Nej till motioner om prioriteringar inom hälso- och sjukvården (SoU17)

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Riksdagen avslår motionsyrkanden om vård och behandling av olika sjukdomar, nationella riktlinjer samt nationella screeningprogram.

Jämför reservation 1 (S, MP), 2 (SD), 3 (V), 4 (V), 5 (S), 6 (SD), 7 (V) och 8 (MP) samt det särskilda yttrandet (SD).

I partimotion 2024/25:1923 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 37 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka vården för gynekologisk cancer och göra den jämlik över hela landet. Motionärerna anför att det i dag finns stora skillnader mellan regionerna i hur vården ser ut.

I kommittémotion 2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 49 föreslås ett tillkännagivande om ett nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård. Motionärerna anser att ett nationellt kunskapsstöd för klimakterievård enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör tas fram för att säkerställa enhetlig och högkvalitativ klimakterievård i hela landet.

I kommittémotion 2024/25:1359 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att ta fram en nationell strategi för diabetesvård som syftar till att minska regionala skillnader i behandling och i tillgång till hjälpmedel och vård.

I kommittémotion 2024/25:1363 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att regionerna skyndsamt fullt ut genomför det nationella vårdprogrammet för palliativ vård av barn.

I kommittémotion 2024/25:1412 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska säkerställa en lagstadgad rätt för båda föräldrarna att närvara vid förlossningen och den efterföljande vården.

I motion 2024/25:131 av Arber Gashi (S) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheterna till ökat stöd till personer som genomgått intensivvårdsbehandlingar genom att förstärka rehabiliteringsmöjligheterna.

I motion 2024/25:917 av Magnus Manhammar och Heléne Björklund (båda S) föreslås ett tillkännagivande om att minska risken för förlossnings­skador.

I motion 2024/25:1852 av Jessica Rodén och Petter Löberg (båda S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att en nationell eftervårdsplan bör inrättas för kvinnor som upplevt komplikationer under förlossningen, inkluderande såväl somatisk som psykologisk behandling. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att kvalitativ uppföljning och dokumentation av förlossningsskador bör införas inom sjukvården för att förbättra behandlings­metoder och kunskapsutveckling. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om snabbt och effektivt införande av specialiserad eftervård för kvinnor med förlossningskomplikationer. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att en bäckenbottenmottagning med specialistkompetens bör inrättas i varje region för att säkerställa tillgänglig och jämlik vård för alla kvinnor.

I motion 2024/25:70 av Johnny Svedin (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att ingen som vårdas i livets slut inom kommun, region eller stat eller en vårdgivare utsedd av dessa ska behöva dö ensam.

I motion 2024/25:2574 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att ta fram en nationell plan för kvinnohälsa.

I kommittémotion 2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 17 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ge i uppdrag åt lämplig myndighet att ta fram nationella riktlinjer för en tillgänglig vård i hela landet för flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning. Socialstyrelsen har handledningsmaterial riktat till olika delar av vården om hur de kan upptäcka och motverka könsstympning. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det enligt mo­tionärerna mycket viktigt att tillgången till vård är jämlik runt om i Sverige.

I motion 2024/25:714 av Daniel Persson (SD) yrkande 1 föreslås ett till­kännagivande om att revidera de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom.

I motion 2024/25:288 av Dan Hovskär (KD) föreslås ett tillkännagivande om nationella riktlinjer för diagnostik och behandling av lipödem.

I motion 2024/25:2079 av Camilla Brodin och Christian Carlsson (båda KD) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om nationella riktlinjer vid ofrivillig barnlöshet.

I partimotion 2024/25:1923 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 36 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag som leder till att fler genomgår screening för gynekologisk cancer. Motionärerna anför att det är viktigt att upptäcka cancer och dess förstadier så tidigt som möjligt. Kvinnor som regelbundet deltar i screeningprogram för gynekologisk cellprovtagning sänker risken för att drabbas av livmoderhalscancer med ca 90 procent.

I kommittémotion 2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 56 föreslås ett tillkännagivande om att utrota livmoderhalscancer. Regeringen bör enligt motionärerna ta initiativ till en samordnad informations­insats för att nå ut till kvinnor med lägre screeningmedverkan.

I kommittémotion 2024/25:1359 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör se över möjligheten att satsa på ökad screening för tidig upptäckt av typ 2-diabetes och andra förebyggande insatser.

I kommittémotion 2024/25:1360 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör verka för att introducera de screeningprogram som beslutats inom EU:s cancer­strategi. I yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör stärka arbetet med organiserad prostatatestning så att samtliga män i berörda åldersgrupper och/eller riskgrupper runt om i landet erbjuds organiserad prostatacancertestning. I yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att Socialstyrelsen på nytt ska utreda om ett nationellt screeningprogram för tidig upptäckt av prostatacancer bör införas.

I kommittémotion 2024/25:3055 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 94 föreslås ett tillkännagivande om att säkerställa att screening inte är diskriminerande. Det är enligt motionärerna angeläget att screening­programmens åldersgränser ses över och uppdateras utifrån ny forskning och annan tillgänglig kunskap. I yrkande 95 föreslås ett tillkännagivande om att genetisk testning och screening för att tidigt identifiera kvinnor med förhöjd risk för bröst- och äggstockscancer behöver utredas.

I motion 2024/25:74 av Johnny Svedin (SD) föreslås ett tillkännagivande om att införa ett nationellt program för screening av prostatacancer för män över 50 år.

Riksdagen ställde sig 1997 bakom de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som föreslogs i propositionen Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186). Genom riksdagsbeslutet infördes en ny bestämmelse om de etiska principerna i den dåvarande hälso- och sjukvårdslagen. Numera återfinns dessa i 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Riktlinjerna är baserade på följande tre grundläggande principer:

– kostnadseffektivitetsprincipen.

Dessa principer har kommit att kallas den etiska plattformen. Riktlinjerna exemplifieras med fyra breda prioriteringsgrupper:

– vård av sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död

– vård av människor med nedsatt autonomi.

– habilitering och rehabilitering.

– vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.

– vård av andra skäl än sjukdom eller skada.

Riksdagsbeslutet innebar vidare ett uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla riksdagens riktlinjer. I riksdagsbeslutet ingick även att en särskild delegation skulle inrättas med uppgift att bl.a. följa tillämpningen av riktlinjerna samt sprida information och kunskap om riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården och stimulera till diskussion om etik och prioriteringar. Delega­tionen tog namnet Prioriteringsdelegationen och lämnade 2001 sitt slutbetänkande Prioriteringar i vården (SOU 2001:8). I betänkandet anförs det att det yttersta ansvaret för att riktlinjerna följs ligger på riksdagen och regeringen. Vidare anförs det att sjukvårdshuvudmännen har huvudansvaret för att föra prioriteringsprocessen vidare och att Socialstyrelsen i sin tillsynsfunktion ska bevaka att riksdagsbeslutet följs och att prioriterings­processen intensifieras.

Prioriteringscentrum är ett nationellt kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och omsorg (liu.se). Centrumet arbetar med forskning, utbildning och policyutveckling när det gäller prioriteringar inom hälso- och sjukvård samt omsorg. Centrumet erbjuder kunskapsstöd till regioner, kommuner, myndig­heter och kliniska verksamheter i frågor om prioriteringar.

Arbetet utgår från hälso- och sjukvårdslagen och riksdagens riktlinjer för prioriteringar som innehåller etiska principer och rekommendationer om bl.a. större öppenhet vid prioriteringar.

Centrumet arbetar med kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte, t.ex. gen­om publikationer, konferenser, metodstöd och möten.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer stöder den som beslutar om resurser i hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten (socialstyrelsen.se). De hjälper beslutsfattare att satsa på de undersökningar och behandlingar som ger mest nytta. Socialstyrelsen utvärderar också insatsernas kvalitet. I ett riktlinje­paket ingår rekommendationer, indikatorer, målnivåer och utvärderingar. Ett viktigt syfte är en god och jämlik vård och omsorg för alla.

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram (socialstyrelsen.se). Det är dock upp till varje region att bestämma om och när ett screeningprogram ska startas. Syftet med rekommendationerna är att nå nationell samordning av screening och skapa förutsättningar för en jämlik vård.

Det nationella screeningrådet är ett rådgivande organ till Socialstyrelsen. Rådet har en central roll i arbetet med att utarbeta nya rekommendationer och revidera befintliga rekommendationer om nationella screeningprogram.

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU14 ett tillkännagivande till regeringen om vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossnings­vård. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 29 f., 1 res. S):

Utskottet anser att regeringen bör se över vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård. Utskottet anser inledningsvis att regeringen bör se över hur tillgängligheten i förlossnings- och eftervården kan förbättras inklusive vård och behandling av förlossningsskador. Vidare bör regeringen stärka möjligheterna till kontinuitet, jämlik vård och uppföljning av förlossningsvården samt se över frågan om att tidig och kontinuerlig uppföljning av komplikationer efter födsel ska standardiseras inom svensk förlossningsvård. Regeringen bör också se över frågan om att utöka mödrahälsovårdens ansvar för eftervården samt frågan om att införa tydliga riktlinjer för eftervårdsbesöket. Avslutningsvis bör regeringen ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motionerna […] bör därmed bifallas delvis.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2021/22:241).

Av budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 s. 32 f., bet. 2024/25:SoU1, rskr. 2024/25:92) framgår att regeringen anser att tillkänna­givandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat. Utskottet hade inte något att invända mot detta vid behandlingen av tillkännagivandet i betänkande 2024/25:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (s. 29).

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024 (skr. 2024/25:75) framgår följande (s. 218 f.):

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård (bet. 2021/22:SoU14 s. 20 f.). Utskottet anser att regeringen bör se över vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård. Utskottet anser inledningsvis att regeringen bör se över hur tillgängligheten i förlossnings- och eftervården kan förbättras inklusive vård och behandling av förlossningsskador. Vidare anser utskottet att regeringen bör stärka möjligheterna till kontinuitet, jämlik vård och uppföljning av förlossnings­vården samt se över frågan om att tidig och kontinuerlig uppföljning av komplikationer efter födsel ska standardiseras inom svensk förlossnings­vård. Regeringen bör också se över frågan om att utöka mödra­hälsovårdens ansvar för eftervården samt frågan om att införa tydliga riktlinjer för eftervårdsbesöket. Avslutningsvis bör regeringen ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 s. 49) har regeringen aviserat en nationell plan för förlossningsvården som ska bidra till ökad tillgänglighet och minskade regionala skillnader. Regeringen har den 26 januari 2023 beslutat att ge ett uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram ett förslag till en nationell plan för förlossningsvården. Planen ska ange en tydlig inriktning för utvecklingen av förlossningsvården och utgöra ett stöd för ett mer strategiskt och systematiskt förbättringsarbete i regionerna med syfte att bl.a. öka tillgängligheten och minska regionala skillnader i vården. Socialstyrelsen redovisade förslag till nationell plan för förlossningsvården den 26 januari 2024. Den 18 januari 2024 fattade regeringen beslut om att förlänga uppdragstiden avseende de delar av uppdraget som rör framtagande av prestationsbaserade mått och att inhämta synpunkter från relevanta aktörer. Den 20 juni 2024 beslutade regeringen att förlänga uppdragstiden. Uppdraget ska i stället delredovisas senast den 28 februari 2025 och slutredovisas senast den 15 september 2025.

Regeringen har vidare, för statens räkning, ingått överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner om en personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödravård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa för 2023 (S2023/00371) och för 2024 (S2023/03333). Inom ramen för överenskommelserna ska regionerna genomföra insatser för en samordnad graviditetsvårdkedja med god personalkontinuitet. Regionerna ska även se till att alla kvinnor erbjuds ett eftervårdsbesök och att det finns tydliga remissvägar vid fysiska och psykiska besvär. Vid behov ska kvinnor också erbjudas rehabilitering med stöd av fysioterapeut. Regionerna ska dessutom skapa förutsättningar för nya arbetssätt och stärka kompetensen i vården. Regeringen har vidare utvidgat uppdraget till Socialstyrelsen att ta fram nationella riktlinjer och kompletterande kunskapsstöd för förlossningsvården (S2021/05135). I det utvidgade uppdraget ingår även att ta fram ett medicinskt basprogram för mödrahälsovården och ett kunskapsstöd för normalförlossning. Uppdraget slutredovisades den 30 december 2023 och de nationella riktlinjerna för vård under graviditet, förlossning och tiden efter har publicerats. Socialstyrelsen har även haft i uppdrag att genomföra insatser för en förbättrad förlossningsvård samt för kvinnors hälsa (S2022/01058). Uppdraget slutredovisades den 30 december 2023 med en redovisning av ett deluppdrag med inriktning på samordning av nationella kunskaps-produkter och stöd för implementering av ny kunskap utifrån vårdkedjan graviditet, förlossning och tiden efter. Socialstyrelsen och det nationella vårdkompetensrådet har också haft i uppdrag att föreslå insatser för att stärka attraktiviteten och kompetensförsörjningen av barnmorskor i förlossningsvården (S2022/00902). Uppdraget slutredovisades den 1 juni 2023.

Regeringen har gett Inspektionen för vård och omsorg ett uppdrag att genomföra nationella tillsynsinsatser av förlossningsvården under åren 2023–2025 (S2023/00971). Uppdraget ska slutredovisas i mars 2026. Regeringen beslutade den 6 juli 2023 att avsätta ytterligare 100 miljoner kronor till regionerna under 2023 för att förstärka förlossningsvården. Medlen kan användas till insatser som stärker arbetsmiljön, nya arbetssätt i förlossningsvården och bemanning.

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.3 s. 32–33) redovisades vidtagna åtgärder och tillkännagivandet ansågs därmed tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehandlad.

Motionsyrkanden om vård och behandling av olika sjukdomar samt nationella screeningprogram behandlades i betänkande 2023/24:SoU16. Motions­yrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (prot. 2023/24:135).

Motionsyrkanden om nationella riktlinjer behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att riksdagen har ställt sig bakom de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som föreslogs i propositionen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna är baserade på tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritets­principen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om vård och behandling av olika sjukdomar. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning, nämligen att utskottet inte ställer sig bakom motionsyrkanden om satsningar på enskilda sjukdomar eller att organisera vården av patienter med dessa sjukdomar på ett särskilt sätt. Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i första hand sjukvårdshuvud­männens ansvar. Riksdagen bör enligt utskottet inte ta något initiativ i frågan och därmed bör motionerna 2024/25:70 (SD) yrkande 1, 2024/25:131 (S), 2024/25:917 (S), 2024/25:1359 (SD) yrkande 1, 2024/25:1363 (SD) yrkande 14, 2024/25:1412 (SD) yrkande 21, 2024/25:1852 (S) yrkandena 1–4, 2024/25:1923 (V) yrkande 37, 2024/25:2574 (M) och 2024/25:3022 (S) yrkande 49 avslås.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om nationella riktlinjer. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsens nationella riktlinjer stöder den som beslutar om resurser i hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten. Det finns ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motionerna 2024/25:288 (KD), 2024/25:714 (SD) yrkande 1, 2024/25:1925 (V) yrkande 17 och 2024/25:2079 (KD) yrkande 2 bör avslås.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om nationella screeningprogram. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram. Det är dock upp till varje region att bestämma om och när ett screeningprogram ska startas. Syftet med rekommendationerna är att nå nationell samordning av screening och skapa förutsättningar för en jämlik vård. Det finns ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motionerna 2024/25:74 (SD), 2024/25:1359 (SD) yrkande 3, 2024/25:1360 (SD) yrkandena 9–11, 2024/25:1923 (V) yrkande 36, 2024/25:3022 (S) yrkande 56 och 2024/25:3055 (MP) yrkandena 94 och 95 bör avslås.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om blodgivning och assisterad befruktning.

Jämför reservation 9 (S).

I kommittémotion 2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 65 föreslås ett tillkännagivande om att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som andra. I juli 2022 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att analysera möjligheterna att införa s.k. individbaserad riskbedömning av blodgivare. I juli 2023 tog den nya regeringen uppdraget vidare genom uppdrag till Socialstyrelsen. Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen är enligt motionärerna ett viktigt led i arbetet för att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som andra.

I motion 2024/25:1806 av Annika Strandhäll (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att verka för ett förbud mot altruistiskt surrogat­moderskap. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att verka för ett förbud mot kommersiellt surrogatmoderskap. I yrkande 4 föreslås ett till­kännagivande om att göra informationsinsatser för att motverka att svenskar ingår surrogatarrangemang i utlandet. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att verka för internationella överenskommelser som förbjuder surrogat­moderskap.

I motion 2024/25:379 av Christian Carlsson och Dan Hovskär (båda KD) föreslås ett tillkännagivande om ett nationellt sekretessbelagt register över könscellsdonatorer där även vårdnadshavarnas rätt till donatornummer undersöks.

I motion 2024/25:1593 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att surrogatmoderskap i Sverige inte ska tillåtas. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att införa ett förbud för svenska medborgare att ingå surrogatarrangemang i utlandet.

I motion 2024/25:2079 av Camilla Brodin och Christian Carlsson (båda KD) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om ytterligare IVF-försök.

Uppdrag att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare genom att påbörja förberedelser för ett stegvist införande av NAT

Socialstyrelsen fick i juni 2024 i uppdrag av regeringen att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare genom att påbörja förberedelser för ett stegvist införande av NAT (nucleic acid testing) som kompletterande smittscreening av samtliga blodgivare i Sverige (dnr S2024/01309).

Socialstyrelsen ska betala ut 6 000 000 kronor till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) för samordning och stöd i förberedelsearbetet och för regionernas arbete med att förbereda för ett stegvist införande av NAT genom att identifiera hur man på ett kostnadseffektivt sätt kan organisera nationellt enhetliga analyser, metoder, instrument samt logistik- och produktionskedjor till de nya förutsättningar som testmetoden motiverar.

Socialstyrelsen ska även betala ut 20 000 000 kronor till Region Skåne för att påbörja arbetet med att införa NAT för smittscreening av blodgivare. Erfarenheter och lärdomar av ett sådant arbete ska tas till vara vid det stegvisa införandet på ett nationellt plan.

Socialstyrelsen ska senast den 1 september 2025 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Socialdepartementet). Av slut­redovisningen ska det framgå hur SKR och Region Skåne har använt statsbidraget enligt villkoren för uppdraget.

Uppdrag att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare genom fortsatta förberedelser för ett stegvist införande av NAT som kompletterande smittscreening av samtliga blodgivare i Sverige

Socialstyrelsen fick i februari 2025 i uppdrag av regeringen att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare genom fortsatta förberedelser för ett stegvist införande av NAT som kompletterande smittscreening av samtliga blodgivare i Sverige (dnr S2022/04551, S2024/01309 och S2025/00313).

Socialstyrelsen ska betala ut 31 000 000 kronor till Region Skåne för det fortsatta arbetet med att införa NAT för smittscreening av blodgivare.

Socialstyrelsen ska betala ut 5 000 000 kronor till SKR för samordning och stöd till regionerna i förberedelserna.

Socialstyrelsen ska fortsätta att stödja Region Skåne och närliggande regioner vid införandet av NAT. Socialstyrelsen ska också bistå med ett nationellt perspektiv i syfte att möjliggöra ett nationellt införande av NAT på ett kostnadseffektivt sätt oberoende av organisationsform för blodverksamheterna.

Socialstyrelsen ska också fortsätta att se över sina föreskrifter om blodverk­samhet (SOSFS 2009:28) för att möjliggöra ett införande av NAT.

Socialstyrelsen ska senast den 15 juni 2026 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Rapport om uppdrag att ta vidare arbetet med att möjliggöra individbaserad riskbedömning vid blodgivning

Socialstyrelsen publicerade rapporten Uppdrag att ta vidare arbetet med att möjliggöra individbaserad riskbedömning vid blodgivning i september 2024 (dnr S2024/01680). Inom ramen för uppdraget har Socialstyrelsen beaktat erfarenheter från länder som infört individbaserad riskbedömning och utrett vilken modell som kan införas i Sverige med bibehållen patientsäkerhet. En analys av hur antalet blodgivare kan påverkas av ett införande har också gjorts. De huvudsakliga slutsatserna är följande:

• Individbaserad riskbedömning av blodgivare går att införa i Sverige under förutsättning att NAT för screening av blodgivare införs.

• Karenstiden för alla blodgivare som har en ny sexuell partner blir fyra månader, under förutsättning att screening utförs med NAT i kombination med serologiska tester.

• En plan för utbildning av den personal som utför intervjuer med blodgivare bör tas fram.

• Det bör göras en noggrann uppföljning av inverkan på antalet blodgivare och resultatet av screeningen av blodgivare.

Enligt uppgift från Regeringskansliet i mars 2025 bereds rapporten inom Regeringskansliet.

Rapport om uppdrag att utreda möjligheterna till ett införande av NAT för smittscreening av blodgivare

Socialstyrelsen publicerade rapporten Uppdrag att utreda möjligheterna för ett införande av NAT för smittscreening av blodgivare i september 2024 (dnr S2022/04551).

Socialstyrelsens slutsats utifrån denna utredning är att Sverige under vissa förutsättningar har möjlighet att och bör införa NAT i kombination med nuvarande serologisk testning som smittscreening av blodgivare. Rapporten visar på de möjligheter och förutsättningar som behövs för att NAT ska kunna införas.

Denna slutsats stöds vidare av det regeringsuppdrag som Socialstyrelsen fick i juni 2024 att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare genom att påbörja förberedelser för ett stegvist införande av NAT som kompletterande smittscreening av samtliga blodgivare i Sverige. Här ingår även att Socialstyrelsen ska betala ut medel till Region Skåne för att påbörja arbetet med att införa NAT för smittscreening av blodgivare. Deras erfarenheter och lärdomar ska därefter tas till vara för det stegvisa införandet nationellt. Detta uppdrag ska redovisas senast den 1 september 2025.

Socialstyrelsen konstaterar vidare att ett införande av NAT är förenat med stora kostnader och att storleken på dessa kostnader är beroende av vilken form av organisering för dessa som väljs. För att minska kostnadsökningarna för verksamheterna bör det inledningsvis göras någon form av insats för att stärka deras ekonomiska förutsättningar.

Enligt uppgift från Regeringskansliet i mars 2025 bereds rapporten inom Regeringskansliet.

Motionsyrkanden om assisterad befruktning och donation behandlades i betänkande 2023/24:SoU16. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (prot. 2023/24:135).

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande tar upp frågan om blodgivning. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen har fått två uppdrag av regeringen att betala ut medel för arbete med säkrare screening av blodgivare och att dessa ska slutredovisas senast den1 september 2025 respektive den 15 juni 2026. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ i denna fråga, och därmed bör motion 2024/25:3022 (S) yrkande 65 avslås.

Riksdagen bör enligt utskottet inte heller ta något initiativ i fråga om assisterad befruktning, och därför bör motionerna 2024/25:379 (KD), 2024/25:1593 (KD) yrkandena 1 och 3, 2024/25:1806 (S) yrkandena 1, 2, 4 och 5 samt 2024/25:2079 (KD) yrkande 3 avslås.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om könsstympning.

Jämför reservation 10 (SD) och 11 (V).

I kommittémotion 2024/25:1413 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att fortsätta utveckla arbetet mot könsstympning. Systematisk informationsspridning i kombination med tydlig lagstiftning ger enligt motionärerna faktiska effekter och det är därför viktigt att detta arbete obehindrat kan fortlöpa och utvecklas.

I kommittémotion 2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp och utvärdera de kunskapshöjande insatser om könsstympning som ska genomföras. I yrkande 19 föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen bör tillsätta en utredning om huruvida verksamheter som har specialistkompetens om kvinnlig könsstympning kan få ett utvidgat ansvar och fungera som regionala eller nationella kompetenscentrum.

I motion 2024/25:324 av Erik Hellsborn (SD) föreslås ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning om hur kompetensen kring kvinnlig köns­stympning ser ut och kan förbättras inom svensk sjukvård.

Av lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor framgår att ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) inte får utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte (1 §). Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i lägst två och högst sex år. Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt döms till fängelse i högst fyra år. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst fem och högst tio år (2 § första–tredje styckena).

Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026

Av Fri och trygg utan våld och förtryck – Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026 framgår att det är angeläget att myndigheter samverkar för att förebygga köns­stympning av flickor och kvinnor. Regeringen bedömer att det behövs mer forskningsbaserad kunskap om effekterna av olika insatser, metoder och arbetssätt för att förebygga och bekämpa våldet och förtrycket i Sverige. Vidare framgår det av åtgärdsplanen att Jämställdhetsmyndigheten samordnar och stöder utveckling och genomförande av myndigheters arbete för att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor. Migrations­verket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för stöd till trossamfund, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten bidrar aktivt i arbetet. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2026 (2023/01717).

Överenskommelse om en personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa och inriktning för vård och behandling av sällsynta hälsotillstånd 2025

I enlighet med En personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa och inriktning för vård och behandling av sällsynta hälsotillstånd 2025 – Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner är parterna överens om att regionerna ska göra insatser inom ett antal insatsområden som stöder överenskommelsens inriktning. När det gäller insatsområdet En god vård för personer som utsatts för sexuellt våld och könsstympning är målet att vården för flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld och könsstympning ska vara tillgänglig, jämlik och kunskapsbaserad. Av överenskommelsen framgår följande:

Medlen får användas till att stimulera stärkt och långsiktigt hållbar kompetens samt likvärdig vård över hela landet för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. I detta ingår att säkerställa att det finns tydliga vårdkedjor och information om vården för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. Patienter, inklusive de med en komplex problematik, ska erbjudas vård baserad på bästa möjliga kunskap. Detta kan vid behov innefatta både somatisk och psykiatrisk specialiserad vård. Att utveckla och behålla kompetens är en viktig del i detta. Medel får också användas för att öka medarbetarnas kunskaper om sexuellt våld och könsstympning, dess konsekvenser och hur det kan upptäckas, särskilt i de fall flickan eller kvinnans söker vård för andra symtom inom både primärvård och specialistvård. Medel får även användas för att öka hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap om vård för personer som har utsatts för sexuellt våld och förbättra vårdens bemötande av målgruppen. Socialstyrelsens kunskapsstöd och samtalsstöd om kvinnlig könsstympning ska beaktas i arbetet.

- Vilka insatser som vidtagits för att skapa en tydlig och tillgänglig vårdkedja för flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld eller könsstympning och för att öka medarbetares kunskap om och bemötande av målgruppen.

Socialstyrelsen har bl.a. tagit fram publikationerna Kvinnlig könsstympning – Ett samtalsstöd för hälso- och sjukvården, Kvinnlig könsstympning – Ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete samt Könsstympning hos gravida – Nationellt kunskapsstöd för personal i mödrahälsovården och förlossnings­vården (socialstyrelsen.se).

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU14 ett tillkännagivande till regeringen om könsstympning. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 37 f., 1 res. S):

Utskottet anser att regeringen bör se över frågan om könsstympning. Flickor och kvinnor som har besvär kopplade till könsstympning måste få tillgång till behövlig vård, och regeringen bör därför se över frågan om en kunskapshöjning när det gäller könsstympning. Vidare bör regeringen se över frågan om rättsintyg vid misstanke om könsstympning. Vid behov ska specialister kunna utföra bedömningen för rättsintyg. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motion […] bör därmed bifallas.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2021/22:241).

Av budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 s. 31 f., bet. 2024/25:SoU1, rskr. 2024/25:92) framgår att regeringen anser att tillkänna­givandet är tillgodosett och slutbehandlat. Utskottet hade inte något att invända mot detta vid behandlingen av tillkännagivandet i betänkande 2024/25:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (s. 29).

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024 (skr. 2024/25:75) framgår följande (s. 220 f.):

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om könsstympning (bet. 2021/22:SoU14 s. 36 f.). Utskottet anser att regeringen bör se över frågan om könsstympning. Utskottet anser att flickor och kvinnor som har besvär kopplade till könsstympning måste få tillgång till behövlig vård, och regeringen bör därför se över frågan om en kunskapshöjning när det gäller könsstympning. Vidare bör regeringen se över frågan om rättsintyg vid misstanke om könsstympning. Vid behov ska specialister kunna utföra bedömningen för rättsintyg.

Inom ramen för regeringens satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa har regeringen, för statens räkning, ingått överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner om en personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa för 2023 (S2023/00371) och för 2024 (S2023/03333). I överenskommelserna avsätts medel för att stimulera stärkt och långsiktigt hållbar kompetens samt likvärdig vård över hela landet för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. I överenskommelserna ingår att regionerna ska se till att det finns en tydlig vårdkedja för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. Vidare ska regionerna arbeta för att kunskapen hos vårdens medarbetare ökar i syfte att bättre kunna upptäcka sexuellt våld och könsstympning hos vård-sökande kvinnor samt för ett förbättrat bemötande av kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld och könsstympning.

I maj 2021 beslutade regeringen ett omfattande myndighetsgemensamt uppdrag om insatser för att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor (A2021/01029). Beslutet byggde på en överens­kommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

I syfte att öka kvaliteten i rättsintygen i anledning av brott har förordningen (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott ändrats på så sätt att Rättsmedicinalverket får meddela föreskrifter om ett rättsintygs utformning och innehåll. Förordningsändringen trädde i kraft den 1 mars 2022.

Den 28 februari 2022 lämnades en delredovisning av det myndighets­gemensamma uppdraget (A2021/01029). I delredovisningen framgår dessutom Rättsmedicinalverkets målbild för vad uppdraget skulle ha resulterat i innefattande att alla rättsläkare ska ha goda kunskaper om könsstympning, att alla rättsläkare kan undersöka och utfärda rättsintyg som ligger inom vetenskapligt kunskapsområde samt att Rättsmedicinal­verket ska ha presenterat för polis och åklagare vad myndigheten kan bistå med och hur de berörda aktörerna bör samarbeta för att förbättra brottsutredningarna. Uppdraget slutredovisades den 28 september 2023. I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.3 s. 30–31) redovisades vidtagna åtgärder och tillkännagivandet ansågs därmed tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehandlad.

Ett motionsyrkande om könsstympning behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om könsstympning. Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024 (skr. 2024/25:75) framgår att regeringen har vidtagit flera åtgärder när det gäller könsstympning, inte minst inom ramen för regeringens satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa, bl.a. genom att avsätta medel för att stimulera stärkt och långsiktigt hållbar kompetens samt likvärdig vård över hela landet för personer som blivit utsatta för sexuellt våld eller könsstympning. Vidare konstaterar utskottet att regeringen har beslutat om ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026. Utskottet konstaterar också att Jämställdhetsmyndigheten samordnar och stöder utveckling och genomförande av myndigheters arbete för att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2026. Avslutningsvis konstaterar utskottet att ett mål i överenskommelsen om en personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa och inriktning för vård och behandling av sällsynta hälsotillstånd 2025 är att vården för flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld och könsstympning ska vara tillgänglig, jämlik och kunskapsbaserad. Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets uppfattning inte föregripas, och motionerna bör därmed avslås.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om könstillhörighet.

Jämför reservation 12 (SD, KD) och 13 (C).

I kommittémotion 2024/25:1412 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 26 föreslås ett tillkännagivande om att riva upp den föreslagna könstillhörighets­lagen, höja åldersgränsen samt återinföra krav på medicinsk diagnos och utredning för juridiskt könsbyte. Lagen, som träder i kraft den 1 juli 2025, har mött stark kritik från olika håll, inklusive vårdpersonal och organisationer som varnar för risken med irreversibla ingrepp. Motionärerna motsätter sig lagändringen och anser att juridiskt kön ska stämma överens med biologiskt kön, med diagnoskrav och högre åldersgräns. Liknande förslag finns i motionerna 2024/25:254 av Josef Fransson (SD), 2024/25:402 av Markus Wiechel m.fl. (SD) och 2024/25:2359 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 1.

I kommittémotion 2024/25:3166 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att före mandatperiodens slut stärka kunskapen om könsdysfori. I yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att Inspektionen för vård och omsorg bör få ett särskilt uppdrag att följa upp transvården.

I motion 2024/25:315 av Erik Hellsborn (SD) föreslås ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning syftande till att ta fram en ny könslagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen. Sverige behöver enligt motionären bl.a. en verklighetsbaserad lagstiftning som erkänner absoluta faktum som att det endast existerar två mänskliga kön: man och kvinna.

För att bidra till att vården utvecklas har Socialstyrelsen tagit fram två nationella kunskapsstöd (socialstyrelsen.se). Det ena rör vården av vuxna patienter med könsdysfori, det andra vården av barn och unga. Stöden ger rekommendationer och vägledning för utredning och behandling som bygger på det aktuella kunskapsläget. Rekommendationerna riktar sig i dagsläget i huvudsak till personal inom specialistvården som arbetar med köns­bekräftande vård.

För att stärka och utveckla vården vid könsdysfori har Socialstyrelsen beslutat att könsdysfori ska vara nationell högspecialiserad vård (socialstyrelsen.se). Nämnden för nationell högspecialiserad vård har beslutat vilka tre nationella enheter som ska ansvara för vården. Sedan den 1 januari 2024 bedrivs delar av vården vid könsdysfori, inklusive viss könsbekräftande kirurgi, i högspecialiserade team i tre av landets regioner. Syftet med att koncentrera vården är att skapa bättre förutsättningar för kompetens­försörjning och kunskapsspridning men även för forskning, kunskaps­utveckling och uppföljning. Målet är att öka kvaliteten och tillgängligheten och att patienter får ett bra bemötande och en tydlig vårdplan framåt. Genom att vården blir tillståndspliktig kommer den också årligen att följas upp utifrån volymer, tillgänglighet och vissa resultat.

I betänkande 2023/24:SoU22 Förbättrade möjligheter att ändra kön föreslår utskottet att riksdagen antar utskottets förslag till ny lag om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ny lag om fastställande av kön i vissa fall samt förslag till lag om upphävande av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Förslagen innebär att processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen särskiljs från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen. Det ska inte krävas något tillstånd från Socialstyrelsen för att få genomgå sådana kirurgiska ingrepp i könsorganen som syftar till att personens kropp ska stämma överens med könsidentiteten. Sådana ingrepp ska dock, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år. För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte finns synnerliga skäl.

Ett övergripande mål är att förfarandet för att ändra det kön som framgår av folkbokföringen förenklas. En person som har fyllt 16 år ska få det kön som framgår av folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning av könsidentiteten genom en i normalfallet enklare medicinsk utredning. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare med barnets skriftliga samtycke.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen antar utskottets förslag till lag om ändring i steriliseringslagen (1975:580), patientdatalagen (2008:355), diskrimineringslagen (2008:567), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611) och lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

• uppföljning av tillämpningen.

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024 (skr. 2024/25:75) framgår att riksdagsskrivelse 2023/24:158 är slutbehandlad (s. 145). Regeringen anger att de lagar riksdagen antagit utfärdades (SFS 243–245) av regeringen den 25 april 2024.

Vidare framgår det att riksdagsskrivelse 2023/24:159 inte är slutbehandlad (s. 241). Regeringen anger följande i skrivelse 2024/25:75 (s. 241 f.):

Punkt 1 om förbättrade möjligheter att ändra kön, a) 1–5 och 10: Den 25 april 2024 utfärdade regeringen de lagar riksdagen antagit (SFS 237–241 och 246).

Punkt 1 om förbättrade möjligheter att ändra kön, b) 1*: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om behovet av föreskrifter (bet. 2023/24:SoU22 s. 149).

Den 30 maj 2024 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att förbereda framtagandet av föreskrifter om vad en ansökan om fastställande av kön ska innehålla, vilka underlag som ska bifogas ansökan, vilka yrkes­kategorier som ska vara behöriga att skriva ut intyg samt om hur en ansökan ska göras (S2024/01110). Föreskrifterna ska träda i kraft den 1 juli 2025. Uppdraget ska, i de delar som avser kunskapsstöd och en lösning som möjliggör ett effektivt och säkert förfarande för ansökan och identitetskontroll, redovisas vid samma tidpunkt. Informationsinsatserna ska redovisas den 1 december 2025. Punkten är inte slutbehandlad.

Punkt 1 om förbättrade möjligheter att ändra kön b) 2*: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om behovet av nationellt kunskapsstöd (bet. 2023/24:SoU22 s. 150).

Regeringen har i Socialstyrelsens regleringsbrev för 2024 gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett nationellt kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdens prövning av könsidentiteten utifrån den nya lagen om fastställande av kön i vissa fall. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2025. Punkten är inte slutbehandlad.

Punkt 2 om förebyggande av brottsligt agerande*: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om förebyggande av brottsligt agerande (bet. 2023/24:SoU22 s. 150).

Regeringen har i Socialstyrelsens regleringsbrev för 2024 gett Social­styrelsen i uppdrag att analysera om det finns behov av sekretessbrytande bestämmelser för att myndigheten ska kunna hämta in uppgifter från andra myndigheter, t.ex. Polismyndigheten eller Bolagsverket, för att förhindra att byte av personnummer sker i brottsligt syfte och i så fall återkomma till regeringen. Socialstyrelsen ska även ta fram en lösning som möjliggör ett effektivt och säkert förfarande för ansökan och identitetskontroll. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2025. Punkten är inte slutbehandlad.

Punkt 3 om uppföljning av tillämpningen*: Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om uppföljning av tillämpningen (bet. 2023/24:SoU22 s. 150).

Ett uppdrag har getts till Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att följa upp tillämpningen av lagen i regleringsbrevet för 2025. Punkten är inte slutbehandlad.

Slutligen framgår det att riksdagsskrivelse 2023/24:160 är slutbehandlad (s. 414). Regeringen anger att den lag som riksdagen antagit utfärdades av regeringen den 25 april 2024 (SFS 242).

Utskottet behandlade motionsyrkanden om könstillhörighet i betänkande 2023/24:SoU16. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (prot. 2023/24:135).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att riksdagen har fattat beslut om ny lagstiftning om möjligheter att ändra kön som träder i kraft den 1 juli 2025. För att stärka och utveckla vården vid könsdysfori har Socialstyrelsen beslutat att könsdysfori ska vara nationell högspecialiserad vård. Sedan den 1 januari 2024 bedrivs delar av vården vid könsdysfori, inklusive viss könsbekräftande kirurgi, i högspecialiserade team i tre av landets regioner. Socialstyrelsen har också tagit fram två nationella kunskapsstöd. Det ena rör vården av vuxna patienter med könsdysfori, det andra vården av barn och unga. Därmed bör riksdagen enligt utskottet inte ta något initiativ när det gäller könstillhörighet. Motionerna bör avslås.

Riksdagen avslår motionsyrkanden som beretts i förenklad ordning.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se bl.a. betänkande 2023/24:SoU16. Utskottet avstyrker därför dessa motions­yrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.