Hemlig dataavläsning – utvärdering och permanent lagstiftning

De brottsbekämpande myndigheterna har nu haft möjlighet att använda hemlig dataavläsning i drygt 3,5 år. Våra analyser visar att hemlig dataavläsning har kommit till användning i större omfattning än vad som förutsågs när det nya tvångsmedlet infördes. De brottsbekämpande myndigheternas erfarenheter av hemlig dataavläsning har också varit mycket goda. De beskrivningar och praktiska exempel som har lämnats visar att hemlig dataavläsning i många fall har varit ett helt avgörande verktyg i den brottsbekämpande verksamheten. Hemlig dataavläsning har både lett till konkreta uppgifter om brott som redan begåtts och uppgifter som har kunnat användas för att förhindra allvarlig brottslighet. Hemlig dataavläsning har också i flera fall använts för att komma åt information om hur olika typer av grov brottslighet är organiserad och vilka personer som finns högre upp i hierarkin. Eftersom informationen inte varit åtkomlig genom andra tvångsmedel har hemlig dataavläsning i dessa fall inneburit ett genombrott i kampen mot den allvarliga och organiserade brottsligheten. Det står klart att användningen av hemlig dataavläsning är ett effektivt verktyg för att få tillgång till information och att åtgärden har medfört avsevärd nytta i brottsbekämpningen. Vi bedömer sammantaget att det finns ett fortsatt påtagligt behov av hemlig dataavläsning för att kunna bekämpa den allvarliga brottsligheten. Inget talar för att behovet skulle vara av tillfällig natur. Behovet kan inte heller tillgodoses med befintliga bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel. Samtidigt bedömer vi att hemlig dataavläsning innebär risker för den personliga integriteten.

Vi har vägt behovet av en effektiv brottsbekämpning för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda allvarlig brottslighet, effektiviteten av åtgärden och den nytta som möjligheten att använda hemlig dataavläsning har medfört och kan förväntas medföra, mot de integritetsrisker som åtgärden innebär. I denna avvägning har vi även beaktat statens skyldighet att upprätthålla rättstrygghet för enskilda och skydda sina medborgare mot ingrepp i privatlivet från andra. Vi har sammantaget funnit att det är proportionerligt att hemlig dataavläsning blir ett permanent tvångsmedel. Åtgärden bedöms helt nödvändig med hänsyn till intresset av att bekämpa den allvarliga brottsligheten och för att kunna upprätthålla enskildas rättstrygghet och rätt till skydd mot kränkningar från andra enskilda. Vårt förslag om att permanenta lagstiftningen gäller under förutsättning att tillämpningsområdet är avgränsat på ett tydligt och ändamålsenligt sätt samt att lagstiftningen innehåller särskilda kvalifikationskrav och rättssäkerhetsgarantier som kan balansera de ökade risker som åtgärden innebär för den personliga integriteten. Vi föreslår därför även vissa ändringar i det nuvarande regelverket om hemlig dataavläsning.

Tydligare bestämmelser och ett utökat tillämpningsområde

Våra förslag på ändringar i lagen om hemlig dataavläsning innebär till övervägande del förtydliganden av lagstiftningen. Dessa syftar till att förenkla ansöknings- och beslutsprocessen samt undanröja den osäkerhet som i dag kan finnas angående ett tillstånds omfattning. Vi har i alla våra överväganden strävat efter att upprätthålla en välfungerande systematik i regelverket kring såväl hemliga som öppna tvångsmedel. De viktigaste konsekvenserna av våra förslag är att det blir tydligare under vilka förutsättningar som hemlig dataavläsning får användas, hur det inhämtade materialet ska hanteras och vilka skyldigheter som åligger tillämparen. Vi bedömer att våra förslag om en tydligare och mer förutsebar lagstiftning medför att lagen om hemlig dataavläsning kommer att stå i bättre överensstämmelse med de högt ställda krav på rättssäkerhet och de krav på skydd för enskildas personliga integritet som följer av regeringsformen, Europakonventionen och EU-rätten. Några av våra förslag innebär även en viss utvidgning av tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning och att de brottsbekämpande myndigheterna får mer effektiva verktyg i arbetet med att utreda samt förebygga, förhindra och upptäcka viss allvarlig brottslighet. Vid en intresseavvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet har vi funnit att den ökade risk för ingrepp i den personliga integriteten som våra förslag innebär är försvarlig.

Eftersom lagstiftningen om hemlig dataavläsning och andra hemliga tvångsmedel är under utveckling har det också varit nödvändigt att göra en samlad proportionalitetsbedömning av hela det utökade och tilltänkta tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning. Flera lagändringar som påverkar tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning trädde i kraft så sent som den 1 oktober 2023 och ytterligare lagförslag som kan komma att påverka tillämpningsområdet är för närvarande under beredning. Vid en samlad bedömning har vi funnit att hela det utökade och tilltänkta tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning är tillräckligt ändamålsenligt och tydligt avgränsat för att kunna skydda enskilda mot godtyckliga ingrepp i deras fri- och rättigheter. Även med beaktande av det samlade integritetsintrång som genomförandet av våra förslag innebär, tillsammans med nuvarande lagstiftning och de ytterligare lagförslag som nu bereds och kan komma att träda i kraft inom kort, är det vår bedömning att regelverket för hemlig dataavläsning ger uttryck för en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Innebörden av hemlig dataavläsning förtydligas

Vi föreslår att innebörden av hemlig dataavläsning förtydligas. Förfarandet vid hemlig dataavläsning omfattar inhämtning (avläsning och överföring) samt bearbetning (förädling, sortering, filtrering och granskning) av uppgifter. Med hänsyn till hur hemlig dataavläsning fungerar kan det uttryck som för närvarande används för att definiera hemlig dataavläsning – att uppgifter ”läses av eller tas upp” – i vissa avseenden vara missvisade och orsaka tillämpningssvårigheter. Uttrycket ersätts därför med ”inhämtas”. I lagens portalparagraf klargörs således att hemlig dataavläsning innebär att uppgifter, som är avsedda för automatiserad behandling och som är åtkomliga i ett avläsningsbart informationssystem, inhämtas i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel. Genom andra bestämmelser i lagen tydliggörs hur de inhämtade uppgifterna sedan får bearbetas . Ändringen medför därför vissa förtydliganden även i andra bestämmelser i lagen.

En tydligare bestämmelse om de olika uppgiftstyperna

I lagen om hemlig dataläsning anges sju olika uppgiftstyper, se 2 § första stycket 1–7. Uppgiftstyperna i 1–5 (kommunikationsavlyssningsuppgifter, kommunikationsövervakningsuppgifter, platsuppgifter, kameraövervakningsuppgifter och rumsavlyssningsuppgifter) har sin motsvarighet i andra permanenta hemliga tvångsmedel. Uppgiftstyperna i 6 och 7 är unika för hemlig dataavläsning. Punkt 6 avser uppgifter som finns lagrade i ett avläsningsbart informationssystem men som inte avses i punkt 1–5, och punkt 7 avser uppgifter som visar hur ett avläsningsbart informationssystem används men som inte avses i punkt 1–6. I praktiken innebär denna uppdelning att lagrade uppgifter som inte är att sortera under punkt 1–3 utgör punkt 6-uppgifter och att realtidsuppgifter som inte är att sortera under punkt 1–5 och som visar hur ett informationssystem används utgör punkt 7-uppgifter.

Uppdelningen i olika uppgiftstyper får betydelse redan vid tillståndsgivningen, eftersom det i ett tillstånd till hemlig dataavläsning alltid ska anges vilken uppgiftstyp som får hämtas in. Detta s.k. differentieringskrav har orsakat vissa praktiska tillämpningsproblem. Orsaken är att det sällan före verkställighet går att avgöra hur lagstiftningens kategorisering av olika uppgiftstyper ska appliceras på den information som kan komma att påträffas. Gränsdragningsproblematiken mellan uppgiftstyperna i punkt 6 och 7 har varit särskilt svår. Vi föreslår därför att punkt 6 och 7 slås ihop till en ny punkt 6 som inte gör skillnad på om uppgifterna är lagrade eller om de utgör realtidsuppgifter. Vi bedömer samtidigt att det även fortsatt ska göras en åtskillnad mellan var och en av uppgiftstyperna i 1–5 respektive uppgifter som sorterar under den nya punkten 6. Även om uppdelningen medför vissa praktiska utmaningar bedöms differentieringskravet utgöra en viktig skyddsåtgärd för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan.

Den hittillsvarande tillämpningen visar att det som regel finns ett påtagligt behov av hemlig dataavläsning av flera uppgiftstyper i varje enskilt fall. Ett typiskt tillstånd till hemlig dataavläsning behöver omfatta uppgiftstyperna i 1–3 och den nya punkten 6 för att åtgärden ska bli ändamålsenlig. Risken är annars att tillståndet får mindre räckvidd än avsett och att de brottsbekämpande myndigheterna därmed går miste om relevant information. En annan risk är att inhämtade uppgifter kan komma att betraktas som otillåten tilläggsinformation, om de eftersökta uppgifterna visar sig sortera under en annan punkt än förväntat. Ur rättssäkerhetssynpunkt framstår det som angeläget att fokus vid tillståndsprövningen ligger på den rättsliga prövningen och inte på hur behovet av information tekniskt sett är att kategorisera. Vi föreslår därför en förtydligande huvudregel som innebär att ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska omfatta uppgiftstyperna i 1–3 och den nya punkten 6, om inget annat särskilt beslutas eller framgår av andra bestämmelser. Införandet av en sådan huvudregel balanseras av att vi samtidigt föreslår tydligare bestämmelser om villkor. Om det vid tillståndsprövningen inte är ändamålsenligt att begränsa vilka uppgiftstyper som får inhämtas talar det för att tillståndet bör förenas med villkor som anger vilka uppgifter som får inhämtas eller (inte) granskas och som därigenom begränsar åtgärden. Se närmare härom nedan.

Utökade möjligheter att utreda vem som skäligen kan misstänkas

Det finns i dag inte någon möjlighet att använda hemlig dataavläsning som gäller kameraövervakningsuppgifter eller uppgifter hänförliga till den av oss föreslagna nya punkten 6 i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för visst brott eller delaktighet i viss brottslighet. Det finns dock situationer, t.ex. i vissa utredningar om allvarliga brott över internet, där det finns ett påtagligt behov av en sådan möjlighet.

Vid exempelvis narkotikahandel under alias på Darknet, grova dataintrång, cyberbrott genom användning av skadlig programvara som t.ex. virus, trojaner eller spionprogram, eller internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn används vanligen en komplex digital infrastruktur. Anonymisering och kryptering gör att det är svårt och många gånger omöjligt att genom traditionella tvångsmedel utreda vem eller vilka som ligger bakom den i övrigt fullt synliga brottsligheten. Information härom skulle dock kunna bli åtkomlig genom användning av hemlig dataavläsning som gäller s.k. punkt 6-uppgifter. Åtgärden skulle kunna användas för att hämta in t.ex. sparade bilder, källkoder, loggfiler, noder och andra uppgifter som inte har kommunicerats. Vid en analys av sådana uppgifter skulle sedan digitala spår från olika håll kunna kombineras och utredas parallellt för att upptäcka eventuella samband, vilket många gånger är en förutsättning för att kunna identifiera personerna bakom brottsligheten. Ett exempel som belyser behovet av att använda kameraövervakningsuppgifter för att utreda vem som skäligen kan misstänkas är följande. Många gånger känner de brottsbekämpande myndigheterna till att ett visst informationssystem används som brottsverktyg för att begå allvarlig brottslighet, men saknar samtidigt verktyg för att identifiera den misstänkte. En vanlig invändning vid allvarlig brottslighet som exempelvis internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn och narkotikabrottslighet över internet är att den misstänkte vid tiden för brottet hade lånat ut sin dator eller telefon till någon annan. Genom att aktivera kamerafunktionen på den informationsutrustning som används som brottsverktyg skulle användaren kunna identifieras. En möjlighet att använda hemlig dataavläsning i dessa situationer skulle således innebära en avsevärd nytta för brottsbekämpningen.

En sådan möjlighet innebär samtidigt ökade risker för enskildas personliga integritet och en ökad risk för att ovidkommande drabbas av åtgärden. Vid en intresseavvägning bedömer vi dock att behovet av en möjlighet att använda de olika åtgärderna är så påtagligt att det överväger nackdelarna ur ett integritetsperspektiv. Vi föreslår därför att det ska införas en möjlighet att använda kameraövervakningsuppgifter och den nya punkten 6-uppgifter i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för visst brott eller delaktighet i viss brottslighet. Med beaktande av de begränsade tillämpningsområden och de höga kvalifikationskrav som föreslås framstår det integritetsintrång som förslagen innebär som försvarligt i förhållande till behovet och nyttan av att utöka tillämpningsområdet på föreslaget sätt.

Tydligare bestämmelser om verkställighet

Den hittillsvarande tillämpningen visar att kravet på att i tillståndet ange vilken tid tillståndet avser har orsakat vissa tolknings- och tilllämpningssvårigheter. Rent generellt får det anses missvisande med tillstånd som avser historiska tidsperioder, eftersom det vid hemlig dataavläsning endast är möjligt att ta del av den information som finns lagrad vid tidpunkten för verkställighet. Vidare har det visat sig svårt och många gånger omöjligt att redan före inhämtningen tidsbestämma lagrad information. Risken med att begränsa ett tillstånd till att endast avse uppgifter som har lagrats under viss tid är att tillståndet får mindre räckvidd än avsett. Lagrade uppgifter kan vara skapade och ändrade vid flera olika tidpunkter samt ingå i komplexa mappstrukturer. Lagrad information går sällan att tidsbestämma före själva inhämtningen. Den hittillsvarande tillämpningen visar också på ett behov av att klargöra under vilken tid som inhämtning av lagrade uppgifter får ske.

Vi föreslår därför att kravet på att ange vilken tid tillståndet avser ska tas bort. I stället föreslår vi att det i ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska anges under vilken tid som verkställighet får ske. Tiden för verkställighet får inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Förslaget innebär ett förtydligande av att ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska verkställas inom en viss tid som inte får överstiga en månad. Vidare föreslår vi att alla uppgifter som omfattas av tillståndet och som är åtkomliga under verkställighetstiden får hämtas in, om inte annat framgår av tillståndets villkor.

Förslaget innebär att inhämtningen inte längre behöver begränsas till information som lagrats under en viss tid, om det inte är möjligt eller lämpligt med en sådan begränsning. Härigenom undanröjs behovet att på förhand tidsbestämma lagrad information och verkställighetsproblematiken kring historiska tidsperioder för uppgifter som är lagrade i informationssystemet. Ändringen knyter an till vårt förslag om att tidsmässiga villkor som avser själva granskningen av inhämtade uppgifter ska bli mer framträdande.

Tydligare bestämmelser om villkor

Även kravet på att i tillståndet ange villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan har orsakat tolknings- och tillämpningssvårigheter. Det råder en osäkerhet i rätts- tillämpningen om hur villkor som tillgodoser intresset av att enskilda personliga integritet inte kränks i onödan bör utformas. Villkorskravet har därför inte alltid efterlevts i praktiken.

Vi bedömer att det även fortsatt ska vara obligatoriskt att förena ett tillstånd till hemlig dataavläsning med villkor. Detta utesluter inte att det kan finnas situationer där ett villkor för tillståndet framstår som överflödigt. Vi föreslår därför att det införs en ventil för obehövliga villkor. Vidare bör det tydliggöras vad villkoren ska avse. Vi föreslår därför att det i ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska anges vilka uppgifter som inte får granskas och övriga villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan, om sådana villkor inte framstår som obehövliga. Förslaget återknyter dels till förslaget om en tydligare bestämmelse om de olika uppgiftstyperna, dels till förslaget om tydligare bestämmelser om verkställighet. Vårt förslag om villkor balanserar det faktum att det vid tillståndsprövningen ofta inte är ändamålsenligt att begränsa antalet uppgiftstyper eller att tidsmässigt avgränsa vilka uppgifter som får inhämtas . Eftersom sådana avgränsningar dock är möjliga att göra i en inledande bearbetning av de inhämtade uppgifterna, ska det som huvudregel anges villkor för vilka inhämtade uppgifter som inte får granskas . Övriga villkor för tillståndet tar sikte på andra omständigheter än granskningen. I de fall som det är möjligt och lämpligt kan övriga villkor avse själva inhämtningen av uppgifter. Villkoren måste anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet. I våra överväganden ger vi exempel på villkor och beskriver hur både inhämtningen och granskningen av inhämtade uppgifter kan avgränsas på ett ändamålsenligt sätt, samtidigt som intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan tillgodoses.

För att syftet med villkorsgivningen ska uppfyllas krävs att villkoren generellt sett håller en högre kvalitet än i dag. Vi föreslår därför att åklagaren, eller i förekommande fall Säkerhetspolisen, i samband med en ansökan om hemlig dataavläsning ska vara skyldig att föreslå de villkor som tillståndet ska förenas med, om sådana villkor inte framstår som obehövliga.

Tydligare bestämmelser om överskottsinformation

Vi föreslår att användningsområdet för överskottsinformation från hemlig dataavläsning förtydligas, i enlighet med vad som redan gäller för hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen). Det innebär att åklagare, utan några särskilt stadgade begränsningar, ska få besluta att uppgifter som har kommit fram vid användning av hemlig dataavläsning under förundersökning och enligt reglerna i preventivlagen får användas för ett annat ändamål än det som har legat till grund för åtgärden. För det fall att bestämmelsen om överskottsinformation i inhämtningslagen ändras i enlighet med förslaget i slutbetänkandet Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel 2 , SOU 2023:60, föreslår vi att det, som en följd av förslaget, ska införas en motsvarande reglering om användning av överskottsinformation i inhämtningslagsfallen.

Tydligare bestämmelser om bevarande och förstöring

Vi föreslår att upptagningar och uppteckningar från hemlig dataavläsning under en förundersökning ska bevaras i enlighet med vad som redan gäller för hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken. Det innebär att allt material som huvudregel ska bevaras. Om den misstänkte medger det ska upptagningar och uppteckningar få förstöras innan förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal har beslutats, målet har avgjorts slutligt. För det fall att bestämmelsen om bevarande och förstöring i inhämtningslagen ändras i enlighet med förslaget i slutbetänkandet Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel 2 , SOU 2023:60, föreslår vi att det, som en följd av förslaget, ska införas en motsvarande reglering om bevarande och förstöring i inhämtningslagsfallen.

Tydligare bestämmelser om otillåtna uppgifter

Vi föreslår att bestämmelsen om otillåten tilläggsinformation både förtydligas och utvecklas. Förslaget innebär att om otillåtna uppgifter påträffas så ska dessa uppgifter förstöras så snart det är möjligt. Undantaget från huvudregeln om bevarande gäller om upptagningar eller uppteckningar av följande uppgifter påträffas:

1. Uppgiftstyper som inte får inhämtas enligt tillståndet.

2. Uppgifter som inte får inhämtas enligt villkor för tillståndet.

3. Uppgifter som inte får granskas enligt villkor för tillståndet.

4. Uppgifter som omfattas av beslags- eller avlyssningsförbudet.

Ett lagstadgat dokumentationskrav införs

I dag finns ingen lagstadgad skyldighet att dokumentera användningen av hemlig dataavläsning. Vi föreslår att det i lagen om hemlig dataavläsning ska införas ett dokumentationskrav för beslut och åtgärder som rör hemlig dataavläsning. Förslaget motsvarar vad som redan gäller för hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen. Ett förslag om att det ska införas ett lagstadgat dokumentationskrav även i inhämtningslagen är för närvarande under beredning, se slutbetänkandet Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel 2 , SOU 2023:60.

Lagstiftningens struktur och placering

Vi föreslår att bestämmelserna om hemlig dataavläsning fortsatt bör regleras i en särskild lag – lagen om hemlig dataavläsning. Vi framhåller samtidigt att det vore önskvärt att bestämmelserna om tvångsmedelsanvändning blev föremål för en fullständig översyn i syfte att förenkla och harmonisera reglerna. I avvaktan på att det görs en samlad översyn av tvångsmedelsbestämmelserna anser vi dock att kraven på systematik, tydlighet och förutsebarhet bäst tillgodoses om hemlig dataavläsning fortsatt regleras i en egen lag.

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2025.

Konsekvenser

Ett genomförande av förslagen förbättrar de brottsbekämpande myndigheternas förutsättningar att utreda, förebygga, förhindra och upptäcka allvarlig brottslighet. På sikt kan våra förslag också ha brottsförebyggande effekter och leda till att färre brott begås. Våra förslag får indirekt genomslag även för det internationella straffrättsliga samarbetet. Bättre förutsättningar för internationellt rättsligt samarbete får särskilt stor betydelse vid gränsöverskridande brottslighet som t.ex. internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn samt narkotika- eller cyberbrottslighet.

För enskilda innebär våra förslag en ökad risk för den personliga integriteten. De personer som berörs bedöms huvudsakligen vara samma personer som riskerar att bli föremål för andra hemliga tvångsmedel. Våra förslag innebär i flera avseenden också ett förstärkt skydd för enskildas personliga integritet och en ökad rättstrygghet för enskilda. Detta framför allt med hänsyn till statens positiva förpliktelser som innebär en skyldighet att skydda enskilda mot ingrepp i privatlivet från andra. Vissa av förslagen innebär också ett förbättrat skydd mot otillåtna och obefogade integritetsintrång. Våra förslag i dessa delar bedöms därmed innebära en förstärkt rättssäkerhet för den enskilde.

Att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag är förenat med flera svårigheter, inte minst eftersom frågan om användning av hemlig dataavläsning i varje enskilt ärende innefattar en prioritering utifrån nyttan respektive resursåtgången av en sådan åtgärd. Hemlig dataavläsning är jämfört med andra tvångsåtgärder ett mycket resurskrävande hemligt tvångsmedel, eftersom åtgärden kräver både ett omfattande förberedelsearbete och en avancerad teknisk förmåga, särskilt anpassad efter det enskilda fallet. Säkerhetspolisen och Tullverket har uppskattat att myndigheternas resursbehov kommer att öka om våra förslag genomförs. De ökade kostnaderna avser huvudsakligen teknikkostnader och personalkostnader för att bibehålla och utveckla egen nödvändig teknisk förmåga på området. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) har bedömt att nämndens tillsynsuppdrag, som en följd av våra förslag, kommer att öka i en sådan omfattning att nämnden bör tillföras ytterligare medel för att kunna utföra en effektiv och rättssäker tillsyn. De resursbehov som uppkommer för dessa myndigheter föreslås huvudsakligen finansieras genom att medel tillförs från andra utgiftsområden. Även Polismyndigheten och Sveriges Domstolar, inklusive anslaget för rättsliga biträden, kommer att få vissa ökade kostnader med anledning av våra förslag. Dessa kostnader bedöms dock rymmas inom befintliga anslag. Detsamma gäller de ökade kostnader som kan komma att uppstå för Skatteverket, Finansinspektionen och Kriminalvården. Beträffande övriga berörda aktörer – Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och företag som medverkar vid verkställighet – bedöms genomförandet av våra förslag inte medföra några ökade kostnader.

De kostnader som den allvarliga brottsligheten medför är avsevärda. Mer effektiva verktyg för att utreda, förebygga, förhindra och upptäcka allvarlig brottslighet bedöms därför få stora positiva samhällsekonomiska konsekvenser. Våra förslag kan medföra betydande samhällsekonomiska besparingar kopplade till exempelvis rättsväsendet, sjukvården, sociala myndigheter, Skatteverket och Försäkringskassan. Besparingseffekterna är svåra att beräkna, men knappast obetydliga ens för ett enskilt fall.