Sveriges säkerhet i etern

Utredningen har övervägt olika alternativ för ingripanden mot satellitsändningar med hänsyn till Sveriges säkerhet. Utredningen anser att ett stärkt skydd för Sveriges säkerhet bör åstadkommas genom att det införs tillståndsplikt för satellitsändningar av radio, tv och sökbar text-tv. Därigenom blir reglerna för olika slags etersändningar mer enhetliga. Det blir därmed enklare att införa enhetliga regler till skydd för Sveriges säkerhet för sådana sändningar.

Utredningens förslag innebär att satellitsändningar av radio, tv och sökbar text-tv i stora drag inordnas under det system med tillstånd som i dag gäller för marksändningar där Myndigheten för press, radio och tv är tillståndsmyndighet. Tillståndsplikten föreslås gälla för tv-sändningar som förmedlas genom satellitupplänk belägen

i Sverige eller satellitkapacitet som tillhör Sverige, om tv-sändningen kan tas emot i någon EES-stat. Kravet på tillstånd för att få sända tv över satellit föreslås gälla även för leverantörer av audiovisuella medietjänster som står under en annan EES-stats jurisdiktion. När det gäller satellitsändningar av text-tv som inte åtföljer en tv-sändning och radio föreslås att tillstånd ska gälla för sådana sändningar som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sin hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet.

Tillstånd ska kunna förenas med villkor. På motsvarande sätt som gäller för tv-sändningar i marknätet ska dock programrelaterade regler och villkor inte gälla för tv-sändningar över satellit från leverantörer av medietjänster som står under en annan EES-stats jurisdiktion.

Återkallelse av sändningstillstånd

Återkallelse vid väsentlig överträdelse av regler och villkor

I likhet med vad som gäller för tillstånd att sända tv eller sökbar texttv i marknätet bör tillstånd att sända radio, tv eller sökbar text-tv över satellit få återkallas om tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelser som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 RTL eller väsentligen åsidosatt tillståndsvillkor. Vid programrelaterade överträdelser som handlar om missbruk av yttrandefriheten prövas frågan om återkallelse av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rättegången tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Domstolen får besluta att domen ska gälla även för tiden innan den vinner laga kraft. I övriga fall prövas frågan om återkallelse av Myndigheten för press, radio och tv. Myndighetens beslut gäller omedelbart om inte något annat bestäms.

Yttrandefrihetsbrott som grund för återkallelse av tillstånd att sända radio över satellit samt tv och sökbar text-tv

Tillstånd att sända närradio eller kommersiell radio kan återkallas om en domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Det är den domstol som har beslutat i fråga om yttrandefrihetsbrott som beslutar om återkallelse av tillstånd i dessa fall. Motsvarande regler finns inte för tv och sökbar text-tv.

Bland yttrandefrihetsbrotten återfinns bl.a. landsförräderi, brott mot Sveriges säkerhet, högmålsbrott och brott mot allmän ordning. Utredningen anser att vissa av dessa yttrandefrihetsbrott är av sådant allvarligt slag att de i syfte att stärka skyddet för Sveriges säkerhet bör kunna leda till återkallelse av tillstånd som beviljats av Myndigheten för press, radio och tv avseende radiosändningar över satellit samt sändningar av tv och sökbar text-tv. Detta gäller följande yttrandefrihetsbrott:

• uppvigling,

• uppror,

• brott mot medborgerlig frihet,

• högförräderi,

• krigsanstiftan,

• spioneri,

• utlandsspioneri,

• obehörig befattning med hemlig uppgift,

• vårdslöshet med hemlig uppgift,

• landsförräderi eller landssvek,

• landsskadlig vårdslöshet,

• ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, och

• offentliggörandebrott bestående i att, när riket är i krig eller omedelbar krigsfara, offentliggöra en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot Sveriges säkerhet än de ovan nämnda.

Huvuddelen av de angivna yttrandefrihetsbrotten avser gärningar där det som rekvisit ingår att gärningen kan eller är ägnad att medföra fara eller skada för Sveriges säkerhet eller statsskick. Med hänsyn till Sveriges säkerhet bör dessa brott kunna utgöra grund för återkallelse av sändningstillstånd avseende tv och sökbar text-tv samt radio över satellit. Återkallelsegrunden bör vara tillämplig även om det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till de angivna yttrandefrihetsbrotten, i den mån dessa osjälvständiga brottsformer är kriminaliserade.

De yttrandefrihetsbrott som inte bör kunna leda till återkallelse saknar enligt utredningens bedömning en tillräckligt stark koppling till Sveriges säkerhet. Det gäller t.ex. olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp, hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak. Det är på inget sätt uteslutet att sådana yttrandefrihetsbrott mot allmän ordning och allmän verksamhet i det enskilda fallet under vissa förhållanden kan anses utgöra hot mot Sveriges säkerhet. Utredningen anser dock att det av yttrandefrihetsrättsliga skäl, främst risken för omotiverad självcensur, bör dras en gräns vid de brott som mer direkt syftar till att skydda Sveriges säkerhet och statsskick samt grundläggande rättigheter.

Frågan om yttrandefrihetsbrott prövas av domstol. I sådana mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Domstolen bör i samma mål som brottet prövas också pröva frågan om återkallelse av tillstånd.

Utredningens förslag innebär inte att en fällande dom avseende något av de yttrandefrihetsbrott som kan leda till återkallelse av sändningstillstånd ska leda till detta med automatik. Det måste i varje enskilt fall prövas om brottet kan anses innebära ett så allvarligt missbruk av yttrandefriheten att återkallelse bör ske. Vid den bedömningen ska både yttrandefrihetsgrundlagens instruktion och proportionalitetsbestämmelsen i 18 kap. 7 § RTL beaktas.

Domstolen föreslås få besluta att återkallelsen av tillståndet ska gälla även för tiden innan domen vinner laga kraft.

Ett flertal av de gärningar som kan utgöra yttrandefrihetsbrott torde kunna anses falla inom ramen för de områden som samordnas i AV-direktivet 1 . Ingripande mot vidaresändning av program från leverantörer av audiovisuella medietjänster under en annan EES- stats jurisdiktion får i sådana fall bara ske i enlighet med direktivets regler. Det innebär bl.a. att särskilda procedurregler måste följas och att kommissionen ska pröva om vidtagna åtgärder är förenliga med unionsrätten och, om så inte är fallet, kräva att åtgärderna skyndsamt avbryts. Dessa regler är svårförenliga med att frågan ska prövas av domstol som första instans.

Det åligger ursprungslandet att säkerställa att leverantörer av audiovisuella medietjänster under dess jurisdiktion följer landets nationella sändningsregler samt reglerna i AV-direktivet, även för gränsöverskridande sändningar. Om ursprungslandet inte uppfyller direktivets krav kan Sverige i sista hand lägga fram saken för kommissionen och därefter anhängiggöra talan om fördragsbrott i EU-domstolen.

Utredningen anser att skälen mot att införa yttrandefrihetsbrott som återkallelsegrund även för leverantörer av audiovisuella medietjänster under annan EES-stats jurisdiktion väger tyngre än skälen som talar för. Återkallelsegrunden föreslås därför inte gälla för dessa leverantörer.

En ny återkallelsegrund för vissa satellitsändningar

Reglerna om yttrandefrihetsbrott gäller inte för alla leverantörer av medietjänster som enligt radio- och tv-lagen står under svensk jurisdiktion. Så är fallet för bl.a. utländska programbolag som sänder program över satellit från Sverige som inte är avsedda att tas emot här. Om det i sändningarna förekommer brottsligt innehåll är vanliga straffrättsliga regler tillämpliga, men frågan om straffrättslig jurisdiktion kan innebära vissa svårigheter att få frågan prövad i Sverige.

För tv-sändningar av program från Sverige, som inte är avsedda att tas emot här, över satellit av utländska programbolag som inte är etablerade i någon EES-stat har det genom 5 kap. 14 § RTL införts en särskild regel om att programmen inte får ha ett innehåll som uppmanar till terroristbrott, våld eller hat och som avses i bestämmelserna om olaga hot, uppvigling eller hets mot folkgrupp i brottsbalken eller i bestämmelsen om offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet i terroristbrottslagen (2022:666). Upprepade överträdelser av 5 kap. 14 § RTL kan beivras genom föreläggande som får förenas med vite.

Sändningar som strider mot 5 kap. 14 § RTL kan utgöra en fara för allmän ordning och säkerhet i den EES-stat som sändningen mottas i. Ett försämrat säkerhetsläge i EU påverkar även Sveriges säkerhet negativt. Utredningen föreslår därför att det bör införas en möjlighet att återkalla tillstånd för den leverantör av medietjänster som väsentligt brutit mot 5 kap. 14 § RTL. Väsentlighetsrekvistet ska ha samma innebörd som vid återkallelse på grund av överträdelse av andra programrelaterade bestämmelser enligt 18 kap. 2 § första stycket 1 RTL.

Talan om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av bestämmelsen får väckas av Justitiekanslern och prövas av allmän domstol. För rättegången tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål.

Hinder mot att få ett nytt satellitsändningstillstånd efter återkallelse

För närradio gäller att det i beslut om återkallelse av tillstånd får bestämmas en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte ska få ett nytt tillstånd. Om tillståndet återkallas på grund av yttrandefrihetsbrott får domstolen, om det finns synnerliga skäl, bestämma tiden till högst fem år.

Utredningen föreslår att en motsvarande regel införs för tillståndspliktiga sändningar över satellit. Den myndighet eller domstol som beslutar om återkallelse av ett tillstånd att sända tv, sökbar text-tv eller radio över satellit bör alltså få besluta att tillståndshavaren inom en viss tid inte ska få ett nytt tillstånd att sända över satellit.

Satellitsändningar från tredjeland utanför svensk och annan EES-stats jurisdiktion

Tredjelandssändningar av program över satellit som faller utanför svensk och annan EES-stats jurisdiktion omfattas inte av radio- och tv-lagen, men i viss utsträckning av yttrandefrihetsgrundlagen.

Grundlagens regler innebär bl.a. att det inte är tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet i program förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program. Innehav och användning av radioantenner eller mottagare kan inte förbjudas i syfte att hindra spridning eller mottagning av utländska program.

I avsaknad av internationella överenskommelser i ämnet torde det inte vara praktiskt möjligt för svenska myndigheter att ingripa mot leverantörer av medietjänster i tredjeland på grund av programinnehållet utan den statens medgivande, även om regler för dessa sändningar skulle införas i svensk rätt. Utredningen avstår därför från att lämna några förslag när det gäller ingripande mot satellitsändningar från tredjeland av radio, tv och sökbar text-tv.

Kommersiell radio och närradio

När det gäller kommersiell radio föreslår utredningen att i det ska tydliggöras att den domstol som beslutat i fråga om yttrandefrihetsbrott också beslutar om återkallelse på grund av yttrandefrihetsbrott. Vidare bör domstolen i sådana fall få förordna att beslutet om återkallelse ska gälla även för tiden innan domen vinner laga kraft. Det bör också tydliggöras att en tillståndshavare inte har rätt att återfå någon del av den sändningsavgift som har betalats om tillståndet återkallas på grund av yttrandefrihetsbrott.

När det gäller närradio bedömer utredningen att det inte behövs några nya regler om ingripande med hänsyn till Sveriges säkerhet.