Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Motion till riksdagen 2026/27:222 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Stärkt ställning för markägare i minerallagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att översynen av minerallagen omfattar stärkt inflytande, rättssäkerhet och ersättningsskydd för berörda markägare vid prospektering och mineralutvinning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige behöver en konkurrenskraftig gruvnäring. Mineral och metaller är viktiga för industrin, klimatomställningen och vår försörjningsberedskap. Tillståndsprocesserna behöver vara effektiva och förutsebara, samtidigt som höga miljökrav och hänsyn till berörda människor upprätthålls. Gruvnäringens betydelse får dock inte innebära att den enskilde markägarens intressen ges för liten vikt. Prospektering och planer på mineralutvinning kan skapa långvarig osäkerhet om möjligheten att använda och utveckla den egna fastigheten. För markägaren handlar det både om ekonomiska värden och om mark som ofta har brukats och förvaltats inom familjen i generationer. Regeringen har under mandatperioden 2022–2026 tagit initiativ till en översyn av koncessionsprövningen och mineralersättningen. Det är välkommet! Reformarbetet behöver samtidigt tydligt omfatta markägarens ställning genom hela processen, från undersökningstillstånd till eventuell gruvdrift. Översynen bör pröva hur markägare kan få tidigare och tydligare information, bättre möjligheter att påverka planerade åtgärder och ett starkare skydd mot oproportionerliga intrång. Även ersättningsreglerna behöver granskas, inklusive hur skador, intrång och eventuell värdeminskning hanteras. Regelverket måste skapa en rimlig balans mellan samhällets behov av mineraler och den enskildes äganderätt. Ett stärkt skydd för markägaren kan också bidra till större förtroende för prövningen och bättre lokal förankring för gruvnäringen. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:221 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Vattendirektivets svenska genomförande och småskalig vattenkraft Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta begreppet ”samhällsekonomiska behov” med ”socioekonomiska behov” i vattenförvaltningsförordningen och verka för ett motsvarande förtydligande i vattendirektivets svenska språkversion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur översättningen och den svenska tillämpningen av vattendirektivets undantagsbestämmelser har tillkommit och påverkat småskalig vattenkraft och andra dammar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljöanpassningen av vattenkraften måste bygga på rimliga avvägningar. Småskalig vattenkraft och andra dammar kan ha betydelse för lokal elförsörjning, beredskap, företagande, kulturmiljöer och människors livsmiljö. Dessa värden måste få genomslag i prövningen. I artikel 4.5 i vattendirektivets engelska språkversion används begreppet ”socioeconomic needs”. I den svenska regleringen används ”samhällsekonomiska behov”. Formuleringen behöver ändras och förtydligas så att både sociala och ekonomiska behov, även på lokal och regional nivå, uttryckligen beaktas när förutsättningarna för mindre stränga miljökrav bedöms. Det kan noteras att våra grannländer Finland och Tyskland har översatt helt korrekt, men alltså inte Sverige. Ett mindre kraftverks betydelse kan inte bedömas enbart utifrån dess andel av Sveriges samlade elproduktion. Inte heller får en damms värde reduceras till producerade kilowattimmar. Miljönyttan av åtgärder måste vägas mot deras samlade konsekvenser inom det utrymme EU-rätten medger. Regeringen bör också låta granska hur ordvalet tillkom, hur det har påverkat myndigheternas vägledningar och rättstillämpningen samt om små privata anläggningar har missgynnats i förhållande till stora. Utredningen bör jämföra genomförandet i Sverige med bland andra Finland och Tyskland och tydligt skilja EU-rättens krav från svenska vägval. Svenska krav som går längre än vad EU-rätten kräver ska redovisas som svenska beslut. Onödiga utrivningar ska förhindras och direktivets möjligheter till proportionerliga avvägningar tas till vara. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:220 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Sekretessbeläggning av avverkningsanmälningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sekretessbelägga avverkningsanmälningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skogen utgör en viktig resurs för Sverige, och skogssektorn – från privata fastighetsägare till vidareförädling – bidrar till både miljö- och klimatinsatser samt till ekonomin genom arbetstillfällen, produktion och export av trävaror. Skogen är avgörande för landets framtid och en bärande bjälke för ekonomin hos många skogsägare. Om en skogsägare vill avverka måste man idag anmäla detta till Skogsstyrelsen om avverkningens yta överstiger ett halvt hektar. I och med denna anmälan blir det en offentlig handling som vem som helst kan få tillgång till. Detta utnyttjas av olika naturvårdsorganisationer och aktivister som på olika sätt vill hindra markägare från att bruka sin egen ägandes skog. Därför uppstår det alltså problem eftersom avverkningsanmälningarna är offentliga då vissa organisationer eller personer med andra intressen än skogsägarna eller skogsindustrin stoppar avverkningar och trakasserar lokala skogsägare. Detta har blivit en alltmer omfattande och allvarlig fråga i landet och kan liknas vid hur till exempel djurrättsextremister påverkar lantbrukare. Flera har satt det i system och de är kända inom skogsbranschen. Som skogsägare är man en aktiv företagare och uppgifterna kopplade till avverkningen bör behandlas som affärshemligheter tills arbetet påbörjas. Det är viktigt att skogsägare känner sig trygga och inte oroar sig för att deras avverkning kan hindras. Många uppgifter i både offentliga och privata verksamheter klassas som företagshemligheter, och det bör även gälla för avverkningsanmälningar. Regeringen bör därför snarast förändra regelverket så att skogsägare skyddas från sabotage och trakasserier kopplade till offentliggörandet av avverkningsanmälningar. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:219 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Modernisering av odlingsgränsen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att lagar och regler gällande odlingsgränsen förändras och ersätts av en ny, modernare lagstiftning som förenklar förvärv av statlig mark, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Odlingsgränsen infördes i Sverige 1867. Det huvudsakliga syftet var att hindra bönder från att etablera jordbruk i ”olönsamma” områden nordväst om gränsen och att freda renskötande samer från jordbrukets utbredning. Även om vissa förändringar i regelverket har gjorts under åren, den senaste 1947, är syftet i princip oförändrat. Gränsen gör det mycket svårt för kommunerna att förvärva statlig mark för byggnation och utveckling, och det vi framför allt erfar är den oerhört långsamma processen. Ett flertal remissinstanser har möjlighet att yttra sig innan regeringen kan ta ställning till önskemålet om att förvärva statlig mark. Den här processen tar flera år och ger oss inte den handlingskraft som våra kommuner innanför odlingsgränsen behöver för sin utveckling. Det handlar om att möjliggöra för städer och samhällen att växa genom att vi kan bygga bostäder och fritidshus, utveckla besöksnäringen, skapa industriområden med mera. Det finns ett stort intresse för att investera och etablera verksamheter i norra Sverige, men odlingsgränsen hämmar utvecklingen. Renskötarföretagen brottas också med stora utmaningar och behöver ett skydd för sin kulturella verksamhet, men det skyddet kan vi lösa utan att ta omvägen via en omodern lagstiftning anpassad för en helt annan tid. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:218 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Insatser mot extremistiska djurrättsorganisationer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka insatser som kan behövas för att motverka brottslighet kopplad till extremistiska djurrättsorganisationer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Jakt är en viktig och djupt rotad tradition i Sverige. Jägarna deltar inte bara i jakten utan bidrar även med viktiga insatser för samhället genom exempelvis viltvård och eftersök av trafikskadade djur. I vissa situationer utförs skyddsjakt för att förhindra allvarliga skador på natur och egendom orsakade av djur. Det finns klara regelverk som styr när och hur jakten får bedrivas, och jägare är generellt en mycket laglydig grupp då man inte på något vis vill riskera att förlora sina vapenlicenser. Ett återkommande problem för jägare är djurrättsaktivister som begår olika typer av brott som förhindrar eller försvårar jakten. Jakttorn och foderautomater har förstörts; jaktlag har konfronterats och hotats av maskerade aktivister. Vi har i somras sett hur både landsbygdsministern och förtroendevalda inom jägarorganisationer haft besök av aktivister som uppträtt hotfullt. Dessa brott är svåra att utreda och många utredningar läggs ner. Det finns djurrättsorganisationer i Sverige som medvetet försöker hindra jakt och inte tvekar att använda sig av kraftfulla metoder för att nå sina mål. Hoten och brotten påverkar inte bara jägare utan även lantbrukare och andra företagare som arbetar med djur. Mot denna bakgrund anser jag att det bör genomföras en utredning om vilka insatser som kan behövas för att motverka brottsligheten kopplad till extremistiska djurrättsaktioner. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:217 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Godkännande av nordiska jägarexamina vid inköp av vapen för jakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att erkänna jägarexamina från andra nordiska länder vid vapeninköp i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Inom ramen för det nordiska samarbetet råder i dag en långtgående fri rörlighet mellan de nordiska länderna. Medborgare i Norge, Danmark, Finland, Island och Sverige kan bosätta sig, arbeta och leva i grannländerna utan större administrativa hinder. Trots detta återstår flera praktiska trösklar som försvårar för den enskilde individen, inte minst inom reglerna kring vapeninnehav och jägarexamen. I dag krävs att en person som vill köpa jaktvapen i Sverige innehar en svensk jägarexamen. Detta gäller även för personer som nyligen flyttat till Sverige från ett annat nordiskt land och som redan genomgått motsvarande utbildning och examen i sitt hemland. Ett exempel är en norsk medborgare med giltig norsk jägarexamen som bosätter sig i Sverige och vill köpa jaktvapen här. Denne måste i dagsläget genomföra hela den svenska jägarexamen, trots att den norska utbildningen håller en likvärdig nivå. Detta är orimligt ur både ett praktiskt och ett principiellt perspektiv. De nordiska länderna har alla väl utformade och seriösa system för jaktutbildning, och det finns ett starkt förtroende för dessa utbildningar mellan länderna. I likhet med hur körkort erkänns ömsesidigt bör även jägarexamina kunna godkännas mellan de nordiska länderna. Ett ömsesidigt erkännande av nordiska jägarexamina skulle underlätta för jägares rörlighet, minska dubbelarbete och byråkrati samt stärka det nordiska samarbetet i praktiken. Sverige bör därför ta initiativ till att utreda hur ett sådant erkännande kan införas i svensk lagstiftning, samt gärna verka för en gemensam nordisk lösning inom ramen för Nordiska ministerrådet eller andra relevanta organ. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:216 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Fastboendes villkor i Sveriges ö- och skärgårdsområden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja fastboendes villkor i Sveriges ö- och skärgårdsområden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige är ett land med stora variationer i förutsättningar för utveckling och livskraft, vilket gör att regionalt anpassade insatser och stöd ofta är nödvändiga för att människor ska kunna bo, leva och verka i hela landet. Till skillnad från flera europeiska länder, inklusive våra nordiska grannar, saknar Sverige idag en särskild nationell samordning för ö- och skärgårdsområden. Det innebär att det inte finns något tydligt utpekat nationellt ansvar för att stödja dessa regioners utveckling. Enligt EUF-fördragets artikel 174, som gäller ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska särskild hänsyn tas till bland annat öregioner. Gotland är Sveriges största öregion, och fastboende där möter särskilda utmaningar kopplade till infrastruktur, livsmedelsförsörjning, näringsliv, sjukvård och övrig välfärd. För att säkerställa trygghet och tillgänglighet krävs ofta överkapacitet och redundans. Exempelvis behöver sjukhusets kapacitet och expertis kunna hantera både rutinärenden och mer avancerade akuta sjukdomsfall samt kunna möta behovet under sommarmånader då antalet personer på ön ökar kraftigt. Idag kräver detta en kapacitet motsvarande cirka 200 000 personer, trots att Gotlands faktiska befolkningsunderlag är omkring 61 000. Med tanke på dessa unika utmaningar är det viktigt att fastboendes behov i ö- och skärgårdsområden uppmärksammas och att insatser samordnas på nationell nivå inom befintliga strukturer, för att skapa hållbara och livskraftiga samhällen. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:215 av Magnus Jacobsson (KD) Skyddsjakt i stadsplanerat område Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jakt i stadsplanerat område och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fler och fler kommuner får allt större problem med vildsvin som etablerar sig i stads­miljö. Förutom att dessa djur skadar enskildas egendom i form av trädgårdar samt kommunala parker så finns det även en risk att personer som inte är vana med vilda djur kommer till skada då dom exempelvis hamnar mellan en sugga och hennes kultingar. Många kommuner har varit dåligt förberedda för dessa problem, och även om man upphandlar en kommunal jägare som äger att hantera jakten i stadsmiljö fungerar det inte överallt. Det finns också ett problem med att få avsättning av det kött som produceras vid en mer aktiv och planerad jakt. Det är kommunen som ansvarar för jakten, men det är den enskilde som får sin mark förstörd, och här uppstår en gråzon där den enskilde inte kan freda sin mark. Kommunen har egentligen enbart ansvar för den kommunala marken. Avseende det senare borde lagstiftningen ses över så att kommunen får ansvaret för all jakt avseende vilda djur i stadsplanerat område. För att underlätta för kommunerna bör man skapa en mer förenklad upphandlingsform där man kan samverka med lokala jaktlag. Jägare som jagar i stadsmiljö borde få en utbildning som motsvarar den som man har när man är eftersöksjägare samt en grundutrustning med varningsskyltar som berättar att här pågår jakt samt kontakt med polis, vilket gör att omgivningen vet att jakt pågår. Denna typ av ”skyddsjaktsjägare” skall kunna åberopas av den enskilde markägaren via kommunen så att man på ett skyndsamt sätt kan komma till rätta med de skador som framför allt vildsvin förorsakar på tomter och i parker. Vidare bör det finnas ett förenklat upphandlingssystem som gör att kommuner kan samverka med lokala slakterier avseende att lämna in viltkött och där jägaren får betalt för köttet samtidigt som kommunen kan använda det i exempelvis skol- och äldre­omsorgsbespisningen. För att lösa de problem som finns idag behöver vi arbeta med fler metoder än enbart skjutvapen. Lagstiftningen bör vara utformad på ett sådant sätt att det är förhållandevis enkelt att sätta upp vildsvinsfällor i stadsplanerat område, vilket gör att man kan skjuta av en hel familj som förorsakar skador i ett område. Vid sidan av de problem som uppstår för markägare så kommer förbättrad stadsjakt leda till färre trafikolyckor, vilket ökar trafiksäkerheten samtidigt som tryggheten ökar för dem som är ute och rör sig på kommunernas vandrings- och joggingleder. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:214 av Magnus Jacobsson (KD) Förtroendeuppdrag och sjukskrivning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att delta i det politiska arbetet även om man har en längre sjukskrivning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering En grundidé i det demokratiska samhället är att alla skall kunna delta i den demokratiska processen utifrån likvärdiga grunder. I sak torde alla partier vara överens om denna princip, men i det praktiska livet skapar vi ibland lagar som får som konsekvens att inte alla kan delta på ett likvärdigt sätt. Jag har vid flera tillfällen samtalat med personer som har en situation där man är mer eller mindre heltidssjukskriven. När dessa personer samtalar med Försäkringskassan avseende att sitta med i en nämnd eller i ett annat politiskt förtroendeuppdrag där deras erfarenhet av hur Sverige hanterar sjukskrivningar kan vara en viktig erfarenhet så får de beskedet att så länge man är sjukskriven så får man inte delta i ett ”arbete” som ger en intäkt utan att man riskerar att få sin sjukdom omprövad samt att man kan riskera att få hela sin sjukersättning indragen. Detta kan givetvis vara logiskt utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv och om man betraktar ett förtroendeuppdrag som ett arbete, men utifrån ett demokratiskt perspektiv innebär detta att personer som är sjukskrivna förhindras att delta i den demokratiska processen. Att det i detta fall finns en målkonflikt är uppenbart, men regeringen borde utreda hur man kan skapa en ordning som gör att en långtidssjukskriven person kan delta i det politiska arbetet utan att det får orimliga konsekvenser för dennes långvariga sjukdom och rätt till ersättning vid sjukfrånvaro. Att engagera sig politiskt kan vara ett sätt för en långtidssjuk person att få en meningsfull sysselsättning som också bidrar till att det allmänna hälsotillståndet förbättras, vilket i sig kan leda till att man över tid kan återgå till den ordinarie arbets­marknaden. Men oavsett själva hälsotillståndet är det ett demokratiskt problem att personer som är långtidssjukskrivna blockeras ifrån att kunna delta som fritidspolitiker i kommuner och regioner. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:213 av Magnus Jacobsson (KD) Stärkande av Sveriges krisberedskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vi ska dra nytta av Sveriges jägare för att stärka Sveriges förmåga att klara längre kriser samt konflikter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka eftersöksjägarnas rättsskydd och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Finland är Finlands Jägarförbund medlem i den så kallade KOVA-kommissionen (https://www.martha.fi/artikel/marthaforbundets-beredskapsarbete-ar-alltid-aktuellt) som ska förbereda Finlands befolkning för hur man ska kunna klara sig själv i 72 timmar vid en större kris eller katastrof. Utöver jägarna finns ett stort antal ideella organisationer med i den finska KOVA-kommissionen och man arbetar på ett brett sätt för att stärka landets civila krisberedskapsförmåga. För att stärka landets försvarsförmåga har man uppmuntrat till byggnation av fler skjutbanor vilket gör att fler personer lär sig att hantera vapen på ett säkert sätt. Man har också tagit initiativ till att förstärka landets förmåga att få fram protein vid krig eller annan större katastrof genom att stödja de jaktföreningar som bygger nya och mer hälsoriktiga slaktbodar samt kylanläggningar. Målet är att man skall ha ca 3 000 av denna typ av mindre anläggningar i hela landet vilket dels förbättrar kvalitén på vilt­köttet vid ordinarie jakt, dels öppnar upp för möjligheten att slakta andra djur och förse den lokala befolkningen med hälsosam mat om de större kommersiella anläggningarna av någon anledning är utslagna. Sverige bör hämta inspiration från Finland och underlätta för nya skjutbanor även i Sverige samt införa ett liknande bidrag som uppmuntrar till bättre och moderna slakt­bodar/kylrum. Vid sidan av detta behöver vi också arbeta mer tillsammans med jägare och sportskytteklubbar för att öka Sveriges försvarsförmåga. AR-15-beslutet är därför olyckligt då det har skadat förtroendet för politiken i ett läge där vi behöver mer sam­verkan för att över tid stärka Sveriges förmåga att hantera stora kriser och konflikter. Vi måste också arbeta mer med attitydförändringar. Det händer att eftersöksjägare hotas och får sin utrustning skadad när man arbetar längs med våra vägar. Ett sätt att öka skyddet för våra eftersöksjägare är att även dom får samma förstärkta rättsskydd som uniformerad personal, ex. väktare, har. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:212 av Magnus Jacobsson och Magnus Berntsson (båda KD) Stärkning av den svenska skärgården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den svenska skärgården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur de gula färjorna fungerar samt finansieras och tillkännager detta för regeringen. Motivering Enligt SCB bor ca 93 000 personer på öar, och vi har ca 540 öar utan fast broförbindelse. Den största av dessa är Gotland med ca 61 000 invånare. Många kommuner och regioner har tillsammans med Skärgårdarnas Riksförbund arbetat för att det skall finnas en nationell skärgårdsstrategi. Även inom EU har det funnits ett aktivt arbete där man via EU-fonder har bidragit till finansiering av regionala skärgårdsstrategier. Regeringen bör arbeta fram en nationell skärgårdsstrategi avseende infrastruktur, förskola, skola, vård, matdistribution samt nationell och internationell säkerhet. Utifrån en nationell strategi kan sedan regioner och kommuner utarbeta mer lokala strategier vilket underlättar för de som bor på en ö samtidigt som utvecklingen av öarna förenklas i framtiden. En fråga som dock måste hanteras skyndsamt är färjetrafiken med de gula färjorna som har stora problem vilket vi bland annat har noterat på västkusten när enskilda färjor går sönder och det inte finns andra färjor att sätta in i reserv. Det finns också lokal kritik avseende hur gula färjan sätter sina tidtabeller utan dialog med de som berörs. Regeringen behöver se över hur dessa färjor finansieras över tid samt hur man kan skapa en bättre driftsäkerhet och en starkare närhet till de boende som är beroende av dessa färjor för att klara sin vardag. Magnus Jacobsson (KD) Magnus Berntsson (KD)

Den 5 till 6 november tar försvarsminister Pål Jonson emot EU-kommissionären för försvar och rymdfrågor, Andrius Kubilius. Besöket går bland annat till KTH i Stockholm och till Esrange Space Center i Kiruna. Besöket inleds den 5 november vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och kompetenscentrumet Svenskt krut. Kompetenscentrumet samlar KTH, Försvarets materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och svensk industri för att bygga upp kunskap kring nitrocellulosa. Fredagen den 6 november inleds med ett scensamtal hos Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier, kring säkerhetsläget i Europa. Besöket fortsätter till rymdbasen Esrange Space Center, som utgör en unik och strategisk tillgång för Sverige och Europa. Där kommer försvarsministern och EU-kommissionären möta medarbetare och företagsledare på SSC Space och rymdbasen för att diskutera utvecklingen inom rymdteknik och satellitförmågor. Under utvalda delar av resan är ministern tillgänglig för media. Var god kontakta Hugo Möller (se presskontakt) för intervjuförfrågningar och mer information.

Talman Andreas Norlén har idag, tisdagen den 3 november, gett Ulf Kristersson (M) i uppdrag att sondera förutsättningarna för att bilda regering. Riksdagen prövade tisdagen den 3 november talman Andreas Norléns förslag om Elisabeth Thand Ringqvist (C) som statsminister. Riksdagen röstade nej till talmannens förslag då fler än hälften av riksdagens ledamöter röstade emot förslaget. Talman Andreas Norlén har därefter samtalat med Ulf Kristersson (M). Talmannen har även överlagt med de vice talmännen och informerat kungen. Eftersom Elisabeth Thand Ringqvist inte har godkänts av riksdagen ger talmannen som tidigare aviserats Ulf Kristersson i uppdrag att från och med tisdagen den 3 november sondera förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. Ulf Kristersson kommer att rapportera sitt sonderingsuppdrag senast den 10 november. Pressackreditering och annan praktisk information Journalister och fotografer som vill arbeta på egen hand i riksdagens lokaler behöver ha riksdagens pressackreditering. • Praktisk information för arbete i anslutning till riksdagsvalet

Tisdagen den 3 november prövades talmannens förslag till ny statsminister i kammaren. Talmannens förslag var Elisabeth Thand Ringqvist (C). Riksdagen röstade nej till talmannens förslag då fler än hälften av riksdagens ledamöter röstade emot förslaget. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter, det vill säga minst 175, röstar mot talmannens förslag till ny statsminister går det inte igenom. Annars är det godkänt. Voteringsresultatet i kammaren: Så röstade partierna Socialdemokraterna Ja – 0 röster, Nej – 99 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Moderaterna Ja – 0 röster, Nej – 70 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Sverigedemokraterna Ja – 0 röster, Nej – 62 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Vänsterpartiet Ja – 0 röster, Nej – 30 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Centerpartiet Ja – 25 röster, Nej – 0 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Kristdemokraterna Ja – 0 röster, Nej – 22 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Miljöpartiet Liberalerna Ja – 0 röster, Nej – 19 röster, Avstår – 0 röster, Frånvarande – 0 Dokument Omröstning: Prövning av talmannens förslag till statsminister den 3 november Webb-tv Prövningen av talmannens förslag till statsminister går att se i efterhand via riksdagens webb-tv. Sändningen tolkades till teckenspråk. • Webb-tv: Prövning av talmannens förslag till statsminister • Webb-tv: Prövning av talmannens förslag till statsminister – teckenspråkstolkad Vad händer nu? Om ett förslag till statsminister inte får tillräckligt stöd vid en omröstning i riksdagen får talmannen lägga fram ett nytt förslag till statsminister. Talmannen får lägga fram sammanlagt fyra förslag till statsminister. Om inget av förslagen godkänns av riksdagen ska extra val hållas inom tre månader. Bakgrund Söndagen den 13 september var det val till riksdagen. Den 17 september begärde statsminister Ulf Kristersson (M) att bli entledigad från sitt uppdrag som statsminister och talmannen beslutade att entlediga statsministern samt övriga statsråd. Talmannen har till uppgift att ta fram ett förslag till ny statsminister för riksdagen att ta ställning till. I uppdraget ingår att samtala med företrädare för samtliga riksdagspartier samt att överlägga med de vice talmännen. Talmannen håller också statschefen informerad om det aktuella läget i arbetet med att ta fram förslag till statsminister. Fram till dess att en ny regering tillträtt i samband med en skifteskonselj är Ulf Kristersson (M) statsminister i övergångsregeringen som består av företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Mer information • Så bildas en ny regering • Valet och regeringsbildningen 2026

– Vi lever i en tid då Sverige behöver en regering som fullt ut kan ta politiska initiativ och politiskt ansvar, säger statsminister Ulf Kristersson. Idag är det 51 dagar sedan valet den 13 september och idag har också den andra statsministeromröstningen fallit i riksdagen. Statsminister Ulf Kristersson har nyss pratat med talmannen Andreas Norlén och han har nu givit Ulf Kristersson sonderingsuppdraget. I grunden har inte matematiken eller mandatfördelningen förändrats, men det är logiskt att när både en rödgrön vänsterregering och en mitten-vänsterregering under Socialdemokraternas ledning har fallit, så måste någon annan regeringsbildning prövas. – Som ni minns sa jag redan på valnatten att jag har stor respekt för valresultatet och att den riksdagsmajoriteten måste undersöka om de kan samlas bakom en gemensam regering. Men jag sa dessutom att om inte det verkar möjligt så är jag beredd att pröva om den icke-socialistiska majoriteten, som också finns i riksdagen, skulle kunna leda fram till en ickesocialistisk regering i någon konstellation. Det är precis den frågan som jag nu kommer att undersöka, säger Ulf Kristersson på en pressträff och lägger till: – Som jag har sagt många gånger nu, så förefaller ju alla lösningar vara helt osannolika, men att det allra mest osannolika nog ändå är att Sverige aldrig får en ny regering. Och det är vår skyldighet mot väljarna att nu göra det allra bästa vi kan av situationen och av valresultatet. Vi lever i en tid då Sverige behöver en regering som fullt ut kan ta politiska initiativ och politiskt ansvar. Ulf Kristersson kommer nu fortsätta att föra samtal med flera olika partier. – De samtalen kommer ske i relativ tysthet, för att få så förtroendefulla samtal som möjligt. Ulf Kristersson tar sig an sonderingsuppdraget med ödmjukhet – Jag ser framför mig att det här kommer bli svårt, till och med mycket svårt – men kanske inte helt omöjligt. När det är dags för nästa votering, efter Ulf Kristerssons sonderingar, kommer vi att veta om det går att bilda en icke-socialistisk regering eller inte.

Torsdag den 5 november bjuder regeringen in till en pressbriefing inför FN:s klimatmöte COP31 i Turkiet. Medverkar gör klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari samt Sveriges chefsförhandlare och klimatambassadör Mattias Frumerie. Tid: 5 november 2026 kl. 11.00 Plats: Föranmälda journalister kan delta på plats i Regeringens pressrum, Rosenbad. Ingång Drottninggatan 1. Praktisk information: Obligatorisk föranmälan senast torsdag den 5 november kl. 10.00 via anmälningsformuläret nedan. I formuläret anger du namn, redaktion och i vilken funktion du vill delta (reporter eller fotograf) samt bekräftar att du har giltig presslegitimation och vilken organisation som utfärdat den. Presslegitimationen ska du visa vid inpassering. Inpassering från kl. 10.30. Deltagande sker i mån av plats. Syftet är att informera om Sveriges arbete inför och under COP31 samt vad regeringen har för förhoppningar på resultatet. Tillfället riktar sig särskilt till journalister som planerar att bevaka klimatmötet. Anmälan till pressbriefing den 5 november - extern webbplats,

Onsdag den 4 november kl. 11.00 bjuder socialminister Jakob Forssmed in till en pressträff med anledning av slutredovisningen av uppdragen att stärka tillgången till östrogenläkemedel. Vid pressträffen medverkar Tina Crafoord, direktör vid Läkemedelsverket, och Magnus Thyberg, generaldirektör vid Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Tid: 4 november 2026 kl. 11.00 Plats: Föranmälda journalister kan delta på plats i Lilla pressrummet. Ingång Rödbodtorget 6. Praktisk information: Obligatorisk föranmälan senast onsdag den 4 november kl. 10.00 via anmälningsformulär, se länk nedan. Ange namn, redaktion och i vilken funktion du vill delta (reporter eller fotograf) samt bekräfta att du har giltig presslegitimation, och vilken organisation som utfärdat den. Presslegitimationen ska du sedan visa vid inpassering. Inpassering från kl. 10.30. Deltagande sker i mån av plats. Anmälan till pressträff den 4 november kl. 11.00 - extern webbplats,

Torsdag den 5 november klockan 15:00 bjuder Emma Nohrén och Pär Holmgren in till en pressbriefing inför FN:s klimattoppmöte. Under pressbriefingen presenterar Emma Nohrén och Pär Holmgren Miljöpartiets ingångar och prioriteringar inför sin medverkan på COP31, samt vilka frågor och förhandlingar som blir särskilt viktiga att följa. Pressbriefingen hålls i anslutning till ett möte där företrädare för civilsamhället, biståndsorganisationer och näringsliv delat med sig av sina viktigaste medskick inför COP31. Emma och Pär kommer därför även att berätta om några av de medskick de fick under samtalet. Tid: klockan 15:00 torsdag 5 november Plats: RV3-17 Templum, i riksdagen (digital medverkan är möjlig). Medverkande: Emma Nohrén och Pär Holmgren Det kommer att finnas möjlighet att ställa frågor och göra enskilda intervjuer i samband med pressbriefingen. Anmälan är obligatorisk och görs till [email protected]. Det kommer även vara möjligt att delta digitalt. Journalister som deltar på plats behöver pressackreditering till riksdagen. Emma Nohrén är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Miljöpartiets klimatpolitiska talesperson och riksdagens representant i den svenska delegationen till COP31. Pär Holmgren är europaparlamentariker för Miljöpartiet, ledamot i miljöutskottet och en del av EU-parlamentets delegation till COP31. Pär förhandlade också parlamentets ståndpunkt inför klimattoppmötet för gröna gruppen. Nyckelord

Motion till riksdagen 2026/27:211 av Mikael Oscarsson (KD) Stärkt äganderätt för skogsägarna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör anmäla de nya reglerna om ersättning vid artskydd till Europeiska kommissionen och sätta dem i kraft så snart som möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur ersättningen vid artskydd kan säkerställas så att skogsägare får full ersättning utan dröjsmål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp att handläggningen av avverkningsanmälningar och dispensärenden blir snabbare och mer förutsägbar i praktiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över ytterligare förbättringar av skattereglerna för skogsägare, bl.a. vid generationsskiften och för skogskontot, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under många år lades en våt filt över det svenska skogsbruket. Skogsägare möttes av ökande regelkrångel, långa processer och begränsningar utan rimlig ersättning. Den som i generationer hade skött sin skog med omsorg kunde plötsligt få veta att den inte längre fick brukas, utan att få betalt för det. Det urholkade förtroendet för staten och för natur­vården. Principen måste vara enkel: frihet under ansvar. Den som äger skogen ska ha makten över den. Och när staten av hänsyn till naturen begränsar hur skogen får brukas, ska staten betala. Viktiga reformer är genomförda Regeringen har under mandatperioden vänt utvecklingen och återupprättat äganderätten som en grundprincip i svensk skogspolitik. Det är en reform som Kristdemokraterna länge har drivit. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag om rätt till ersättning när art­skyddet avsevärt försvårar pågående markanvändning. Ersättningen ska motsvara minskningen av fastighetens värde med ett tillägg på 25 procent, alltså 125 procent, på samma sätt som när ett naturreservat bildas. Det är ett historiskt steg. Det innebär att den enskilda skogsägaren inte längre ensam ska bära kostnaden för ett skydd som hela samhället har nytta av. Riksdagen har också beslutat om ett tydligare regelverk för aktivt skogsbruk. Från den 1 januari 2027 halveras väntetiden från avverkningsanmälan till avverkning, från sex till tre veckor. Markägarens kostnad för att ta fram underlag om naturvärden begränsas till högst tre procent av värdet på den berörda delen av fastigheten. Skogs­ägare ska få ta del av uppgifter om skyddade arter som berör deras mark, och Skogs­styrelsens beslut ska överklagas till mark- och miljödomstol, så att samma åtgärd inte prövas av två olika domstolar. Från den 1 april 2026 gäller dessutom förbättrade skatteregler för skogsägare. Den som tecknar naturvårdsavtal kan sätta av ersättningen på ett nytt naturvårdskonto. Skatten på ersättning när staten köper mark för naturreservat eller begränsar markens användning kan skjutas upp i tio år i stället för tre. Ränta på skogskonto och skogsskadekonto beskattas först när den tas ut. Ersättningen måste träda i kraft Rätten till ersättning vid artskydd träder i kraft först den dag regeringen bestämmer. Regeringen har aviserat att reglerna ska anmälas till Europeiska kommissionen för att säkerställa att de är förenliga med EU:s regler om statsstöd. När riksdagens utskott behandlade frågan i juni 2026 hade någon sådan anmälan ännu inte gjorts. Så länge reglerna inte gäller får skogsägarna ingen ersättning. Regeringen bör därför skyndsamt anmäla reglerna till kommissionen och sätta dem i kraft så snart som möjligt. I budgetpropositionen för 2026 har 100 miljoner kronor per år avsatts från 2027. Riksdagens utskott har själv konstaterat att kostnaderna är svåra att uppskatta. Rätten till ersättning får inte bli beroende av hur mycket pengar som råkar finnas i anslaget. Reger­ingen bör därför utreda hur ersättningen kan säkerställas så att skogsägarna får full er­sättning utan dröjsmål. Snabbare besked i praktiken Kortare väntetider i lagen är bra. Men det som spelar roll för skogsägaren är hur lång tid det faktiskt tar att få besked, både om en avverkningsanmälan och om en ansökan om dispens från artskyddet. Regeringen bör därför följa upp att Skogsstyrelsen och läns­styrelserna har de resurser och arbetssätt som krävs för att handläggningen ska bli snabbare och mer förutsägbar i praktiken. Nästa steg för skattereglerna De nya skattereglerna är ett viktigt steg. Men fler förbättringar behövs. Skogen är ofta en familjeegendom som går i arv i generationer. Regeringen bör därför se över ytter­ligare förbättringar av skattereglerna för skogsägare, bland annat vid generationsskiften och för skogskontot, så att det blir lättare att driva och föra skogsbruket vidare till nästa generation. Den som äger skogen ska ha makten över den Svenska skogsägare har under generationer byggt upp en av världens mest produktiva och samtidigt mest välskötta skogar. De förtjänar förtroende, inte misstro. Reformerna under mandatperioden har återupprättat äganderätten. Nu gäller det att de genomförs fullt ut och att nästa steg tas. Mikael Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:210 av Mikael Oscarsson (KD) Krafttag mot vildsvinen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett nationellt mål om att minst halvera vildsvinsstammen inom fem år och följa upp det med Naturvårdsverkets nya metod för att beräkna stammens storlek, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda en statlig ersättning till jägare för varje fällt vildsvin som tas tillvara, med Motalamodellen som förebild, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur avsättningen av vildsvinskött kan öka, bl.a. genom fler vilthanteringsanläggningar och genom att fler kommuner, efter förebild från Motala, tar in vildsvinskött i skolor och äldreboenden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regelverket för jakt på vildsvin bör förenklas, bl.a. genom att skyddsjakt ska kunna bedrivas på hela den drabbade fastigheten, att fällor ska kunna användas för vuxna vildsvin och att drönare ska kunna användas för att lokalisera vildsvin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utfodring av vildsvin med stora mängder foder bör regleras tydligare, särskilt under växtsäsongen, samtidigt som åtel för jakt fortsatt ska vara tillåten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett särskilt stöd för att stärka den lokala samverkan mellan markägare, jägare, kommuner och länsstyrelser, i linje med Naturvårdsverkets åtgärdsplan, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vildsvinen tar över. Varje dygn krockar nästan 30 bilar med vildsvin på svenska vägar. Varje natt bökas åkermark och vallar sönder. Varje år förlorar lantbruket omkring en miljard kronor. De äter upp skördar och förstör trädgårdar, kyrkogårdar och idrotts­platser. Det som för några decennier sedan var ett ovanligt inslag i den svenska faunan har blivit en plåga för lantbrukare, bilister och villaägare. Regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren har tagit viktiga steg. Naturvårds­verket har på regeringens uppdrag tagit fram en åtgärdsplan för en effektiv vildsvins­förvaltning. Ersättningen för analyser av vildsvinskött har förlängts och förstärkts fram till 2030, så att det blir lättare för jägare att leverera kött till marknaden. Det är bra och rätt prioriterat. Men stammen fortsätter att växa. Det räcker inte att förvalta problemet. Vi måste kraftigt minska det. Målet bör vara att minst halvera vildsvinsstammen inom fem år. Med Naturvårdsverkets nya metod för att beräkna stammens storlek kan målet följas upp år för år. En stam som växer snabbt I augusti 2026 presenterade Naturvårdsverket en ny metod för att beräkna vildsvins­stammens storlek. Enligt beräkningen fanns det under jaktåret 2024/25 omkring 570 000 vildsvin i Sverige innan jakt och annan dödlighet. Efter jakt, trafikolyckor och annan dödlighet återstod omkring 318 000. Naturvårdsverket konstaterar att en mer omfattande jakt tillfälligt bromsade stammens tillväxt kring 2019–2020. Sedan dess har jakten minskat, och stammen har fortsatt att växa. Slutsatsen är tydlig: när jakttrycket minskar växer stammen. En vildsvinssugga kan få en kull på fem till sex kultingar varje år, och stammen kan därför växa mycket snabbt om avskjutningen inte hänger med. Regeringen har själv konstaterat att trafikolyckor, avskjutning och antalet trikinprover tyder på att stammen åter är i en snabb tillväxtfas. Stora skador för lantbruket Enligt Sveriges lantbruksuniversitet uppgår vildsvinens skador på jordbruket till om­kring en miljard kronor per år. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund förstör vildsvinen över 85 000 ton spannmål varje år, dubbelt så mycket som för tio år sedan. Till det kommer skadad vall och betesmark, förstörda potatis- och majsodlingar och skador på maskiner när stenar och jord har vänts upp. För många lantbrukare är det inte bara en ekonomisk förlust. Det är frustrerande att se ett års arbete förstöras på en natt. Allt fler trafikolyckor Antalet trafikolyckor med vildsvin har ökat från 6 611 år 2022 till 10 474 år 2025, en ökning med nästan 60 procent. Problemet märks i hela landet. I Uppsala län, som jag företräder, inträffade enligt försäkringsbolaget If 3 766 viltolyckor under 2025. Ett fullvuxet vildsvin kan väga över hundra kilo. En kollision kan leda till svåra person­skador och stora kostnader. Det är dessutom jägare som rycker ut för att leta upp och avliva skadade djur, ofta mitt i natten och utan ersättning som motsvarar insatsen. Hotet från afrikansk svinpest Hösten 2023 upptäcktes afrikansk svinpest hos vildsvin i Fagersta. Utbrottet kunde stoppas, men det blev en kraftig påminnelse om hur sårbar den svenska grisnäringen är. Sjukdomen sprids i hela Europa. Ju större vildsvinsstam, desto svårare blir det att stoppa ett nytt utbrott. Danmark har byggt ett stängsel längs gränsen mot Tyskland och för en politik för att hålla landet i princip fritt från vildsvin. Våra grannländer har betydligt mindre vildsvinsstammar än Sverige. Det visar att en stor stam inte är ett naturtillstånd vi måste acceptera utan ett resultat av politiska val. Motala visar vägen Motala kommun har visat att lokala initiativ kan göra skillnad. Kommunen betalar 1 000 kronor till jägare för varje vildsvin som levereras till ett lokalt slakteri, upp till två djur per vecka. Djuren ska vara välskjutna, hanteras hygieniskt och vara skjutna med blyfri ammunition. Köttet används sedan i kommunens kök, bland annat i skolor och äldre­boenden. Modellen löser flera problem samtidigt. Jakten blir mer lönsam. Fler vildsvin fälls. Köttet tas tillvara i stället för att grävas ned eller lämnas i skogen. Barn och äldre får ett närproducerat, magert och klimatsmart kött. Slakteriet i Motala vittnar om att antalet vildsvin som levereras har ökat tydligt sedan ersättningen infördes. Även Härryda kommun har infört samma modell. Fler kommuner bör följa efter. Men det ska inte bero på var man bor om jägarna får ersättning. Regeringen bör därför utreda en statlig ersättning för varje fällt vildsvin som tas till vara, med Motalamodellen som förebild. Ta vara på köttet Vildsvinskött är ett av de mest hållbara livsmedel vi har. Ändå når bara en del av det kött som fälls marknaden. Kostnaderna för trikinprov, långa avstånd till vilthanterings­anläggningar och krånglig logistik gör att många jägare avstår från att leverera. Regeringens beslut att förlänga och förstärka ersättningen för analyser av vildsvinskött fram till 2030 gör stor skillnad. Nästa steg är fler vilthanteringsanläggningar, enklare regler för småskalig hantering och fler offentliga kök som efterfrågar vildsvinskött. Enklare jakt Jägarna gör en stor insats, ofta ideellt. Regelverket bör göra det lättare, inte svårare, att jaga vildsvin. Lantbrukarnas Riksförbund har föreslagit flera konkreta förenklingar som regeringen bör pröva: Skyddsjakt bör kunna bedrivas på hela den drabbade fastigheten, och inte bara i närheten av den skadade grödan. Fällor bör kunna användas även för vuxna vildsvin. Drönare bör kunna användas för att lokalisera vildsvin vid jakt. Samtidigt måste utfodringen regleras tydligare. Stora mängder foder som läggs ut för att locka vildsvin kan i stället bidra till att stammen växer. Utfodring med stora mängder foder under växtsäsongen bör begränsas. Åtel som används för att fälla vildsvin är däremot ett viktigt jaktredskap och ska fortsatt vara tillåten. Samverkan lokalt Vildsvin håller sig inte till fastighetsgränser. Den åtgärd som enligt Naturvårdsverket har störst långsiktig betydelse är en bättre lokal samverkan mellan markägare, jägare och myndigheter. Naturvårdsverket har föreslagit att länsstyrelserna får i uppdrag att stödja sådan samverkan och att ett särskilt stöd på 15 miljoner kronor per år avsätts under fem år. Regeringen bör utreda hur det förslaget kan genomföras. Dags för krafttag Vildsvinen är inte bara ett problem för lantbrukare. De är ett problem för alla som kör bil på landsbygden, för villaägare i tätorternas utkanter och för den svenska livsmedels­försörjningen. Regeringen har lagt en bra grund, och Motala har visat att det går att vända problemet till en resurs. Nu är det dags att bygga vidare. Halvera stammen. Underlätta jakten. Ta vara på köttet. Landsbygden kan inte vänta. Mikael Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:209 av Mikael Oscarsson (KD) Ökad livsmedelsproduktion för stärkt beredskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett nationellt mål för en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel som en del av totalförsvaret och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur produktionen av spannmål och kött i Sverige kan öka, bl.a. genom att offentliga kök i högre grad efterfrågar svenska råvaror och genom enklare generationsskiften i lantbruket, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur beredskapslagringen kan omfatta fler insatsvaror för jordbruket, såsom utsäde, gödsel, foder och drivmedel, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda regelförenklingar som stärker lönsamheten och konkurrenskraften för svenska jordbruksföretag, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att livsmedelsförsörjningen bör ges en tydlig plats i underlaget inför nästa försvarsbeslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur lantbrukets funktion i totalförsvaret kan säkras, bl.a. genom reservkraft på gårdar med djurhållning och genom att lantbrukare som är nödvändiga för livsmedelsproduktionen i högre grad krigsplaceras på sin gård, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Ett land som inte kan föda sin befolkning kan inte försvara sig. Soldater behöver mat. Det gör också sjuksköterskor, elektriker och lastbilschaufförer – och alla de familjer som ska hålla ut under en kris eller ett krig. Livsmedelsförsörjningen är därför inte bara en fråga för lantbruket. Den är en del av totalförsvaret. Sverige är för beroende av import Enligt Lantbrukarnas Riksförbund kom 46,8 procent av den mat som konsumerades i Sverige 2025 från import. Andelen har i stort sett inte förändrats på flera år. Samtidigt visar LRF:s analyser att Sverige skulle kunna producera omkring 80 procent av den mat som konsumeras i landet. Potentialen finns. Den tas inte tillvara. Importberoendet gäller inte bara färdiga livsmedel. Svenskt jordbruk är också beroende av importerad gödsel, drivmedel, foder och reservdelar. Om transporterna stoppas stannar inte bara importen av mat. Då riskerar även den inhemska produktionen att stanna. Kriget i Ukraina visade hur sårbart det är Rysslands krig mot Ukraina har visat hur snabbt livsmedelsförsörjningen kan påverkas. Ukraina är en av världens största spannmålsexportörer. När exporten stördes steg priserna på spannmål, gödsel och energi kraftigt över hela världen. Det som tidigare togs för givet – att maten alltid finns att köpa på världsmarknaden – gäller inte i en kris. Under det kalla kriget hade Sverige omfattande beredskapslager av livsmedel och insatsvaror. De avvecklades när hotbilden bedömdes ha försvunnit. Det var ett misstag. Finland valde en annan väg och har behållit en stark försörjningsberedskap. I dag har Sverige anledning att lära av vårt grannland. Regeringen har tagit viktiga steg Regeringen har vänt utvecklingen. I budgetpropositionen för 2026 avsattes 575 miljoner kronor för beredskapslagring, framför allt av spannmål och insatsvaror till jordbruket. De första beredskapslagren för spannmål upphandlas i de fyra nordligaste länen. Reger­ingen har också lagt fram förslag om en ny lag om beredskapslager i livsmedelskedjan. Det är rätt riktning. Nu behöver arbetet tas vidare. Ett mål för självförsörjningen Det som inte mäts blir sällan gjort. Regeringens livsmedelsstrategi 2.0 från 2025 syftar till att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det är bra. Men strategin innehåller inget mål för hur stor del av livsmedlen som ska kunna produceras i landet. Regeringen bör därför utreda ett nationellt mål för en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel, som en del av totalförsvaret. Målet bör kunna följas upp år för år. Mer spannmål och mer kött Uppland och Mälardalen hör till landets viktigaste spannmålsområden. Spannmål är basen i livsmedelsförsörjningen. Det är mat för människor och foder för djuren, och det går att lagra. Köttproduktionen är lika viktig. Betande djur håller landskapet öppet, tar vara på marker som inte kan odlas och ger protein som går att producera även när importen av insatsvaror är begränsad. Ändå importeras en betydande del av det kött som äts i Sverige. Regeringen bör utreda hur produktionen av både spannmål och kött kan öka. Två vägar bör särskilt prövas. Den första är att offentliga kök i skolor, förskolor och äldreboenden i högre grad efterfrågar svenska råvaror, vilket ger lantbrukarna en stabil avsättning. Den andra är att göra generationsskiften i lantbruket enklare, så att gårdar förs vidare i stället för att läggas ned. Beredskapslager för fler insatsvaror Ett spannmålslager räcker inte om bonden inte kan så nästa vår. Utan utsäde, gödsel, foder och drivmedel stannar produktionen. Regeringen bör därför utreda hur beredskaps­lagringen kan omfatta fler insatsvaror för jordbruket. Lönsamhet och enklare regler Den bästa beredskapen är ett lönsamt jordbruk. Den som ska investera i djurstallar, maskiner och mark måste kunna se en framtid i näringen. Många svenska lantbrukare vittnar om att kostnaderna och regelbördan är högre än för konkurrenterna i andra EU-länder. Regeringen bör utreda regelförenklingar som stärker lönsamheten och konkurrenskraften för svenska jordbruksföretag. Livsmedel i nästa försvarsbeslut Totalförsvaret består av både militärt och civilt försvar. Livsmedelsförsörjningen är en av de viktigaste delarna av det civila försvaret. Den bör därför ges en tydlig plats i underlaget inför nästa försvarsbeslut, med mål för vad som ska klaras och hur länge. Lantbruket i totalförsvaret En mjölkgård utan el kan inte mjölka sina kor, och djuren klarar inte långa avbrott. Tillgången till reservkraft på gårdar med djurhållning är därför en beredskapsfråga. Lika allvarligt är om lantbrukare och deras anställda kallas in till andra uppgifter i total­försvaret, så att ingen finns kvar på gården. Då står produktionen still just när den behövs som mest. Regeringen bör därför utreda hur lantbrukets funktion i totalförsvaret kan säkras, bland annat genom reservkraft på gårdar med djurhållning och genom att lantbrukare som är nödvändiga för livsmedelsproduktionen i högre grad krigsplaceras på sin egen gård. Mat är säkerhet Varje gård som läggs ned är en förlorad del av Sveriges beredskap. Varje åker som slutar brukas är en åker som kan saknas den dag importen stoppas. Bonden är inte bara livsmedelsproducent. Bonden är en del av totalförsvaret. Mikael Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:208 av Mikael Oscarsson (KD) En rovdjurspolitik som sätter människor, tamdjur och landsbygd först Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vargförvaltningen ska syfta till att vargstammen stegvis minskar till det nya referensvärdet och att licensjakt kan genomföras från 2027 med stöd av en rättssäker förvaltningsplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s sänkta skyddsstatus för vargen fullt ut bör genomföras i svensk lagstiftning så att förvaltningen kan bli mer flexibel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vargens utbredning bör bli jämnare så att de län som i dag har flest vargrevir avlastas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyddsjakt vid angrepp på tamdjur och hundar ska kunna beslutas snabbare och enklare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur stödet till förebyggande åtgärder och ersättningen till djurägare vars tamdjur eller hundar angrips av rovdjur kan stärkas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering För många människor på landsbygden är vargen inte en fråga om naturromantik. Det är en fråga om vardag. Det handlar om fårbonden som går ut på morgonen och hittar sina djur rivna i hagen, om jägaren som inte längre vågar släppa sin hund och om föräldrar som oroar sig för barnen på väg till skolbussen. En rovdjurspolitik som inte tar hänsyn till de människor som lever nära rovdjuren förlorar sin legitimitet. En stam som har varit för stor Enligt Naturvårdsverkets inventering fanns det vintern 2025/26 omkring 355 vargar i Sverige och omkring 390 i hela Skandinavien. Stammen har minskat från omkring 460 vargar vintern 2021/22 men har nu legat still på samma nivå två år i rad. Vargarna är dessutom ojämnt fördelade. Örebro län har haft flest vargrevir två vintrar i rad, följt av Västra Götaland och Västmanland, och reviren förskjuts österut. För de människor som bor i dessa län är trycket från vargen mycket stort. Riksdagen har sagt sitt – vargstammen ska minska Riksdagen har gett regeringen till känna att vargstammen ska minska. Regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren har tagit viktiga steg. I juni 2025 sänktes Sveriges referensvärde för varg från 300 till 170 vargar. Efter kritik från Europeiska kommis­sionen har regeringen i juli 2026 fastställt ett nytt referensvärde på 220 vargar. Det är fortfarande en betydande minskning jämfört med i dag. Nu måste förvaltningen inriktas på att vargstammen stegvis når den nivån. Licensjakten måste kunna genomföras Inför 2026 beslutade länsstyrelserna om licensjakt på 48 vargar. Jakten stoppades i december 2025 av förvaltningsrätten, som bland annat pekade på att länsstyrelserna inte hade visat att jakten var förenlig med en gynnsam bevarandestatus. Därmed blev det ingen licensjakt alls. Det är inte acceptabelt att riksdagens beslut om en minskad varg­stam år efter år inte får genomslag. Med ett nytt referensvärde på plats måste reger­ingen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna nu säkerställa en rättssäker förvaltnings­plan, så att licensjakt kan genomföras från 2027 och hålla i domstol. Använd EU:s nya regler fullt ut Under 2025 beslutade EU att sänka vargens skyddsstatus i art- och habitatdirektivet, från strikt skyddad till skyddad. Det var ett viktigt beslut som Sverige drev på för. Det ger medlemsländerna större möjligheter till en flexibel förvaltning, samtidigt som vargen fortfarande ska ha en gynnsam bevarandestatus. Den sänkta skyddsstatusen bör fullt ut genomföras i svensk lagstiftning, så att den får verklig betydelse för hur varg­stammen förvaltas. En jämnare fördelning Det är orimligt att några få län ska bära en så stor del av vargstammen. Vargens utbredning bör bli jämnare, så att de län som i dag har flest vargrevir avlastas. När miniminivåerna för de olika förvaltningsområdena nu tas fram bör detta vara en tydlig utgångspunkt. Snabbare skyddsjakt När en varg har angripit tamdjur måste beslut om skyddsjakt kunna fattas snabbt. Varje dag av väntan kan innebära nya angrepp. Regelverket och handläggningen bör ses över så att skyddsjakt vid angrepp på tamdjur och hundar kan beslutas snabbare och enklare. Stöd till djurägare och hundägare Den som håller får, nötkreatur eller andra tamdjur i vargområden tvingas ofta investera i rovdjursavvisande stängsel och andra skyddsåtgärder. Regeringen bör utreda hur stödet till sådana förebyggande åtgärder kan stärkas. Detsamma gäller ersättningen till djur­ägare vars djur angrips. Även jägare och hundägare drabbas. En jakthund som dödas av varg är ofta en familjemedlem och samtidigt ett värdefullt arbetsredskap. Ersättningen vid rovdjursangrepp på hundar bör ses över och stärkas. Människor, tamdjur och landsbygd först Vargen ska finnas i Sverige. Men den ska inte finnas i en omfattning som gör det omöjligt att bedriva djurhållning, jaga med hund eller känna sig trygg på landsbygden. Det krävs en rovdjurspolitik som sätter människor, tamdjur och landsbygd först. Mikael Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:207 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Årlig ersättning vid artskyddsintrång efter markägarens önskemål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten för markägare att efter eget önskemål välja årlig, indexreglerad ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet och tillkännager detta för regeringen. Motivering När artskyddsbestämmelser begränsar möjligheten att bruka skog och mark ska den enskilde få fullgod ersättning. Ersättningsformen bör samtidigt kunna anpassas efter markägarens önskemål och intrångets varaktighet. Genom riksdagens beslut med anledning av proposition 2025/26:230 ”Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet” omfattas även ersättning vid artskydds­intrång av miljöbalkens möjlighet till årlig ersättning när det finns särskilda skäl. Möjligheten bör utvecklas så att markägarens eget önskemål får större betydelse vid valet mellan engångsersättning och årlig ersättning. Även LRF har i sitt remissyttrande pekat på årlig ersättning som ett alternativ när markägaren önskar det. En årlig ersättning kan ge en löpande inkomst under den tid brukandet begränsas och minska risken för återkrav om förhållandena förändras. Modellen kan vara särskilt lämplig när det är osäkert hur länge artskyddsintrånget kommer att bestå. En utredning bör göras för att belysa hur ersättningen skulle kunna indexregleras och bygga på tydliga villkor för omprövning och upphörande. Valet av årlig ersättning får inte innebära att markägaren får sämre ekonomisk kompensation. Engångsersättning ska fortsatt finnas som alternativ. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:206 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Skogsbruk som samhällsviktig verksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska skogsbruket ska erkännas som samhällsviktig verksamhet och att dess betydelse för försörjningsberedskapen ska säkerställas i berörda myndigheters beredskapsplanering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skogen är en av Sveriges viktigaste strategiska resurser. Ett aktivt och hållbart skogs­bruk skapar arbetstillfällen, exportinkomster och förnybara råvaror. Det har också stor betydelse för Sveriges förmåga att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner vid kriser, höjd beredskap och krig. Skogsråvara behövs för bland annat värmeförsörjning, bygg­material, förpackningar och hygienprodukter. För att dessa försörjningskedjor ska fungera krävs att även avverkning, skogliga transporter och leveranser till industrin kan upprätthållas. Beredskapen måste därför omfatta hela kedjan från skogen till den färdiga produkten. I Värmland och andra skogslän finns skogsägare, entreprenörer och företag vars verksamhet har betydelse långt utanför den egna regionen. Deras kompetens, maskiner och transportkapacitet är resurser som behöver tas till vara i Sveriges beredskap. Skogsbruket bör därför erkännas som samhällsviktig verksamhet. Regeringen bör säkerställa att berörda myndigheter, tillsammans med näringen, identifierar de verk­samheter och försörjningskedjor som behöver upprätthållas och planerar för deras behov av bland annat personal, drivmedel och fungerande transporter. Arbetet ska bygga på respekt för äganderätten och skogsbrukets princip om frihet under ansvar. Ett livs­kraftigt skogsbruk i fredstid är grunden för att näringen också ska kunna bidra när Sverige står i en kris- eller krigssituation. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:205 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Gränsdragningen för den fjällnära skogen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över gränsen för den fjällnära skogen utifrån aktuella kunskaper om lokala förhållanden och att förenkla förfarandet för framtida justeringar av gränsen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den så kallade fjällnära skogen återkommer ofta i den skogspolitiska debatten. Gränsen har sitt ursprung i äldre bedömningar av möjligheten att bedriva skogsbruk och föryngra skog i den svenska fjällvärlden och dess tuffa klimatläge. År 1952 drog dåvarande Domänverket en skogsodlingsgräns för skogsbruket på statens marker. Senare förlängde Riksskogstaxeringen gränsen över privat mark för att skapa ett sammanhängande område för skogsstatistiken. Den gräns som användes 1969 blev en viktig utgångspunkt för den senare avgränsningen av den fjällnära skogen. År 1991 avgränsades området för fjällnära skog med utgångspunkt i den del av den svårföryngrade skogen som låg ovan­för denna skogsodlingsgräns. Regeringen fastställde gränsen i maj 1991, och reglerna trädde i kraft den 1 juli samma år. Gränsen är således en administrativ avgränsning med historiska rötter. Den grundas inte på en inventering av naturvärden i varje enskilt bestånd. De särskilda reglerna fick samtidigt ett bredare syfte, nämligen att ge naturvård, kulturmiljövård och rennäring större tyngd. Gränsdragningen har genom åren kritiserats för att inte alltid återspegla de lokala förhållandena. Gränsen kan exempelvis följa en väg som delar ett samman­hängande skogsområde, trots likartade förutsättningar för skogsbruk på båda sidor. Sådan kritik redovisas uttryckligen i SOU 2009:30 ”Skog utan gräns?”. När likvärdiga skogsområden omfattas av olika regler på grund av en historisk gräns­dragning kan det få betydande konsekvenser för enskilda skogsägare. I en rättsstat måste gränser som påverkar möjligheten att bruka den egna marken vara sakligt motiverade och begripliga. Därför bör gränsen för den fjällnära skogen ses över. Översynen bör bygga på aktuella kunskaper om klimat, föryngringsförutsättningar och naturvärden samt beakta kulturmiljövårdens och rennäringens intressen. Historiska kart­gränser bör inte ensamma vara avgörande för vilka regler som gäller för en fastighet. Klimatförändringarna kan också förändra förutsättningarna för skogsbruk och för­yngring. Regelverket bör därför medge ett enklare förfarande för framtida justeringar av gränsen när förändrade förhållanden motiverar det. Markägare bör ha en tydlig möjlig­het att begära en prövning av gränsdragningen för den egna fastigheten. Där sakliga skäl finns bör gränsen kunna justeras så att marken inte längre omfattas av de särskilda reglerna för fjällnära skog. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:204 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Reformerad tillämpning av Århuskonventionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den svenska tillämpningen av Århuskonventionen i jakt- och skogsbruksfrågor i syfte att säkerställa en rimlig balans mellan miljöhänsyn, rättssäkerhet och enskildas äganderätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kraven på lokal anknytning för organisationer som överklagar beslut om jakt och skogsbruk, inom det utrymme som internationella åtaganden och EU-rätten medger, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid översynen av talerättsreglerna stärka rättssäkerheten för enskilda markägare och skyddet för pågående markanvändning genom tydliga, förutsebara och skyndsamma prövningsprocesser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU och i det internationella arbetet med Århuskonventionen ska verka för de regeländringar som behövs för att stärka kopplingen mellan organisationers överklaganderätt och lokal anknytning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Århuskonventionen har ett viktigt syfte, att ge allmänheten tillgång till miljöinformation, möjlighet att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Dessa möjligheter ska värnas. Samtidigt behöver regelverket tillämpas på ett sätt som också tar hänsyn till enskildas rättssäkerhet, äganderätt och möjligheter att bedriva verksamhet på landsbygden. Vi bör i Sverige genomföra en översyn av hur Århus­konventionen tillämpas nationellt. Syftet är att återställa en rimlig balans mellan miljöhänsyn, rättssäkerhet och enskildas äganderätt. För jakt och skogsbruk är det särskilt angeläget att reglerna är tydliga och att människor som lever och verkar i berörda områden får ett starkt inflytande. I tidigare lagda motioner har jag lyft behovet av en tydligare koppling mellan över­klaganderätten och den allmänhet som berörs av beslut om jakt. Den frågan är lika relevant för till exempel skogsbruket. Beslut om jakt och skogsbruk får konkreta konsekvenser för markägare, djurhållare, jägare och andra som bor och verkar i ett område. Deras försörjning, egendom och vardag kan påverkas direkt. Lokal kunskap och erfarenhet behöver därför få större betydelse i både beslutsprocesserna och ut­formningen av talerättsreglerna. Århuskonventionen räknar även miljöorganisationer som uppfyller nationella krav till den berörda allmänheten. En förändring av talerätten behöver därför utformas med hänsyn till konventionen och EU-rätten. Regeringen bör utreda vilket utrymme som finns att stärka kraven på lokal anknytning för organisationer som överklagar beslut om jakt och skogsbruk. Översynen bör bland annat pröva hur faktisk verksamhet och förankring i det berörda området kan få större betydelse. Den bör också tydliggöra vilka förändringar som kan genomföras nationellt och vilka som kräver ändringar inom EU eller av internationella åtaganden. När myndigheter beslutar om skydds- eller licensjakt kan besluten överklagas av ideella organisationer. Rättslig prövning ska säkerställa att besluten är lagenliga. Sam­tidigt måste prövningen fungera så att en ändamålsenlig viltförvaltning kan genomföras. Skyddsjakt syftar till att förebygga eller begränsa skador. För en djurhållare som riskerar återkommande angrepp kan tiden vara avgörande. Även licensjakt behöver kunna planeras och genomföras inom de tidsramar som gäller för jakten. Långdragna processer och osäkerhet om huruvida fattade beslut kan verkställas försvårar för­valtningen och riskerar att minska förtroendet för myndigheternas arbete. Översynen bör därför omfatta hur överklaganden av jaktbeslut kan prövas skyndsamt och rätts­säkert, med hänsyn till beslutens tidskänslighet och konsekvenserna för dem som berörs. Vi har alldeles för många av dessa överklagningar som stoppar laglig jakt beslutad i normala demokratiska processer. Detta leder i sin tur till en stor misstro och frustration mot systemet, och för en del ligger då olaglig jakt inte långt borta att ta till som ”hämnd”. Detta är en mycket olycklig situation eftersom det även ställer till det för den absoluta merparten jägare, de som inte ägnar sig åt illegal jakt. Det leder dessutom till det rakt motsatta mot vad de som överklagar önskar. För alla är en legal reglerad jakt bättre alla dagar i veckan än illegal jakt. Skogsbruk bygger på långsiktig planering och investeringar som sträcker sig över generationer. För enskilda skogsägare är möjligheten att förutse vilka åtgärder som får genomföras på den egna fastigheten grundläggande. Överklaganden som rör av­verkningar och andra skogsbruksåtgärder kan leda till långa processer och rättslig osäkerhet. Det gör det svårare för markägare att planera, investera och bedriva ett aktivt skogsbruk. För den enskilde kan en försenad eller, i värsta fall, stoppad avverkning också få betydande ekonomiska konsekvenser. Miljöhänsyn är idag en självklar del av skogsbruket. Samtidigt måste regelverket ge tydliga besked om vilka krav som gäller och hur beslut kan prövas. Pågående mark­användning behöver få ett starkare skydd, och konsekvenserna för den enskilde mark­ägaren måste beaktas när prövningsreglerna utformas. Regeringens översyn bör därför omfatta talerättens räckvidd, tydliga tidsfrister för överklaganden och möjligheter till skyndsam handläggning. Den bör också omfatta hanteringen av beslut om att tillfälligt stoppa en åtgärd i avvaktan på slutlig prövning. Målet ska vara att säkerställa en effektiv rättslig prövning och samtidigt minska onödig osäkerhet för markägaren. En nationell översyn behöver följas av ett aktivt svenskt arbete inom EU och i det internationella samarbetet kring Århuskonventionen. Om internationella åtaganden eller EU-rätten hindrar Sverige från att införa ändamålsenliga krav på lokal anknytning bör regeringen verka för att dessa regler förändras. Den politiska ambitionen måste vara tydlig, överklaganderätten i jakt- och skogsbruksfrågor ska ha en starkare koppling till det område och den verksamhet som beslutet berör. Miljöhänsyn, rättssäkerhet och äganderätt behöver värnas tillsammans. En reformerad tillämpning av Århuskonventionen ska ge bättre förutsättningar för en fungerande vilt­förvaltning, ett långsiktigt hållbart skogsbruk och ett starkare förtroende för rättsstaten. Kjell-Arne Ottosson (KD)