdraget anser utredningen att regeringen bör överväga om även Jämställdhetsmyndigheten på grund av sina uppgifter ska ingå i en samlad översyn.

Behovet av en samlad översyn grundar sig bland annat på framväxten av en alltmer uppdelad organisationsstruktur bestående av myndigheter med i hög grad horisontella uppdrag och som använder en bred uppsättning olika hårda och mjuka styrmedel. Det innebär en otydlig ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter och lämnar ett alltför stort utrymme för att myndigheterna arbetar parallellt med liknande frågor eller att myndigheternas insatser överlappar varandra. Det innebär även att myndigheternas resurser fördelas på ett sätt som inte är optimalt ur ett helhetsperspektiv. Således riskerar arbetsmässiga glapp, dubbelarbete och ineffektiv resursallokering att verksamheten inte blir tillräckligt kraftfull och att insatser och åtgärder i betydligt lägre grad når fram till berörda målgrupper. I förlängningen kan detta innebära att enskilda individers rättigheter och behov inte kan tillgodoses.

Som ett första steg i en samlad översyn föreslår utredningen att MFoF:s uppgifter inordnas i Socialstyrelsen, se följande avsnitt. Enligt utredningen försvårar inte en sådan inordning de ytterligare myndighetssammanläggningar som kan följa av en samlad översyn.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd inordnas i Socialstyrelsen

Utredningen föreslår att MFoF:s samtliga uppgifter rörande föräldraskapsstöd, familjerådgivning, familjerätt och internationella adoptioner inordnas i Socialstyrelsen. Enligt utredningen är det även mycket angeläget att säkerställa kontinuitet gällande kapacitet och kvalitet i flera av MFoF:s uppgifter. Det gäller bland annat föräldraskapsstöd och internationella adoptioner.

Utredningen lägger inget förslag om ändrad lokalisering för de uppgifter som ska inordnas i Socialstyrelsen. Enligt utredningen är det rimligt att den aktuella verksamheten fortsätter att bedrivas i Skellefteå tills vidare.

En inordning av MFoF:s uppgifter i Socialstyrelsen ger en större kompetensbas och mer samlad expertis i samma organisation kring frågor rörande barnskydd, familjerätt och föräldraskapsstöd och hur dessa frågor kopplar till socialtjänstens uppdrag. Detta skapar i sin tur ett mervärde och kommer att vara till praktiskt nytta för yrkesverksamma i socialtjänstens handläggning av ärenden rörande barn och unga samt andra familjerättsliga frågor. En inordning ger även bättre möjligheter till ett mer samordnat och effektivt arbete med exempelvis brottsförebyggande föräldraskapsstöd samt internationella adoptioner och familjerättsliga frågor.

En förändrad ledningsform för EBA

Utredningen föreslår att Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) permanentas. Verksamheten upphör som kommitté och ledningsformen ändras så att EBA blir en enrådighetsmyndighet. Myndighetsformen är huvudalternativet för att organisera och bedriva statlig verksamhet. Myndighetsformen uppfyller kraven på insyn och tydliga ansvarskedjor och ger goda möjligheter för regeringen att anpassa sin styrning och myndighetens organisation till olika förutsättningar. Myndighetsformen underlättar även för regeringen att vid behov kunna ge EBA specifika analys- eller utvärderingsuppdrag.

Utredningen gör bedömningen att en förändrad ledningsform kommer att ge myndigheten bättre möjligheter att själva styra över viktiga förutsättningar i verksamheten. Utredningen ser samtidigt att en utökad administrativ samordning långsiktigt är nödvändig för att mindre myndigheter på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna leva upp till de krav som ställs på samtliga myndigheter, det gäller förstås även EBA. Exempelvis kan det vara lämpligt att samlokalisera EBA med en större myndighet.

Sieps verksamhet överförs till Utrikespolitiska institutet

Utredningen föreslår att Sieps nuvarande uppgifter att ta fram forskningsbaserade analyser, tillgängliggöra analyser och underlag, bidra till allsidig belysning av EU-frågor samt delta i internationellt utbyte överförs till Utrikespolitiska institutet (UI). Vid UI bör de överförda uppgifterna tillsammans med UI:s Europaprogram organiseras i ett nationellt kunskapscentrum för EU-relaterade och europapolitiska frågor. Kunskapscentrumet bör med en fristående ställning ha till uppdrag att ta fram forskningsbaserade analyser och kunskapsunderlag samt att tillgängliggöra och informera om sina analys- och forskningsresultat till relevanta målgrupper.

Utredningen lämnar två alternativa förslag beträffande Sieps utbildningsverksamhet i olika EU-ämnen. Det första alternativet, som utredningen förordar, innebär att uppgiften rörande EU- utbildningar överförs till UI. Vid UI bör EU-utbildningar om lämpligt samordnas med institutets folkbildande verksamhet. Det andra alternativet är att uppgiften rörande EU-utbildningar överförs antingen till annan statlig myndighet eller till ett eller flera universitet och där tillhandahålls genom uppdragsutbildning.

En överföring av Sieps uppgifter till UI ger ett stort mervärde i form av en förstärkt analysförmåga och en breddad kompetensbas. En förstärkt analysförmåga gör det möjligt att ta fram och förmedla fördjupade kunskapsunderlag om viktiga förändringar av EU-samarbetet, politiska, sociala och ekonomiska förhållanden i olika europeiska länder samt geopolitiska och säkerhetspolitiska utmaningar. En forsknings- och analysverksamhet som täcker in flera områden gör det även möjligt att i ett tidigt skede identifiera viktiga frågeställningar för fortsatt kvalitativ analys. Enligt utredningen skulle en sådan förmåga vara av mycket stort värde för regeringen, statliga myndigheter och andra aktörer i samhället. En samlad organisation gör det även möjligt att samordna informationsinsatser om forsknings- och analysresultat och angelägna EU-relaterade frågor. Det bidrar även till möjligheterna för medborgare, organisationer och företag att få kunskap om och insyn i EU:s beslutsprocess.

Revisorsinspektionens uppgifter inordnas i Finansinspektionen

Utredningen föreslår att Revisionsinspektionens samtliga nuvarande uppgifter överförs till och inordnas i Finansinspektionen. Det gäller bland annat uppgifterna om auktorisation och godkännande av revisorer, registrering av revisionsbolag, att utöva tillsyn och att pröva frågor om disciplinära åtgärder. Inordningen omfattar även Revisorsinspektionens uppgifter att vara representerad i Kommittén för europeiska tillsynsorgan för revisorer och att vara behörig myndighet enligt EU:s revisorsförordning i frågor som avser tillsyn över revisorer och registrerade revisionsbolag. Dessutom ska Tillsynsnämnden för revisorer föras över till Finansinspektionen med oförändrade uppgifter och bibehållen ställning som särskilt beslutsorgan. Även Examensrådet vid Revisorsinspektionen överförs till Finansinspektionen med oförändrad funktion som rådgivande organ. Överföringen av uppgifterna till Finansinspektionen innebär att Revisorsinspektionen avvecklas som en egen myndighet.

En inordning medför flera verksamhetsmässiga fördelar i form av ökad samordning av tillsynsverksamhet, förstärkt kapacitet att motverka organiserad brottslighet, stärkt deltagande i EU-samarbetet och det internationella arbetet och samordningsmöjligheter på redovisningsområdet.

Kärnavfallsfondens uppgifter överförs till Kammarkollegiet

Det finns ett särskilt finansieringssystem för att säkerställa omhändertagandet av använt kärnbränsle och annat kärnavfall samt för att avveckla och riva kärntekniska anläggningar. Finansieringssystemet innebär att den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor och vissa andra tillståndsinnehavare, ska betala avgifter och ställa säkerheter till staten. Inbetalda avgifter fonderas och betalas ut till inbetalaren för kostnader som omfattas av finansieringssystemet. Myndigheten Kärnavfallsfonden ansvarar för att sköta administrationen och förvaltningen av Kärnavfallsfonden. Kammarkollegiet utför vissa uppgifter åt Kärnavfallsfonden enligt avtal mellan myndigheterna.

Utredningen föreslår att myndigheten Kärnavfallsfondens uppgifter överförs till och inordnas i Kammarkollegiet. Kammarkollegiets uppgifter ska delvis bestå av att sköta administrativa göromål för Kärnavfallsfonden, såsom att svara för diarieföring, ärendehantering, externa kontakter och förbereda sammanträden. Kammarkollegiet ska också ha till uppgift att svara för operativ kapitalförvaltning och finansiell rapportering rörande Kärnavfallsfonden. Förslaget innebär också att det ska bildas ett särskilt beslutsorgan inom Kammarkollegiet med motsvarande beslutsmandat som Kärnavfallsfondens styrelse har för närvarande. Representanter för berörda tillståndsinnehavare får genom deltagande i det särskilda beslutsorganet fortsatt insyn i Kärnavfallsfondens verksamhet och ärendens avgörande. Verksamheten gällande det särskilda beslutsorganet, inklusive tillhörande administrativa göromål, bör finansieras av medel från Kärnavfallsfonden.

Uppgiftsöverföringen skapar bättre förutsättningar för samlat helhetsgrepp över Kärnavfallsfondens verksamhet. Det gäller såväl de administrativa uppgifter som uppgifterna rörande operativ och strategisk kapitalförvaltning.

Statens försvarshistoriska museer läggs samman med Statens maritima och transporthistoriska museer

Utredningen föreslår att verksamheten vid Statens försvarshistoriska museer (SFHM) överförs till Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM). Den sammanslagna myndigheten ska därmed omfatta Sjöhistoriska museet, Marinmuseum, Vasamuseet och Järnvägsmuseet samt Armémuseum och Flygvapenmuseum samt Försvarets traditionsnämnd. Vid den sammanslagna myndigheten finns även Vrak - Museum of Wreck, civilflygsamlingar samt väg- och trafikhistoriska samlingar.

Den sammanslagna myndighetens uppdrag och uppgifter bör utgå från SMTM:s samtliga nuvarande uppgifter. Flera av SFHM:s uppgifter överensstämmer helt eller är mycket snarlika SMTM:s uppgifter. De uppgifter som är unika för SFHM ska också ingå uppdraget för den sammanslagna myndigheten. Det gäller bland annat att stödja samlingar av militär art i Sverige, främja studier och forskning i ämnen som tillhör verksamhetsområdet samt handlägga frågor som rör traditioner, traditionsvård och liknande ärenden på det militära området samt pröva frågor om statsbidrag till försvarshistoriska museiverksamheter. Förslaget innebär att SFHM avvecklas som en egen myndighet.

En samlad myndighetsorganisation ger bättre förutsättningar för att verksamheten kan ledas, styras och prioriteras utifrån ett helhetsperspektiv på de försvarshistoriska, maritima och transporthistoriska kulturarven. Inom det försvarshistoriska området innebär det att Marinmuseum tillsammans Armémuseum och Flygvapenmuseum ingår i en och samma organisation för hela den svenska förvarshistorien. Det innebär att verksamheten ger en tydligare helhetsbild på det svenska försvarets historiska utveckling och roll. En myndighetssammanläggning gör det även möjligt att bibehålla och vidareutveckla ett samlat historiskt maritimt perspektiv som omfattar både civil sjöfart och militärt sjöförsvar. Det gäller bland annat en ändamålsenlig förvaltning och bevarande av maritima samlingar, ett effektivt driftsarbete med museifartyg, fler integrerade utställningar och forskning som belyser försvars- och transportshistoriska samband. Utifrån att SFHM och SMTM har liknande typ av uppgifter bedömer utredningen att en myndighetssammanläggning även har synergipotentialer beträffande besöksverksamhet och utställningar, gemensam forskning, anläggningar för samlingsförvaltning samt hantering av statsbidrag och samarbete med andra aktörer.

En förtydligad styrning av, ökad anslutning till och nya områden för statlig resurssamverkan

Vissa administrativa stödverksamheter behöver även fortsättningsvis bygga på centraliserad myndighetsgemensam resurssamverkan för att stordriftsfördelar, kvalitetsvinster samt hög säkerhet ska kunna åstadkommas. Statliga myndigheters frivilliga anslutning till centraliserad statlig resurssamverkan har tydliga fördelar men även allvarliga risker utan en kompletterande styrning av myndigheterna. Utredningen föreslår att statliga myndigheter som utgångspunkt bör vara anslutna till statliga funktioner för resurssamverkan. Statliga myndigheter som väljer att inte vara anslutna till statlig resurssamverkan bör kunna redovisa hur andra alternativ är mer effektiva i fråga om kostnader, kvalitet och säkerhet samt hur myndigheterna säkerställt egen beställarkompetens. Sådana redovisningskrav bör särskilt ställas på mindre myndigheter gällande anslutning till berörda statliga myndigheters tjänster för säker statlig it-drift respektive fordringsbevakning.

Mindre myndigheter ska även visa att förhyrning av egna lokaler är kostnadsmässigt och verksamhetsmässigt mest fördelaktigt, annars ska lokalförsörjningen säkerställas genom samlokalisering med annan myndighet. ESV, som efter genomförd sammanläggning ska heta Statskontoret, ges i uppdrag att tillhandahålla information till berörda myndigheter på samma ort om förestående tidpunkter för förlängning eller uppsägning av hyresavtal.

Vidare behöver statlig resurssamverkan utvidgas till att omfatta fler stödverksamheter. Utredningen föreslår därför att statlig resurssamverkan utvidgas till att även omfatta tillhandahållande av tjänster rörande e-arkiv och tillhandahållande av kompetensstöd i säkerhetsfrågor.